Facklig skrämselpropaganda mot arbetskraftsinvandring

I en intressant rapport för tankesmedjan Migro har Fredrik Segerfeldt skrivit om LO:s agernade i migrationsfrågor, och inte minst de farhågor som LO yttrade inför utvidgningen av EU 2004 och jämför med hur utfallet de facto blivit.

Rapporten “LO ropar på vargen – Facklig skrämselpropaganda om migration efter EU:s utvidgning” visar tydligt hur facket och den fackligt anslutna vänsterrörelsen knappast är den kraft för öppnare gränser, mer välkomnande och accepterande samhälle som de så ofta försöker framställa sig som. I rapporten visar Segerfeldt på exempel då fackföreningarna använt skrämselpropaganda för att bilda opinion mot arbetskraftsinvandring.

Inför utvidgningen 2004 varnade facket för att horder av människor från de nya EU-länderna skulle vilja komma till Sverige. Fackliga företrädare varnade för social turism, att människor från de nya medlemsländerna skulle komma till Sverige bara för att ta del av våra generösa bidragssystem. Retoriken spred sig ända till den socialdemokratiska partitoppen, och den dåvarande partiordföranden Göran Persson. Facket varnade dessutom för att öppnare gränser skulle leda till sänkta löner och ökad arbetslöshet för svenska medborgare. Invandrarna skulle ta de svenska jobben. Som om jobb var någonting statiskt.

Inget av detta har skett. Det kom färre människor från de nya medlemsländerna till Sverige än förväntat, ingen social turism uppstod, jobben stals inte och lönerna har faktiskt ökat. Rejält.

I mitt arbete i Europaparlamentet har jag själv stött på flera liknande exempel. Just nu pågår en hetsjakt mot utländska lastbilschaufförer i Sverige. Det råder inget tvivel om att det är för mycket av vilda västern på vägarna just nu. Det finns all anledning att skärpa kontrollen och se till att de som åker dit får avskräckande straff. Här får jag nog erkänna att det tog lite för lång tid för Alliansregeringen att agera. Men i mångt och mycket känns de fackliga argumenten igen från 2004. Facken klär sina försök att hålla utländsk arbetskraft borta från Sverige i en falsk omtanke om de som kommer hit för att jobba. Och inte heller i lastbilsbranschen stämmer påståendet om sänkta löner och ökad arbetslöshet. Jag visade tvärtom att reallönerna ökat mer än i samhället i övrigt, att antalet anställda förare är fler än någonsin och att arbetslösheten är lägre nu än för något decennium sedan.

Det som hotar svenska jobb är i själva verket den oheliga allians mellan facket, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, som gör det svårare att driva företag i Sverige samtidigt som gränserna stängs både för konkurrens och arbetskraft.

Smartare sätt att bedriva verksamhet på, sänkta priser för konsumenter, ökad levnadsstandard för de som jobbar, fler jobb och i förlängningen ökat välstånd är effekten av konkurrens. Det är positivt och förhoppningsvis är det något som även fackföreningarna kommer att inse så småningom.

Artikel i Nerikes Allehanda med anledning av Förintelsens Minnesdag

Igår var det 70 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades, med anledning av detta skrev jag i Nerikes Allehanda.

Förintelsens minnesdag - NA

Den 27 januari är Förintelsens minnesdag, en dag som syftar till att påminna oss om de grymheter som människor i Europa utsattes för under nazismens terror. Det är en dag som syftar till att påminna oss om att vi aldrig får låta något liknande ske igen. Förintelsens minnesdag instiftades 2005 av FN och högtidlighåller att just den 27 januari 1945 så befriades koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. En plats där 1,5 miljoner människor miste livet. Sammanlagt mördade nazisterna ca 6 miljoner människor enbart på grund av att de var judar under Hitlers styre. Till detta ska läggas människor från fler grupper såsom, romer, polacker, funktionshindrade och homosexuella. Något vi aldrig får glömma.

Det är också viktigt att vi tackar överlevarna för att de har förmått berätta om sina hemska upplevelser. Berättelser som är ovärderliga för att säkerställa att även framtida generationer kommer ihåg Förintelsen och för att förhindra att liknande övergrepp sker igen. Det är en påminnelse för oss alla att det värsta och mest otänkbara kan hända om vi inte står upp till försvar av de grundläggande värderingarna om frihet och respekt för varje enskild individ.

Tyvärr finns det fler skäl till varför högtidlighållandet är extra viktigt just nu. De grymma terrordåden i Paris visar att vi fortfarande inte kan ta för givet att människor i Europa kan leva fritt från förtryck, hot och förföljelse. Jag ser också med stor oro på det som sker i östra Ukraina, för första gången på mycket lång tid har ett europeiskt land med våld annekterat delar av ett annat europeiskt land. Vi befinner oss onekligen i ett osäkrare Europa än för tio år sen och de ryska handlingarna måste upphöra snarast möjligt.

Vi har också fått ta del av berättelser som vittnar om att förföljelse även är något som existerar inom Sveriges gränser. I förra veckans Uppdrag Granskning rapporterades det om den förföljelse som svenska judar utsätts för här och nu. Detta är oacceptabelt. Vi måste slå vakt om alla människors rätt att leva fritt från förtryck och förföljelse och det måste vara självklart att var och en som bor i Sverige tillåts leva i frihet.

Låt oss aldrig glömma de människor som dog under nazismens vedervärdiga styre. Låt oss aldrig ta friheten att leva sitt liv fritt från förföljelse för givet. Att hålla minnet av Förintelsen levande handlar lika mycket om att säkerställa de grundläggande värderingarna om frihet och respekt för varje enskild individ även i framtiden.

Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker

Sverigedemokraterna i EU – Putinvänliga nyttiga idioter.

Sverigedemokraterna i Europaparlamentet driver en Putinvänlig linje och agerar nyttiga idioter åt ett allt aggresivare Ryssland. Det är obehagligt och går stick i stäv med den linje som SD säger sig företräda på hemmaplan.

Patrik Oksanen har publicerat ett Rysslands-index som visar hur mycket olika partier i Europaparlamentet röstar i Putins favör.

Putinindex

Av indexet framgår att SD är ett av det mest putinistiska partierna i Europaparlamentet och dessutom det mest putinkramande partiet i Norden. Närmast genomgående röstar de Sverigedemokratiska ledamöterna mot förslag som skulle bidra till att Ukraina och andra till Ryssland närliggande länder kan välja sin egen väg bort från Kremls inflytande.

I sällskapet putinvänliga partier ingår för övrigt UKIP, Front National, Lega Nord och Gert Wilders parti Party for Freedom.

Det här är inte enkom fallet för Sverigedemokraterna i Europaparlamentet, utan återkommande i hela partistrukturen. Sverigedemokraterna tar gång på gång parti för Ryssland och Putin, inte bara när de röstar i Europaparlamentet. Sverigedemokratisk Ungdoms ordförande Gustav Kasselstrand säger sig till exempel hellre välkomna Putin till Stockholm än Barack Obama.

Kasselstrand

I en intervju på EU-bloggen med andre vice talman och f.d. partisekreterare Björn Söder drar Patrik Oksanen liknelsen mellan SD:s agerande och hur Vänterpartiet Kommunisterna agerande under Kalla kriget där de ursäktade Sovjetunionens övergrepp med att USA minsann också gör dåliga saker. Det var givetvis en liknelse som Söder inte ville känna igen sitt parti i och påpekade att det fanns en starkare koppling mellan Kreml och kommunisterna i Sverige. Det stämmer att Vänsterpartiet mottog ekonomiska medel. Vad Söder dock inte säger är att det är precis det som deras vänner i Europaparlamentet också gör. Front National fick i år nära 400 miljoner av Putin och UKIP, som SD beskriver som sina “mentorer” i Bryssel, rycker ständigt ut till försvar av Putin när han kritiseras för att annektera delar av Ukraina, UKIP:s partiledare Nigel Farage går till och med så långt som att säga att han beundrar Putin.

Linjen att de konsekvent röstar mot europeisk utvidgning håller inte när det kommer till Ukraina. Det är varken relevant eller aktuellt, i de bästa av världar kan en medlemskapsfråga aktualiseras först 2035. Omröstningarna om Ukraina har ingenting med medlemskap i EU att göra. Det vet Sverigedemokraterna lika väl som alla andra.

I förra veckans utrikespolitiska debatt beskrev Björn Söder Putins krig i Ukraina som ett inbördeskrig. Det är talande för SD:s hållning till Ryssland och Putin. Precis som sina europeiska vänner håller SD Putin om ryggen och kommer till Rysslands försvar. Återigen står uttalanden i kontrast till de gånger partiet förespråkat ett starkare försvar, motiverat av ett osäkert omvärldsläge.

Ett tungt ansvar ligger på media, att likt Patrik Oksanen, kunna förmedla vilken politik som SD faktiskt driver och sakligt jämföra med de populistiska utspel de gör på hemmaplan. Det är dags att syna bluffen och visa att SD:s försvarsvurmande enbart är ett alibi för att vinna mandat för sin migrationspolitik. Det är lätt att säga att man värnar om försvaret när man inte har något inflytande. Men i verkligheten innebär deras agerande ett långt mycket mer utsatt säkerhetspolitiskt läge för Sverige och de värden vi står för.

Det ter sig allt mer uppenbart att SD använder försvarspolitiken som verktyg för att få mandat för sin migrationspolitik och i övrigt auktoritära politik. Det sällskap som SD väljer att omge sig med vittnar om att de inte har förändrats eller är beredda att göra resan bort från sitt nynazistiska arv.

SD säger sig vilja öka försvarsanslagen med ca 24 miljarder. Fantasisummor utan seriös finansiering. Den eftergiftspolitik SD för gentemot Ryssland i kombination med avståndstagandet till Nato leder till att löftet om ett starkare försvar ekar tomt.

Hur tolka resultatet av ISDS-konsultationen?

Det är inte ofta jag kommenterar EU-kommissionens konsultationer. Men den här gången, när EU-kommissionen presenterade resultatet av konsultationen kring investeringsskyddsklausulen (ISDS) som ingår i frihandels- och investeringsavtalet med USA, kunde jag inte låta bli. En mycket stor andel av svaren var nämligen nedladdade från nätet. När till och med svenska LO dessutom lämnar in ett svar som har laddats ner från nätet och t o m glömt att fylla i “blanks” (dvs luckor där respondenten ska fylla i sitt organisationsnamn i början av varje mening) blev det hela än mer löjeväckande.

ISDS är grundbulten i ett investeringsskydd som ser till att parterna håller sig till ingånga avtal. Pacta sunt servanda. Det är standard, och har funnits i mer eller mindre alla investeringsavtal sedan 50-talet. Just nu har EU:s medlemsstater 1400 investeringsavtal med länder runtom i världen. Men trots detta hävdar kritikerna på vänsterkanten att ISDS kommer urholka vår demokrati. Det är naturligtvis struntprat. I sådant fall hade demokratin varit död och begraven för länge sedan.

Denna kritik återkommer, kanske inte helt oväntat, i kommissionens konsultation. Det är bra att kommissionen har konsultationer som dessa, där civilsamhället kan dela med sig med sina upplevelser och önskemål. Det är ju trots allt civilsamhället, både företag och konsumenter, som kommer att få ta del av kommande frihandelsavtal. Men låt mig presentera lite statistik som väl illustrerar min frustration över just den här konsultationen:

1. Kommissionen fick in hela 150 000 svar. 97 procent av svaren (145 000) hade laddats upp via nätet med förinställda svar från NGOs.
2. Endast 0,0008 procent av svaren (126 svar) kommer från företag eller näringslivsorganisationer (t ex Svenskt Näringsliv), dvs de som berörs av eller utför investeringar.
3. Endast 0,0001 procent av svaren (15 svar) har lämnats in av akademiker eller jurister, dvs de som antingen forskar eller praktiserar inom ämnet.
4. Endast 0,5 procent av de svarande angav att de någon gång investerat i USA.
5. Trots att Nederländerna är den största mottagaren av amerikanska investeringar var endast 3,3 procent av svaren från Nederländerna.

Statistiken lägger ett löjets skimmer över konsultationen. En konsultation är ingen folkomröstning. Det är ett medel för EU-kommissionen att på ett formellt och sakligt sätt få in information från berörda parter. I stället har NGOs valt att starta en massiv lobbyingkampanj där människor som aldrig tidigare har hört talas om ISDS i eget namn uppger att de är emot ett rättsystem för internationella investeringar. EU-kommissionen själv kommenterade svaren med att de fick känslan av att vissa av de svarande kanske inte nödvändigtvis förstod innebörden av frågorna, då många av svaren inte svarar på frågorna.

Ett av de områden som de är allra mest kritiska emot är att dagens system tillåter allt för många “frivolous claims”. Vissa menar nu att vi i stället bör tala om “frivolous responses”. Så långt vill jag inte gå, men däremot borde man inte dra allt för snabba slutsatser om resultaten.

Brev till Malmström om säljakten: Blir ”skjut och gräv” lag?!

Återigen har den svenska säljakten kommit upp på agendan. Det kan tyckas vara en liten fråga. Men den är principiellt viktig då EU faktiskt inte har rätt att reglera jakt med hänvisning till vilda djurs välfärd. EU:s sätt att hantera frågan riskerar nu att ge helt perversa konsekvenser, nämligen att vi i Sverige fortsätter jaga säl men tvingas förbjuda att sälarna tas tillvara. Låter det snurrigt? Ja, och det är det. Jag skickade därför ett brev till EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström och förklarade hur dumt det är och att EU-kommissionen nu måste lösa problemet det ger för jägare och fiskare. Här kan du läsa mitt brev till Malmström: CF brev till CM om säljakt