New Commission proposal on GMOs undermines the single market

European GMO policy is imploding. Today, the Commission proposed new legislation that would allow individual member states to ban imports and sales of genetically modified crops, for nonscientific reasons. Earlier this year, the EU adopted new legislation that allows member states to ban the cultivation of GMOs on nonscientific grounds. Opinions should trump science and the implications for the internal market could be severe.

But it is not only neglect of science that is regrettable with the new proposal. If member states themselves are allowed to ban imports of GMOs, the internal market for food and feed will cease to exist. Instead of one single market the EU will have 28 different markets. That is the consequence of the new proposal. And when France bans Spanish muesli arguing that it may contain trances of GMOs, who knows what will happen?

The single market and the free movement of goods, services, people and capital is the foundation of the European project. And the most important role of the European Commission is to be the guardian of the Treatises and defend those freedoms. But today, the Commission is failing and instead acts in a way that undermine the single market. All because of a nearly religious aversion for science and biotechnology.

Fritt fall i GMO-politiken

EU:s GMO-politik är i fritt fall. Idag har kommissionen valt att gå ännu längre i sitt korståg mot GMO och lagt fram ett förslag om att tillåta länder att godtyckligt förbjuda även import av GMO. Tidigare har man gett länderna rätt att förbjuda odling utan att motivera detta med vetenskapliga argument. Tyckande ska trumfa vetenskaplighet och konsekvenserna för den gemensamma inre marknaden riskerar att bli förödande.

EU-kommissionens nye ordförande Jean-Claude Juncker har satt vetenskapligheten på undantag. Chefer som försvarat forskningen och dess resultat har fått sparken och Juncker har har rakt ut sagt att ”politiska avvägningar” ska väga lika tungt som vetenskapliga fakta. Det är inte rätt väg att gå, lagstiftning ska inte grundas på tyckande utan på fakta och väl underbyggda resonemang!

Men det är inte bara det vetenskapliga förhållningssättet som får stryka på foten med den nya kommissionen. Om länder själva godtyckligt tillåts förbjuda import av GMO har vi inte längre en marknad för allt från livsmedel till foder och utsäde i EU, utan 28 olika marknader. I praktiken kan det leda till att Frankrike förbjuder import av spansk müsli med hänvisning till att det kan finnas spår av GMO. Styrkan i Europasamarbetet ligger i den inre marknaden och den fria rörligheten för varor, tjänster, människor och kapital. Dessa friheter lägger grunden för Sveriges och hela EU:s välstånd. Därför är det allvarligt att EU-kommissionen, vars främsta uppgift är att försvara de fyra friheterna, väljer att underminera den gemensamma marknaden. Allt på grund av ett näst intill religiöst GMO-motstånd.

EFSI: Rött kort för kommissionens försök att nalla på forskningsanslagen

Budgetutskottet har precis röstat om Junckers investeringsfond, eller som den egentligen heter Europeiska fonden för strategiska investeringar EFSI. Förslaget fick brett stöd i utskottet, 69 röster för och bara 13 emot. Investeringsfonden var en del av Juckers kampanj för att bli kommissionsordförande och var ett absolut krav från socialdemokraterna för att stödja honom. Det känns lite som EU:s egen statliga version av amerikanska subprime-lån. Fonden, som är på 315 miljarder euro, är en garantifond som i grunden bara finansieras med 21 miljarder. Näringslivet ska sedan multiplicera insatt kapital femton gånger för att nå upp till de 315 miljarder euro som är fondens mål. Man skulle nästan kunna likna det vid ett modernt försök till alkemi.

 Jag ska villig erkänna att jag är skeptisk till hela idén med nya stödprogram i EU. Det är knappast genom ökad offentlig inblandning som investeringarna blir fler – snarare tvärtom. Trots att dagens räntenivåer är rekordlåga har investeringsnivåerna i medlemsstaterna inte kommit tillbaka till nivån de var på före krisen. Europa har successivt blivit för överreglerat, trögt och dyrt att investera i. För att göra det mer attraktivt att investera i Europa är det centralt att genomföra marknadsreformer som stärker Europas konkurrenskraft och gör det mer attraktivt att jobba och driva företag i EU. Strukturella obalanser i länder som bedrivit en allt för expansiv ekonomisk politik måste trimmas ned och skuldnivåerna måste minska i de utsatta länderna. Det är en grav missuppfattning att ökad offentlig inblandning i marknaden skulle bota problemen.

 Men det nya stödprogrammet kommer att bli av och då är det viktigt att se till att det i bästa fall gör nytta på marginalen, eller i vilket fall som helst inte gör situationen värre. För med tanke på vad EU-kommissionen föreslår är risken stor att det blir precis så. EU-kommissionen vill nämligen ta pengar från EU:s forskningsprogram och lägga in dem i den nya stödfonden. Och EU:s medlemsländer har lagt sig platt för EU-kommissionens förslag att ta pengar från forskningen.

 Jag har själv föreslagit att pengarna ska tas från strukturfonder och jordbruksstöd istället för forskning. Forskningsprogrammen är kanske den bästa användningen av EU-budgeten och att ta pengar från det som är bra och lägga på något som i bästa fall inte gör skada är orimligt. som hade brett stöd i Europaparlamentet och i den kompromiss som röstades igenom ikväll står det att pengarna ska tas från andra delar av EU:s budget och från återbäring från fonden själv. Det är glädjande att det finns ett starkt stöd för detta i Europaparlamentet.

 Andra förslag som jag drivit och som fick stöd i kvällen omröstning är kravet om att ländernas egna bidrag till investeringsfonden ska leva upp till samtliga krav i stabilitetspakten och stramare regler för uppföljning. Efter 10 år i budgetkontrollutskottet är jag väl medveten om vikten av stram uppföljning av hur EU:s budget används. Jag hade därför bland annat föreslagit att investeringsfondens årsrapport ska granskas av externa revisorer och att de som är ansvariga för investeringsfonden ska hållas ansvariga inför Europaparlamentet. Och alla dessa förslag fick faktiskt stöd i utskottet!

Nu väntar förhandlingar med EU:s medlemsländer. Här har Sverige inte bara en möjlighet utan ett ansvar att försöka göra samma sak. Jag förväntar mig att den svenska regeringen kommer upp på banan och tar strid för de förbättringar vi lyckats driva igenom i Europaparlamentet. I rådet la sig regeringen platt för EU-kommissionens förslag att ta pengar från forskning för att lägga dem på nya stödprogram, trots tydliga instruktioner från riksdagen om att stå upp för forskningen. Det är hög tid att regeringen skärper till sig och tar Europaparlamentets sida i den striden.

Need for more transparency in anti-dumping investigations

In this month’s edition of the Global Trade and Customs Journal, Edwin Vermulst, an often-quoted trade lawyer and Partner at VVGB Advocaten, and I argue that the lack of transparency remains a major problem in the administration of trade defence instruments (TDI) by the European Union (EU) and the many World Trade Organization (WTO) members that have found inspiration in the EU TDI system. In order to restore trust in the systems, an adoption of an administrative protective order (APO) system, similar to that used by the United States (US) since 1979, seems the only solution to increasing transparency in a meaningful manner. Read our article, titled ”An APO System in EU Trade Defence Investigations: No Guts, No Glory” here: GTCJ 10-4_Edwin Vermulst Christofer Fjellner

Ett bidrag i kampen mot antibiotikaresistens

Bakterier-940x360

Ett av de största hoten vi möter idag är antibiotikaresistens. Om inget förändras så kommer vi inom ett par decennier stå utan förmåga att möta vanliga infektioner. Något så enkelt som lunginflammation riskerar att leda till döden och cancer- och förlossningsvården kommer bli av med några av sina viktigaste verktyg. Utan förändring är det en dyster framtid vi möter där mödrar och barn riskerar att dö på grund av vad som idag anses vara standardbehandling inte längre kommer vara effektiv.

Samtidigt lägger allt fler läkemedelsbolag ner sin antibiotikaforskning och antalet nya antibiotikaläkemedel som kommer ut på marknaden är försvinnande få. De “nya” läkemedel som produceras är i praktiken variationer på antibiotika som redan finns och har alltså samma problem som tidigare läkemedel har. Det är helt enkelt för svårt att få lönsamhet i denna forskning då riskerna är mycket stora och vinsterna är små. Den som utvecklar ett nytt preparat kan dessutom räkna med att man från politiskt håll kraftigt kommer begränsa användandet just på grund av risken att förvärra problemet.

Samtidigt finns det paradoxalt nog effektiva preparat som inte används. Dessa så kallade “glömda mediciner” finns inte tillgängliga i alla länder vilket leder till att andra preparat används. Detta trots att de “bortglömda” antibiotikapreparaten dels kan vara bättre lämpade för en viss behandling men också för att en bättre spridning av användandet i sig minskar risken för att resistens ska utvecklas.

Igår röstade miljöutskottet i Europaparlamentet om en initiativrapport om antibiotikaresistens och mina ändringsförslag har fått stöd av utskottet. Jag föreslår bland annat att “Junckerplanens” investeringsfonder ska användas för att stimulera forskning kopplat till antibiotikaresistens och ny antibiotika. Ett klart mycket bättre användningsområde än att pumpa in pengar i olönsamma franska fabriker. Jag har också i mina förslag uppmanat kommissionen att undersöka hur man på bästa sätt kan behålla effektiva preparat på marknaden för att på så sätt minska risken för felaktig använding av antibiotika.

Antibiotikaresistens är ett hot som ingen medlemsstat kan möta själv. Det är per definition gränsöverskridande och därför är det bra att vi inom EU arbetar för att hitta nya vägar framåt. Därför känns det bra att jag har fått gehör för några av mina bidrag i kampen mot antibiotikaresistens!