Dagens TTIP-omröstning: en riktig gäspning

I dag röstade handelsutskottet återigen om inspelet till frihandelsförhandlingarna mellan EU och USA, TTIP. Men egentligen handlar det inte om TTIP. Det handlar inte om substans, utan om procedur. De som förväntade sig något spännande fick snarare en gäspning. Och socialdemokraterna är lika splittrade nu som de var för en månad sedan.

För hela den här processen om en ny TTIP-resolution handlar om att lösa ut konflikterna i den socialdemokratiska gruppen. Det är också ett resultat av att Europaparlamentet har för lite att göra, och att den ursprungliga resolutionen som vi tog i maj 2013 blev så bra. Där vann vi frihandelsvänner. De som inte blev helt nöjda då ser nu chansen att skriva om, och på så sätt försöka inskränka, Cecilia Malmströms förhandlingsutrymme.

För det som vi har röstat om är de ändringsförslag som lades till plenum i Strasbourg tidigare den här månaden. Det är totalt sett 113 ändringsförslag, och det var den stora mängden ändringsförslag som var den officiella anledningen till att Europaparlamentets talman, den tyske socialdemokraten Martin Schulz, valde att skjuta upp voteringen.

Men detta var naturligtvis bara ett svepskäl. Socialdemokraterna var för splittrade när vi skulle rösta i juni. Jag skrev om detta här. Därför försökte talmannen vinna tid genom att skicka tillbaka problemet till handelsutskottet för att hinna lösa ut konflikterna i sin egen S-grupp. Och slippa göra det inför öppen ridå. Men socialdemokraterna kan faktiskt inte använda handelsutskottet som konfliktlösningsmekanism. Därför valde vi att rösta om alla ändringsförslag i klump och skicka tillbaka dem till plenum. Ja, en riktig gäspning.

För oavsett vad som står i den slutgiltiga resolutionen kvarstår det faktum att det finns en fet majoritet för det här avtalet. Min grupp EPP, den konservativa gruppen ECR, den liberala gruppen ALDE och en stor majoritet av S&D-gruppen är för.

Ja, sossarna käbblar, men de som är högljudda är i minoritet. För även om 20 procent av sossarna skulle säga nej har vi en stor majoritet som kan driva igenom det här avtalet. De kan komma med teoretiska och lösa argument om investeringskydd och dataskydd och arbetsrätt och gud vet vad, men i slutändan kommer de vara för. Till och med Marita Ulvskog kommer att sluta bråka när vi väl har ett färdigförhandlat avtal. Sossarna vill vara en del av den konsensusbildande majoriteten. Det är bara så simpelt.

Mycket tyder på att vi nästa vecka får en omröstning i plenum. Och en sak är säker: ingenting kommer att gå igenom som sätter nya käppar i hjulen för förhandlingarna. För vi som vill ha ett ambitiöst och långtgående frihandelsavtal med USA är fler än protektionisterna.

Gnissel i WTO om Kommissionens GMO-haveri

Som jag tidigare har skrivit om här och uttalat mig om här lägger kommissionen om EU:s GMO-politik och det är tyvärr ingen vidare riktning som nu pekas ut. Juncker har satt vetenskapen på undantag och “politiska avvägningar” ska tillåtas väga minst lika tungt som fakta. Tro ska trumfa vetenskap i Junckers EU.

Att de förslag som kommissionen lägger riskerar att bryta upp hela den inre marknaden är riktigt illa. Men problemen tar dock inte slut där. Eftersom kommissionen vill tillåta medlemsländerna att godtyckligt förbjuda import av GMO-varor så har förstås flera WTO medlemmar reagerat och gjort det tydligt att det importförbud som nu diskuteras med stor sannolikhet skulle leda till formella motaktioner inom WTO.

Att dessa länder reagerar på kommissionens förslag är väntat, det rör sig om förtäckta handelshinder. För inte nog med att man riskerar att bryta upp den inre marknaden, man bygger även murar mot länder som inte har en lika restriktiv inställning till GMO. Bakom de ovetenskapliga argument som EU-kommissionen för fram finns en sunkig protektionism.

Det finns ett kompakt motstånd mot det senaste förslaget i Europaparlamentet, från i stort sett alla håll, och kraven på att förslaget ska dras tillbaka blir allt starkare. Därför är det extra pinsamt att den svenska regeringen tiger. Både de som är positivt inställda till den nya tekniken och de som vill förbjuda GMO helt och hållet är eniga om att förslaget är riktigt kasst, men för den svenska samarbetsregeringen tog det ett knappt år att komma överens GMO-politiken, om de nu verkligen är överens. Istället har man lagt ned sin röst när medlemsländerna röstar om GMO.

Frågan om hur Sverige ska förhålla sig till GMO är tyvärr talande för Stefan Löfvens regering. Sverige har tappat inflytande på grund av regeringens segdragenhet. Sverige förtjänar bättre, och det minsta man kan förvänta sig är en regering som kommer överens sinsemellan!

Politikens ytterligheter möts i Europaparlamentet

Varför blir jag inte förvånad när vänsterpartisten Malin Björk känner sig träffad av min artikel om den växande extremismen i Europa och känner sig tvungen att skriva en replik. Trots att jag inte ens nämnt Vänsterpartiet upprörs hon när jag när jag kallar franska fascister, sverigedemokrater och grekiska kommunister för extrema. Malin Björk faller så att säga på eget grepp när hon helt opåkallat springer ut till försvar för de extrema. Det visar med all önskvärd tydlighet på hur ytterligheterna i politiken möts, inte minst i Europaparlamentet.

Men det kanske inte är så konstigt. All extremism är sprungen ur samma källa. Den bygger i grunden på en utopisk inställning till politik, där politikens roll är att med statens tvångsmakt driva samhället mot ett idealtillstånd. Extremisten drivs av ett hat mot frihet och människors rätt att själva styra sina liv och vill därför slå in på vägen till träldom.

Extremismens rötter är naturligtvis förklaringen till att ytterligheterna i politiken så ofta möts. Det är något som den senaste tiden blivit allt tydligare. Inte minst i Europaparlamentet, där marginaliserade fascister och kommunister står upp tillsammans i försvar av Putins auktoritära styre i Ryssland. Att Malin Björk valt att förena sig med dem i undfallenhet mot Ryssland kanske också kan förklara varför hon nu tar de extrema i försvar.

Eventtips: hur (Miljöpartiets) protektionism skadar utvecklingsländerna

På onsdag arrangerar Sveriges ständiga representation till EU ett seminarium om hur viktig handeln är för världens fattiga länder. Seminariet har titeln “Throwing Sand in the Wheels: How Protectionism Slowed Export-Led Growth for the World’s Poorest Countries”, dvs hur protektionism kastar grus i handelsmaskineriet för världens fattigaste länder.

Jag är glad att detta anordnas av den svenska representationen, och i förlängningen av den svenska regeringen. Jag hoppas att Miljöpartiet kommer att skicka deras europaparlamentariker till seminariet. De har en hel del att lära. De är nämligen definitionen av protektionism.

För ett år sedan gick jag igenom hur Miljöpartiets europaparlamentariker röstade i handelsärenenden under förra mandatperioden. Det visade sig att de röstat emot allt som har med mer frihandel att göra. Oavsett om det handlar om frihandelsavtal, regelharmonisering, eller bara sänkta tullar för just världens fattigaste länder. Allt var de emot. De var till och med emot ensidiga tullsänkningar för utvecklingsländerna när den enda motprestationen var förbättrade arbetsvillkor och ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Jag är fast övertygad om att handel är den bästa vägen ur fattigdom – det är ju trots allt genom handel Sverige har blivit ett rikt land. Med lägre tullar och bättre tillgång till EU:s marknad kan även utvecklingsländer få samma chans som Sverige. Jag hoppas därför att Miljöpartiet tar tillfället i akt och skickar sina europaparlamentariker på fortbildning på den svenska representationen.

S-haveri bakom uppskjuten TTIP-omröstning

Morgondagens omröstning om frihandelsavtalet med USA är uppskjuten. Socialdemokraterna insåg sent omsider att de inte hade majoritet för den protektionistiska linje de valt att driva. Den oheliga allians de bildat med alla protektionister de kunde hitta i parlamentet, hela vägen från Le Pen till grekiska kommunister, höll inte hela vägen fram. Den socialdemokratiske talmannen Martin Schulz tvingades därför gå in och rädda socialdemokraterna från ett svidande nederlag i plenum i morgon. Nu får vänsterprotektionismen dö obemärkt i utskottet istället.

Den stora konflikten har handlat om tvistelösningsmekanismen i investeringskyddet i frihandelsavtalet med USA. Det senaste året har vänstern målat upp ISDS som det kanske största hotet mot miljön, folkhälsan till och med mot demokratin. Trots att EU sedan mer än femtio år tillbaka har över 1 400 avtal med ISDS. I grund och botten handlar det om en uråldrig konflikt mellan höger och vänster, där vänstern alltid motsatt sig regler som begränsar politikers makt och högern alltid krävt att grundläggande rättsprinciper också ska gälla för stater.

Inför omröstningen i handelsutskottet för två veckor sedan försökte utskottets ordförande, socialdemokraten Bernd Lange, få Europaparlamentet att ta avstånd från tvistelösningsmekanismen i investeringsskyddet, ISDS. När han i sista sekunden insåg att han var på väg att förlora, gick han med på att kompromissa och accepterade en skrivning som välkomnar Cecilia Malmströms arbete. Men socialdemokraterna struntade i att hedra den överenskommelsen. Inför omröstningen i plenum krävde socialdemokraterna, tillsammans med den extrema vänstern, de gröna och de främlingsfientliga, att investeringsskyddet skulle bort. Men uppenbarligen hade socialistgruppen ingen plan för hur de skulle ta sin protektionistiska resolution i hamn…

Därmed upprepade Socialdemokraterna sitt misstag från utskottet. För inte kommer Europas tokvänster- och populister att rösta för ett frihandelsavtal med USA bara för att de fått bort investeringsskyddet. För vänstern har ISDS bara kommit att bli symbolen för motståndet, på samma sätt som McDonalds och Shell en gång var deras måltavlor. De är inte bara emot att stater ska respektera grundläggande rättsprinciper, de är även emot frihandel och mot USA.

Summa summarum ett brutalt misslyckande för Socialdemokraterna här i parlamentet.

En annan, ur svenskt perspektiv minst lika viktig fråga är vad Marita Ulvskog och Peter Eriksson pysslar med. De är nämligen en del av skälet till att vi sitter i den här soppan. De har skrivit under ändringsförslaget om att plocka bort ISDS som skapat den här rödgröna röran. Därmed gick de också emot sin egen regering, Damberg, Löfven ja till och med socialdemokraternas färska kongressbeslut. För regeringen och de socialdemokratiska partimedlemmarna stödjer nämligen frihandelsförhandlingarna och har välkomnat Cecilia Malmströms arbete med ISDS.

Kommer Socialdemokraterna nu sluta kasta grus i förhandlingarna eller kommer Ulvskog och Eriksson fortsätta med sina försök att sänka avtalet med USA och underminera Cecilia Malmströms ställning i EU-kommissionen? Är det här bara ytterligare ett exempel på den nya regeringens haveri i Europapolitiken? Eller är det ytterligare ett exempel på fulspelet där Socialdemokraterna driver en linje på hemmaplan och en annan i Bryssel. Oavsett vilket: det underminerar inte bara frihandelsförhandlingarna med USA och Cecilia Malmström, utan även Sveriges röst i EU.