Vi måste vinna i Washington också

image

I början av juli röstade Europaparlamentet med bred majoritet för att frihandelsförhandlingarna mellan EU och USA ska fortsätta och fördjupas i en halvtidsöversyn. Men det räcker inte att vinna i Bryssel. För att frihandelsavtalet ska bli verklighet måste vi också vinna i Washington. Därför tillbringar jag några dagar i den amerikanska huvudstaden för diskussioner på tankesmedjor, departement och med politiska företrädare.

I USA har debatten om frihandelsavtalet med Europa inte kommit igång ordentligt. Däremot är debatten livlig om frihandelsavtalet med Asien, TPP. Och TPP får ofta fungera som proxy för frihandelsavtalet med Europa. Precis som i Europa handlar debatten om de amerikanska frihandelsavtalen allt för mycket om vad vi inte vill komma överens om istället för vad vi faktiskt borde komma överens om. Tänk om vi hade samma inställning i de internationella klimatförhandlingarna eller i förhandlingarna om att skydda utrotningshotade djur. Då tror jag inte att vi skulle vara lika få som menade att det är en ansvarslös inställning.

För precis som i Europa finns det de som försöker skjuta ner frihandelsavtalen i USA. Framförallt i det demokratiska partiet har det funnits högljudd kritik mot avtalet. Även bland framträdande företrädare i det demokratiska partiet, som förhandsfavoriten inför det demokratiska primärvalet, tidigare utrikesminister Hillary Clinton.

I mångt och mycket liknar kritiken i USA den som förs fram i Europa. Precis som i Europa menar de amerikanska frihandelskritikerna att det riskerar att sänka standarder för miljö och hälsa, att det riskerar att leda till lägre lönenivåer och att det i förlängningen hotar USA:s suveränitet och att hela det demokratiska systemet är i fara.

Det är viktigt att vi frihandelsvänner förklarar varför en öppnare och friare handel är bra, hur det leder till mer tillväxt, fler jobb och högre välstånd för alla. Vi måste bli bättre på att förklara varför det behövs ett regelbaserat system för frihandel och utländska investeringar. Handel och investeringar ska inte bygga på den starkes rätt. Det borde vara självklart att även stater ska leva upp till sina åtaganden och rätta sig efter grundläggande rättsprinciper.

Men bland vanliga människor är stödet för mer frihandel starkt på båda sidor av Atlanten. Sex av tio tror att frihandeln är bra för dem både i Europa och i USA. Frihandelns fiender försöker ofta påskina att de har folket på sin sida. Men det är helt enkelt inte sant. Det finns en liten minoritet som är emot en öppnare värld och en friare handel. Det finns de som ser med oro på hur en friare handel förändrar situationen för just dem. Och med all rätt. Frihandel och ökad internationell konkurrens kan vara jobbigt. Strukturomvandling är jobbigt för den som blir av med jobbet. Men i längden är mer frihandel och mer konkurrens något vi alla tjänar på genom högre löner och billigare varor.

Både i Europa och i USA har politikerna för länge sedan gjort slut på andra människors pengar. Det är inte bara i Grekland som man har nått vägs ände vad gäller att kasta andra människors pengar på problemet med låg tillväxt, vi måste reformera oss till en högre tillväxt. Och där är handelsavtalet mellan världens två största ekonomier en avgörande pusselbit. Frihandel kostar ingenting, men det leder i förlängningen till gigantiska vinster på båda sidor av Atlanten.

Därför tillbringar jag några dagar i Washington för diskussioner på tankesmedjor och seminarium, och för möten med politiska företrädare och tjänstemän. För det räcker inte att vinna i Bryssel och Europa. Vi måste även vinna i Washington och USA. Det kommer dröja innan förhandlingarna går i mål, men jag kommer fortsätta kämpa för att ett ambitiöst och långtgående frihandelsavtal mellan EU och USA kommer på plats så snart som möjligt. Både USA och Europa behöver det.

Politisk handläggare hos Christofer Fjellner i Europaparlamentet

Vi söker en politisk handläggare till Christofer Fjellners kontor vid Moderaternas delegation i Europaparlamentet, Bryssel.

Som politisk handläggare får du ansvar för att bereda och handlägga ärenden inför utskottsmöten och omröstningar, skriva politiska texter samt bevaka media. Du kommer även att sköta administrativa uppgifter som att boka möten, svara på mail och ansvara för besöksgrupper.

Vi letar efter dig som är engagerad och vill vara med och göra skillnad. Du behöver inte kunna allt, men du bör vara beredd att lära dig, jobba hårt och ha kul när du gör det.

Tempot på Moderaternas kansli i Europaparlamentet är högt. Det ställs därför krav på flexibilitet, förmåga att snabbt kunna sätta in sig in i nya frågor samt att kunna hantera stress.

Du som söker bör ha ett brinnande intresse för politik, en grundläggande inblick i EU och dess institutioner samt relevant universitetsutbildning. Erfarenhet av politiskt arbete samt engagemang i Moderaterna eller närstående organisation är meriterande.

Anställningstiden är efter överenskommelse. Tjänsten innebär tillsvidareanställning, men vi tillämpar 6 månaders provanställning.

Skicka din ansökan i form av ett introduktionsbrev och CV i PDF-format till Johan Gustafsson på johan.gustafsson@europarl.europa.eu. Uppge ”Anställningsansökan” i titelraden. Vi vill ha din ansökan senast den 28 augusti.

Frågor kan besvaras på mail eller telefon +32 475 912161.

Reducera inte klimatfrågan!

Sverige och EU har under en längre tid gått före på klimatområdet. Sverige är bäst på klimatpolitik i EU och EU är bäst i världen. Det är bra. Jag tror att vi alla är överens om att vi måste rädda klimatet. Den stora frågan är inte längre att vi ska minska utsläppen utan hur vi minskar dem på bästa sätt. Det är avgörande att Sverige och EU har en effektiv klimatpolitik, dels för att vi ska kunna minska utsläppen så mycket som möjligt och dels för att vi ska lyckas få resten av världen med oss på båten.

Men i den svenska politiska debatten är det allt för många som struntar i hur och fortfarande bara vill prata att. Trots att det var länge sedan konflikten låg där. Problemet är att det riskerar att leda till en ineffektiv klimatpolitik. Istället för att minska utsläppen så mycket som möjligt leder det tyvärr till en politik som inte levererar maximala utsläppsminskningar. Om vi inför fel klimatpolitik kan det till och med gå så illa att utsläppen totalt sett ökar, genom att utsläppen flyttar till andra delar av världen, eller genom att resten av världen tappar förtroende för EU:s klimatpolitik. Om EU alltid kommer med nya budskap eller inte framstår som seriös blir det svårt att ta EU på allvar.

Igår presenterade EU-kommissionen en reform av utsläppshandeln. Förslaget är en del i genomförandet av EU:s klimatmål till 2030, som vi beslutade om för något år sedan. Då kom vi överens om att EU ska minska utsläppen med 40 procent till 2030. Reformen av utsläppshandeln handlar alltså om hur vi ska klara klimatmålet.

Genast var svenska politiker ute och sa att de ville se ett mer ambitiöst förslag, till exempel här och här. Trots att förslaget inte alls handlar om ambitioner att - de har vi redan beslutat om – utan genomförande hur. Det är möjligt att de menar att den handlande sektorn ska dra ett ännu tyngre lass. Konsekvensen är i så fall högst sannolikt att klimatpolitiken blir dyrare och mindre effektiv. EU-kommissionen föreslår att den handlande sektorn minskar sina utsläpp med 43 procent till 2030 och att den icke-handlande sektorn, som transporter, jordbruk och bostäder, minskar utsläppen med 30 procent. Det är möjligt att dessa politiker hellre hade sett en uppdelning 45 procent – 25 procent. Eller 50 procent – 20 procent. Men jag har ärligt talat svårt att tro att det är vad de menar. De väljer att prata att trots att frågan egentligen handlar om hur vi minskar utsläppen.

Kan det vara så enkelt att de inte förstår, eller helt enkelt struntar i, att detta handlar om hur - genomförande av redan beslutade klimatmål? Eller är de bara dåliga förlorare som tar varje tillfälle i akt att bakvägen försöka få sin vilja igenom? En sak är säker, när de misstänkliggör EU:s klimatpolitik gör de det inte lättare att nå ett ambitiöst klimatavtal i Paris i höst. Det blir inte lättare att få resten av världen med oss när vi fortsätter bråka om sådant vi redan beslutat tidigare. När vi struntar i hur klimatpolitiken genomförs och fortsätter prata om att minska utsläppen.

Tvärtom skapar det osäkerhet kring vad EU verkligen vill och det riskerar att leda till att ingen annan är beredd att ta ansvar. Det är allvarligt. Det är hög tid att lägga ner den förenklande plakatpolitiken och ha en seriös och nyanserad debatt om hur vi på bästa sätt minskar utsläppen. Jag kan inte förstå hur de som säger sig värna klimatet gång på gång reducerar klimatfrågan till att bara handla om att vi ska minska utsläppen så mycket som möjligt istället för att prata om hur vi ska göra det. Klimatfrågan förtjänar faktiskt mer.

Viktigast för Sverige i reformen av utsläppshandeln

EU-kommissionen presenterade idag som väntat den första delen i lagstiftningen kring Energiunionen. Paketet innehåller en reform av utsläppshandeln, ett nytt direktiv om energimärkning och kommunikation kring arbetet att bygga en modern energimarknad där konsumenten har större möjligheter att påverka sin energikonsumtion.

Jag kommer här främst att fokusera på översynen av utsläppshandeln. Vill du läsa förslaget hittar du det här. Reformen av EU:s utsläppshandel är ett viktigt steg i genomförandet av EU:s klimatmål till 2030 om att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent. Kommissionen föreslår att den handlande sektorn ska minska sina utsläpp med 43 procent, vilket motsvarar en höjning av den årliga reduktionsfaktorn från 1,74 till 2,2 procent. Det innebär att den icke-handlande sektorn, där bland annat transporter ingår, ska minska sina utsläpp med 30 procent till 2030.

Klimatpolitiken kan inte bara vara ambitiös, den måste också vara resultatinriktad och kostnadseffektiv. Det är avgörande för att EU ska fortsätta vara ett föredöme för resten av världen. När vi beslutade om EU:s ambitioner till 2030 förra året krävde S, V och MP en klimatpolitik med udden riktad mot jobben och inte mot utsläppen. De ville detaljstyra utsläppsminskningarna med bindande mål för allt från förnybar energi till energieffektivisering, trots att det bara gör klimatpolitiken dyrare och utsläppsmålet svårare att nå.

I stort vill EU-kommissionen att utsläppshandeln ska fungera som den gör idag fram till 2030. En viktig fråga – för Sverige sannolikt den viktigaste – har varit hur kompensationen för indirekta kostnader ska gå till. Indirekta kostnader är kostnader för utsläppshandeln som förs vidare med elpriset och som framförallt drabbar industrier som konkurrerar på internationella marknader. Därför säger EU-kommissionen att medlemsstaterna får kompensera industrin för att inte utsläppen ska flytta till andra delar av världen istället.

Man kan lätt få intrycket av att det här inte är ett problem för oss i Sverige. Här produceras ju nästan all el helt utan utsläpp, tack vare vattenkraften, kärnkraften och ett och annat vindkraftverk. Men så fungerar tyvärr inte prissättningen på elmarknaden. Eftersom elpriset sätts på marginalen drabbas svenska företag i lika hög utsträckning som alla andra företag i Europa. Den enda skillnaden är att Sveriges intäkter från utsläppshandeln är mycket lägre än alla andra europeiska länders, eftersom vi har så låga utsläpp i elproduktionen. Det innebär i sin tur att vi inte har pengar att kompensera industrin med och därför låter bli. Vi vill ju inte höja skatten för att ge pengar till näringslivet. Gott så.

Konsekvensen blir att svenska företag får en konkurrensnackdel inte bara mot företag som inte har lika tuffa miljökrav som de europeiska, utan också missgynnas i förhållande till konkurrenter i länder som Tyskland som valt att kompensera industrin för detta.

Det är därför det är så viktigt att detta är något vi löser på EU-nivå och att det inte är något som vi lägger i knät på de enskilda länderna. Nu säger EU-kommissionen att länderna borde kompensera industrin för indirekta kostnader med hjälp av intäkter från utsläppshandeln, men man låter bli att föreslå en harmonisering av detta på EU-nivå. Det är ett dråpslag mot svensk industri och hotar både jobb och tillväxt på hemmaplan.

Stefan Löfven talar ofta om industrin, men saknar en politik för att stärka industrins konkurrenskraft. Trots att detta är den kanske viktigaste pusselbiten för Sverige i genomförandet av EU:s klimatpolitik Löfven och regeringen blundat för detta. Och det är inte mycket som talar för att Löfven och regeringen kommer att börja kämpa för detta, trots att frågan är av yttersta vikt både för Sverige och för svensk industri. Det lär nog bli annat som regeringen fokuserar på. Efter Löfvens härdsmälta i klimatpolitiken i EU-nämnden i höstas talar det mesta för att Löfven håller sig utanför den här gången och låter miljöminister Åsa Romson ta fighten på egen hand. Och då lär det knappast bli detta som Sverige bråkar om i ministerrådet. Det är synd, för utan tvekan är detta en fråga som är avgörande för svensk industri.

Panoramafrihet: Medieanka hijackar viktig copyright-reform

I dag röstade Europaparlamentet om ett inspel i den kommande reformen av upphovsrätten. Det är en initiativrapport och inte på något sätt lagligt bindande men ämnet är angeläget och därför är omröstningen viktig. Behovet av gemensamma upphovsrättsregler i Europa är nämligen akut. I takt med att det gränslösa internet erövrar allt större delar av vår ekonomi och våra liv blir olika länders olika regler för upphovsrätt ett allt större bekymmer. För att komma till rätta med detta har EU-kommissionen lanserat reformer för en digital inre marknad, men en digital inre marknad är nästintill omöjlig när vi inte har gemensamma upphovsregler. Det har redan allt för många företag fått erfara. Fråga bara Spotify.

Det är dock lätt att komma överens om att vi ska ha gemensamma regler, utmaningen ligger i att komma överens om hur dessa ska se ut. För när vi förhandlar om upphovsrätten i EU blir det sällan varken som jag eller piratpartiet vill. Men hör och häpna; Europaparlamentets inspel är riktigt bra! Här är ett par av de saker som blev riktigt bra i inspelet:

  1. Europaparlamentet påpekar att upphovsrätten är ett konkret sätt att säkerställa att upphovsmännen får ersättning och att den kreativa processen finansieras.
  2. Europaparlamentet välkomnar att Kommissionen kommer att utveckla EU:s digitala agenda och modernisera upphovsrättsreglerna för att anpassa dem till den digitala tidsåldern.
  3. Europaparlamentet påminner om att konsumenterna alltför ofta nekas tillgång till vissa innehållstjänster av geografiska skäl. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå lösningar för att förbättra den gränsöverskridande tillgången.
  4. Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa teknisk neutralitet och framtida kompatibilitet för undantag och inskränkningar.
  5. Europaparlamentet betonar att undantaget för karikatyrer, parodier och pastischer är ett viktigt inslag i en livskraftig demokratisk debatt, och att man behöver göra en rimlig avvägning mellan rättigheterna för upphovsmännen och ursprungliga karaktärer och yttrandefriheten för en användare av ett skyddat verk.

Men att inspelet blev riktigt bra, och hade kunnat gå helt åt skogen, verkar inte svenska journalister riktigt ha fattat. I stället har en enda malplacerad och vantolkad paragraf snott all uppmärksamhet, nämligen denna:

Paragraf 46: “Europaparlamentet anser att kommersiell användning av fotografier på, videosekvenser med och andra bilder av verk som är permanent placerade på fysiska offentliga platser alltid bör kräva förhandstillstånd av upphovsmännen eller ett ombud som företräder dem.”

Detta har tolkats som att det nu kommer bli olagligt att ta bilder på offentliga byggnader på semestern, och sedan lägga upp dem på Facebook eller Instagram. Visst, det är en stendum paragraf men man måste ju vara mer än lovligt illvillig för att tolka texten ovan så. Det har dock inte hindrat journalister lite överallt gått ut med “nyheten” att ny EU-lag kan leda till fängelse om man tar selfies på semestern, som till exempel Expressen gjorde.

Eller Sveriges Radios Kulturnytt som slår fast att “Det kan kan bli olagligt för medier och andra att fotografera byggnader och offentlig konst utan lov.”

Det som Kulturnytt ger sken av snart är en ny lag är dock med förlov sagt väldigt osannolikt. Det är nämligen en stor skillnad mellan när Europaparlamentet i initiativrapporter ägnar sig åt att i allmännhet tycka saker, och när EU lagstiftar. Och det är den här skillnaden som svenska journalister inte har fattat, trots att vi har varit med i EU i mer än 20 år.

Å andra sidan är det många politiker inte varit sena att hänga på och bidra till förvirringen. Europaparlamentarikern Max Andersson (MP) har de senaste dagarna kört en minikampanj med klatschiga bilder där byggnaderna är bortsuddade.

Och visst kan det vara lockande att försökt utnyttja missuppfattningarna för några ögonblick i rampljuset, men det är att lura människor. Och det att det är vad man gjort syns inte minst i min mailbox, då oroliga medborgare hör av sig.För sanningen är att det inte finns något att oroa sig över. Inte bara för att det är en initiativrapport utan att det dessutom sedan länge praktiskt taget finns koncensus i europapalamentet om att ta bort ändringsförslaget.

Sunt förnuft borde sagt de flesta källkritiska journalister att detta helt enkelt är för tokigt för att vara sant. Turister kommer även fortsatt kunna lägga upp bilder på byggnader de sett under semestern. Eller är det kanske så illa att alla inblandade faktiskt förstod det, men helt enkelt inte ville förstöra en bra story… Problemet är bara att man därmed missade den riktiga, och viktiga berättelsen om hur vi i Europa sakta men säktert börjar arbetet med en ny och gemensam upphovsrätt!