Inga nya röda linjer i frihandelsförhandlingar med USA

Nu har jag lämnat in mina ändringsförslag till Europaparlamentets rekommendationer till de fortsatta förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA, TTIP. Om ett avtal kommer på plats kommer det att bli världens största frihandelsavtal, och det är en chans vi inte får missa. Nu är det viktigt att se till att avtalet blir så ambitiöst som möjligt. Därför har jag haft tre prioriteringar med mina ändringsförslag.

Europaparlamentet ska inte dra nya röda linjer. För att avtalet ska ge så mycket som möjligt måste det vara så brett som möjligt. Alla områden måste upp på bordet. Redan innan förhandlingarna började lyckades socialdemokraterna och vänstern, tillsammans med fransmännen, kräva att man undantar musik från förhandlingarna, trots att Sverige är en världsledande musikexportör. Tillräcklig skada har redan gjorts, nu får inte fler områden uteslutas.

Frihandelsavtalet med USA ska innehålla ett reformerat och starkt investeringsskydd med tvistelösningsmekanismen ISDS. ISDS behövs då internationella avtal som TTIP inte gäller som lag i amerikanska domstolar, precis som i många andra delar av världen. Det är ett effektivt sätt att se till att parterna håller sig till ingångna avtal, och inte diskriminerar mot utländska investerare eller beslagtar privat egendom. Nu håller ISDS på att reformeras, och det är viktigt att skyddet inte urholkas under resans gång. Tvister ska lösas på basis av rättsliga principer, och inte i en politisk miljö. Därför motsätter jag mig att investeringstvister ska lösas genom tvistelösning mellan stater, vilket riskerar att politisera tvisterna. Detta skulle leda till att endast vissa fall kan tas upp i rätten, då staterna tvingas välja fall som anses vara extra ekonomiskt viktiga. Det finns en överhängande risk att små investerare då fråntas rätten att få sin sak prövad. Det vore mycket olyckligt. Därför syftar mina ändringsförslag till att inkludera ett reformerat investeringsskydd som inte urholkar investerares rätt till kompensation.

För att frihandelsavtalet ska vara ett så framtidssäkert avtal som möjligt måste utfästelser som säkerställer fria dataflöden ingå. Och det här handlar inte bara om handel på internet eller appar, som i sig också får en allt viktigare betydelse i internationell handel. Fria dataflöden är helt nödvändigt för våra företags produktionskedjor, då produktionen oftast är digitaliserad och använder sig av data för att optimera och kontrollera maskinerna och robotarna under produktionsprocessen. Fria dataflöden är därmed än mer viktigt i en allt mer globaliserad värld där produktionen sker i utlandet.

Utöver dessa tre prioriteringar har jag också lagt ett antal andra ändringsförslag inom andra områden, så som tjänstehandel, transparens och att regelförenkling måste ske på EU-nivå, medlemsstatsnivå, federal nivå och delstatsnivå. Allt detta behövs för att vi ska få ett så givande avtal som möjligt. Läs alla mina ändringsförslag här: FJELLNER amds TTIP resolution

En EU-armé är inte rätt svar

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker föreslog härom veckan att EU ska bilda en gemensam EU-armé. Detta som svar till ett allt mer aggressivt Ryssland. Att Juncker verkar förstå allvaret i situationen och vill “göra något” åt problemet är väl bra. Men en EU-armé är mer än lovligt feltänkt. Av flera anledningar.

Först och främst bortser han helt från det faktum att 22 av EU:s medlemsländer redan är medlemmar i NATO. Att bygga upp en parallel struktur istället för att använda sig av en välfungerande organisation som varit en garant för fred och frihet i Europa i över ett halvt sekel skapar knappast några vinster. Snarare tvärt om.

EU kan och ska bidra till säkerheten i Europa, men EU kan och ska inte göra allt. EU har stridsgrupper som ska sättas in i krishärdar i Europas närområde, just nu är Sverige ledare för Nordic Battlegroup 15. Detta är ett bra sätt att samarbeta och öva ihop men är ingen ersättning för NATO. Stridsgrupperna är en förutsättning för att EU ska kunna agera i sitt närområde. Men tyvärr har de aldrig använts. Det är också en av de större svagheterna. De är ju inte så att det saknats krishärdar i vårt närområde, utan man har helt enkelt aldrig kommit överens när de ska till att användas. Och det finns inget som tyder på att det skulle bli lättare att komma överens bara för att man gör något som inte funkat i praktiken ännu mycket större.

Dessutom är det en fråga där medlemsstaterna har exklusiv kompetens. Det är bra och så ska det fortsätta vara! Försvaret är trots allt en av de mest centrala och definierande uppgifterna för en stat som sådan. Att överlämna denna uppgift till EU skulle förvandla inte bara EU utan även Sverige till något annat än vad det är idag. Något jag tror få svenskar vill. EU är bra för mycket men det här är en fråga där staterna är bättre lämpade att bestämma. Och gärna tillsammans, inom ramen för NATO.

Men vill Juncker göra skillnad och på allvar säkra Europa från rysk aggression finns det gott om annat viktigt och riktigt att ta tag i istället. Till att börja med borde han lägga i en högre växel i arbetet för en liberaliserad energimarknad inom EU, för gemensam energisäkerhet och frihet från beroendet av rysk energi. Flera medlemsländer tvingas idag förlita sig på Ryssland till 100% för sitt energibehov, detta inkluderar hela Baltikum. Av Sveriges oljeimport kommer 42% från Ryssland. Det här är frågor som vi måste ta tag i och dessutom ett område där EU faktiskt kan göra nytta!

Sossar och gröna sänker det förnybara

I går kväll var det tänkt att Europaparlamentet och Ministerrådet skulle komma överens om reformen av EU:s biobränsleregler. Men så blev det inte. Efter två timmar bröt förhandlingarna samman efter att den gröna gruppen och socialdemokraternas grupp vägrat acceptera det bud som låg på bordet. Det är nu oklart om det blir några mer förhandlingar överhuvud taget. Det ser mörkt ut för Europas biobränslen. Om det inte blir några nya regler innebär det i praktiken ett moratorium för investeringar i biobränslen i Europa de kommande 5-10 åren. Det oroar.

Frågan har gått i långbänk – förhandlingar inleddes redan 2012. Industrin skriker efter en reform och de senaste fem åren har vi knappt sett några investeringar alls i förnybara bränslen. En reform är absolut nödvändig om vi ska få igång investeringsviljan. Utformningen av reglerna är avgörande, särskilt ur ett svenskt perspektiv. Sverige är det enda land som redan klarat EU:s mål för förnybara bränslen till 2020. I Sverige var 2013 kom 16,7% av energin i transportsektorn från förnybara källor, att jämföra med 5,4% totalt i EU. Till stor del är det etanol från svensk raps, men Sverige ligger långt fram både vad gäller biogas och mer avancerade biobränslen som talloljediesel.

För mig handlar reformen i första hand om att skapa förutsättningar för investeringar i mer avancerade biodrivmedel och att inte slå undan benen för klimateffektiv svensk etanol. Men de gröna och socialdemokraterna har en bild av att nya miljöeffektiva biobränslen bara kan växa på bekostnad av etanol och biodiesel. Trots att särskilt etanolen verkligen är ett klimateffektivt bränsle. Lantmännen har tredjepartscertifierat sin etanol gjord på svensk raps med utsläppsminskningar på 90%. Om inte det är tillräckligt, vad är gott nog för socialdemokrater och gröna? Jag tycker utveckligen i Sverige är ett bra exempel på att biobränslen faktisk kan växa på bekostnad av fossila bränslen och att det inte alls finns en konflikt mellan t ex etanol och talloljediesel.

Men gröna och socialdemokrater driver trots det som främsta prioritet att fasa ut första generationens biobränslen, där etanolen är en viktig del. Därför gör de sitt yttersta för att vattna ur EU:s mål om att 10% av energin i transportsektorn ska komma från förnybara källor, genom krav om att länder som klarar EU:s övergripande förnybartmål ska få strunta i biobränslemålet och att energieffektiviseringar ska få räknas av mot förnybartmålet. De vill dessutom kraftigt begränsa andelen etanol och biodiesel som medlemsstaterna ska få tillgodoräkna sig för att klara målet och försöker peta in så många bränsletyper som möjligt under taket. Att det ska bli så jävligt som möjligt för etanolen, tycks vara deras främsta prioritet.

Men det stannar inte där. De vill dessutom begränsa vilka restprodukter som ska få användas för att göra avancerade biodrivmedel och kräver regler som gör det svårare att göra biobränslen av skogliga råvaror och restprodukter. Trots att EU har miljontals hektar mark som inte brukas alls utan som idag ligger i träda ska den inte få tas i anspråk för att göra biobränslen. Det är så dumt att klockorna stannar!

Jag har motat dessa krav i Europaparlamentet och min egen grupp står inte alls bakom dem. Och det gör inte EU:s medlemsländer heller. Gott så. Det har inte heller Sverige gjort, men svenska miljöpartister och socialdemokrater har inte tagit strid i sina egna grupper utan röstat för krav som slår både mot etanol och talloljediesel. Det borde de ställas till svars för.

Socialdemokrater och gröna driver en linje som slår slår mot etanol och biodiesel, som minskar konsumenternas förtroende för det förnybara och som riskerar att gynna fossila bränslen på bekostnad av det förnybara. Det är direkt ansvarslöst! De nya reglerna är långt ifrån perfekta, men om det inte blir några nya regler, blir det inte heller några nya investeringar, inga nya gröna jobb och inte mer klimateffektiva biobränslen på marknaden. Det skadar EU:s ambitioner både vad gäller klimat och förnybart, men också vår ekonomi.  Det är S-gruppen och den gröna gruppen har en bild av att nya bättre biobränslen bara kan växa på bekostnad av befintliga och vill därför ha tuffare regler mot etanol och biodiesel. Men tyvärr riskerar det snarare att gynna bensin och diesel på bekostnad av det förnybara.

De nya reglerna är långt från perfekta, det är vi alla överens om. Men om vi inte får nya regler på plats kommer dagens situation att kvarstå, vilket i praktiken innebär få eller inga investeringar i biobränsleanläggningar i Europa åtminstone fram till 2020. Jag kan bara beklaga detta. Men tyvärr är det ett troligt utfall efter gårdagens förhandlingar, som mycket väl kan ha varit de sista i den här lagstiftningsprocessen.

Läs mer om vad jag vill här

Mer frihandel stärker energisäkerheten

Med en allt oroligare omvärld blir vår energisäkerhet allt viktigare. Därför håller nu EU på med att skissa på en energisäkerhetsstrategi, som just nu behandlas i Europaparlamentet. I handelsutskottet diskuteras hur EU:s handelspolitik kan bidra till en ökad energisäkerhet, något som jag varmt välkomnar. För mig var tre områden extra viktiga.

Energisäkerhet ska prioriteras i frihandelsförhandlingar. När EU förhandlar frihandelsavtal med länder och regioner runtom i världen bör ett särskilt energikapitel ingå. EU sätter press på USA i förhandlingarna om TTIP att ett sådant kapitel ska finnas med i den slutliga texten, men USA har ännu inte gett klartecken på att så är möjligt. Ökad frihandel inom energikällor är en förutsättning för att bli av med EU:s beroende av rysk gas och olja, något som gör ett sådant kapitel nödvändigt även från ett geopolitiskt perspektiv.

Tullarna på gröna varor och energikällor måste slopas helt. EU förhandlar tillsammans med ett stort antal WTO-medlemmar om ett grönt frihandelsavtal, Environmental Goods Agreement, något som jag har velat se länge. Nu är förhandlingarna igång, och listan av produkter som ska vi tullfria måste bli lång. Dessutom måste vi ha bättre samstämmighet i EU:s handelspolitik. Ofta lägger EU på höga antidumpingtullar på förnyelsebar energi, senast handlade det om kinesiska solcellspaneler, vilket är kontraproduktivt om inte rent galet. Vi kan inte straffa förnyelsebar energi samtidigt som vi har höga miljö- och klimatmål, samt en ambition är stärka vår energisäkerhet!

Gröna investeringar behöver ett starkt investeringsskydd. Om det är något som behövs för att stärka vår energisäkerhet är det trygga investeringar i grön teknologi och i gröna energikällor. Just nu debatteras investeringsskyddet ISDS hett i debatten om TTIP och andra avtal. Men många glömmer varför vi har ISDS, nämligen för att skydda investeringar från diskriminering, expropriering eller från politisk klåfingrighet. För att en investerare ska känna sig trygg i att investera i grön teknologi eller förnyelsebar energi måste det finnas en garanti för att förutsättningarna, och det lagliga underlaget, inte oskäligen ändras utan kompensation.

Mina sju ändringsförslag till handelsutskottets yttrande syftar till just detta. Läs dem här: CF amds INTA Energy security strategy

Skrota förslaget om nya eko-regler

Försäljningen av ekologiska produkter ökar rekordsnabbt. Förra året såldes ekologiska produkter för över 15 miljarder kronor i Sverige – en ökning med 38 procent jämfört med året innan. Utmaningen för handeln är inte längre huvudsakligen att få kunderna att välja det ekologiska, utan framför allt att se till att det finns tillräckligt med ekologiskt i butikshyllorna.

Man kan tycka vad man vill om det ekologiska. Men det är en viktig nischprodukt som många konsumenter vill ha. Att eko-maten har sina kritiker är i grunden bra. För det ekologiska är inte vetenskap utan i mångt och mycket en fråga om åsikter och värderingar. Det ska vara upp till människor själva att välja om de tror att ekologiskt är bra för miljön eller inte.

Den ekologiska maten växte fram utan en massa regleringar, som frivilliga och konkurrerande privata alternativ. Att det finns olika ekologiska märkningar beror på att det finns olika uppfattningar om vad som är bra för miljön. Krav, änglamark, demeter, solmärket och I love eco är alla exempel på olika ekologiska märkningar med olika regler. Att det finns en mångfald av ekologiska produkter är bra, det driver utvecklingen av det ekologiska framåt.

Men de senaste trettio åren har EU allt mer försökt lägga sig i vad som ska få kallas ekologiskt. När EU nu vill detaljreglera den ekologiska produktionen ytterligare riskerar man att förstöra allt detta. För om det visar sig att EU har fel, att något annat hade varit bättre för miljön undergräver man förtroendet för allt ekologiskt.

De nya kraven riskerar att slå undan benen för allt ekologiskt. Och det är svårt att se värdet i till exempel en särskilt certifiering av butiker som säljer ekologiskt. Och de svenska bönderna kan faktiskt hantera både ekologiska och konventionella produktionsmetoder samtidigt, precis som andra företag i livsmedelskedjan. För den som går över till ekologisk produktion är det ofta en förutsättning att man kan börja i mindre skala och ställa om produktionen steg för steg. Men värst skulle kanske ett förbud mot avhorning vara, då det ökar risken för skador och dödsfall både bland djur och de som arbetar i lantbruket.

Därför har jag krävt att Europaparlamentet ska kasta EU-kommissionens förslag i papperskorgen.