Christofer Fjellner

Sverige saknar strategi inför fortsatta Brexit-förhandlingar

Idag träffas EU:s stats- och regeringschefer för att diskutera hur vi kan gå vidare i nästa steg i förhandlingarna om Storbritanniens utträde från den Europeiska unionen. Eftersom huvuddragen i hur skilsmässan ska se ut nu är klara ska förhandlingarna nu fokusera på hur det framtida samarbetet ska se ut. Det är bra men det är oroande att Stefan Löfven åker till Bryssel helt utan en lista på svenska prioriteringar i de kommande förhandlingarna. Storbritannien är en av Sveriges viktigaste handelspartners och en nära allierad i kampen för säkerhet i Europa. Löfven måste redan nu tala klarspråk med vilka de svenska intressena i förhandlingarna är.

Det är svårt att överskatta vikten av ett bra samarbete med Storbritannien för Sverige och svensk ekonomi. Storbritannien är vår viktigaste marknad för tjänsteimport och tredje viktigaste för export av tjänster. Förra året exporterade vi varor och tjänster för 124 miljarder kronor till britterna. En sak står klart med Brexit – det kommer att resas handelshinder. Det finns egentligen ingen lösning där det ekonomiska utbytet med varor och tjänster kommer att vara lika smidigt som idag. Frågan är bara vilka de nya hindren kommer att bli och hur mycket det kommer att kosta i termer av tillväxt och jobb här hemma.

Det saknas inte motståndare mot att behålla en fri och öppen marknad till Storbritannien. Intressen i Tyskland och Frankrike hoppas säkert att bankerna i London flyttar till Frankfurt och Paris. Det finns flygbolag som vill slippa den hårda konkurrensen på flygmarknaden som gynnat Europas konsumenter. Det här är inget annat än klassisk protektionism och precis därför är det så viktigt att Sverige står upp för öppna marknader och tar strid mot alla som vill använda brexit för att vinna marknadsandelar.

Regeringen har beställt en utredning från Kommerskollegium om vilka frågor som ska prioriteras. Det är bra, men beställningen borde ha kommit i februari när Kommerskollegium överlämnade utredningen om möjliga alternativ för handel med Storbritannien efter Brexit . Nu kom den alltför sent och det kommer göra det svårare för Sverige att påverka förhandlingarna. Nu i december kommer de första besluten om hur det framtida samarbetet ska se ut att tas. Här är frågor som redan nu måste vara svenska prioriteringar:

Friktionsfria gränser. Tullar är sällan det största problemet för handel. Jag hoppas självklart att vi kan slippa tullar mellan EU och Storbritannien men regler om varor och procedurer vid gränsen kommer att vara lika viktiga. Om vi har samma säkerhetskrav på varor eller livsmedel ska det inte krävas en ny inspektion vid gränsen. Ursprungsreglerna får inte vara så krångliga att en vara beläggs med tull för att för stor del är gjord i Vietnam.

Regler för den moderna ekonomin. Inga tjänster och heller knappt några varor kan idag levereras utan datatrafik. Vi måste garantera att data kan flöda fritt över gränsen. Svenska företag måste ha tillträde att etablera sig på den brittiska marknaden och vice versa.

Fri rörlighet. Tiotusentals svenskar bor i Storbritannien och tiotusentals britter i Sverige. Varje dag berikar våra länders medborgare svensk och brittisk ekonomi, samhälle och kultur. Vi måste se till att det även ska finnas möjligheter för svenskar att jobba och plugga i Storbritannien. Det är också direkt nödvändigt för att svenska företag ska kunna etablera sig och verka där.

Det bästa med EU-samarbetet är de fyra friheterna. Varor, tjänster, kapital och människor får röra sig fritt. De friheterna kommer tyvärr att förändras och försämras med Brexit. Men det säger inte att vi inte kan prioritera att så mycket som möjligt finns kvar.

Brexit är som en skilsmässa där ingen flyttar. Även efter den 29 mars 2019 kommer det vara 32 kilometer mellan Dover och Calais. De gemensamma intressena och de gemensamma utmaningarna för Europa och Storbritannien slutar inte med Brexit.

Regeringen säger sig vilja prioritera ett nära samarbete och få gränser mot Storbritannien efter Brexit. Det är bra men den svarar inte på hur och på vilket sätt. Nu är det allvar. Stefan Löfven måste vara tydlig med vad Sveriges prioriteringar är. Annars kommer andra som har andra intressen att hinna före. Det kommer i sådana fall att stå oss dyrt.

Uppgörelsen om skogen!

Idag har vi kommit överens om den kanske viktigaste lagstiftningen för svensk skogsbruk den här mandatperioden i Bryssel. Nämligen bokföringsreglerna för utsläpp och upptag av koldioxid av skogsbruk, också kallat LULUCF. Och jag är faktiskt riktigt nöjd.

Eftersom Sverige är ett av EU:s mest skogrika länder och en stor del av EU:s skog finns i Sverige och Finland har det här varit en hjärtefråga för mig. Från start har jag verkat för rimliga regler och gjort allt i min makt för att värja klåfingriga regleringar som önskats av miljöpartister, socialdemokrater och vänstern från framför allt Storbritannien, Tyskland och Holland. Medlemsländer som överhuvudtaget inte har någon form av hållbar skogsbrukskultur eftersom man huggit ner sin skog för nästan 1000 år sedan och ännu inte lyckats ersätta den med ny.

Det har alltså varit en självklarhet för mig som svensk europaparlamentariker att försöka ta ledartröjan när vi diskuterar skogspolitik i Bryssel. Självbestämmanderätten om skogspolitiken är en fråga där vi under lång tid varit överens i Sverige, oavsett färg på regering. Skogen är en viktig resurs i det svenska klimatarbetet. Årligen tar vår skog upp 50 miljoner ton koldioxid och kompenserar därmed för 83 procent av de svenska utsläppen. Den brukade skogen är en tillgång både för svensk ekonomi och våra högt ställda ambitioner på miljöområdet. Det har alltså inte varit en fråga om att agera eller inte här. Vi har inte råd att spela bort den svenska skogen och det aktiva skogsbruket.

Därför är jag också nöjd med den uppgörelse som vi i Europaparlamentet nu nått med EU-kommissionen och rådet. Länge såg det mörkt ut för det aktiva skogsbruket. Men från start har jag jobbat för att det svenska skogsbrukets utveckling inte ska begränsas av historiska avverkningsnivåer. Jag talar alltså om den skogliga referensnivån som säger hur mycket länderna får avverka innan det att räknas som nettoutsläpp av koldioxid. En referensnivå som från start varit en politisk bestämd nivå, långt under den verkliga tillväxten i skogen. Något jag starkt varit emot och försökt motverka.

Den referensnivå som vi nu kommit överens om ska inte baseras på historisk intensitet och ska ta hänsyn till framtida effekter av skogens dynamiska åldersrelaterade egenskaper för att inte otillbörligen begränsa kärnelementet i en hållbar skogsbrukspraxis: skogsbruksintensiteten. Visserligen med syftet att upprätthålla eller stärka långsiktiga kolsänkor, men vilket är en mycket mer tillåtande skrivelse än vad Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänstern krigat för i tidigare i processen. Åren för referens blev i slutändan 2000-2009, vilket för varken Sverige eller Finland gjorden någon skillnad mot förslaget om att höja till 2012. I slutendan var det faktiskt bara Polen som stred för det.

Dessutom finns det nu också en skrivelse om att bokföringsreglerna ska ta hänsyn till principen om hållbart skogsbruk enligt  Forest Europe, något som både jag och mina finska, österrikiska och franska kollegor jobbat för sedan start. Forest Europe är nämligen en långt bättre arena än EU för avgöra vad ett hållbart skogsbruk egentligen är då det domineras av skogsrika länder, något man verkligen inte kan säga om EU och som blivit uppenbart i arbetet med lagstiftningen. Bokföringsreglerna i LULUCF får nämligen inte bli ett sätt att svartmåla ett aktivt skogsbruk och biomassa från skogen. En hållbar användning av skoglig biomassa kan bidra till att substantiellt minska utsläpp och öka upptag och borttagande av växthusgas från atmosfären. Det bör också bokföringsreglerna framhäva.

En annan viktig del är att bestämmanderätten över den skogliga referensnivån stannar hos medlemsländerna. Det är en viktigt markering för att skogspolitik är en nationell angelägenhet.

Nästa steg blir att rösta om uppgörelsen i plenum. Jag förväntar mig inga problem där eftersom vi från europaparlamentets håll var enade bakom uppgörelsen. Givetvis finns det falanger inom miljöpartiets och socialdemokraternas partigrupper som säkert fortsatt med näbbar och klor kommer bekämpa uppgörelsen för att kunna begränsa det aktiva skogsbruket, men de bör vara i klar minoritet.

En seger är vunnen för den svenska skogen och det aktiva skogsbruket. Nu kämpar vi vidare för bra regler även i Förnybarhetsdirektivet REDII som går i mål efter årsskiftet. Men just idag firar vi! För det här har vi gjort bra! Riktigt bra!

Stoppa sossarnas EU-skatter

Under förevändningen att sätta dit skattesmitare säljer socialdemokraterna ut det svenska självbestämmandet över skattepolitiken. I en omröstningen i Europaparlamentet i dag stödde Socialdemokraterna förslag som om de blir verklighet skulle få mycket långtgående konsekvenser för vår rätt att bestämma över vår egen skattepolitik. På hemmaplan säger Stefan Löfven ofta att Sossarna är emot EU-skatter, större EU-budget eller att beslut om arbetsmarknads- och socialpolitik tas i Bryssel. Men där frågorna avgörs, i Europaparlamentet, visar Socialdemokraterna prov på en frapperande principlöshet och röstar antingen för sådana förslag eller så förmår de inte ta ställning.

Efter avslöjandet av de så kallade Panamadokumenten – som visar hur privatpersoner och företag gömt sina tillgångar i skatteparadis – satte Europaparlamentet upp ett tillfälligt utskott med uppgiften att undersöka hur medlemsstaterna kan arbeta för att stävja skatteflykt. Men de rekommendationer som arbetet nu har utmynnat i och som Europaparlamentet tog ställning till handlar om långt mer än att hindra skatteflykt. Det är långtgående och radikala förslag som innebär att Sveriges till stora delar skulle behöva ge upp sin egen skattepolitik. Detta är socialdemokraterna såklart mycket väl medvetna om, men det är uppenbarligen så att ändamålet helgar medlen och kortsiktiga politiska poänger tillåts trumfa principiella frågor om maktdelningen mellan EU och medlemsstaterna.

Socialdemokraterna och en majoritet i Europaparlamentet har nämligen ställt sig bakom rekommendationer som säger att EU-kommission ska arbeta för ambitiösa reformer inom skattepolitiken, som i dag bestäms av medlemsstaterna själva. Bland annat föreslås att den enhällighet som i dag krävs i rådet för att fatta beslut om skattepolitiken ska upphävas och ersättas med krav på kvalificerad majoritet. I klartext betyder det att andra länder kommer att kunna köra över Sverige i de här frågorna. Då spelar det mindre roll att andra förslag om att medlemsstaterna inte ska tillåtas ha olika skattenivåer för att unvdika skattekonkurrens och en gemensam miniminivå för bolagsskatt inte fick stöd. Medlemsstaterna kommer ändå att kunna besluta om sådant I EU i framtiden med kvalificerad majoritet. Som tur var antogs inte det allra mest hårresande förslaget som uppmanar medlemsstaterna att anta lagar som leder till konfiskering av inkomster som inte är bevisat beskattade. Alla inkomster som inte kan bevisas vara beskattade ska anses som svarta och därmed beslagtas. Noteras ska dock att sossarna inte förmådde ta ställning utan lade ner sina roster i den här frågan. I det ansvariga utskottet röstade partiet till och med för förslaget.

Det är dock inte första gången som Socialdemokraterna har svårt att dra gränser för vad EU ska göra eller inte göra. I Europaparlamentet har de vid flera tidigare tillfällen inte förmått ta ställning till om EU ska få beskattningsrätt. Det borde vara självklart för alla svenskar att EU inte ska ha det. Vidare har de tidigare stött förslag som innebär att EU:s medlemsstater ska kompromissa och gemensamt fatta beslut i andra frågor som utformas bäst av medlemsstaterna själva.

Socialdemokraterna har i närtid varit drivande i frågan om den sociala pelaren och stod värd för det sociala toppmötet tillsammans med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Det finns starka krafter inte minst bland Socialdemokraternas europeiska vänner som önskar och arbetar intensivt för att den sociala pelaren ska bli verklighet och att EU:s medlemsstater tillsammans ska bestämma om allt från anställningsvillkor till  föräldraledighet. Också i frågan om utstationeringsdirektivet, som reglerar villkoren för arbetstagare som jobbar i ett annat land än de är anställda i, har Socialdemokraterna fört en politik som innebär att den svenska arbetsmarknadsmodellen urholkas och att EU riskerar att få ökat inflytande på bekostnad av arbetsmarknadens parter.

EU har ingen egen vilja, det är inte en aktör som fattar beslut på egen hand.  EU:s politiska inriktning beror på vilka beslut som medlemsstaterna och de folkvalda i Europaparlamentet kommer överens om. I kölvattnet av britternas beslut att lämna EU pågår en livlig debatt om Europas framtid och vilket slags EU vi vill ha i framtiden. Att Socialdemokraterna mitt i den pågående debatten väljer att stödja förslag som på ett genomgripande sätt flyttar rätten att bestämma över skattepolitiken är milt sagt märkligt. Det är inte bara kortsiktigt att låta den egna dagspolitiska agendan få dominera fundamentala principiella frågor om Europasamarbetet. Det finns många andra betydligt viktigare frågor som Sverige och EU borde lägga sitt krut på, som hur konkurrenskraften ska stärkas, tillväxten bli större och jobben fler, för att bara ge några få tydliga exempel.

Det kan tyckas ironiskt att självbestämmandet över skatte-, arbetsmarknads- och socialpolitiken säljs ut av en företrädare för ett parti som leds av en tidigare fackbas, som tar alla tillfällen i akt att tala om den svenska modellen och hur den ska utvecklas. Men det är ett faktum och alla som värnar det svenska självbestämmandet i välfärdsfrågor har anledning att vara oroade.

Jobba med mig i valrörelsen!

Politisk handläggare hos Christofer Fjellner i Europaparlamentet

Vi letar efter dig som är engagerad och vill vara med och göra skillnad. Du behöver inte kunna allt, men du bör vara beredd att lära dig, jobba hårt och ha kul när du gör det.

Du som söker bör ha ett brinnande intresse för politik, en grundläggande inblick i EU och dess institutioner samt relevant examen, gärna med inriktning ekonomi, juridik, statsvetenskap. Erfarenhet av politiskt arbete samt engagemang i moderaterna eller närstående organisation är meriterande.

Som politisk handläggare ansvarar du för att bereda och föredra ärenden inför utskottsmöten och omröstningar, skriva politiska texter och underlag och sköta administrativa uppgifter som att boka möten, svara på mail och ta emot besökare.

Du är en problemlösare med gott omdöme som är van att göra egna prioriteringar och klarar av att ha många bollar i luften. Eftersom vi arbetar i ett litet team måste du ha en god samarbetsförmåga. Självklart delar du moderaternas värderingar.

Tempot på moderaternas kansli i Europaparlamentet är högt med långa dagar och hög arbetsbelastning. Bryssel är anställningsort men i jobbet ingår resor, bland annat till Strasbourg och parlamentets plenarsessioner. Det ställs därför krav på flexibilitet, förmåga att snabbt kunna sätta in sig in i nya frågor samt att kunna hantera stress.

Anställningstiden är efter överenskommelse. Tjänsten innebär tillsvidareanställning, men vi tillämpar 6 månaders provanställning.

Skicka din ansökan i form av CV och introduktionsbrev i PDF-format till johan.gustafsson@ep.europa.eu. Uppge ”Anställningsansökan” i titelraden. Urval görs löpande. Frågor kan besvaras på mail eller telefon +32475912161.

Runda två om förnybar energi

Idag  röstar Europaparlamentets industriutskott om uppdateringen av reglerna för förnybar energi. Rysaren tycks bli definitionen av avancerade biobränslen som också är av stor vikt för svenska biodrivmedelstillverkare och skogsindustrin. Det är också en del av förslaget där både industri- och miljöutskottet har delad kompetens.

Som ni kanske minns röstade miljöutskottet om samma definition tidigare i höst och utfallet blev allt annat än vad man kunde önska. Resultatet blev en definition som försvårar för utvecklingen och tillverkning av avancerade biodrivmedel. Jag bloggade om det här. Men nu har vi alltså chansen att förbättra skrivelsen innan vi röstar i plenum.

Men industriutskottet har inte hittat en överenskommelse om definitionen avancerade biobränslen innan sin omröstning. Men mycket talar för att vi lyckats säkra en majoritet för ett förslag som breddar definitionen av avancerade biodrivmedel Det är bra eftersom definitionen som kom ut från miljöutskottet var på tok för begränsande och det här går mer åt rätt riktning.

KMN

Men än är vi inte hemma och det kan till och med bli så att hela rapporten står och faller med definitionen. Min egen grupp EPP står bakom den nya definitionen, likaså de konservativa britternas grupp ECR och liberalerna i ALDE. Däremot var det länge oklart hur det skulle bli med socialdemokraternas grupp trots att Kumpula-Natri, min finländska kollega som lämnat in förslaget i industriutskottet, tillhör den socialdemokratiska gruppen. Men när vi förra veckan signalerade att vi kommer rösta emot hela förslaget om det inte går igenom fick det effekt. Nu lutar det åt att socialdemokraterna ska rösta för. Men man vet aldrig. I miljöutskottet var det många socialdemokrater som svek i sista stund, däribland Jytte Guteland (S) som la ner sin röst i slutomröstningen och därmed lät en utfasning av grödebaserade drivmedel glida igenom i utskottet. Mer förenligt med svenska intressen och den svenska positionen hade väl ändå varit att sänka rapporten.

Det är viktigt att det blir rätt här. Den definition som kom ur miljöutskottet riskerar att dramatiskt begränsa råvaruströmmarna till vad som ska anses vara avancerade biobränslen men också generellt försvåra för utvecklingen och användningen av avancerade drivmedel. Vi har inte råd att säga nej till förnybara teknologier som kan användas för att sänka utsläppen från transportsektorn. Elektrifiering är bra och kommer med stormande steg, men för att klara vårt ambitiösa nationella mål om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 behöver vi all tillgänglig och kostnadseffektiv teknologi. Så också de avancerade biodrivmedlena. Dessutom var det bara för två år sedan som vi i Europaparlamentet kom överens om att främja just de avancerade biodrivmedlena. Skulle reglerna dramatiskt förändras nu skulle det rycka  undan mattan för framtida investeringar inom bioenergin. Vem vill investera i Europa om reglerna ändras vartannat år?

Det finns såklart en rad andra saker som kom ur miljöutskottet som behövs rättas till när det kommer till skoglig biomassa. Dels i hållbarhetskriterierna för skoglig biomassa men också fadäsen att man bland annat röstade bort talloljan från råvarulistan för tillverkningen av avancerade biobränslen.

Tyvärr är det inte möjligt att rätta till det här i industriutskottet eftersom man inte har befogenhet över varken hållbarhetskriterierna eller själva råvarulistan i annex IX. Därför ligger det ett stort arbete på oss alla att röja upp för skogen inför att hela Europaparlamentet röstar i plenum. Jag tror vi har goda möjligheter att rätta till det som blev fel och har med mig kollegor från bland annat  Finland, Österrike, Frankrike och Irland  Men nu gäller det att alla svenska ledamöter lyckas övertala sina kollegor att vi ska göra rätt här. För blir det fel, då gynnar vi bara det fossila.

Löfvens fulspel om sociala toppmötet

På fredag möts EU:s ledare för det så kallade sociala toppmötet. Tillsammans med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har statsminister Stefan Löfven bjudit in till mötet. Man skulle kunna säga att det är själva höjdpunkten i den svenska regeringens Europapolitik och ger Löfven och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson en chans att spela i samma liga som ledarna från Europas mest inflytelserika länder. Men underbart är kort och när mötet är över kommer regeringens brist på långsiktigt politik som möter EU:s verkliga problem att bli smärtsamt uppenbar. Lika uppenbart är det att ett mer socialt Europa inte åstadkoms genom fler regler och politisk likriktning på Europanivå. Om något gör ett mer socialistiska Europa mer skada än nytta för konkurrenskraft och fler jobb, som är en grundförutsättning för den sociala välfärden i Europa.

Kulmen på mötet i Göteborg är när Europas ledare ställer sig bakom en proklamation om den sociala pelaren, som är tänkt att lägga en social dimension till EU-samarbetet. Det låter måhända som en god sak att Europapolitiken kompletteras med en social sida och jag lär vara en av få närvarande på mötet som motsätter sig detta. För om den sociala pelaren blir verklighet innebär det knappast att Europa får bättre politik på området, utan att social- och arbetsmarknadspolitiken som i dag befinner sig på medlemsstatsnivå blir gemensam för EU. Proklamationen består av 20 allmänt hållna  principer som stakar ut riktningen för den sociala pelaren, men det är ändå sådant som EU inte ska ägna sig åt – arbetsvillkor, lönesättning och föräldraledighet för att nämna några saker.

Det är här någonstans som problemet med regeringens EU-agenda blir uppenbar. Från dag ett i regeringsställning har Stefan Löfven i olika frågor, inte bara i sociala pelaren, engagerat sig i frågor som rör ett socialt Europa. I sin regeringsförklaring 2014 betonade Löfven att “lika lön för lika arbete” ska gälla och att den “fria rörligheten för företag inte kan användas för att kringgå nationella lagar och kollektivavtal”. Regeringen rev också upp lex Laval, som infördes till följd av Vaxholmskonflikten när Byggnads famöst skanderande “Go home” till de lettiska byggnadsarbetarna.

Socialdemokraterna har också varit en av de största pådrivarna för att utstationeringsdirektivet, som styr reglerna för arbetstagare som är anställda i ett land men arbetar i ett annat, ska revideras. Både i rådet och i Europaparlamentet har den svenska regeringen förespråkat en linje som innebär att den svenska arbetsmarknadsmodellen urholkas. Sådant som tidigare har varit arbetsmarknadens parter att bestämma över riskerar nu att beslutas om på EU-nivå. Det har gått så långt att EU-kommissionens ordförande har sagt att han ska lägga fram ett skarpt lagförslag som innebär att en gemensam tillsynsmyndighet inrättas tillsammans med ett förslag om europeiska personnummer för att säkerställa efterlevnaden av de nya reglerna.

Trots att Socialdemokraterna under lång tid och i många sammanhang har drivit på en för att beslut över social- och arbetsmarknadspolitiken flyttas till Bryssel, bedyrar Stefan Löfven inför toppmötet på fredag att det betyder just ingenting bortom gruppfotografierna och toppmötesliturgin. Han har när Alliansen kritiserat honom försäkrat att det har varit regeringens ståndpunkt sedan dag ett att rätten att fatta beslut inte ska förskjutas från medlemsstaterna i riktning Bryssel i de här frågorna. Regeringen verkar inse det som alltid stått klart för oss som ser på de här frågorna med nyktra ögon – att en gemensam social- och arbetsmarknadspolitik innebär kompromisser och att det i slutändan är Sverige som kommer att behöva anpassa sig till resten av Europa och inte tvärtom.

Om det är som Stefan Löfven säger, senast under sitt tal vid Uppsala universitet, att mötet inte betyder något kan man med rätta fråga sig varför vi lägger tid och energi på detta. Det är den värsta sortens symbolpolitik, som spär på bilden av politiken och kanske i synnerhet EU som en diskussionsklubb mer än något annat. Och ärligt talat – det är inte direkt så att vi saknar utmaningar i Europa som vi borde lägga mer kraft och energi på att lösa.

En boll studsar dock alltid två gånger och även om det är så att det sociala toppmötet inte betyder något kommer frågan med all säkerhet att komma tillbaka. Inte minst inom Socialdemokraternas egen grupp finns det många ledamöter som tycker att det sociala toppmötet inte är tillräckligt och att skrivningarna i proklamationen är alldeles för vaga. I ett öppet brev som nästan 30 ledamöter från socialdemokraternas grupp har skrivit under betonar de hur viktigt det är att EU går från ord till handling och gör det sociala Europa till verklighet med mer konkreta initiativ och lagstiftning. Samma ledamöter fick av samma anledning Europaparlamentet att ställa in en planerad debatt om toppmötet och proklamationen nu i veckan. När den här gruppen får stöd av kontinentaleuropeiska länder i vilka debatten ser helt annorlunda ut än i Sverige och ledare som Emmanuel Macron blir det svårt för regeringen att stoppa bollen som de själva satt i rullning.

Jag kan nästan garantera att Stefan Löfven, fastän han aldrig skulle erkänna det, är glad om det sociala toppmötet inte resulterar i mer än en kort stunds strålglans tillsammans med fina foton att hänga upp på väggarna i Rosenbad. Trots att Sverige har initierat fredagens möte skulle vi med all rätt vara det första landet att motsätta oss ett Europa med en gemensam social- och arbetsmarknadspolitik. Det är samma logik som gör att Sverige står utanför eurosamarbetet och alltid tar en restriktiv position när EU ska anta en ny budget.

Men förutom att den boll som Sverige har satt i rullning lär bli svårstoppad innebär agerandet där Sverige säger en sak, men menar en annan att Sveriges inflytande och trovärdighet som samarbetspartner undergrävs. Det här är något som utan tvekan har bidragit till att Sveriges betydelse i EU har minskat under Löfvens regeringsinnehav.

När strålkastarljusen har slocknat i Göteborg kvarstår alla EU:s verkliga problem. Då behöver regeringen fortast möjligt formulera en politik som gjuter mod i Europasamarbetet och som svarar mot behoven Europa och Sverige har. Det handlar dels om stärka konkurrenskraften och skapa förutsättningar för jobba och tillväxt. Gör vi det får vi ett Europa som är långt mer socialt än det en social pelare någonsin kan åstadkomma. Men det handlar också om att hantera flyktingkrisen, möta ett allt mer aggressivt Ryssland och förebygga att fler terrordåd äger rum på europeisk mark. Det är Europas verkliga utmaningar 2017, det är utmaningar som Sverige borde ägna mer tid åt att hitta lösningar på.

Miljöminister Skog för allmänheten och beslutsfattare bakom ljuset

Miljöminister Karolina Skog har fört allmänheten och och belsutsfattare bakom ljuset i en fråga som är av stor vikt för Sverige och Sveriges lantbrukare, som helt förståeligt och med rätta har gått i taket under dagen.

I dag när EU:s medlemsstater höll en indikativ omröstning om att förlänga tillståndet för glyfosat, den vanligast förekommande aktiva substansen i många växtskyddsmedel, röstade Sverige emot förslaget från EU-kommissionen.

Tvärtemot vad Karolina Skog för mindre än en månad sedan, 2 oktober, kommunicerade i ett pressmeddelande från regeringskansliet. Då var regeringens linje att stödja en förlängning och att lita på EU:s expertmyndigher:

– Det är viktigt att respektera vetenskapliga bedömningar och att följa reglerna. Nu har EU:s expertmyndighet tittat ordentligt på detta och då lutar vi oss mot deras slutsatser.

Budskapet upprepas några dagar senare av en politiskt sakkunnig hos Karolina Skog, som i en intervju i ATL, sade att beredningen av ärendet i regeringskansliet var klar och att Sverige tänker rörsta för glyfosat:

– Regeringen stöttar kommissionens förslag. Det innebär alltså att Sverige kommer att rösta ja givet att omröstningen handlar om förslaget som det ser ut nu.

Den svenska regeringen har velat fram och tillbaka i flera års tid, men hade alltså i början av oktober äntligen beslutat sig för att stödja EU-kommissionens förslag och förlänga tillståndet för glyfosat.

Men i dag när den EU:s medlemsstater höll en indikativ omröstning röstade Sverige emot. Ett beslut som innebär att regeringen har fört allmänheten och beslutsfattare bakom ljuset på det mest flagranta sett.

Jag har det senaste dygnet frågat Karolina Skog fyra gånger hur regeringen tänkte rösta utan att få ett svar. Det är nonchalant att först säga en sak och sedan gör en annan, så bedriver man inte politik. Under mina 13 år i EU parlamentet har jag aldrig sett någon så totalt oseriöst behandla en så här viktig fråga.

Med beslutet visar Miljöpartiet emellertid sitt riktiga vetenskapsfientliga ansikte. Glyfosat är inte en hälsorisk som det används i dag. Det är en slutsats som har bekräftats otaliga gånger. EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet EFSA, EU:s kemikaliemyndighet ECHA, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, Världshälsoorganisationen WHO och tillsynsmyndigheter runt om i världen, från USA och Kanada till Japan, Australien och Nya Zeeland har allt dragit samma slutsatser.

Miljöminister Karolina Skog kommer sannolikt att anmälas till Konstitutionsutskottet. Men skadan hon har ställt till med här i Bryssel är mycket större. Hennes agerande undergräver förtroendet för EU:s expertmyndigheter, vetenskapen, det politiska beslutsfattandet och Sverige som trovärdig samarbetspartner.

Framsteg för skogen men storseger för det fossila

Som jag bloggade om igår röstade Europaparlamentets miljöutskott om att uppdatera EU-reglerna för förnybar energi (RED). Enda svenska ledamöterna på plats för omröstningen var jag och socialdemokraternas Jytte Guteland. Det var en mycket kaotisk omrötning med 700 sidor ändringsförslag, 100 sidor röstlista och det är uppenbart att många inte har hunnit sätta sig in i alla turer. Men det är väldigt mycket som står på spel, särskilt för Sverige. Låt mig här reda ut något om hur det gick i några av de för Sverige viktigaste frågorna. Lite förenklat skulle man kunna säga att det handlar om dessa tre frågor:

  • Hur vi kan använda skogen för att bekämpa klimatförändringarna
  • Vilka biodrivmedel som vi kan använda för att minska transportutsläppen
  • Hur mycket förnybar energi Sverige ska ha till 2030

Som jag skrev på bloggen igår trodde jag att vi skulle åka på pumpen rejält. Och det gjorde vi också, men bara till viss del. Under omröstningen blev det tydligt att det inte fanns en klar majoritet för varken den ena eller andra linjen. Men när det kommer till biodrivmedel var det klar slagsida åt vänster och därför skulle jag säga att det fossila blev den stora vinnaren igår.

Den stora striderna stod kring:

  • Hållbarhetskriterer för biomassa och biodrivmedel
  • Framtiden för konventionella biodrivmedel
  • Vad som får användas för att göra avancerade biodrivmedel
  • Mål för hur stor andel av energin som ska komma från förnybara källor i medlemsländerna

Först av allt var hållbarhetskriterierna för biomassa och biodrivmedel. Vi har kämpat emot att EU ska ha hållbarhetskriterier för biomassa då det bakvägen innebär att kan reglera hur vi i Sverige kan bruka vår skog. På detta område, särskilt när det kommer till den skogliga biomassan, måste man nog säga att vi kammade hem en seger. Det blev min grupp EPP:s lösning som fick stöd i omröstningen. Vi lyckades få bort de värsta klåfingrigheterna och planekonomiska kraven och stoppade kraven på avverkningstillstånd och handelsbegränsningar för länder som står utanför Parisavtalet. Det blev heller inget förbud mot att använda stamved för energi och ingen lagstadgad kaskadprincip, där politiker försöker reglera vilken del av biomassan som ska användas till vad. Vi fick däremot stöd för att man ska ha ett riskbaserat tillvägagångssätt för att avgöra om den skogliga biomassan är hållbar. Det hade jag nog inte trott när vi började förhandla skogspolitiken tidigare i år.

Den första förlusten kom däremot i reglerna för konventionella biodrivmedel, de grödebaserade som brukar kallas första generationen biobränslen. Med 37 röster mot 27 fattades det beslut om att grödebaserade drivmedel ska begränsas till sju procent och fasas ut helt till 2030. Vad betyder då det här? Jo, att många av dagens mest använda grödebaserade drivmedel som FAME, HVO och etanolen troligtvis inte får räknas mot klimatmålen. Det i sig är dåligt och kommer minska incitamenten att lämna de riktigt dåliga bränslet, det fossila. I Sverige har vi sagt att vi ska minska utsläppen från transporter med 70% till 2030, något som med detta beslut lär bli enormt mycket svårare och framför allt dyrare, om det överhuvudtaget är realistiskt.

En liten möjlighet att fortsätta dra nytta av dessa bränslen gavs genom att de kan klassas som så kallade “låg-ILUC-bränslen”. Tyvärr fick vänstern igenom en så strikt definition av av vad som ska ses som låg-ILUC-bränslen att det mesta av den HVO, FAME och etanol vi idag använder knappast passerar lagstiftningens nålsöga.

Som om det inte räckte med att försöka begränsa användandet av konventionella biodrivmedel gav sig majoriteten, med gröna gruppen och socialdemokraterna i spetsen, även på att försvåra för avancerade biobränslen, de som brukar kallas andra generationen och vi nu till exempel framgångsrikt börjat utvinna ur skogsråvara. Bland annat tallolja som PREEM framgångsrikt raffinerar till diesel i Göteborg vill man nu sätta stopp för. Även biobaserade hushållssopor stryks från listan av sådant man får göra avancerade drivmedel av, något som mycket väl kan få allvarliga konsekvenser för biogas som drivmedel till bilar och bussar. Detta trots att vi bara för två år sedan var överens om dessa skulle premieras. Miljöutskottet vill även ge EU-kommissionen rätt att ändra och löpande ta bort råvaror från listan över vad som får användas för att göra avancerade biodrivmedel.

För Sveriges del kommer en betydande del av den förnybara energin från skogen och borttagandet av talloljan riskerar att dra undan mattan för framtida investeringar på området. Miljörörelsen har i ohelig allians med amerikansk kemikalieindusti lobbat hårt för detta och fick tyvärr gehör. Sammantaget lär denna oförutsägbarhet effektivt sätta stopp för viljan att investera i de framtida drivmedel vi behöver, och oljeproducenterna kan även framöver skratta hela vägen till banken. Paradoxalt nog kräver miljöutskottet samtidigt att minst nio procent av energitillförseln från drivmedel i respektive medlemsland ska komma från avancerade biobränslen.

Den sista striden, som vi tyvärr förlorade även den, var ett förhöjt förnybarhetsmål till 2030. Vänstern fick igenom sitt krav på att öka detta mål från EU-kommissionen ursprungliga 27 procent till 35 procent. Och för Sveriges del var det allvarligaste att detta även ska översättas till bindande nationella mål. 35 procent kanske inte låter som särskilt mycket när Sverige idag har hela 54 procent förnybart (vilket är högst andel i hela EU). Men när EU-kommissionen för några år sedan beräknade vad ett förnybartmål på 35 procent skulle innebära för respektive land konstaterade man att det för Sveriges del skulle innebära ett beting på runt 65 procent. Att nu öka andelen ytterligare i Sverige kanske är nödvändigt men det är ökningarna på marginalen som kommer att bli de allra dyraste. Särskilt då vi helt sonika förväntas uppnå detta högre förnybartmål med färre medel. Det är bra att vara ambitiös när det kommer till att fasa ut det fossila. Men att som miljöutskottet kombinera det med att begränsa vad som ska accepteras som förnybart är inte särskilt klimatsmart. Sammantaget utgör detta ett reellt hot mot Sveriges nationella ambitioner om en fossiloberoende fordonsflottan till 2030 och noll nettoutsläpp till 2045.

Om jag ska finna någon tröst med gårdagens omröstning så är det att vi inte förlorade med särskilt bred marginal. Med 32 för och 29 emot och 4 som lade ner sina röster gick yttrandet igenom i omröstningen om förslaget i sin helhet i slutomröstningen. En av dem som inte kunde ta ställning i slutomröstningen var socialdemokraternas Jytte Guteland. Det är ärligt talat ganska pinsamt. Nu hoppas jag att industriutskottet kan ta bort några av de värsta orimligheterna, när de röstar om det förnybara den 28 november. Man kommer inte att rösta om den skogliga biomassan eftersom det är miljöutskottet som på egen hand beslutar om just det. Men det är inte den springande punkten eftersom vi till stor del fick igenom våra förslag på det området. Det finns all anledning att vara hoppfull då industriutskottet i många av de här frågorna inte brukar låta sig luras lika lätt av de förment gröna miljöorganisationerna. Gällande de flytande drivmedlen och mer specifikt på avancerade biobränslen så är möjligheten till en bättre lösning större i industriutskottet. Samma sak gäller förnybartmålet. I början av nästa år ska hela Europaparlamentet ta ställning till reglerna när vi röstar i plenum. Mycket talar för att slutprodukten kommer att bli betydligt bättre än miljöutskottets position. Men det kräver att vi alla ligger i och försöker påverka våra kollegor i framför allt den gröna, socialdemokratiska och “liberala” gruppen.

Tyvärr pågår en omfattande kampanj mot att använda skogens råvaror för att bekämpa klimatförändringarna, som präglat arbetet med den här lagstiftningen. Denna kampanj drivs framförallt av miljöorganisationer, miljöpartister och socialdemokratiska kollegor, men där fossilindustrin står som de stora vinnarna. Man tar varje tillfälle i akt att skärpa kraven på hur miljövänlig de gröna alternativen ska vara, utan någon som helst tanke på att det inte finns några krav alls på det allra värsta – det fossila.