Svenskt rekord i hyckleri

Teknikutvecklingen har gjort det lättare för människor att dela på varor och tjänster och vi har fått ett helt nytt begrepp för att beskriva detta fenomen: delningsekonomin. Den är i viss grad okänd och svårdefinierbar. Men vi får inte låta oss skrämmas av de utmaningar som de allra flesta nymodigheter för med sig. Delningsekonomin innebär enorma möjligheter till smartare fördelning av både resurser och arbetskraft på helt frivillig basis.

Peter Sunde verkar dock ha missat poängen helt och hållet. Han kallar delningsekonomin för extremkapitalism, som om det vore ett skällsord, och beklagar sig över att vi betalar “skatt” till amerikanska storbolag när vi använder deras delningstjänster. Dessutom tillverkar dessa storbolag inte ens några produkter, utan agerar enbart som förmedlare. Ve och fasa!

Det är knappast rimligt att jämföra skatt med att avvara en peng för förmedlingen av en tjänst eller vara. Till skillnad från att betala skatt, så är det helt frivilligt att beställa taxi genom Uber. Och om företag endast fick tillverka produkter, då skulle inte särskilt mycket av den svenska ekonomin finnas kvar. Ändå kräver Peter Sunde strängare och utökad reglering av delningsekonomin. Som om Air BnB vore anledningen till den svenska bostadsbristen, snarare än decennier av misslyckad bostadspolitik och — ni gissade rätt — felaktiga regleringar. Vad verkar mest troligt?

Världen är i förändring, och vi i Sverige får inte missa tåget. Delningsekonomin är förmodligen här för att stanna. Det innebär kanske att begreppen arbetsgivare och arbetstagare kommer att stöpas om. Men att en modell är annorlunda behöver inte betyda att den är sämre. Målet med regleringar måste vara att skapa mer välfungerande marknader, inte att hindra marknadsmekanismerna från att fungera, försöka stävja innovation eller stoppa nya fenomen som effektiviserar vår användning av resurser och gör vardagen enklare.

Delningsekonomin erbjuder inte bara flexibilitet till användarna, utan även till de som levererar tjänster eller varor. Tröskeln till att komma i arbete blir därmed lägre. Nya vägar in i det svenska samhället skapas. På detta sätt är delningsekonomin smått unik. Och förmedlarens trovärdighet bygger, som i alla andra fall, på hur nöjda både användarna och leverantörerna är.

Peter Sundes inlägg måste vara nytt svenskt rekord i hyckleri. The Pirate Bays grundare går till storms mot delningsekonomin. Att dela var tydligen okej så länge det handlade om att dela andras egendom, mot deras vilja. Men när det sker helt frivilligt, ja, då måste det regleras eller allra helst förbjudas.

Debatt om vapendirektivet

Idag debatterades förslaget till nytt vapendirektiv i utskottet för inre marknad. För mig var det självklart att vara på plats och argumentera för min sak eftersom jag kräver att hela förslaget ska stoppas. Jag lyfte också faktumet att jag frågade EU-kommissionen när de i mitten av mars var i utskottet hur många lagligt ägda vapen som används i samband med brott och hur många vapen som skulle omfattas av ett förbud mot halvautomater. Svaret uteblev då och jag fick tyvärr inte heller något besked idag. Det är tydligt att det saknas en gedigen grund för förslaget.

Jag har tidigare skrivit att sossarna lämnar walk-over i frågan vilket de tillbakavisat med kraft. Därför blev jag förvånad när de inte dök upp till utskottsmötet. Inte en enda svensk sosse kom. Och det är illa. Inte bara för att de prioriterar fel utan främst för att de faktiskt hade behövts i debatten.

Nu lämnar svenska sossarna inte bara walk-over till kommissionen utan också till de krafter inom deras egna grupp, S&D, som helhjärtat stödjer EU-kommissionens förslag. Istället ges utrymmet till representanter från deras grupp som exempelvis gärna ser förbud mot halvautomater och inte ser några som helst problem med att försvåra för distanshandeln. Det är riktigt dumt. För ska vi stoppa dumheterna i EU-kommissionens förslag så krävs det att alla svenska ledamöter samarbetar och drar sin del av lasten. Jens Nilsson prioriterade en debatt i ett annat utskott och Marita Ulvskog tyckte tydligen inte att debatten var särskilt viktig.

Ulvskog

Terroristerna stoppas inte genom att jaga laglydiga jägare och sportskyttar. Tyvärr är det något som gått EU-kommissionen förbi och än mer sorgligt är att sossarna nu lämnar walk-over. En enad svensk front är faktiskt det minsta man kan kräva.

V och SD samarbetar i riksdagen mot NATO

Så sent som förra veckan skrev jag på bloggen om hur Vänsterpartiets Europaparlamentariker Malin Björk gjorde gemensam sak med grekiska nazister och franska putinister när hon krävde EU-kommissionens avgång. Det var ett minst sagt unket sällskap som Björk sällade sig till. Men det verkar i vart fall som att Björk själv insett detta. Hon har nu tagit bort sitt namn från resolutionen, men att hon gör det först efter att hon fått utstå kritik är pinsamt i sig. Det matchade inte heller det tonläge som Vänsterpartiet brukar ta till mot Sverigedemokraterna hemma i Sverige. På hemmaplan tvekar inte vänstern att kritisera den som ens lägger ett förslag som Sverigedemokraterna sedan röstar för.

Nåväl, man skulle kunna tro att Vänstern efter det uppdagade samarbetet med Gyllene gryning och Front national är extra noggranna med att leva som de lär. Men så verkar inte fallet vara. Nu gör nämligen Vänsterpartiet upp med med Sverigedemokraterna för att försöka skjuta upp det så kallade värdlandsavtalet med NATO.

När Björk ändrade sig och tog bort sin namnteckning från den gemensamma resolutionen skulle man kunna tro att anledningen var att hon blev tagen i örat av partiledningen i Stockholm. Men det kan knappast varit det som skedde eftersom Vänstern uppenbarligen inte ser några problem med att sätta Sveriges säkerhet på undantag tillsammans med Sverigedemokraterna. Det här ska inte bli en djupdykning i värdlandsavtalet men kort sagt handlar det om ett avtal som stärker Sveriges möjlighet att ge och ta emot stöd, viktigt att komma ihåg är att det alltid kräver svenskt godkännande. Det är faktiskt rätt okomplicerat och en naturlig följd av den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Alla partier i Sveriges riksdag förutom just Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är för värdlandsavtalet.

Man kan tycka vad man vill om att samarbeta med svensk politiks ytterligheter. En sak är i alla fall klar, ytterligheterna i politiken har inga problem att förenas när det gynnar deras syften. De tvekar inte att göra gemensam sak när det handlar om att kasta grus i maskineriet i Sveriges samarbete med andra länder oavsett om det handlar om Europasamarbetet eller NATO.

Skulle Vänstern och Sverigedemokraterna få som de vill i frågan om värdlandsavtalet skadar de svensk säkerhet och spelar Putin rakt i händerna. Sverigedemokraterna har försökt hålla en hög svansföring i försvarspolitiken men håller tunt när det kommer till kritan. Som tydligast blir detta i deras orimliga inställning till ett samarbete med de övriga demokratierna i NATO. Och det blir tydligare och tydligare att Vänsterns dubbelmoral när det kommer till Sverigedemokraterna saknar gränser.

Handel för alla – på riktigt

Kommissionen presenterade i oktober en ny handelsstrategi – handel för alla. I stort är det en bra och ambitiös strategi. EU förhandlar just nu frihandelsavtal på fler områden än någonsin tidigare, både med andra enskilda länder men även i Världshandelsorganisationen, WTO. Kommissionen tar upp flera viktiga utmaningar för europeisk handelspolitik och den tar upp vissa viktiga europeiska intressen som tjänstehandel och handelshinder.

Handel handlar inte bara om jobb i exportindustrin, även om det är nog så viktigt. Frihandel är en liberal kärnfråga eftersom det handlar om den grundläggande rätten att få göra affärer med den man vill. Frihandel är ett medel för att främja internationellt samarbete. Frihandel lyfter fattiga länder ur fattigdom. Frihandel berikar vår kultur. Frihandel och konkurrens sporrar våra företag att bli bättre och utveckla nya produkter. Frihandel gynnar konsumenter och företag över hela världen när de kan köpa fler, bättre och billigare varor och tjänster.

Just nu håller vi på att ta fram Europaparlamentets prioriteringar för EU:s handelsagenda och våra synpunkter på EU-kommissionens strategi. Utkastet är i stort ganska bra. Det lyfter vikten av en handelsagenda som gynnar välstånd, undanröjer gränshinder och ser till att vi får goda relationer med fler länder. Men lite för ofta domineras den av ett begränsat merkantilistiskt tankesätt och i mångt och mycket ligger fokus på att skydda europeisk industri. Jag har därför lagt ändringsförslag som ska diskuteras idag och fokuserat på följande områden:

Investeringsskydd är en viktig del i våra frihandelsavtal. Det möjliggör för europeiska företag att investera tryggt i andra länder. Det har debatterats mycket om investeringsskydd och det har även förekommit många missuppfattningar. Det har delvis lett till att EU-kommissionen tagit fram ett nytt tvistelösningsförfarande mellan stater och företag. Investeringsskydd ska inte hindra länder att föra miljöpolitik eller folkhälsopolitik. Men det avgörs inte av vilken domstol som dömer utan hur investeringsavtalet ser ut.

EU:s antidumpingtullar är möjligtvis det mest kontroversiella området i EU:s handelspolitik, med politiska skiljelinjer som är svåra att överbrygga. Själv är jag skeptisk till regelverket, eftersom det inte sällan missbrukas för att hantera de handelsproblem EU stöter på. Det missgynnar Europas konsumenter och ofta även våra företag.Jag har skrivit om det bland annat gällande tullar för specialstål och solpaneler. Det är därför mycket viktigt att dessa används sparsamt och alltid i enlighet med WTO:s regelverk.

Dagens handelshinder består inte alltid av tullar utan en massa andra hinder som krav på dubbla licenser, ursprungsregler. Just ursprungsregler har blivit ett av de största handelshindren idag som ofta gör det omöjligt för företag att använda sig av frihandelsavtalens sänkta tullar. Det är helt nödvändigt att modernisera och förenkla ursprungsregler i en värld som domineras av globala värdekedjor, där olika delar av en tillverkningsprocess görs i olika länder.

Tjänstehandel är morgondagens handel. Det är något som är mycket viktigt för Sveriges ekonomi, inte minst för industrin. För avancerade industriföretag är tjänster minst lika viktiga som produktionen av varor. Atlas Copco producerar idag allt fler tjänster relaterade till sina produkter och för Ericsson är service och drift av telenät minst lika viktigt som att sälja själva telenäten. Därför är det viktigt med ambitiösa avtal på tjänsteområdet.

Betänkandet behandlar knappt handeln med fattiga länder över huvud taget. Det allmänna preferenssystemet, GSP är EU:s kronjuvel för att hjälpa fattiga länder komma ur fattigdom. Det ger både sänkta tullar för fattiga länder om de samtidigt arbetar för att förbättra situationen för hållbarhet och mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt att programmet utvecklas och att det framöver även kan omfatta tjänster.

När jag var ordförande i Moderata ungdomsförbundet för många år sedan drev vi kampanjen Enjoy Capitalism. Det är faktiskt det som handelspolitik i grunden handlar om. Ska vi tala om en strategi om Handel för alla kan den inte bara inrikta sig på Europas industri. Tjänsteföretag, konsumenter, världens fattiga – alla ska kunna handla för att njuta av kapitalismens frukter.

Alla mina ändringsförslag hittar du här.

Europas ytterligheter förenar sig

Få saker i svensk politik är så tabubelagda som att samarbeta med Sverigedemokraterna. Att i enskilda sakfrågor diskutera eller göra gemensam sak med Sverigedemokraterna leder garanterat till ett medialt gatlopp. Och de som allt som oftast står i främsta ledet och ropar högst är Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt har exempelvis sagt att riskkapitalister försöker rädda sina vinster med hjälp av ett rasistiskt parti efter att Sverigedemokraterna svängt i frågan om vinster i välfärden. Rossana Dinamarca har hävdat att Moderaterna driver en politik som krattar managen för rasismen. Det är ord och inga visor.

Men ytan är tunn och den egna moralen är minst sagt elastisk. I ärlighetens namn liknar det mest populism. För att luta sig mot moralen går bra när det kommer till att brunmåla andra, men själva verkar vänsterpartisterna inte ha några som helst betänkligheter med vilka de samarbetar. Vid närmare granskning kan man i vart fall konstatera att moralen inte sträcker sig längre än till Öresund. För i Europaparlamentet går vänstern inte bara samman med Sverigedemokraternas grupp för att smutskasta Europasamarbetet. I Bryssel ryggar Vänsterpartiet inte ens tillbaka för samarbetspartners som det Putinavlönade franska Front national och det grekiska nazistiska partiet Gyllene gryning när det tjänar vänsterns syften. Tvärtom förhandlar ytterligheterna öppet med varandra och driver gemensamma politiska krav.

Förra veckan gjorde Vänsterpartiets enda Europaparlamentariker Malin Björk gemensam sak med delar av Sverigedemokraternas grupp, med far och dotter Le Pen, nazisterna i Gyllene gryning och några gamla övervintrade kommunister från östblocket. Tillsammans med dem har Björk nämligen tagit fram och undertecknat en gemensam resolution om att avsätta EU-kommissionen. Vänsterpartiet förenas med en rödbrun röra av totalitära ideologier och främlingsfientlighet i ett försök att markera mot kommissionen och lamslå EU i en tid då Europa står inför svåra utmaningar. Miljöpartiet är uppenbarligen inte det enda svenska parti med gränsdragningsproblem.

Det är illa att Malin Björk inte ser några problem med att sätta sig ner och samarbeta med dessa partier och att lämna in en resolution som man förhandlat fram med betydligt mörkare krafter än Sverigedemokraterna. Man kan ha olika åsikter om hur Sverigedemokraterna ska hanteras i Sverige och i vilken utsträckning det går att föra diskussioner med partiets företrädare i Sveriges riksdag. Men en sak som vi alla borde kunna enas om är att vi inte gör gemensam sak med grekiska nazister eller franska förintelseförnekare. Vänsterpartiet har en hel del att förklara för sina väljare. För det är minst sagt ett unket sällskap vänstern frotterar sig med i Europa. När det tjänar vänsterns politiska syften saknar helt uppenbart dubbelmoralen alla gränser.