Sverigedemokraterna i EU – Putinvänliga nyttiga idioter.

Sverigedemokraterna i Europaparlamentet driver en Putinvänlig linje och agerar nyttiga idioter åt ett allt aggresivare Ryssland. Det är obehagligt och går stick i stäv med den linje som SD säger sig företräda på hemmaplan.

Patrik Oksanen har publicerat ett Rysslands-index som visar hur mycket olika partier i Europaparlamentet röstar i Putins favör.

Putinindex

Av indexet framgår att SD är ett av det mest putinistiska partierna i Europaparlamentet och dessutom det mest putinkramande partiet i Norden. Närmast genomgående röstar de Sverigedemokratiska ledamöterna mot förslag som skulle bidra till att Ukraina och andra till Ryssland närliggande länder kan välja sin egen väg bort från Kremls inflytande.

I sällskapet putinvänliga partier ingår för övrigt UKIP, Front National, Lega Nord och Gert Wilders parti Party for Freedom.

Det här är inte enkom fallet för Sverigedemokraterna i Europaparlamentet, utan återkommande i hela partistrukturen. Sverigedemokraterna tar gång på gång parti för Ryssland och Putin, inte bara när de röstar i Europaparlamentet. Sverigedemokratisk Ungdoms ordförande Gustav Kasselstrand säger sig till exempel hellre välkomna Putin till Stockholm än Barack Obama.

Kasselstrand

I en intervju på EU-bloggen med andre vice talman och f.d. partisekreterare Björn Söder drar Patrik Oksanen liknelsen mellan SD:s agerande och hur Vänterpartiet Kommunisterna agerande under Kalla kriget där de ursäktade Sovjetunionens övergrepp med att USA minsann också gör dåliga saker. Det var givetvis en liknelse som Söder inte ville känna igen sitt parti i och påpekade att det fanns en starkare koppling mellan Kreml och kommunisterna i Sverige. Det stämmer att Vänsterpartiet mottog ekonomiska medel. Vad Söder dock inte säger är att det är precis det som deras vänner i Europaparlamentet också gör. Front National fick i år nära 400 miljoner av Putin och UKIP, som SD beskriver som sina “mentorer” i Bryssel, rycker ständigt ut till försvar av Putin när han kritiseras för att annektera delar av Ukraina, UKIP:s partiledare Nigel Farage går till och med så långt som att säga att han beundrar Putin.

Linjen att de konsekvent röstar mot europeisk utvidgning håller inte när det kommer till Ukraina. Det är varken relevant eller aktuellt, i de bästa av världar kan en medlemskapsfråga aktualiseras först 2035. Omröstningarna om Ukraina har ingenting med medlemskap i EU att göra. Det vet Sverigedemokraterna lika väl som alla andra.

I förra veckans utrikespolitiska debatt beskrev Björn Söder Putins krig i Ukraina som ett inbördeskrig. Det är talande för SD:s hållning till Ryssland och Putin. Precis som sina europeiska vänner håller SD Putin om ryggen och kommer till Rysslands försvar. Återigen står uttalanden i kontrast till de gånger partiet förespråkat ett starkare försvar, motiverat av ett osäkert omvärldsläge.

Ett tungt ansvar ligger på media, att likt Patrik Oksanen, kunna förmedla vilken politik som SD faktiskt driver och sakligt jämföra med de populistiska utspel de gör på hemmaplan. Det är dags att syna bluffen och visa att SD:s försvarsvurmande enbart är ett alibi för att vinna mandat för sin migrationspolitik. Det är lätt att säga att man värnar om försvaret när man inte har något inflytande. Men i verkligheten innebär deras agerande ett långt mycket mer utsatt säkerhetspolitiskt läge för Sverige och de värden vi står för.

Det ter sig allt mer uppenbart att SD använder försvarspolitiken som verktyg för att få mandat för sin migrationspolitik och i övrigt auktoritära politik. Det sällskap som SD väljer att omge sig med vittnar om att de inte har förändrats eller är beredda att göra resan bort från sitt nynazistiska arv.

SD säger sig vilja öka försvarsanslagen med ca 24 miljarder. Fantasisummor utan seriös finansiering. Den eftergiftspolitik SD för gentemot Ryssland i kombination med avståndstagandet till Nato leder till att löftet om ett starkare försvar ekar tomt.

Hur tolka resultatet av ISDS-konsultationen?

Det är inte ofta jag kommenterar EU-kommissionens konsultationer. Men den här gången, när EU-kommissionen presenterade resultatet av konsultationen kring investeringsskyddsklausulen (ISDS) som ingår i frihandels- och investeringsavtalet med USA, kunde jag inte låta bli. En mycket stor andel av svaren var nämligen nedladdade från nätet. När till och med svenska LO dessutom lämnar in ett svar som har laddats ner från nätet och t o m glömt att fylla i “blanks” (dvs luckor där respondenten ska fylla i sitt organisationsnamn i början av varje mening) blev det hela än mer löjeväckande.

ISDS är grundbulten i ett investeringsskydd som ser till att parterna håller sig till ingånga avtal. Pacta sunt servanda. Det är standard, och har funnits i mer eller mindre alla investeringsavtal sedan 50-talet. Just nu har EU:s medlemsstater 1400 investeringsavtal med länder runtom i världen. Men trots detta hävdar kritikerna på vänsterkanten att ISDS kommer urholka vår demokrati. Det är naturligtvis struntprat. I sådant fall hade demokratin varit död och begraven för länge sedan.

Denna kritik återkommer, kanske inte helt oväntat, i kommissionens konsultation. Det är bra att kommissionen har konsultationer som dessa, där civilsamhället kan dela med sig med sina upplevelser och önskemål. Det är ju trots allt civilsamhället, både företag och konsumenter, som kommer att få ta del av kommande frihandelsavtal. Men låt mig presentera lite statistik som väl illustrerar min frustration över just den här konsultationen:

1. Kommissionen fick in hela 150 000 svar. 97 procent av svaren (145 000) hade laddats upp via nätet med förinställda svar från NGOs.
2. Endast 0,0008 procent av svaren (126 svar) kommer från företag eller näringslivsorganisationer (t ex Svenskt Näringsliv), dvs de som berörs av eller utför investeringar.
3. Endast 0,0001 procent av svaren (15 svar) har lämnats in av akademiker eller jurister, dvs de som antingen forskar eller praktiserar inom ämnet.
4. Endast 0,5 procent av de svarande angav att de någon gång investerat i USA.
5. Trots att Nederländerna är den största mottagaren av amerikanska investeringar var endast 3,3 procent av svaren från Nederländerna.

Statistiken lägger ett löjets skimmer över konsultationen. En konsultation är ingen folkomröstning. Det är ett medel för EU-kommissionen att på ett formellt och sakligt sätt få in information från berörda parter. I stället har NGOs valt att starta en massiv lobbyingkampanj där människor som aldrig tidigare har hört talas om ISDS i eget namn uppger att de är emot ett rättsystem för internationella investeringar. EU-kommissionen själv kommenterade svaren med att de fick känslan av att vissa av de svarande kanske inte nödvändigtvis förstod innebörden av frågorna, då många av svaren inte svarar på frågorna.

Ett av de områden som de är allra mest kritiska emot är att dagens system tillåter allt för många “frivolous claims”. Vissa menar nu att vi i stället bör tala om “frivolous responses”. Så långt vill jag inte gå, men däremot borde man inte dra allt för snabba slutsatser om resultaten.

Brev till Malmström om säljakten: Blir ”skjut och gräv” lag?!

Återigen har den svenska säljakten kommit upp på agendan. Det kan tyckas vara en liten fråga. Men den är principiellt viktig då EU faktiskt inte har rätt att reglera jakt med hänvisning till vilda djurs välfärd. EU:s sätt att hantera frågan riskerar nu att ge helt perversa konsekvenser, nämligen att vi i Sverige fortsätter jaga säl men tvingas förbjuda att sälarna tas tillvara. Låter det snurrigt? Ja, och det är det. Jag skickade därför ett brev till EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström och förklarade hur dumt det är och att EU-kommissionen nu måste lösa problemet det ger för jägare och fiskare. Här kan du läsa mitt brev till Malmström: CF brev till CM om säljakt

Viktigt att inte tumma på vetenskapen!

The Economist publicerade i helgen en artikel med fokus på behovet av ökad produktion i jordbruket. I inledningen konstateras att mänskligheten under de kommande 40 åren kommer behöva producera mer mat än vad som har producerats totalt sedan den neolitiska revolutionen för 10 000 år sedan, när människan började bruka jorden. En svindlande jämförelse som kan vara svår att överblicka, men det sätter också fingret på behovet av att fortsätta öka produktiviteten i jordbruket.

För att kunna försörja jordens befolkning även i framtiden är det centralt att vi fortsätter att utveckla vårt jordbruk och en viktig del i detta är växtförädling, konventionell och genom genmodifiering. Nästa vecka kommer parlamentet att rösta om möjligheterna för medlemsstaterna att på eget initiativ begränsa användningen genmodifierade grödor.

Vi har i Sverige utgångspunkten att lagstiftning ska vila på vetenskaplig grund och det är här problemen med det föreslagna direktivet börjar. Europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA är den myndighet som ska säkerställa att livsmedel som säljs på den europeiska marknaden är säkra för konsumenten. Dessa prövningar sker på vetenskaplig grund. Att EU dessutom har världens striktaste regler för granskning och märkning av genmodifierade grödor är bra, det skapar förtroende för varorna. Att ge medlemsstaterna möjlighet att på eget bevåg införa godtyckliga begränsningar eller förbud är ett steg bort från vetenskaplighet. Grödor som är tillåtna på ena sidan Öresund kan, om direktivet går igenom, vara förbjudna på den andra sidan sundet. Något som knappast gynnar den fria rörligheten och dessutom i längden både riskerar att leda till en fragmenterad inre marknad och ett minskat förtroende för de produkter som finns på marknaden.

Det förvånar mig faktiskt att den svenska vänsterregeringen, utan att förklara varför, har frångått den princip Sverige under 20 år har drivit om vetenskaplighet. När EU: ministerråd tog ställning till förslaget förra året valde regeringen helt enkelt att lägga ned sin röst och gav ingen förklaring till varför. Något som inte bara väcker frågor i Sverige utan även skapar frågetecken hos övriga EU-länder och som jag skrivit om tidigare.

För att möta de kraftigt ökade matbehoven som vi har framför oss är det viktigt att beslut om vår livsmedelsförsörjning inte grundas på godtycke. Därför kommer jag att i nästa veckas omröstning att rösta mot förslaget. Jag ställer mig frågan om GMO-skeptikerna verkligen är beredda att ta ansvar för den svält som riskerar att bli följden av om vi stänger dörren till den nya tekniken. Vår livsmedelsförsörjning är för viktig för att baseras på löst tyckande!

Granskar Supermiljöbloggen

Jag har tidigare kritiserat att delar av miljörörelsen tycks bry sig mer om vilken färg det är på politiken än på dess innehåll. Det är ett problem, för det omöjliggör en seriös miljödebatt. Och utan seriös debatt riskerar vi att införa miljölagstiftning som inte är bra, eller i värsta fall så dålig att den skadar miljön. I det långa loppet är detta faktiskt ett reellt och allvarligt hot mot vår miljö.

För några dagar sedan skrev Supermiljöbloggen, SMB, en raljant artikel om att jag och andra moderater och kristdemokrater i Europaparlamentet röstat ja till oljesand i en omröstning om implementeringen av EU:s bränslekvalitetsdirektiv. Konsekvensen, menade SMB, skulle bli att EU kommer att kunna importera oljesand utan särskild märkning.

Men, det stämmer inte. Omröstningen handlade om bokföringsregler för utsläpp från fossila bränslen. Och jag och de andra moderaterna och kristdemokraten i Europaparlamentet röstade för förslaget om regler för hur utsläpp ska bokföras.

Bränslekvalitetsdirektivet innehåller bestämmelser om de fossila drivmedelskvaliteter som får säljas, och krav om att drivmedelsleverantörer ska rapportera in en rad information, om bland annat utsläpp, från de bränslen som säljs. Rapporteringen syftar till att uppnå målet om att minska utsläppen från de drivmedel som säljs i EU med 6% till 2020. Men någon rapportering av utsläpp från fossila bränslen har det inte blivit, eftersom det saknas regler för hur rapporteringen ska gå till.

Den omröstning SMB hänvisar till gällde en överklagan av implementeringen av bokföringsreglerna för utsläpp från fossila bränslen, som skulle göra att EU äntligen kommer igång med utsläppsrapporteringen. Reglerna skulle vara på plats redan 2011, men har blivit rejält försenade. EU-kommissionen föreslog bokföringsregler för utsläpp från fossila bränslen 2011, men reglerna stoppades av EU:s ministerråd. Det har tagit EU-kommissionen drygt tre år att komma tillbaka med ett nytt förslag och det var detta nya förslag vi röstade om för ett par veckor sedan.

I Europaparlamentet hade ledamöter i den gröna och i den liberala gruppen överklagat det nya förslaget och krävde att kommissionen skulle komma tillbaka med det förslag som ministerrådet stoppade 2011. Men så funkar det inte. Har ett förslag väl blivit stoppat är det utsiktslöst att EU-kommissionen lägger samma förslag en gång till. Det skulle ju bara gå samma väg som tidigare.

Man kan tycka att det förslag på bokföringsregler som EU-kommissionen nu gick fram med inte gick tillräckligt långt. Det är en på alla sätt rimlig åsikt. Men beslutsfattande i EU bygger på kompromisser. Och blir man inte överens mellan Europaparlamentet och ministerrådet blir det inget alls av lagstiftning. Mot den bakgrunden och med tanke på att kommissionen tog tre år på sig att komma tillbaka med ett nytt förslag senast och att kommissionen signalerat att det inte kommer något nytt förslag alls om detta faller, tyckte jag och övriga moderater att det vore oansvarigt att förkasta de nya reglerna.

Men det var många ledamöter som inte tog hänsyn till det, som istället hellre markerade sitt missnöje både med det förslag som nu låg på bordet och mot kommissionen och ministerrådet. Dessa ledamöter borde av en miljögranskande blogg rimligtvis ställas till svars för att de försökt stoppa regler för att mäta koldioxidutsläpp från fossila bränslen. För det är den direkta konsekvensen av deras agerande.

Man får ha viss förståelse för att SMB inte har stenkoll varken på processen i EU eller implementeringen av EU:s bränslekvalitetsdirektiv. Det är komplex materia. Men om man väljer att angripa någon för hur den har röstat i frågan är det bra att vara påläst. Att ha bra källor och vara kritisk mot dem. I alla fall om man vill föra en seriös miljödebatt. Men det kanske aldrig var syftet?

SMB länkar faktiskt till sin källa i artikeln. Artikeln bygger på en text som lagts upp på TTIP:en, Miljöpartiets kampanjsida mot frihandelsavtalet mellan EU och USA, som drivs av Miljöpartiets kansli i Europaparlamentet. TTIP:en hänvisar i sin tur till texter av bland annat Greenpeace. Men tyvärr har TTIP:en inte klarat att översätta de engelskspråkiga källtexterna rätt. Labeling, som i det här fallet betyder klassificering, blir i TTIP:ens och SMB:s texter märkning. Och ja, det finns en märkningshets både i EU, MP och miljörörelsen. Men att ursprungsmärka bränslen på det sättet är inte realistiskt. Det skulle kräva att man separerade olja från olika källor i hela processen från oljekälla till dess att oljan förbränns. Det borde både MP och SMB ha insett!

Men den tendentiösa bevakningen stannar inte vid MP. SMB:s rewrite av MP:s text är gjord av en skribent som är aktiv vänsterpartist och även skriver för bloggen Alliansfritt Sverige. SMB kallar sig “oberoende miljövänlig”. Var gränsen går för att kalla sig oberoende är upp till andra att avgöra. Men i mina ögon är den för länge sedan passerad om man sätter en vänsterpartist på att skriva om en text skriven av en miljöpartist. Vi behöver en mer seriös miljödebatt, där svaret på vad som är den bästa miljöpolitiken inte är given på förhand och definieras av politisk färg. Tyvärr verkar SMB vara ytterligare en i raden av rödgröna megafoner.

 

P.S. En pikant detalj är att den svenska regeringen verkar ha samma syn på denna fråga som oss moderater, då de till skillnad från Europaparlamentarikerna från S och MP inte agerat för att stoppa de nya reglerna i ministerrådet. Att varken MP:s kampanjsida TTIP:en eller SMB skäller på regeringen är kanske ett försök att visa gemensam front inför det kommande valet. För de dubbla budskapen man hittills levererat i Europapolitiken ger ju knappast bilden av S och MP som ett regeringsdugligt alternativ i valet i mars…