Vann fighten om att ha riskbaserade, inte protektionistiska, importkontroller av växter

Nu har vi röstat om skyddsåtgärder mot skadegörare på växter. Med den ökade internationella handeln är det oerhört viktigt att vi har ett regelverk som förhindrar främmande skadegörare från att ta sig till EU och sprida sig här. Men det har märkts att det snart är val till Europaparlamentet. Många av ledamöterna i jordbruksutskottet fick därför valfeber och drev igenom en helt orimlig hållning till internationell handel och krävde mer eller mindre importförbud av alla växter som härstammar utanför EU – allt för att skydda den inhemska växtindustrin. Men med lite hederligt lobbande i min grupp lyckades jag, tillsammans med några likasinnade kollegor, övertyga gruppen om att rösta mot importförbudet.

Självklart ska det finnas riskbaserade kontroller för att undvika att vår flora utsätts för fara. Därför är det bra att Kommissionen lagt fram ett nytt förslag. Men det förslag som jordbruksutskottet drev igenom skulle innebära att nästan alla växter, växtprodukter och andra relaterade produkter från tredje land måste genomgå en krånglig och dyr auktoriseringsprocess, vare sig de anses vara produkter med en förhöjd risk att bära med sig skadegörare eller inte. Om förslaget hade gått igenom skulle varje växt eller växtprodukt fått genomgå en mångårig process som skulle kosta en halv miljon kronor per växt och ursprungsland.

När jag upptäckte detta stod det klart för mig att det inte var växternas hälsa som man var oroad över. Man ville helt enkelt i växthälsans namn ta till protektionistiska medel för att skydda den inhemska industrin mot konkurrens. Som ledamot av både handelsutskottet och miljöutskottet gjorde det mig väldigt upprörd. För importkontroller bör vara riskbaserade, inte protektionistiska. Därför är jag glad att vi lyckades vinna så att importförbudet togs bort ur förslaget.

Svensk vindenergi slåss mot väderkvarnar, inte klimatförändringarna

Svensk vindenergi skriver om EU:s klimatpolitik på sin blogg. Men argumentationen är så dum och dåligt underbyggd att klockorna stannar. Att svensk vindenergi är positiva till ett bindande mål för förnybar energi är kanske inte så konstigt. De är ett särintresse som lobbar för sina medlemmars räkning. Och det är inte så konstigt att de vill ha högre subventioner för att bygga sina anläggningar. Men faktum kvarstår. Bindande, bördefördelade mål för förnyelsebar energi skulle göra klimatpolitiken mångdubbelt dyrare, tvinga Sverige att avveckla kärnkraften i förtid och slå mot jobb och tillväxt.

Men låt mig börja med lite bakgrund. Regeringen har drivit en framgångsrik politik för att främja utbyggnaden för förnybar energi. Det är bra. Sedan 2006 har vindenergin tiofaldigats. Ja, ni läste rätt. Produktionen av förnybar el från vindkraft har ökat med tio gånger de senaste åtta åren. Det är en rekordsnabb ökning av förnybar energi som saknar motstycke i Sverige.

EU-kommissionen har i sin konsekvensanalys visat att ett bindande förnybartmål på EU-nivå skulle leda till att 59% av kärnkraften i Europa måste avvecklas i förtid. För den svenska kärnkraften blir det än mer, eftersom ett förnybartmål på 35 procent i EU ger Sverige ett beting på 70 procent enligt samma analys från EU-kommissionen. Det beror på att Sverige redan idag har överlägset mest förnybar energi i EU med 51 procent.

Det är alltså, som Svensk Vindenergi påstår, inte Svenskt Näringsliv som ligger bakom siffrorna utan EU-kommissionens konsekvensanalys. Forskare som tittat på kostnaden av ett förnybartmål visar dessutom att det skulle öka kostnaden för klimatpolitiken kraftigt. Den slutsatsen stödjs av Konjunkturinstitutet. Ekonomer som granskat EU:s klimatpolitik till 2020 har visat att förnybartmålet på 20 procent riskerar att göra klimatpolitiken upp till 90 procent dyrare. Det är sannolikt att kostnaden blir betydligt högre än så med ett mål på t ex 40 procent som socialdemokraterna kräver.

Svensk Vindenergi menar att ett bindande förnybartmål inte alls behöver innebära att vi avvecklar kärnkraften. Istället kan vi öka produktionen av förnybar energi. Det är ju sant, men också helt orimligt. De argumenterar alltså för en massiv utbyggnad av vindkraften, inte för att vi behöver den, utan bara för att minska den relativa andelen kärnkraft. Det kommer att krävas enorma investeringar i energiproduktion som vi inte behöver. Så argumenterar bara ett ett särintresse i jakt på mer av dina och mina skattepengar. Hur många TWh skulle vi behöva öka den förnybara energiproduktionen med för att komma upp till 70 eller 80 procent förnybart? Det borde vara uppenbart även för Svensk Vindenergi att den ökning som skulle krävas för att klara detta är astronomisk. Men är det subventioner och bidrag man är ute efter är det inte så konstigt att man kräver en orimlig klimat- och energipolitik. Trist bara att så många politiker verkar ha gått på argumentationen.

Men det riskerar faktiskt att stå svenska skattebetalare dyrt. Det är nämligen de som skulle få betala för detta. Och notan skulle dessutom komma två gånger, eftersom elpriset skulle öka kraftigt. EU-kommissionen har visat att ett klimatmål på 40% kommer att öka det svenska elpriset med 2-3 procent. Det tror jag att de flesta kan leva med. Men ett bindande förnybartmål på 35 procent skulle innebära ett påslag på elpriset med 20 procent. Högre mål skulle ge högre påslag på elpriset.

EU står för tio procent av världens koldioxidutsläpp, Sverige för en promille. Vi kan inte rädda klimatet ensamma, men vi kan vara ett föredöme för resten av världen och vinna den för vår sak. Det har till och med IPCC konstaterat. Men då måste vi kunna visa att vår politik kombinerar höga klimatambitioner med tillväxt, jobb och välstånd. En politik som är mer kostsam än nödvändigt, som skadar vår konkurrenskraft och leder till färre jobb får inte resten av världen att följa efter.

Det är bra att Svensk Vindenergi engagerar sig i klimatdebatten. Men för att den ska leda någonstans måste de faktiskt vara lite seriösa. Det håller inte att komma med påståenden som i bästa fall är illa underbyggda. Om vi ska rädda klimatet måste klimatfrågan faktiskt behandlas med samma seriositet som den ekonomiska politiken. Om Svensk Vindenergi fortsätter med den här argumentationen upphör de att vara en del av lösningen och gör sig istället till ett hot mot målet att temperaturen inte ska öka med mer än två grader jämfört med förindustriella nivåer. Kom in i matchen Svensk Vindenergi!

S kandidat till kommissionsordförande en maktpamp av den gamla skolan

Socialdemokraterna försvarade idag sin kandidat till posten som EU-kommissionens ordförande. En man som använt sin budget som talman för att driva kampanj, som kapat ett Twitter-konto med över 80 000 följare till sin kandidatur och på egen hand raderat mot honom kritiska paragrafer ur parlamentets handlingar. S röstade nej till en text som kritiserade honom för detta.

På europeiska socialdemokraternas kongress i Rom 1 mars i år bekräftades den tyske socialisten Martin Schulz, Europaparlamentets nuvarande talman, som det europeiska socialistpartiets kandidat till ordförandeposten för EU-kommissionen. De svenska socialdemokraterna röstade också för honom.

Att Schulz faktiskt ser ut att ha möjlighet att bli näste kommissionsordförande skrämmer mig. Detta är en maktpolitiker av den gamla skolan, som för tankarna till politikens väsen i tv-serien House of Cards snarare än West Wing.

Schulz har visat sig vara en formidabel och hänsynslös maktspelare. Han har lyckats peta in många av sina tidigare anställda på toppositioner i EU-byråkratin. Han använder konsekvent sin tiomannastab, som han åtnjuter i egenskap av talman, till sin egen kampanj som kandidat till kommissionen.

I ett inte så lite fräckt grepp kapade Schulz plötsligt det Twitter-konto med över 80 000 följare, som hans stab byggt upp för hans roll som talman, och gjorde det till ett rent kampanjkonto för sin egen kandidaturen till EU-kommissionen. Allt det arbete som alltså finansierats av skattepengar och utförts av anställda på Europaparlamentet skiftades till hans personliga kampanj.

Detta har inte gått obemärkt förbi. Varje år tar Europaparlamentet ställning till om de ska bevilja eller neka ansvarsfrihet för EU-institutionerna. I rapporten om ansvarsfrihet för själva Europaparlamentet finns ett par paragrafer som kritiserar talman Schulz och hans metoder. En kritiserade honom för att han vägrat att offentliggöra bedrägeribekämpningsmyndigheten OLAF:s rapport om förutvarande kommissionär John Dallis skandalomsusade avgång. Ja, ni kanske minns Dalli, det var han som sparkades som kommissionär för att han hamnat mitt i en muthärva.

Schulz vägrade acceptera denna kritik mot sig själv och använde ett mycket kontroversiellt och sällan använt grepp: han raderade personligen paragrafen och vägrade lägga den till omröstning. Till följd av detta vägrade en förkrossande majoritet av ledamöterna för två veckor sedan att ta ställning till texten, och beslutet sköts upp. Vice talmannen, den brittiske liberalen McMillan-Scott, vägrade till och med att sitta mötesordförande vid omröstningen. Socialdemokraterna röstade emot att skjuta upp beslutet.

Så idag var det dags att rösta. Paragrafen har inte lagts åter. Däremot fanns en annan paragraf kvar, som bland annat kritiserar hur talmannen använt sin personal till sin personliga kampanj. Till följd av denna kritik vägrade hela den socialdemokratiska gruppen, inklusive de svenska, att rösta mot resolutionen.

De svenska socialdemokraterna har alltså vägrat att acceptera helt legitim kritik mot Schulz. De går så långt i försvaret av denne maktspelare att de röstar emot hela resolutionen om parlamentets ansvarsfrihet. Det vore mycket intressant att veta vad som får socialdemokraterna att så ihärdigt försvara och förespråka en sådan kandidat.

Klåfingrighet och byråkrati stoppar inte plastpåsarna

Idag röstar i om ett förslag att minska användningen av plastpåsar. Nedskräpningen av plast i hav och natur är ett stort problem och det är bra att vi gör något åt det på EU-nivå. Det är ett europeiskt problem, som drabbar inte minst svenska kustkommuner. Men det är viktigt att vi gör rätt saker och att man skiljer på vad som är EU:s uppgift och vad som är medlemsstaternas eget ansvar. Situationen ser väldigt olika ut i länderna. Vissa länder använder 500 plastpåsar per person och år. Andra bara några få. Sverige hör till de bättre i klassen. Men i Sverige använder vi tunna slitstarka påsar och inte de prassliga engångspåsar som används i de flesta andra länder.

EU-kommissionen har föreslagit att medlemsstaterna ska minska användningen av plastpåsar i ett direktiv. Det ger medlemsstaterna eget ansvar över vilka åtgärder som ska vidtas. Europaparlamentet vill dock i detalj föreskriva hur och hur mycket länderna ska minska användningen av plastpåsar.

Europaparlamentet vill förbjuda affärer från att ge ut plastpåsar gratis. Men vi behöver faktiskt inte sitta i Bryssel och besluta att tobakshandlaren på hörnet inte ska få ge bort plastpåsar gratis. Europaparlamentet vill dessutom undanta plastpåsar från snabbmatkedjorna. Att tvinga tobakshandeln på hörnet att ta betalt för plastpåsar, men undanta McDonalds är väldigt märkligt.

Europaparlamentet vill förbjuda plastpåsarna i frukt- och grönsaksdisken. Användningen av tunna plastpåsar ska också minska kraftigt. Det spelar ingen roll om det är slitstarka ICA-kassar eller de tunna, prassliga påsar som många länder på kontinenten använder och som går sönder så fort man lägger något i dem. De enda plastpåsarna som man inte vill reglera är de tjocka plastpåsarna man får i Acne-butiken. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att vi kommer få tjockare plastpåsar, inte färre.

Dessutom vill man som alltid reglera alla saker i alla lagstiftningar. T ex vill man reglera vilka kemikalier plasten i plastpåsar får innehålla, trots att vi har ett heltäckande direktiv som redan reglerar detta, REACH, samt annan specifik lagstiftning om kemikalier i livsmedelskedjan. Det är när allt ska regleras överallt som lagstiftning blir byråkratiskt och svåröverskådligt. Något alla politiker i sina högtidstal säger sig vara emot.

Som om detta inte var nog vill Europaparlamentet dessutom relgera hur plastpåsar får se ut. Att vi ska ha lagstiftning som reglerar hur stort trycket på plastpåsarna får vara, för att man vill minska användningen av färg. Suck…

Det är bra att EU tar tag i problemet med plast i hav och natur. Men detta är mer av byråkrati och klåfingrighet och fel väg att gå. Vi moderater kommer rösta för att EU kräver att medlemsstaterna tar kampen mot plastpåsar på allvar och minskar användningen av plastpåsar. Men vi röstat mot att Europaparlamentet ska detaljstyra hur länderna ska göra det. För viktigast är kanske sådant som EU inte kan leverera med nya lagar. Det kräver förändrade attityder och förbättrad sophantering i många medlemsstater. Fortfarande är det många medlemsstater som bara gräver ner större delen av sitt plastavfall istället för att återvinna det. Ett deponeringsförbud borde vara första steget för att komma till rätta med problemet med plast i naturen.

Man ska dessutom ha klart för sig att plastpåsar ofta är ett mer miljöeffektivt alternativ än tyg- eller papperspåsar. Tipstack till Mattias Svensson.

Replik på Färm att (S) går på vänsterns myter om frihandelsavtalet EU-USA

Skriver i dag i Gotlands Tidningar om att det är synd att se Göran Färm gå på vänsterns myter om frihandelsavtalet mellan EU och USA:

Att socialdemokraterna välkomnar världens största frihandelsavtal, det mellan EU och USA, är mycket positivt. Däremot är jag besviken på att en rutinerad politiker som Göran Färm fortsätter sprida myter om frihandelsavtalet. Det är dags att sluta prata om gamla skrönor och gå vidare.

Färm befarar att våra miljö- och hälsoregler kommer att urholkas. Men EU-kommissionen har tydligt svarat “nej” på frågan om vi måste sänka våra standarder. Dessutom oroar han sig för investeringsskyddet ISDS. Men inte heller detta kan användas som grund för ändrade miljö- och hälsolagstiftning. EU kommer endast att förhandla om de regler där båda parter har likvärdiga lagar som tjänar samma syfte. I dessa fall kommer parterna att erkänna varandras metoder genom det som kallas “mutual recognition” utan att på något sätt sänka standarder.

Men samtidigt är det viktigt att vi faktiskt förhandlar om vissa miljö- och hälsoregler. Under mina tio år i Europaparlamentet har jag arbetat med en av vår tids största hälsofrågor: antibiotikaresistens. Vi kan ganska lätt stoppa amerikanskt antibiotikabehandlat kött vid den europeiska gränsen, men resistenta bakterier känner inga gränser. Genom dessa förhandlingar har vi en möjlighet att sätta press på USA och gemensamt komma fram till en lösning.

TTIP kan bli världens största frihandelsavtal, som för samman världens två största ekonomier. Det är dags för Göran Färm och Socialdemokraterna att sluta försöka skapa oro kring myter som redan tillbakavisats. Något annat har vi inte råd med.

Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker, andranamn på Moderaternas valsedel
Ledamot av utskottet för internationell handel