S, V och MP:s symbolpolitik försenade regler för att stoppa blodiga konfliktmineraler

Barnsoldater, krigsherrar och tvångsarbete med hemska arbetsförhållanden i gruvor. Bilderna från gruvorna och samhällena i Kongo och andra delar av Afrika är hjärtskärande. Handel med volfram, tenn, guld och tantalum driver på konflikter och inbördeskrig. Nu har vi äntligen en lösning på plats för att EUs import av dessa mineraler inte ska driva på konflikter. Men tyvärr kommer detta ett år för sent. Det beror på att S, V och MP prioriterat att driva symbolpolitik framför att hitta en konstruktiv lösning. Det är en bra lösning vi får på plats som hindrar att importen från Europa spär på konflikter i Afrika men inte stoppar importen därifrån. Vi måste komma ihåg att även Sverige har byggt mycket välstånd tack vare mineralexport och vi får inte hindra dagens fattiga länder att göra denna resa.

Metaller som tenn, volfram, guld och tantalum används i tillverkning av mobiltelefoner och andra elektronikprodukter, och är mycket svåra att ersätta med andra material. Mineralerna och metallerna är dessutom en viktig inkomstkälla för många fattiga länder runtom i världen. Tyvärr har krigsherrar insett mineralernas värde och handeln spär därför på konflikter i Kongo och närliggande länder. Det är därför det är viktigt med en lösning som inte förbjuder import från dessa länder men som ser till att mineralhandeln vrids ur krigsherrarnas händer.

Nu har vi en sådan lösning på plats. Nu ska importörer, smältverk och genomföra en genomlysning av företagets handelskanaler för att säkerställa rena leveranskedjor när de handlar med operatörer i konfliktdrabbade länder. Europeiska företag ska använda sig av OECDs noggranna riktlinjer när det gör detta. Men när vi arbetade ut en lösning som denna i Europaparlamentets handelsutskott valde Marita Ulvskog och hennes rödgröna kollegor att motsätta sig denna lösning och prioritera symbolpolitik framför att få en lag på plats.

S, V och MP krävde istället regler som de mycket väl visste att EU:s medlemsländer inte skulle acceptera. Reglerna som de krävde var så hårda att importen av mineralerna i praktiken skulle stoppas helt. Dessutom krävde de att alla företag, ned till minsta elektronikbutik skulle ägna sig åt genomlysning och certifiering – en byråkratisk lösning som bara hade orsakat rejäla besvär för småföretag utan att hindra krigsherrarna från att spä på konflikter. Det var inget som medlemsstaterna accepterade heller och den enda effekten av Marita Ulvskog och hennes partikamraters poserande är att det dröjde med att få en lösning på plats.

Ulvskog anklagade mig för att inte bry mig om Afrikas fattiga när det var denna lösning som jag förespråkade hela tiden. Det är rätt anmärkningsvärt att prioritera politiskt poserande framför konstruktiva lösningar för att bryta länken mellan mineralhandeln och Afrikas inbördeskrig som dagligdags skördar onödiga offer.

Understanding forestry and climate change

Forestry is definitely on the agenda in Brussels. The Renewable Energy Directive will be updated during the year and the Commission will shortly present new rules regarding Land Use, Land Use Change and Forestry (LULUCF). That is, to say the least, a complicated acronym that has caused much confusion.

The fact that the general understanding of forests and forest management outside of countries such as Sweden, Finland and Austria is at the very best limited does not help either. There is a common misconception that a forest is best kept as a museum or a park; that harvesting trees to create forest-based products is bad not only for our forests but also for the climate. Nothing could be more wrong.

A group of people who could use some more information on the subject is the coordinators of the European Parliament’s ENVI committee. Last week they decided to write a letter to the Commission which was riddled with misunderstandings and fallacies. It stands clear that the coordinators simply a lack fundamental understanding of forests and the role forestry can play in tackling climate change. For instance, if all of the EU’s forests were to be managed properly we could almost double their climate mitigating capacity. But this might not happen if we get the LULUCF rules wrong. Therefore I decided to write a response that hopefully can help to shed some light on the subject.

If the ENVI coordinators realise that they need more information on forest management and the role that forests can play in tackling climate change, they are more than welcome to visit me in Sweden. When Sweden and Finland joined the EU the forest area of the Union increased by more than 50 per cent. Sweden is a country largely built on the forest sector and we have almost doubled the wood depository in our forests whilst also doubling the harvesting during the past 90 years. Sweden even supports people who struggle to keep our fields free from forests. But this trend is not limited to Sweden, in reality the EU forest area increases every year by the equivalent of one Cyprus. Forest management and a competitive forestry sector is not the enemy when it comes to tackling climate change – in fact, the opposite is true.

Active forest management is essential to ensure that we make the most use of our forests. Real change will only come when we substitute fossil products with products made out of renewable materials from our forests. That is how we best store carbon and that is how we achieve the greatest climate mitigating effects of our forests.

När hamnar det svenska spelmonopolet i EU-domstolen på riktigt?

Det misskötta spelmonopolet i Sverige är och har varit en riktigt följetong. EU-kommissionen har länge haft ett öga på de svenska reglerna och riktad befogad kritik mot Sverige. Men trots man granskat de svenska reglerna i över ett decennium har inget hänt. Att rättvisans kvarnar maler långsamt är ett känt uttryck och i mångt och mycket stämmer detta överens med verkligheten i EU:s maskineri. Men ibland är det inte själva EU-domstolen som tar lång på sig utan själva EU-kommissionen, som ska se till att medlemsländernas lagstiftning följer regler på den inre marknaden.

Det är inte förbjudet att ha monopol på speltjänster enligt EU:s regler. Men monopolet måste syfta till att stärka folkhälsan eller skyddet för konsumenter. I fallet med Svenska spels monopol är det ganska uppenbart att det inte är det som monopolet uppnår. Marknadsföringen är aggressiv och syftar knappast till att folk ska spela mindre. Tyvärr är det svenska finansministrar som varit spelberoende och hellre värnat sina intäkter från Svenska spels utdelningar än skyddet för konsumenterna och en säker spelupplevelse. Dagens civilminister Ardalan Shekarabi är dessutom dubbelt spelberoende med tanke på att både statskassan och Socialdemokraternas partikassa är beroende av intäkter från spel.

I praktiken har vi länge haft en stor oreglerad spelmarknad, där vi helt saknar regler och kontroll kring skydd för spelare eller korrekt reklam. Konsekvensen är också att dessa spelbolag inte behöver betala någon skatt i Sverige. Att det svenska monopolet inte finns till för att erbjuda ett skydd för spelarna är något som EU-kommissionen insett och därför meddelat att den vill stämma Sverige inför EU-domstolen. Det började redan 2007 när EU-kommissionen meddelade att de skulle dra Sverige inför domstol om vi inte ändrar spellagstiftningen i ett så kallat motiverat yttrande. Men ingenting har hänt och i oktober 2014 meddelade EU-kommissionen att man nu skulle skicka Sverige till domstol. Men nästan två år senare har någon stämningsansökan ännu inte skickats till domstolen. Det är inte rimligt att det ska behöva ta över nio år för EU-kommissionen från att den ger Sverige en skarp varning till att man faktiskt skickar in handlingarna till domstolen. Jag har därför frågat EU-kommissionen varför det tar så lång tid att gå från ord till handling.

Men även om det inte blir en process i EU-domstolen kring det svenska spelmonopolet här och nu betyder det inte att Ardalan Shekarabi ska vänta med att kavla upp ärmarna och reformera den svenska lagstiftningen. Snart kommer en utredning att landa på ministerns bord och då bör han vara ambitiös och driva på för ett bra licenssystem till skydd främst för spelare men också med tydliga villkor för spelbolagen. Det skulle alla tjäna på. Dessutom vet han att det finns en bred riksdagsmajoritet bakom en reform när reglerna väl ska komma på plats. Frågan är nu vem som hinner först, Sveriges regering eller EU-kommissionen?

Brist på granskning av Europaparlamentet ett demokratiskt problem

Det är ett allvarligt demokratiskt problem att ingen riktigt granskar hur vi Europaparlamentariker röstar. Det är faktiskt viktigt. Europaparlamentet beslutar om allt från banklagstiftning till handelsavtal och har hand om hundratals miljarder av skattebetalarnas pengar. Och många ledamöter röstar på ett sätt som inte hade överlevt en debatt hemma i Sverige, inte ens i deras egna partier. Några av dem brukar försvara sig med att det ser likadant ut i alla partier. Men det är faktiskt inte sant. Visst, jag har säkert också röstat emot den förra borgerliga regeringen vid något tillfälle. Men det har varit undantag, inte regel. Det finns en uppenbar skillnad i hur de svenska partierna i Europaparlamentet tar omröstningar på allvar. Jag tvingas ofta ställa mig frågan om många av mina kollegor ens vet vad de röstar om eller om de bara läser titeln.

Låt mig ge fyra exempel från gårdagens omröstningar i Europaparlamentet.

  • För det första, i en omröstning om nya EU-regler för att motverka skatteflykt röstade S, V och MP emot en enhällig riksdag som avfärdat förslaget. L kunde inte ta ställning. I EU är det många som vill ge EU beskattningsrätt. Det skulle vara ett kraftigt överförande av makt från medlemsländerna till EU och förslaget skulle bland annat erodera den svenska skattebasen. I Sverige brukar vi vara överens om att EU inte ska ha beskattningsrätt och att vi ska fortsätta att besluta om skattefrågor på egen hand. Alla partier i Sveriges riksdag avfärdade därför enhällig förslaget om skatteflykt i sin subsidiaritetsprövning och la till att förslaget tagits fram på kort tid utan att konsekvenserna har utretts, vilket gör det svårt att bedöma vilka effekter det får för svensk skattelagstiftning.
  • För det andra, i en omröstning om slopade tullar på IT-produkter röstade V emot tullsänkningar. Världshandelsorganisationens frihandelsavtal för IT-produkter är ett internationellt handelsavtal för att slopa tullar på IT-produkter, som förhandlats i många år. Förra året kom man överens om att utöka listan på tullfria produkter med bland annat medicinteknik, telekomutrustning, GPS-navigatorer och TV-spel. Nolltullar på IT-produkter ger stöd till snabbare teknisk utveckling och bidrar till att sprida ny teknik över världen. Och det är extra viktigt för ett land som Sverige, som exporterar mycket teknik. Det skapar förutsättning för tillväxt och jobb här hemma. Jag tror få svenskar motsätter sig billigare teknikprylar, men V röstade alltså emot detta och för dyrare teknik.
  • För det tredje, i en omröstning om situationen i Venezuela kunde V, MP och SD inte ställa sig bakom ett fördömande av vanstyret, kaoset och de totalitära tendenserna i landet. För sådan är situationen i Venezuela idag, efter ett femton år av vänsterstyre. Inflationen skenar och fattigdomen ökar dramatiskt. Amnesty rapporterade nyligen om förföljelser av oppositionella, människorättsaktivister och journalister. Man kanske inte borde bli förvånad att vänstern inte kan ställa sig bakom ett fördömande av förtryckarregimen, det är knappast första gången. Vad som är mer förvånande är att även MP och SD gjorde det. Det är uppenbart att de fortsätter att ha problem med sina värderingar när de istället ställer sig bakom vänsterns krav om att EU inte ska blanda sig i vad som händer i vänsterdiktaturen.
  • För det fjärde, i två olika omröstningar om genmodifierade grödor valde S, V och MP att åter motarbeta sin egen regering och fick stöd av SD. När EU:s medlemsländer röstar om GMO har Sveriges linje alltid varit att följa de rekommendationer som de vetenskapliga experterna på EU:s ansvariga myndighet EFSA ger. Lagstiftning baserad på vetenskap är en svensk paradgren i EU. Men ledamöterna i S, VV, MP och SD tycker alltså att vidskeplighet ska överordnas vetenskap och försökte därför sätta stopp för Sveriges linje vid två olika omröstningar om GMO idag.

I inte mindre än fem omröstningar röstade alltså svenska Europaparlamentariker för sådant de knappast skulle berätta i den svenska debatten och som deras företrädare på hemmaplan säger sig kämpa emot. Tyvärr har detta blivit regel snarare än undantag i Europaparlamentet. Det är ett demokratiskt problem och något vi måste diskutera mer. Vi behöver en bättre granskning av hur vi som Europaparlamentariker röstar. För som folkvalda är vi faktiskt ansvariga inför väljarna för hur vi väljer att agera. Och då duger det inte att som vissa bara läsa titeln på det man röstar om. Man måste vara påläst och ta ansvar för hur man röstar. Men det är tyvärr många som inte gör det.

Äntligen slopade tullar på fler IT-produkter!

Nu har Europaparlamentet äntligen godkänt det nya avtalet om slopade tullar på IT-produkter! Avtalet som kallas ITA har förhandlats i många år och att man nådde ett avtal var var en av få framgångar på WTO-toppmötet i Nairobi i december förra året. Det är goda nyheter för svenska och europeiska företag och konsumenter när tullarna försvinner på allt från GPS-utrustning och skrivare till basstationer för nya telenät, TV-spel och medicinska undersökningsverktyg. Ett stort inslag av frihandel på IT-produkter har hittills bidragit till ökad innovationskraft, snabbare teknisk utveckling och bidrar till att sprida ny teknik över världen. Och det är extra viktigt för ett land som Sverige, som exporterar mycket teknik. Det skapar förutsättning för tillväxt och jobb här hemma.

Det gamla ITA som trädde i kraft för 1995 raderade tullar för många IT-varor. Det var och är ett stort framsteg för den framväxande globala IT-sektorn, men alla som levde 1995 minns att tekniken knappast såg ut som den gör idag. Datorerna var inte tillnärmelsevis lika snabba som de är idag och mobiltelefonerna vägde nästan lika mycket som en bärbar dator kan göra idag och kunde inte ens skicka sms. Det säger sig självt att avtalet med den enorma teknikutveckling som skett blivit omodern och därför är det hög tid att ett nytt avtal kommit på plats.

Det nya avtalet innebär många framsteg i detta avseende. Vissa säger att så mycket som 97 procent av alla IT-varor blir tullbefriade men enligt andra är detta en alltför hög uppskattning. Exempelvis ingår inte surfplattor i avtalet, djävulen sitter i detaljerna och eftersom det inte finns tangentbord på surfplattan räknas den inte som en IT-vara. Inte heller ingår TV-apparater i avtalet och det beror faktiskt på att EU anser det vara en “känslig produkt” och ville skydda europeiska TV-tillverkare från producenter i Asien i förhandlingarna.

En annan viktig fördel med ITA är att man tack vare ett avtal i WTO slipper en massa krångliga ursprungsregler, något jag skrivit om tidigare. Företrädare för Ericsson säger att det med alla bilaterala frihandelsavtal kan ta upp till sex månader bara att ta reda på om en produkt kan säljas med en lägre tullsats eller inte och ibland väljer de helt enkelt att inte ta reda på varans “ursprung” utan betalar hellre en onödig tull. Men ursprungsregler är tyvärr det enda handelshinder som inte är en tull som försvinner med ITA. Det finns fortfarande många godkännanden och mycket byråkrati för IT-företag som vill exportera till andra länder.

Det nya ITA är som sagt inte minst viktigt för svenska IT- och telekomföretag. Det löser många knutar, inte bara för ett stort multinationellt företag som Ericsson utan gör det lättare får små startups att sälja sina produkter på marknader utanför Europa.

Och jag borde nog nämna att vänsterpartiets Malin Björk röstade emot slopade tullar på IT-produkter och därmed för högre pris på ny teknik. Jag tror få svenskar motsätter sig billigare teknikprylar, men för vänsterpartiet var det tydligen viktigt och de röstade därför emot avtalet.