Viktigt steg mot att stoppa kommissionens GMO-förslag

Jordbruksutskottet gick idag på min linje och röstade ner EU-kommissionens urkorkade förslag om förbud för import av GMO. Jag har tidigare skrivit om förslaget här, här och här.

EU-kommissionen presenterade för ett par månader sen ett förslag som skulle tillåta medlemsstaterna att på egen hand förbjuda import av GMO till det egna landet. Om länder själva godtyckligt tillåts förbjuda import av GMO har vi inte längre en marknad för allt från livsmedel till foder och utsäde i EU, utan 28 olika marknader. I praktiken kan det leda till att Frankrike förbjuder import av spansk müsli med hänvisning till att det kan finnas spår av GMO.

Förslaget är inget annat än ett förtäckt handelshinder. Bakom ovetenskapliga argument som att “politiska avvägningar” ska väga lika tungt som vetenskapliga fakta gömmer sig en sunkig protektionism vilket givetvis stöter på patrull, inte bara i Europaparlamentet utan också i WTO. Förslaget hör hemma i papperskorgen, dit det nu är på väg. Ett första steg har tagits i och med dagens omröstning men flera steg återstår. Näst på tur står miljöutskottet där jag förväntar mig att vi fattar samma beslut som jordbruksutskottet.

Även om det här kan tyckas vara en solklar seger så finns det fläckar. Majoriteten av de som röstar ner förlsaget gör det tyvärr av helt fel anledning. Istället för att se förslaget för vad det är så är det GMO-skeptiker som inte tycker att förslaget går tillräckligt långt och att en åternationalisering av beslutsprocessen skulle innebära att EU överflödas av GM-grödor. Något som förstås inte är sant. Det här betyder tyvärr att det inte är sista gången som jag slåss mot korkade GMO-förslag i Europaparlamentet.

Vetenskapsförnekare och protektionister i ohelig allians

DNANästa vecka ska Europaparlamentet rösta om ett förslag om nya regler för kloning och klonade djur. Ett förslag där det sämsta av två världar möts, vetenskapsförnekarna och protektionisterna. Kloning är en kontroversiell fråga, att säga något annat vore att ljuga, men det faktum att en fråga är kontroversiell gör inte kraven på vetenskaplighet lägre. Snarare tvärt om.

Idag säljs inte klonat kött i våra matbutiker, dock kan det hända att avelsdjur i framförallt Sydamerika och USA klonas. Förslaget skulle om det får stöd i plenum innebära att kött från klonade djur och kött från klonade djurs avkomma förbjuds importeras till EU. Det finns ett antal problem med detta. Till att börja med är det omöjligt att bestämma vilket djur som köttet kommer ifrån eftersom en klon per definition är identisk med djuret det klonades från. Ett sådant krav kommer alltså innebära krav på rigorösa spårningsprogram som länder som importerar till EU helt enkelt aldrig kommer klara av att uppfylla. Och utan spårning går det inte att bevis att köttet inte någonstans långt bak har en klonad anfader, alltså förbjuds importen vilket garanterat kommer skapa motåtgärder från de länder som inte längre tillåts exportera till EU. I klartext skulle det starta ett handelskrig som drabbar Europas företag och anställda.

Och vilka är det då som ligger bakom detta? Jo de ledamöter som av religiösa eller ideologiska skäl är emot kloning som sådant, oavsett vad vetenskapen säger, och de som helt enkelt vill förbjuda import av protektionistiska skäl. Det finns alltför många fall där vetenskapen fått stryka på foten i Europa och tyvärr är det här inte ett undantag.

Sist Europaparlamentet tog en lika extrem position i kloningsfrågan stoppades förslaget i Ministerrådet. Alliansregeringen tillhörde då de som satte stopp för Europaparlamentets dumheter. Även om det är troligt att ministerrådet säger ifrån även denna gång ska man nog inte räkna med att Sverige tillhör länderna som ryter ifrån. Miljöpartiet har under våren tvingat omkull Socialdemokraterna i GMO frågan, frågan är om de kommer lyckas även här. Sverige är det land som tidigare tydligast stått upp för vetenskapligheten i EU, tyvärr är det som den rödgröna regeringen visat att vi inte kan ta för givet längre.

Vi måste vinna i Washington också

image

I början av juli röstade Europaparlamentet med bred majoritet för att frihandelsförhandlingarna mellan EU och USA ska fortsätta och fördjupas i en halvtidsöversyn. Men det räcker inte att vinna i Bryssel. För att frihandelsavtalet ska bli verklighet måste vi också vinna i Washington. Därför tillbringar jag några dagar i den amerikanska huvudstaden för diskussioner på tankesmedjor, departement och med politiska företrädare.

I USA har debatten om frihandelsavtalet med Europa inte kommit igång ordentligt. Däremot är debatten livlig om frihandelsavtalet med Asien, TPP. Och TPP får ofta fungera som proxy för frihandelsavtalet med Europa. Precis som i Europa handlar debatten om de amerikanska frihandelsavtalen allt för mycket om vad vi inte vill komma överens om istället för vad vi faktiskt borde komma överens om. Tänk om vi hade samma inställning i de internationella klimatförhandlingarna eller i förhandlingarna om att skydda utrotningshotade djur. Då tror jag inte att vi skulle vara lika få som menade att det är en ansvarslös inställning.

För precis som i Europa finns det de som försöker skjuta ner frihandelsavtalen i USA. Framförallt i det demokratiska partiet har det funnits högljudd kritik mot avtalet. Även bland framträdande företrädare i det demokratiska partiet, som förhandsfavoriten inför det demokratiska primärvalet, tidigare utrikesminister Hillary Clinton.

I mångt och mycket liknar kritiken i USA den som förs fram i Europa. Precis som i Europa menar de amerikanska frihandelskritikerna att det riskerar att sänka standarder för miljö och hälsa, att det riskerar att leda till lägre lönenivåer och att det i förlängningen hotar USA:s suveränitet och att hela det demokratiska systemet är i fara.

Det är viktigt att vi frihandelsvänner förklarar varför en öppnare och friare handel är bra, hur det leder till mer tillväxt, fler jobb och högre välstånd för alla. Vi måste bli bättre på att förklara varför det behövs ett regelbaserat system för frihandel och utländska investeringar. Handel och investeringar ska inte bygga på den starkes rätt. Det borde vara självklart att även stater ska leva upp till sina åtaganden och rätta sig efter grundläggande rättsprinciper.

Men bland vanliga människor är stödet för mer frihandel starkt på båda sidor av Atlanten. Sex av tio tror att frihandeln är bra för dem både i Europa och i USA. Frihandelns fiender försöker ofta påskina att de har folket på sin sida. Men det är helt enkelt inte sant. Det finns en liten minoritet som är emot en öppnare värld och en friare handel. Det finns de som ser med oro på hur en friare handel förändrar situationen för just dem. Och med all rätt. Frihandel och ökad internationell konkurrens kan vara jobbigt. Strukturomvandling är jobbigt för den som blir av med jobbet. Men i längden är mer frihandel och mer konkurrens något vi alla tjänar på genom högre löner och billigare varor.

Både i Europa och i USA har politikerna för länge sedan gjort slut på andra människors pengar. Det är inte bara i Grekland som man har nått vägs ände vad gäller att kasta andra människors pengar på problemet med låg tillväxt, vi måste reformera oss till en högre tillväxt. Och där är handelsavtalet mellan världens två största ekonomier en avgörande pusselbit. Frihandel kostar ingenting, men det leder i förlängningen till gigantiska vinster på båda sidor av Atlanten.

Därför tillbringar jag några dagar i Washington för diskussioner på tankesmedjor och seminarium, och för möten med politiska företrädare och tjänstemän. För det räcker inte att vinna i Bryssel och Europa. Vi måste även vinna i Washington och USA. Det kommer dröja innan förhandlingarna går i mål, men jag kommer fortsätta kämpa för att ett ambitiöst och långtgående frihandelsavtal mellan EU och USA kommer på plats så snart som möjligt. Både USA och Europa behöver det.

Politisk handläggare hos Christofer Fjellner i Europaparlamentet

Vi söker en politisk handläggare till Christofer Fjellners kontor vid Moderaternas delegation i Europaparlamentet, Bryssel.

Som politisk handläggare får du ansvar för att bereda och handlägga ärenden inför utskottsmöten och omröstningar, skriva politiska texter samt bevaka media. Du kommer även att sköta administrativa uppgifter som att boka möten, svara på mail och ansvara för besöksgrupper.

Vi letar efter dig som är engagerad och vill vara med och göra skillnad. Du behöver inte kunna allt, men du bör vara beredd att lära dig, jobba hårt och ha kul när du gör det.

Tempot på Moderaternas kansli i Europaparlamentet är högt. Det ställs därför krav på flexibilitet, förmåga att snabbt kunna sätta in sig in i nya frågor samt att kunna hantera stress.

Du som söker bör ha ett brinnande intresse för politik, en grundläggande inblick i EU och dess institutioner samt relevant universitetsutbildning. Erfarenhet av politiskt arbete samt engagemang i Moderaterna eller närstående organisation är meriterande.

Anställningstiden är efter överenskommelse. Tjänsten innebär tillsvidareanställning, men vi tillämpar 6 månaders provanställning.

Skicka din ansökan i form av ett introduktionsbrev och CV i PDF-format till Johan Gustafsson på johan.gustafsson@europarl.europa.eu. Uppge ”Anställningsansökan” i titelraden. Vi vill ha din ansökan senast den 28 augusti.

Frågor kan besvaras på mail eller telefon +32 475 912161.

Reducera inte klimatfrågan!

Sverige och EU har under en längre tid gått före på klimatområdet. Sverige är bäst på klimatpolitik i EU och EU är bäst i världen. Det är bra. Jag tror att vi alla är överens om att vi måste rädda klimatet. Den stora frågan är inte längre att vi ska minska utsläppen utan hur vi minskar dem på bästa sätt. Det är avgörande att Sverige och EU har en effektiv klimatpolitik, dels för att vi ska kunna minska utsläppen så mycket som möjligt och dels för att vi ska lyckas få resten av världen med oss på båten.

Men i den svenska politiska debatten är det allt för många som struntar i hur och fortfarande bara vill prata att. Trots att det var länge sedan konflikten låg där. Problemet är att det riskerar att leda till en ineffektiv klimatpolitik. Istället för att minska utsläppen så mycket som möjligt leder det tyvärr till en politik som inte levererar maximala utsläppsminskningar. Om vi inför fel klimatpolitik kan det till och med gå så illa att utsläppen totalt sett ökar, genom att utsläppen flyttar till andra delar av världen, eller genom att resten av världen tappar förtroende för EU:s klimatpolitik. Om EU alltid kommer med nya budskap eller inte framstår som seriös blir det svårt att ta EU på allvar.

Igår presenterade EU-kommissionen en reform av utsläppshandeln. Förslaget är en del i genomförandet av EU:s klimatmål till 2030, som vi beslutade om för något år sedan. Då kom vi överens om att EU ska minska utsläppen med 40 procent till 2030. Reformen av utsläppshandeln handlar alltså om hur vi ska klara klimatmålet.

Genast var svenska politiker ute och sa att de ville se ett mer ambitiöst förslag, till exempel här och här. Trots att förslaget inte alls handlar om ambitioner att - de har vi redan beslutat om – utan genomförande hur. Det är möjligt att de menar att den handlande sektorn ska dra ett ännu tyngre lass. Konsekvensen är i så fall högst sannolikt att klimatpolitiken blir dyrare och mindre effektiv. EU-kommissionen föreslår att den handlande sektorn minskar sina utsläpp med 43 procent till 2030 och att den icke-handlande sektorn, som transporter, jordbruk och bostäder, minskar utsläppen med 30 procent. Det är möjligt att dessa politiker hellre hade sett en uppdelning 45 procent – 25 procent. Eller 50 procent – 20 procent. Men jag har ärligt talat svårt att tro att det är vad de menar. De väljer att prata att trots att frågan egentligen handlar om hur vi minskar utsläppen.

Kan det vara så enkelt att de inte förstår, eller helt enkelt struntar i, att detta handlar om hur - genomförande av redan beslutade klimatmål? Eller är de bara dåliga förlorare som tar varje tillfälle i akt att bakvägen försöka få sin vilja igenom? En sak är säker, när de misstänkliggör EU:s klimatpolitik gör de det inte lättare att nå ett ambitiöst klimatavtal i Paris i höst. Det blir inte lättare att få resten av världen med oss när vi fortsätter bråka om sådant vi redan beslutat tidigare. När vi struntar i hur klimatpolitiken genomförs och fortsätter prata om att minska utsläppen.

Tvärtom skapar det osäkerhet kring vad EU verkligen vill och det riskerar att leda till att ingen annan är beredd att ta ansvar. Det är allvarligt. Det är hög tid att lägga ner den förenklande plakatpolitiken och ha en seriös och nyanserad debatt om hur vi på bästa sätt minskar utsläppen. Jag kan inte förstå hur de som säger sig värna klimatet gång på gång reducerar klimatfrågan till att bara handla om att vi ska minska utsläppen så mycket som möjligt istället för att prata om hur vi ska göra det. Klimatfrågan förtjänar faktiskt mer.