Vad är S linje i GMO-frågan?

GMO-frågan har varit en riktig långkörare i Europaparlamentet det senaste året. Dessutom en ganska trist sådan. Och idag återkom frågan i en omröstning om import av genetiskt modifierade sojabönor. Socialdemokraterna röstade emot att godkänna sojabönorna trots att regeringen röstat för att godkänna dem. Och det är inte första gången. Det är minst sagt märkligt att S driver en linje i Europaparlamentet och en annan i ministerrådet. Det är dags att Socialdemokraterna klargör vad de har för linje i GMO-frågan. Tycker de som Sven-Erik Bucht i regeringen att vi ska lyssna på experterna i Europeiska livsmedelsmyndigheten, EFSA och Jordbruksverket som givit sojabönorna grönt ljus eller ska man som deras Europaparlamentariker med Jytte Guteland i spetsen med ljus och lykta hitta sina egna experter som vill förbjuda GMO?

EU har redan idag världens striktaste regelverk för att godkänna GMO. När Socialdemokraterna väljer att rösta emot gör de det med konstiga argument. Den resolution som de röstade för menar att kommissionen inte borde godkänna några grödor alls. Man menar att eftersom inte EU-kommissionen kommit med ett nytt lagförslag om GMO så bör inga grödor godkännas tills vidare. Det spelar alltså ingen vad vetenskapen säger – grödorna ska stoppas av ideologiska skäl.

Europaparlamentet röstade i november ner ett förslag som hade gett medlemsstaterna grönt kort att godtyckligt förbjuda import och försäljning av GMO. Det hade riskerat att splittra den inre marknaden. Om länder själva godtyckligt tillåts förbjuda import av GMO har vi inte längre en marknad för allt från livsmedel till foder och utsäde i EU, utan 28 olika marknader. I praktiken skulle det kunna leda till att Frankrike förbjuder import av spansk müsli med hänvisning till att det kan finnas spår av GMO.

Dessutom är man rädd att importen kan öka bruket av besprutningsmedel som innehåller glyfosater i de länder där sojabönorna odlas. Man menar att glyfosater kan orsaka cancer. Här tycks Guteland glömma att glyfosater är tillåtna i bekämpningmedel i EU. EFSA har också sent som i november kommit fram till att glyfosater inte utgör en cancerrisk i de mängder som människor utsätts för dem. Socialdemokraternas Europaparlamentariker vill här få andra länder att inte använda en substans som är godkänd i EU. Här argumenterade EU-kommissionen att detta är orimligt och påpekade att kemikaliefrågor ska behandlas för sig och GMO-frågor för sig. Det borde vara en självklarhet, men inte för S i Europaparlamentet.

Jytte Guteland och hennes kollegor börjar påminna om klimatförnekare. Istället för att se till den stora mängden vetenskap som säger att dessa grödor inte är farligare än konventionella grödor väljer man sina egna experter efter vad som passar ens förutfattade meningar. Vi vet att Miljöpartiet haft en syn på GMO där man väljer de ideologiska skygglapparna framför vetenskapliga bedömningar men det är oroande att Socialdemokraterna väljer samma väg. Och samarbetsregeringen verkar inte kunna prata – än mindre samarbeta – med sina egna partivänner.

S & MP nära att stoppa tuffare utsläppsregler för bilar

Utsläppstester för bilar har varit på allas läppar det senaste halvåret. Volkswagens skamlösa fuskande vred strålkastarna mot bilindustrin och många var de som ville ta strid mot fusket. Men som så ofta när en skandal uppdagas skjuter politiker från alla läger hej vilt. Och nu är det bilindustrin som är i skottgluggen.

Det är dock inte bara fuskande bilföretag som är problemet. Själva testerna är i sig ett problem. De testmetoder som används idag togs fram på nittiotalet och görs i laboratorier. Det är snabbt insett att de varken är rättvisande eller ändamålsenliga. Det är nog något alla som någonsin köpt en bil kan intyga – den angivna bränsleförbrukningen är till exempel aldrig densamma som den faktiska.

Glädjande nog har vi i Europa beslutat om att göra oss av med de gamla testmetoderna och ersätta dem med nya mer verklighetstrogna, så kallade Real Driving Emissions Tests. Och de nya testerna kommer också innebära en skärpning av olika utsläppsgränser. Det är bra. Men att de nya testerna faktiskt skärper gränsvärdena rejält verkar inte ha sjunkit in hos flera av mina svenska kollegor här i Europaparlamentet. För flera av dem röstade idag för att skjuta de nya testerna flera år på framtiden då de menar att de är för slappa.

Konflikten handlar om den flexibilitet biltillverkare får nu när de över en natt måste möta de nya tuffare kraven de nya testmetoderna innebär. Branschen behöver helt enkelt tid på sig för att ställa om produktionslinjer och anpassa motorerna till de nya kraven. Den ursprungliga tidplanen gav tyvärr inte nog med tid för att industrin ska hinna ställa om och därför har EU:s medlemsstater inklusive Sverige valt att införa viss flexibilitet. Åsa Romson (MP) motiverade flexibiliteten med att biltillverkarna måste få tillräckligt med tid, då det viktigaste trots allt är att vi får nya regler på plats. Tyvärr argumenterar hennes och regeringens egna Europarlamentariker precis tvärt om. Linnea Engström (MP) kallade Romsons agerande förkastligt och Jytte Guteland (S) sa att hon var mycket missnöjd. Och idag tog S och MP:s ledamöter steget fullt ut och försökte fälla Romsons nya regler.

När S och MP:s Europaparlamentariker idag försökte fälla de nya reglerna agerade de inte bara i strid med sin egen regering. De försökte också utdela ett dråpslag mot såväl den svenska bilindustrin som kanske framför allt vår miljö. Hade de lyckats så hade de nya tuffare reglerna skjutits på framtiden med MINST två år. Ett kraftfullt slag i luften från S och MP:s Europaparlamentariker var nära att bli ett rejält skott i foten. I bästa fall var de “bara” okunniga om vad de egentligen röstade om. Att de faktiska utsläppen av kväveoxid mer än halveras redan 2017 och att de från och med 2020 skulle ligga på närmare en fjärdedel av vad de är idag har de helt missat. I värsta fall sket de i verkligheten och miljön eftersom den låg i vägen för deras egen möjlighet att i braskande tidningsrubriker framstå som frasradikala kritiker av bilindustins utsläpp. Allt kryddat av påståenden om att EU och Sverige viker sig för bilindustrin.

S och MP:s populistiska kritik av de nya biltesterna var nära att få mycket långtgående konsekvenser. Tusentals svenska jobb hotades till absolut ingen miljönytta, raka motsatsen faktiskt eftersom konsekvensen av stoppade tester skulle blivit flera år till med de gamla. Att dra förslag i långbänk med oklar utgång skapar mycket stor osäkerhet för branschen. Det tar nämligen tid att utveckla nya motorer och för att göra detta behöver tillverkarna veta vilka krav de förväntas uppfylla. Det viktigaste nu är faktiskt att vi fick de nya reglerna på plats. Att vi ger bilindustrin klara besked om hur de ska ställa om produktionen, anpassa sig till de tuffare kraven och göra det de är bäst på; bygga miljövänligare bilar!

Därför röstar jag emot betänkandet om bio-diversitet

Varg, skarv och skog är tre områden där politiska beslut engagerar och upprör. Idag röstade vi faktiskt om alla tre frågorna i ett och samma betänkande här i Europaparlamentet. Och Europaparlamentet menade (föga förvånande) att EUs agerande på området är felfritt, och om det trots allt finns några problem avhjälps de bäst av att EU lägger sig i och reglerar mer. I vilket fall absolut inte mindre! Ska ärligt erkänna att jag blev mycket förvånad när vi nu fått protokollet från dagens omröstning och jag tvingas konstatera att det bara var vi moderater (samt KD) som röstade mot betänkandet. Har ALLA andra svenska Europaparlamentariker HELT missat verkligheten och debatten i Sverige.

Betänkandet var Europaparlamentets reaktion på EU-kommissionens översyn av art- och habitatdirektiven. Jag bloggade om det under förra veckan och påpekade då att det fanns en del saker att anmärka på. Som bekant så är flera av de problem vi har med förvaltningen av vargstammen och skarvpopulationen tätt förknippade med art – och habitatdirektiven.

Texten tar klart och tydligt ställning MOT en revision av art- & habitatdirektiven. Den går till och med så långt att den påstår att det inte finns några som helst problem med direktiven. De problem som någon ändå skulle kunna uppleva beror enbart på medlemsstaternas bristfälliga implementering. Det är ländernas (läs Sveriges) fel. Och nej, jag ljuger inte, texten säger faktiskt det…

Art- och habitat 2

Det är förvisso sant att endast Sverige svenska byråkrater har och att det finns en hel del att ta tag i gällande vår egen implementering men att påstå att det inte finns några problem med EU-lagstiftningen faller på sin egen orimlighet. Fågeldirektivet är från 1979, Habitatdirektivet från 1992. Direktiven har i sina annex långa listor på arter som medlemsstaterna måste skydda. Men listor i direktiv är statiska, de ändras inte. Men det gör verkligheten. Att så kategoriskt motsätta sig en förändring av direktiven och dess listor av arter är inte bara dumt, det är rent idiotiskt. Och att problemet i grunden ligger i EU är uppenbart. Faktumet att EU-kommissionen jagar Sverige för att vi jagar varg visar det klart och tydligt. Att blunda för problemen som direktiven skapar betyder inte att de inte finns.

Även om det är varg och skarv som oftast hamnar i fokus när direktivens baksidor uppenbarar sig är det långt ifrån det enda problemen. Även skogsnäringen drabbas hårt av direktiven. Avverkning av ett skogsområde kan stoppas på grund av att en viss sorts mes råkar dyka upp i just det området. Inte ens för att den bor där, utan det räcker med att den flugit igenom området som ska avverkas. (Jag skojar inte. Det finns flera exempel på just detta.)

Men visst, alla Svenska ledamöter kanske inte tycker att hur vi hanterar varg och skarv är ett problem. Det finns dock gott om annat i betänkandet som borde uppröra. Inte minst kraven på hållbarhetskriterier för biomassa. I klartext betyder det att EU ska in och detaljreglera det svenska skogsbruket. Det är något som vi ledamöter från Sverige brukar vara överens om är en dålig idé. I detta betänkande gick man dessutom ännu längre och krävde för första gången gemensamma regler för ett hållbart skogsbruk. Man vill alltså att vi ska tvingas sitta ner med våra Grekiska kollegor och komma överens om hur vi bör bruka skogen i Sverige. Blir det verklighet kommer det bli allt annat än bra. Vi är ju inte ens överens med grekerna om vad en skog är.

Det är minst sagt en smula ironiskt. När Sverige och Finland gick med i EU ökade unionens totala skogsareal med över 50 procent. Vår skog växer i en rasande takt och nu ska vi alltså tvingas acceptera att de länder som gjorde sig av med sin skog för tusen år sen ska få komma med pekpinnar och berätta för oss hur vi ska ta hand om vår skog. Att inte ALLA svenska ledamöter i Europaparlamentet ser orimligheten i detta är pinsamt.

Hållbarhetskriterier

Det är inte utan att man ställer sig frågan vad övriga svenska partiers besked till Sveriges jägare, jordbrukare och skogsägare är. Inser de inte att art- och habitatidirektiven ställer till med stora problem? Och tror de verkligen att den svenska skogen skulle må bättre av att byråkrater i Bryssel berättar om för oss hur vi bäst brukar vår skog? Eller är det bara som allt för ofta, de har helt enkelt inte läst vad vi egentligen röstar om…

Betänkandet finns att läsa in sin helhet här.

Ekot silar mygg och sväljer kameler i rapportering om socker

Idag rapporterade Ekot att den europeiska livsmedelsmyndighetens (Efsa) rekommendationer för sockerintag kan ha påverkats av godis- och läskproducenter. Huvudargumentet är att Efsa inte bara tittar på offentligt finansierade studier utan även använder forskning som finansierats av livsmedelsindustrin. Men Ekot silar mygg och sväljer kameler. För när Ekot anklagar EU:s livsmedelsmyndighet för att använda vinklade källor “bevisar” de detta genom att använda en av de kanske mest vinklade källorna som går att uppbringa. Kritiken är inte vettig. Det viktiga är forskningens kvalitet och inte vem som betalat för den.

Ekots rapportering följer förra veckans omröstning i Europaparlamentet om regler för socker i barnmat. Kommissionen hade valt att följa Efsas rekommendationer och föreslog att sockerhalten i enskilda barnmatsprodukter ska vara högst 30 procent. Men trots att livsmedelsmyndigheter runt om i Europa hade ställt sig bakom Efsas rekommendation röstades förslaget till slut ner. De svenska socialdemokraterna hörde till dem som valde att gå emot Efsa den gången, till skillnad från både Livsmedelsverket och den rödgröna regeringen som stödde kommissionen och Efsas rekommendationer. Jag skrev om det på bloggen.

Och nu har Efsa återigen opåkallat hamnat i hetluften. Ekot ifrågasätter den forskning som Efsa stödjer sig på när myndigheten drar slutsatsen att det inte finns någon bevisad koppling mellan sockerintag och övervikt. Anledningen är att majoriteten av de studier som Efsa hänvisar till har finansierats av livsmedelsindustrin. Tyvärr är detta ett dåligt sätt att utvärdera forskning på. Forskning ska bedömas utifrån vetenskapliga kriterier. Men Ekot verkar inte ens ha läst de studier som Efsa använder. Istället kritiseras de av en enda anledning: att de betalats av “sockerindustrin”.

Med denna måttstock skulle en stor del av all forskning som bedrivs på livsmedel utan vidare kastas i papperskorgen. För faktum är livsmedelsföretag själva betalar för många vetenskapliga studier på sina produkter och råvaror. För vem kommer annars göra det? Staten har begränsade resurser och kan näringslivet bidra med kvalitativa studier är det heldumt att inte ta hänsyn till dessa. Och det är självklart att näringslivet väljer att lägga sina forskningsbudgetar hos världens bästa forskare på området. Ska det offentliga nöja sig med andra klassens forskning bara för att de bästa i världen någon gång råkat jobba med projekt som finansierats av näringslivet?

Forskning ska bedömas utifrån vetenskapliga kriterier. Detta påpekade också Efsa själva när Ekot ringde upp dem för en kommentar. Att kritisera finansiärerna räcker inte.

Så vad använde då Ekot för källa i sin rapportering? Jo, Corporate Europe Observatory, en kampanjgrupp på den yttersta vänsterkanten med målet att “avslöja storbolagens lobbymakt”. De som grundat organisationen är gamla övervintrade antiglobaliseringskritiker med rötterna i Attac-rörelsen, och bland organisationens rådgivare finns America Vera-Zavala. Men inte ens om vi bortser från detta och bara dömer dem efter deras egen måttstock, alltså vilka som finansierat deras verksamhet, blir betyget godkänt. Och till skillnad från forskare genomför inte dessa organisationer kritiska eller objektiva analyser, utan de har en förutbestämd agenda och drivs av politiska ambitioner.

CEO:s överlägset största bidragsgivare är Isvara Foundation, en organisation som vill stoppa “nyliberalismens skadliga omvandling” av samhället som man menar drivs på av “bland annat WTO, Världsbanken och just EU-kommissionen”. Men om Isvara vill verka för transparens misslyckas de själva helt och hållet med detta. Den person som donerat pengar för att skapa organisationen och de som jobbar med den är helt anonyma. På hemsidan finns inga andra kontaktuppgifter än en mailadress.

Ärligt talat blir jag förvånad över bristen på källkritik på en av Sveriges största nyhetsredaktioner. Sveriges Radio borde faktiskt be lyssnarna om ursäkt för dåligt gräv.

Jakten bestäms bäst av de som berörs – inte av EU

Ropa varg och alla har en åsikt. Frågan om och hur vargstammen ska förvaltas rör upp många känslor. Ända sen jag valdes in i Europaparlamentet för snart 12 år sedan har jag kämpat för att den svenska vargen ska vara en fråga som vi i Sverige bestämmer om på egen hand. Det har i mångt och mycket varit en strid som jag fört tillsammans med en liten skara finska och svenska ledamöter. Nu börjar det dock ändras, ledamöter från fler länder börjar inse att det inte finns något mervärde att EU har synpunkter på rovdjursförvaltningen i enskilda länder.

Fågel- och habitatdirektiven är den EU-lagstiftning som påverkar förvaltningen av den svenska vargstammen och de har två decennier på nacken. Det säger sig självt att direktiven inte fyller samma funktion nu som då. För närvarande pågår också en översyn av direktiven. I somras genomfördes en offentlig konsultation där allmänheten fick en möjlighet att ge sin syn. Det är sett till antalet svar den hittills största konsultationen som genomförts. Men som så många gånger förr när det kommer till dessa konsultationer var den absoluta majoriteten av svaren automatgenererade och skickade från miljöorganisationers hemsidor. Värdet av dessa svar kan och bör givetvis ifrågasättas.

Nästa vecka kommer Europaparlamentet rösta om ett inspel till kommissionens översyn av direktiven. Inspelet har en del riktigt dåliga sidor, exempelvis finns det en överdriven tilltro på art- och habitatdirektiven. Jag har i arbetet med inspelet drivit att EU-kommissionen ska öppna upp delar av art- och habitatdirektiven för att komma till rätta med flera av de problem vi idag har inte minst vad gäller licensjakten på varg och skarv. Det är ett minst sagt stort projekt men det finns ljus i tunneln. Det finns nämligen fler än vi svenskar som har problem med direktiven.

När Nederländernas miljö- och infrastrukturminister Sharon Dijksma var i Europaparlamentet härom veckan för att svara på frågor om prioriteringarna för det nederländska ordförandeskapet pekade hon ut habitatdirektivet som ett stort problem. Hon förklarade att det lägger krokben för deras arbete med biodiversitet. Det är bra att allt fler inser att direktiven inte längre speglar hur det ser ut i skog och mark och att det är dags att vi tar tag i grunden till de problem vi dras med. Även om de förvisso kan ta sig lite olika uttryck i olika medlemsstater.

Men tyvärr skulle inte en ändring av art- & habitatdirektiven lösa alla Sveriges problem. Medlemsstaterna måste få utrymme att ta större hänsyn till lokala omständigheter när direktivet implementeras. För vi måste vara öppna med att det råder vitt skilda förutsättningar i de 28 medlemsländerna. Därför är det viktig att beslut om jakten ska fattas så nära de som berörs av den som möjligt.