Christofer Fjellner

After vote om tobaksdirektivet: Vad hände och vad innebär det?

Igår röstade Europaparlamentet om tobaksdirektivet, och nu har jag hunnit sova på saken. Intresset har varit stort, så jag tog mig friheten att breda ut mig i en lite längre text om detaljer i direktivet, om snus, och om lobbying.

Det är blandade känslor såhär efter nästan tio år av arbete med snusfrågan. Samtidigt som jag är lättad att snus undantagits tillsatsreglerna så är jag samtidigt upprörd. För mig har det nämligen hela tiden varit en självklarhet att det är upp till Sverige hur vi utformar regler för snuset. Att då landa i status quo är förvisso bra, men jag får motvilligt erkänna att jag hade hoppats på mer än så – men jag fick inte parlamentet med mig.

När det kommer till snus så antog parlamentet med bred majoritet ett fullständigt undantag för de regler om tillsatser som kommer att gälla för andra typer av tobak. Detta är en stor seger för inte bara svenskt snus, utan också för subsidiaritetsprincipen. Snus är inte tillåtet i EU – då ska EU inte reglera hur det tillverkas eller vad det innehåller. Här vill jag bland de svenska ledamöterna tacka socialdemokraterna, folkpartiet och andra som stödde ett sådant undantag. Miljöpartiet däremot, med Carl Schlyter i spetsen, valde att inte gå på att bevilja ett undantag. Schlyter tycker tydligen att det är rimligt att EU har makt att reglera en produkt som inte ens finns på den marknad EU beslutar över.

Samtidigt som jag är glad över denna seger, är jag samtidigt besviken över att parlamentet inte valde att ge Danmark och Finland möjlighet att, likt Sverige, ansöka om ett undantag från EU:s snusförbud. Det tål att upprepas: Sverige brukar lika mycket tobak som andra länder i Europa, men har lägst förekomst av tobaksrelaterade sjukdomar och skador. Anledningen stavas snuset. Snus är ett mindre farligt alternativ än cigaretter. Medlemsstaterna borde åtminstone själva få avgöra om de vill ha snus eller inte. Drygt 200 av mina kollegor stödde mig – men det var dessvärre motståndet i min egen partigrupp och hos socialisterna som gjorde att förslaget inte kunde nå majoritet.

Elektroniska cigaretter är på många sätt en produkt som liknar snus ur ett folkhälsoperspektiv. Miljoner rökare i exempelvis Storbritannien och Tyskland har kunnat sluta på grund av den här produkten. Det är därför glädjande att min partigrupp kunde träffa en kompromiss med den liberala gruppen och de brittiska konservativa. Denna kompromiss antogs. Enligt den kommer e-cigaretter inte att regleras hårdare än vanliga cigaretter, vilket ju är helt rimligt givet hur pass mindre farliga de är. Men miljöpartisterna (och socialdemokraterna) valde att gå på en linje för att reglera e-cigaretter hårdare än vanliga cigaretter. Man kan trött fråga sig: Vad är det? Carl Schlyter (och socialdemokraterna) vill alltså att mindre farliga produkter ska vara svårare att få tag på än mer farliga. Det är ett djupt oansvarigt sätt att se på folkhälsopolitik och produktreglering. Nu får vi se hur regleringen kommer att se ut efter förhandlingar med Rådet, som har en sämre position.

Gällande lakritspiporna, eller mer exakt imitationsprodukter av tobak, så är det lite oklart vad som egentligen beslutades. Parlamentet valde att ta bort förbudet på ett ställe, men ha kvar det på ett annan, kan man förenklat säga. Jag söker nu svar på exakt vad detta innebär.

Då det kommer till varningstexter valde jag och övriga moderater att enbart stödja 50-procentiga sådana. Detta på grund av en lagrådsremiss i Sverige som menar att större varningsmärkningar än så står i strid med svensk tryckfrihetsförordning. Och gällande grundlagen så anser jag inte att det finns mycket utrymme till kompromissande. Parlamentet valde dock i slutändan att acceptera 65-procentiga märkningar, med kombinerade bilder och text.

Så kallad plain packaging, enhetliga förpackningar, röstades lyckligtvis ner. Att alla cigarettpaket ser likadana ut, med vibbar från 70-talets Blåvitt, tror jag knappast är framtidens folkhälsomelodi. Nej, det enda som på allvar kan minska rökningen är mindre skadliga men ändå attraktiva alternativ – såsom snus eller e-cigaretter.

Parlamentet valde att avlägna förbudet mot smala cigaretter (slims) från direktivet, vilket jag tycker var rätt och riktigt. Lagstiftare borde fokusera på cigaretters skadeverkningar, inte dess form. Däremot gick man på linjen som förbjuder mentolcigaretter. Själv hade jag gärna sett ett undantag för mentol från smakregleringen – på många ställen i Europa är det nämligen en nästan lika traditionell smak som tobak själv. Medlemsstaterna borde kunna bestämma själva hur de gör med denna tillsats.

En punkt som inte direkt berör substansen men som förtjänar att nämnas i detta sammanhang är frågan om lobbying. Jag vill först göra en sak klar: Jag betraktar alla som kontaktar mig i egenskap av europaparlamentariker som lobbyister. Och jag välkomnar sådana kontakter. Jag tycker att det är bra – ja, helt nödvändigt – att alla de som berörs av en lagstiftning får komma till tals. Jag har tillräckligt stor tro till min integritet för att med sådan information kunna fatta beslut baserade på min politiska övertygelse. Så jag har träffat såväl företrädare för tobaksindustrin som anti-rökorganisationer. Carl Schlyter, återigen och å andra sidan, vägrar träffa tobaksindustrin. Beror detta på, menar han, att han inte har tilltro till sin egen integritet? Det låter åtminstone så, eftersom att han anklagar tobaksindustrin för att ha utverkat så pass mycket inflytande på processen med direktivet att de påverkat hela utfallet i en för dem positiv riktning. Han menar alltså, att ledamöter som träffat tobaksindustrin har påverkats så hårt att de går industrins ärenden. Är det därför han inte själv vågar träffa industrin – för att han är så rädd för att manipuleras av deras metoder och inflytande?

Jag tycker att det är oseriöst att tacka nej till sådana möten därför att man fruktar att de kan påverka ens uppfattning. Särskilt om man betänker att Schlyter också är ansvarig för tobaksfrågan för hela den gröna gruppen i Europaparlamentet. En skuggrapportör, som det heter, har ett ännu större ansvar än en ”vanlig” ledamot att ta in olika perspektiv och sedan ta positioner med hjälp av information och i linje med sin grupps politiska riktning. Det är chockerande att se hur Schlyter beskriver hela direktivet som ett beställningsjobb från Big Tobacco. Jag och Schlyter har olika politiska utgångspunkter och olika ideologiska övertygelser – men jag har respekterat Schlyter för hans kunskap och principfasthet. Det lätt paranoida pressmeddelandet om tobaksindustrins järngrepp över den lagstiftande processen får mig att undra om han förtjänar det. För det han slutligen säger är att alla ledamöter – mig inkluderad – som inte delar hans åsikter kring tobaksdirektivet – har influerats av industrin och därmed har bristande integritet. Han själv – och eventuellt också de som delar hans politiska övertygelse – är däremot höjd över sådan påverkan och kan fatta korrekta beslut utan influenser från omvärlden. Här kan ni för övrigt lyssna på en debatt mellan mig och Schlyter i Studio 1.

Sammantaget blev direktivet bättre ur svensk synvinkel än kommissionens ursprungliga förslag. Att parlamentet valde att göra mindre farliga tobaksprodukter bättre tillgängliga än vad kommissionen ville ser jag inte som eftergifter gentemot lobbyister. Snarare är det en delseger för skademinimeringsperspektivet. Och det är ett perspektiv vi behöver för en modern och effektiv folkhälsopolitik.

2 kommentarer

  1. Jan Westergren

    10 oktober, 2013 - 11:55

    Vi har en butik i Malmö, Vin & Ölgott som i mer än två år sålt elcigaretter med vätskor i över två år. Vi har inte riktigt förstått vad EU beslutat om. Batteriet och cleromizern eller hela paketet med vätskor innehållande nikotin,
    Vi har c:a 1500 kunder i månaden som köper elcigg och vätskor. Flera har kol och kan trots detta inte sluta röka.De får rekommendationen av läkare att köpa en elcigg. Dessa finns i 11 mg,16 mg, 24,mg nikotin och utan nikotin.
    1 16 mg är det 2,4 % nikotin och 97,6 % livsmedelsgodkända ämnen. Vi vet att man inte får sälja ren nikotin över disk men vi anser att i våra vätskor är nikotinet utspätt. Det gör inte Läkemedelsverket. Representant från Folkhälsoinstitutet säger att man aldrig skulle godkänt produkten i.o.m. det giftiga nikotinet. Professor Hans Gilljam forskare på Karolinska har i en intervju i AB sagt att ”nikotinet är inte farligt för kroppen”. Giftinformationscentralen representant säger att flera barn blivit sjuka av vätskan. Hon svarade inte när jag skriver att det är föräldrarnas fel och inte elciggens. Göran Hägglund är uppvaktad av dessa plus Marknadskontrollnämnden plus två till. De är uttalat emot elciggen. Jag har skickar utredningar om elciggen men de är inte intresserade. FDA i USA gick ut och sa att elciggen var cancerframkallande Professor Siegel och Doktor Cahn gav vätskorna till 16 laboratorier och fick följande svar. Cancerämnena mättes i halter. Nicorette tuggummi hade 8, elciggen8, Swedish snus hade över 2.000, Marlboro Ultra light hade över 4.000 och Marlboro vanlig över 6.000 halter. De sa att ”vi vet mer om elciggen än vi vet om den vanliga cigaretten”. Professor Siegel uttalar sej på youtub.
    SDS har haft en nagativ inställning hela tiden. Igår lät man Mirita Ulvskog breda ut sej. Vad man gör är att omyndigförklara
    3 milj europeer. Det stod ingenting om dina uttalande. . Hoppas EU beslutet även gällde vätskorna annars står vi och stampar på samma ställe.
    Med vänlig hälsning
    Jan (Moderat)

  2. Jan Westergren

    10 oktober, 2013 - 16:19

    Hej igen
    Det som händer nu är att Läkemedelsverket går ut och förbjuder försäljning av vätskorna. Ett bötesbelopp på 700.00:-
    blir det om man fortsätter. En butik i Malmö har fått detta brev och plockat bort sortimentet. Det blir ett hårt slag för de som mår bättre av elciggen. Det är tiotusentals användare i Sverige som börjar röka vanliga cigaretter igen. Ryktet går att
    Philip Morris ligger bakom och skyndar på Läkemedelsverket??!!.
    Det här öppnar för en svart marknad där säljarna själv blandar vätskorna.
    Jag förstår fortfarande inte vilket beslut EU tog.
    Mvh
    Jan

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *