Blåser till storm om upphovsrättens längd
Har precis avslutat ett anförande på en hearing om förslafet att förlänga upphovsrätten för musiker till från dagens 50år till 95år. Som jag skrivit här förut tycker jag att det är en riktigt dum idé, vilket även var mitt huvudbudskap idag. Seminariet arrangerades av den gröna gruppen här i parlamentet.
Immateriellt ägande bör framför allt utformas för att stödja innovation och skapande. Jag har svårt att se hur 95års upphovsrätt skulle ge oss mer eller bättre musik än 50års upphovsrätt. Och märk väl att ett patent på en medicin normalt går ut efter 20år, och då blir fri att ”kopiera” av andra. Få är de 20-åringar som avstår att spela in en platta för att de bara kommer kunna njuta frukterna av sitt skapande tills de blir 70år, och inte ända till sin 115årsdag. Nej, snarare än att intäkter från levande artister och ge till de döda.
När den brittiska regeringen granskade frågan i den så kallade ”Growers reveiw” konstaterde man att det knappast skulle vara ekonomiskt försvarbart med en förlängning och den brittiska regeringen avfärdade istället idén 2006. Snarare än att garantera en inkomst för de många kulturutövarna verkardet vara ett sätt för några få att försäkra sig om även framtida inkomster från inspelningar av ett fåtal fortfarande lönsamma artister vilka nu börjar närma sig 50-årsgränsen, så som Elvis och Beatles.
Dagens upphovsrätt och metoderna för hur vi försöker upprätthålla den är väldigt kontroversiellt. Att i detta läge förlänga upphovsrätten verkar osedvanligt dumt. Bara debatten om ett så tveksamt och otimeat förslag tror jag kan stå den industri som är beroende av upphovsrätter dyrt. Glädjande nog verkar regeringen dela min analys. Noterade att Magnus Graner, statsekreterare på justitiedepartementet och en av de som en gång fick mig engagerad i moderaterna på riktigt, dömde ut förslaget i DN. BRA!
Nu börjar för egen del arbetet med att stoppa förslaget här i parlamentet. Det lär inte bli lätt. Inte minst med tanke på att min egen partigrupp EPP är de största förespråkarna. Å andra sidan gör ju det att varje insats jag kan göra blir än viktigare. Lovade därför dagens seminariedeltagare att jag skulle mobilisera det motstånd jag kunde finna av tappra EPPare mot förlängningen. Ska försöka rapportera hur det går här på hemsidan.
Tidplanen för ärendet är i vilket fall att ärendet ska röstas i utskottet under februari, vecka 7 eller 8. Slutomröstningen, i plenum, planeras att hållas 23e mars. Ansvarig ledamot för frågan är Irländaren, Brian Crowley, från partigruppen UEN. Min egen partigrupps skuggföredragande är min eviga antagonist i gruppen Jacques Toubon (tidigare fransk kultur och justitieminister…) Ser ut som att vi får ytterligare en härlig fight =)
Tror att jag har de flesta svenskar på min linje. De enda som egentligen inte visat färg ännu verkar vara Socialdemokraterna. Konstigt…
Sent from my Sony Ericsson XPERIA(tm) X1.
Tillägg:
En sammanställning av diskussionen, med ett antal videoklipp, hittar du här.
28 januari, 2009 kl 10:58
Stå på dig.
28 januari, 2009 kl 19:28
Fjellner blåser till storm om upphovsrättens längd…
Min moderatkollega i Europaparlamentet Christofer Fjellner har tagit sig an kommissionens förslag om att förlänga så kallade närstående rättigheter till upphovsrätten från 50 till 95 år.
Oscar Swart förklarar begreppet:
Som låtskrivare har …
28 januari, 2009 kl 19:57
Jag trodde detta var nerröstat och klart för länge sedan eller är det på gång igen?
Jag fattar inte..
29 januari, 2009 kl 18:50
Som nationalekonom kan jag komma fram med mycket starka argument i den här frågan… alla argumenten är emot en förlängning. Det var mycket motsånde här i USA senast frågan var uppe men Musse Pigg vann igen (i USA tas frågan upp varje gång upphovsrätten på Musse Pigg är på väg att löpa ut… knappast en slump). Stå på dig!!! Det finns inga bra argument att förlänga upphovsrätten överhuvudtaget och det finns INGA argument alls att förlänga den retroaktivt. Upphovsrätten finns för att motivera skapande. Elvis och Beatles fann ju uppenbarligen att den upphovsrätt som de verkade under gav dem tillräckligt skydd. En förlängning av skyddet på befintliga verk är endast en förlängning av ett marknadsdämpande monopol.
Den optimala modellen (i teorin) är den som tillämpades för många hundra år sedan, pris och stipendier. Tanken med pris är att de skall ge lön för mödan för uppfinnaren men att uppfinningen/verket sedan skall vara tillgängligt för allmänheten. Nackdelen är att det är mycket svårt att 1) veta vilka pris som bör sättas upp och 2) beräkna vilket pris belopp som är det optimal. Stipendier och ”benefactors” användes mycket på kultursidan där kompositörer som Mozart fick betalt för att producera verk men inte hade några rättigheter i verken. Den modellen är mycket bra OM verken sedan blir ”public domain” så att alla kan ha glädje / nytta av dem (fungerar alltså inte om den som betalar vill behålla rättigheterna).
I vilket fall som helst skall immaterialrätt alltid begränsas så mycket som möjligt och bara vara så stark att musiker, författare, läkemedelsbolag osv kan tjäna ”tillräckligt” för att vilja fortsätta sina satsningar.
30 januari, 2009 kl 13:17
Viktig debatt! Upphovsrättens omotiverade längd – redan nu! – erinrar om de tider när en prominent medlem av en släkt förlänades adelskap för sina förtjänster. Därmed gavs också för obegränsad tid samma privilegier till hans efterkommande.
Exempel: Ingen missunnade Astrid Lindgren de royalites hon erhöll under sin författartid. Men var (VAR?) finns logiken i att hennes barnbarn och barnbarnsbarn ska kunna utkvittera nya bonusar årtionden senare.
”Håller vi på att återinföra ståndssamhället och dräpa meritokratin??”
1 februari, 2009 kl 03:21
[...] från 50 till 90 år. Är det i artisternas intresse, som de vill genomföra det? Här blåser nu Christofer Fjellner till strid, enligt Karl [...]
4 februari, 2009 kl 06:54
[...] Det går att protestera mot vad EU Kommissionen försöker göra, så som Karl Sigfrid och Christofer Fjellner. Det måste protesteras mot EU Kommissionens sätt, att olagligen försöka påverka vårat [...]
20 maj, 2009 kl 12:04
På något sätt så handlar hela frågan om de stora mot de små. Både stort och smått behövs, men balansen?
Den handlar också om hur vi ska betala och ta betalt av varandra.
Är det bara de stora bolagen och de stora artisterna som ska få ”belöningarna” och de andra mer eller mindre utnyttjas?
Vad ska vara fritt och vad ska inte vara fritt och hur ska avgiftspolitiken utformas? Nu kväver den Europa (och USA).