Christofer Fjellner

Kategori: Europaparlamentsval

Totalt 109 inlägg

Idag revs äntligen handelshindren mot Kanada!

Idag träder frihandelsavtalet mellan EU och Kanada i kraft. Efter snart åtta år av förhandlingar går vi äntligen i mål. Kanada-avtalet är EU:s bästa och djupaste frihandelsavtal hittills. I tider då protektionismens och nationalismens vindar blåser på flera håll i världen är det här en viktig signal att Europa är öppet för handel. Det har varit en lång väg kantad av motstånd, mytspridning och en del direkta lögner från vänstern. Men det som är riktigt allvarligt är att Sverige ännu inte ratificerat de få delar av avtalet som först måste godkännas av medlemsländernas parlament innan de träder i kraft. Regeringen har dragit fötterna efter sig och tillsatt utredningar byggda på rena myter och konspirationsteorier. Om regeringen menat allvar med den frihandelsvänliga politik de säger sig företräda borde riksdagen ha fått godkänna avtalet för länge sedan.

 

Frihandelsavtalet med Kanada skapar goda förutsättningar för tillväxt och jobb. Redan idag försvinner 98 procent av alla tullar mellan EU och Kanada, något som bland annat kommer gynna svenska klädskapare och vår livsmedelsindustri. Reglerna för svenska tjänsteföretag som vill etablera sig i Kanada lättas upp och rättigheterna för patent- och upphovsrätt stärks i Kanada, vilket exempelvis IT-företag och läkemedelsbranschen kommer att dra nytta av. För att säkerställa att nya regelverk i Kanada och EU inte skapar extra bördor för företag kommer det finnas ett samverkansorgan som ser till att en produkt som är godkänd i EU kan säljas i Kanada och vice versa om reglerna är jämförbara.

 

Men turerna innan EU kunde skriva under Kanada-avtalet har tveklöst skadats EU:s trovärdighet som samarbetspartner. För trots att Kanada i praktiken är en förlängning av Europa på andra sidan Atlanten tog det lång tid innan EU ens kunde skriva under avtalet. Jag är bekymrad över alla de myter eller “alternativa fakta” som spridits kring avtalet och alla sätt som vänstern försökt stoppa det. Det har påståtts att Sverige inte skulle få stifta egna lagar om miljöskydd, folkhälsa eller om arbetsrätten. Det är påståenden som helt enkelt inte stämmer.

 

Men det som verkligen är oroväckande är att den svenska regeringen verkar lyssna på myterna. Trots att Sverige länge varit den främsta förkämpen för frihandel bland EU-länderna har regeringen ännu inte lagt en proposition om att Sverige ska ratificera avtalet på riksdagens bord. Länder som Lettland, Danmark, Kroatien men även protektionisterna i Spanien har därför hunnit före Sverige och godkänt de sista delarna av avtalet i sina nationella parlament. Istället har regeringen gett luft åt extremvänsterns konspirationsteorier och tillsatt utredning på utredning som alla har lett fram till samma resultat: avtalet påverkar inte vår rätt att att lagstifta eller om vi ska privatisera sjukvård eller skolor hemma i Sverige – det kommer fortsatt att bestämmas i Sveriges riksdag.

 

Den europeiska handelspolitiken måste bli ännu mer ambitiös i framtiden. Vi behöver avtal som även garanterar fria dataflöden och den digitala ekonomin, för idag kan i stort sett ingen varu- eller tjänstehandel fungera utan utbyte av just data. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström har som ambition att förhandla klart frihandelsavtal med Japan, Sydamerika, Australien och Nya Zeeland innan hon slutar 2019. Det är ett högt uppsatt mål och för att klara det måste vi göra vår hemläxa. De problem och misstag som gjordes under de sju åren det tog att förhandla fram Kanada-avtalet får inte upprepas.

 

Frihandelsavtalet med Kanada visar att det går att liberalisera handeln även när protektionismens vindar blåser snålt i världen. Sverige är ett av Europas och världens mest handelsberoende länder och att vi nu monterar ned fler handelshinder över Atlanten är avgörande för tillväxt och jobb här hemma. Vi måste säga bestämt nej till alla försök att sätta upp nya murar och handelshinder – bara så kan vi se till att Europa kommer ut som vinnare i en allt mer globaliserad värld.

 

Summerar det smutsiga spelet kring Malmströms godkännande

Vi i Europaparlamentets handelsutskott har precis röstat för att godkänna Cecilia Malmström som kommissionär. Vad som borde ha varit en enkel resa efter en lyckad hearing från en redan erfaren kommissionär blev en skakig resa.

Flera av turerna kan tyckas vara tramsiga. Man kan tycka att vi nu bara borde glädja oss åt att det är över och satt hon är godkännd. Men det gäller att se igenom det fula spelet bakomoch förstå den bakomliggande politiska agendan. Anledningen till att vänstern, de gröna och de bruna krävde en omröstning är uppenbar. De vill underminera Cecilia Malmströms möjligheter att agera som kommissionär, och underminera EU:s frihandelsagenda. Och till detta tvivelaktiga syfte lånade sig gladeligen svenska ledamöter som Marita Ulvskog och Bodil Ceballos. Att undergräva en svensk kommissionärs ställning och möjlighet att arbeta för frihandel.

Allt började egentligen med att Marita Ulvskog under utfrågningen väljer att ställa en fråga om ett e-mail som en amerikansk diplomat ska ha skickat hem till Washington, där någon på Malmströms tidigare kabinett påstås ha ifrågasatt delar av EU:s ambitioner på dataskyddsområdet. Uppgifterna spreds i bloggvärlden bara ett par dagar före Malmströms utfrågning. En upprörd Malmström tillbakavisade å det kraftigaste uppgifterna. Och ingen som känner eller följt Malmström kan rimligtvis ifrågasätta hennes engagemang för dataskydd. Men Ulvskog krävde ett skriftligt besked om dessa tredjehandsuppgifter som inte ens ska komma från henne själv.

Det orimliga i detta förstår givetvis Ulvskog men syftet med operationen, att kasta grus i maskineriet för att godkänna Malmström, var redan uppnått. För just Ulvskogs krav användes senare av S-gruppen i Europaparlamentet som förevändning för att kräva en omröstning om Malmström. Även de gröna, vänstergruppen och Sverigedemokraternas grupp EFDD stödde kravet på en omröstning. Det dessa grupper har gemensamt är att de är kritiska till frihandel och vill stoppa eller kraftigt begränsa förhanlingarna om ett frihandelsavtal med USA.

Malmström ville först inte lämna ett skriftligt svar till S-gruppen eftersom hon svarat utförligt under utfrågningen och avfärdat ryktena. Men under hot om att inte godkännas lämnade Malmström trots det ett skriftligt svar, där hon upprepade vad hon redan sagt under utfrågningen. Trots det drevs kraven om en omröstning igenom.

Jag ägnade kvällen, delar av natten och morgonen åt klassiskt påverkansarbete för att få Malmströms kritiker att inse det orimliga i att fälla henne. På förmiddagen hade jag ett sista samtal med S-gruppens ledare i handelsutskottet David Martin, som då förklarade att han skulle rekommendera gruppen att stödja Malmström.

Strax inför omröstningen börjar S-gruppen trots det kräva fler skriftliga svar från Malmström innan omröstningen om den nya kommissionen i plenum senare i höst. Den här gången om investeringsskydd i frihandelsförhandlingarna med Kanada och USA. Allt detta är barnligt trams, Malmström svarade åtskilliga gånger även på dessa frågor i förhören i utskottet.

Det hårda arbetet att övertyga mer moderata ledamöter i de andra grupperna gav utdelning och Malmström godkändes med röstsiffrorna 26 mot 10. Fem ledamöter avstod i omröstningen.

Alla de här turerna från Ulvskog och sossarna må skänka ett löjets skimmer över Europaparlamentet. Men man måste ha klart för sig att det styrs av en uppenbar politisk agenda: att försvaga Malmströms mandat och undergräva arbetet för frihandel. Det är inte en tillfällighet att kraven kommer från de grupper som ständigt bekämpar och röstar nej till allt som har med frihandel att göra, och motarbetar alla försök att sänka tullar. Det är talande att omröstningen avslutades med att den EU-kritiske UKIP-ledamoten Earl William Dartmouth stolt deklarerade att det som just utspelats innebär att vi nu fått en svag handelskommissionär.

Detta är alltså resultatet av Ulvskogs kampanj mot Cecilia Malmström. Hon har bidragit till att försvaga Sveriges kommissionär och Sveriges inflytande i EU. Hon har satt käppar i hjulet för den frihandelsagenda som Sverige drivit så framgångsrikt i decennier, och som är avgörande för jobb och tillväxt på hemmaplan. Jag är övertygad om att den tillträdande statsministern Stefan Löfven, i motsats till Ulvskog, vill ha ett gott samarbete med Sveriges EU-kommissionär och att han har synpunkter på att samarbetet nu undergrävs av hans egna partikamrater. Men Marita Ulvskog förklarade bitskt för media att hon inte tog hänsyn till svensk inrikespolitik eller hur det skulle påverka Löfvens möjligheter att leda landet.

Miljöpartiets Bodil Ceballos är mer öppen med varför hon och den gröna gruppen vill ha bort Malmström. Till Nyhetsbyrån Direkt säger hon “varningsklockorna började ringa med tanke på att Sverige är ett av de mest frihandelsvänliga länderna” och att “kanske borde Juncker byta portfölj för henne”. Men det uttalandet kanske inte är så oväntat, med tanke på att miljöpartiet inte gillar frihandel och till och med vägrar gå med på att riva EU:s tullmurar mot några av världens fattigaste länder. Inget land tjänar dock så mycket på frihandel som Sverige. Vi är om något land beroende av frihandel. Att använda det som skäl för att underkänna Malmström är helt kosmiskt.

Nu väntar vi bara på besked om det blivande regeringspartiet, Miljöpartiet, kommer att rösta emot Malmström och den nya kommissionen på grund av detta, som deras partigrupp gjorde i dagens omröstning. Att döma av Bodil Ceballos uttalande idag är det nog tyvärr mycket som talar för det.

Jag kan bara beklaga att Ulvskog lyckades med operationen att få till stånd en omröstning om Cecilia Malmström. För det här handlar om politik. Det finns en massa protektionister som är beredda att göra allt för att minska manöverutrymmet för Malmström och undergräva EU:s frihandelsagenda. De är beredda att använda alla trick i boken för att lyckas med detta. Vi vann slaget, men vi har inte vunnit kriget. Det är nu det börjar.

Moderaternas klimatpolitik

Svenska Dagbladet skriver idag att moderaterna vill att EU har ett utsläppsmål på 0 procent. Det är grovt felaktigt. Det är allvarligt att en av Sveriges största tidningar inte faktagranskar sina artiklar. Att det kommer dagen innan Europavalet och rör en av de viktigaste valfrågorna gör det än mer allvarligt. Jag förutsätter att Svenska Dagbladet vidtar kraftfulla åtgärder för att gottgöra sitt misstag och berättar vad vi moderater verkligen tycker. Hjälp gärna till att sprida den klimatpolitik moderaterna faktiskt driver. Här är en film där jag berättar om vår klimatpolitik.

EU har världens mest ambitiösa klimatpolitik och Sverige den mest ambitiösa i EU. Det är bra. Vi moderater kräver nu att EU mer än fördubblar ambitionen till 2030. Men EU:s klimatpolitik måste fokusera på det som är problemet – utsläppen. Vi moderater kräver att EU sätter upp ett bindande mål för medlemsstaterna, att minska utsläppen med minst 40 procent till 2030. Vi kräver dessutom att EU ska åta sig att minska utsläppen ytterligare 10 procent genom internationella åtgärder om resten av världen gör ambitiösa åtaganden.

Även om EU bara står för en tiondel av de globala koldioxidutsläppen, och Sverige för någon promille, kan vi visa vägen för resten av världen i kampen mot klimatförändringarna. Men det kräver att vi kan visa resten av världen att vi kan kombinera utsläppsminskningar med tillväxt, jobb och rimliga energipriser.

S, V och MP kräver att EU detaljstyr vilka medel länderna ska använda för att minska utsläppen, bland annat genom mål för förnybar energi som är bindande för länderna. Det skulle ge EU makt över svensk energiproduktion, gör klimatpolitiken onödigt dyr och tvingar Sverige att avveckla stora delar av kärnkraften. En sådan politik skulle ge betydande påslag på elpriset och slår mot jobb och tillväxt. Istället för att exportera klimateffektiva produkter skulle Sverige få exportera industrijobb. Det är varken att ta ansvar för jobben, ekonomin eller klimatet.

En sådan klimatpolitik får inte heller resten av världen, som står för 90 procent av utsläppen, att vidta nödvändiga åtgärder för att klara klimatet. Idag är vi i EU ensamma om att ha bindande mål för att minska utsläppen. Vi kräver nu att EU mer än fördubblar ambitionen till 2030. Men vi måste göra nödvändiga utsläppsminskningar på ett kostnadseffektivt sätt. En klimatpolitik som slår mot jobb och tillväxt får inte länder som Indien, Kina eller ens USA att följa vårt exempel.

S, V och MP fokuserar enbart på de 10 procent av världens utsläpp som EU står för, men deras förslag är kliniskt rena från idéer kring hur vi får andra länder att följa efter. Strategin verkar snarast vara att göra nödvändiga utsläppsminskningar så dyra som möjligt. Den rödgröna klimatpolitiken är därför inte bara ett hot mot jobben, den är också ett hot mot våra möjligheter att rädda klimatet.

S säger nej till enklare regler och mindre byråkrati

Så här i valtider är det många som säger att de är emot krångliga och byråkratiska regler från EU. Men när de väl har möjlighet att påverka EU-lagstiftningen är det inte längre lika självklart. Det är värt att ha i bakhuvudet när vi går och röstar den 25:e maj.

I EU pågår nu en viktig process för att förenkla regelverk och minska den byråkratiska bördan för mindre och medelstora företag, kallad REFIT. EU:s lagstiftning är ofta invecklad och svåröverskådlig, särskilt för mindre företag. Det är viktigt att de regler som införs är ändamålsenliga och leder till önskvärda resultat, både i EU och här i Sverige. Det gör det lättare att driva företag, minskar de administrativa kostnaderna och leder i förlängningen till fler jobb.

Många har en bild av Sverige som ett storföretagsland. Det är inte så konstigt: företag som IKEA, Ericsson och Volvo symboliserar i mångas ögon det moderna Sverige. Det är lätt att glömma att mer än 99% av landets företag har färre än 50 anställda. Det är de små och medelstora företagen som driver jobbskapandet framåt. En majoritet av dessa uppger att regelkrångel och byråkrati är ett av de största hindren för att anställa fler. Att ge dem mer tid att utveckla sin verksamhet istället för att fylla i blanketter är därför viktigt för att skapa fler jobb.

Socialdemokraterna och Stefan Löfven talar ofta om jobben, men saknar svar på hur de ska bli fler. De motsätter sig inte helt oväntat förenklade EU-regler för småföretag trots att det skulle leda till fler jobb. De rödgröna är oense om mycket, men enklare EU-regler för småföretag är de överens om att stoppa. De har röstat emot detta vid flera tillfällen. Vill de rödgröna även riva upp de närmare 500 regelförenklingar som regeringen gjort på hemmaplan de senaste åren?

Regelförenkling får inte bli en ursäkt att underminera lagstiftning om säkerhet, miljö och hälsa. Det kravet har hela Europaparlamentet ställt sig bakom vid upprepade tillfällen, bland annat vid omröstningar i februari och april. Det är alltså inte för av försvar för vår strikta arbetsmiljölagstiftning eller våra stränga miljökrav de inte vill gör EU:s regler mindre krångliga.

Arbetslinjen har gett 250 000 fler jobb i Sverige. Jag vänder mig emot dem som säger att jobben har kommit per automatik bara för att befolkningen har ökat. Se bara på Danmark, där både sysselsättningen och arbetskraften har minskat trots att befolkningen har ökat även där. En sak är säker: regelkrångel och byråkrati är inte en politik för att få fler i arbete.

Investering i nya reaktorer omöjligt med rödgrön klimatpolitik

EU ska inte bestämma över svensk kärnkraft. Beslut över kärnkraftens framtid ska fattas i Sverige och föregås av en öppen debatt. Det är allvarligt att S, V och MP inte ställer upp på detta utan vill använda EU:s klimatpolitik som förevändning för att avskaffa kärnkraften i Sverige utan att det föregås av en öppen debatt. MP har visserligen ställt som krav för att ingå i en regering att Sverige avvecklar minst två reaktorer under nästa mandatperiod. Men de borde vara öppna med att de vill avveckla kärnkraft med hjälp av EU:s klimatpolitik.

EU-kommissionen har varit tydlig med att det bindande mål för förnybar energi som fördelas mellan länderna som S, V och MP kräver kommer att leda till att stora delar av kärnkraften måste avvecklas och ersättas med andra energikällor. De har visat att avvecklingen av kärnkraften kommer att ge ett betydande påslag på svenska elpriser. Det påverkar kostnadsbilden för svensk industri, som verkar på internationella marknader och får svårare att hävda sig mot sina internationella konkurrenter.

Därför välkomnar vi att Energimyndigheten nu bekräftar vilka konsekvenser S, V och MP:s klimatpolitik skulle få för kärnkraftens framtid i Sverige. Det mål för förnybar energi som S, V och MP kräver skulle innebära att Sverige inte kan investera i ny kärnkraft. Energimyndigheten räknar med att minst tre reaktorer avvecklas under 2020-talet och att de flesta reaktorer faller för ålderssträcket kring 2030. Med det bindande mål för förnybar energi som S, V och MP kräver i EU:s klimatpolitik kommer investeringar i ny kärnkraft i praktiken bli omöjligt.

EU behöver en ambitiös klimatpolitik. Men klimatpolitiken måste vara kostnadseffetkiv och resultatinriktad. I den ekonomiska politiken är detta något vi alla är överens om. Men i klimatpolitiken är det många som inte tycker att detta är lika viktigt. Men klimatfrågan förtjänar faktiskt att behandlas med samma stramhet och seriositet som frågan om Sveriges ekonomi.

Sverige står för någon promille av utsläppen och EU för 10 procent. Vi kan inte rädda klimatet på egen hand, men vi kan vara en förebild som får resten av världen att följa vårt exempel. Men då måste vi kunna visa att vi har en politik som kan kombinera minskade utsläpp med jobb, tillväxt och rimliga energipriser. En politik som gör nödvändiga utsläppsminskningar onödigt dyra kommer inte vinna resten av världen för vår sak.

Svar till DN om klimatpolitiken

DN ställer på ledarplats ett antal intressanta och relevanta frågor om moderaternas klimatpolitik. Jag har svarat dem.

Hej,

Kul att ni lyfter relevanta och intressanta frågor om klimatpolitiken. Jag vill gärna svara på dem.

Kostnadseffektivitet är avgörande, särskilt om vi ska övertyga resten av världen. Förnybar energi och energieffektivisering är viktiga medel för att klara utsläppsmålet. Men mål för vilka medel länderna ska använda för att minska utsläppen sätter restriktioner för hur utsläppsmålet ska nås och gör klimatpolitiken onödigt dyr, se t ex http://www.konj.se/984.html.

EU-kommissionen visar i sin konsekvensanalys att ett bindande mål för förnybar energi skulle leda till att vi tvingas avveckla stora delar av kärnkraften. De visar också att en sådan politik skulle få betydande konsekvenser för det svenska elpriset. Det drabbar klimateffektiv svensk industri utan att minska utsläppen.

EU:s mål för energieffektivisering fokuserar på att minska användningen av energi istället för att effektivisera den. Det är inte användningen i sig som är problemet, utan vad vi får ut av energin som används. Att producera tre bilar med samma mängd energi som vi tidigare producerade två är energieffektivisering, men räknas inte. EU:s energieffektiviseringsmål är därför mer tillväxt- och innovationsfientligt än drivande.

Ett globalt pris på utsläpp skulle vara det mest effektiva sättet att minska utsläppen, men det finns inte förutsättningar för detta. EU har därför infört utsläppshandel. Utsläppshandeln bygger på två viktiga principer: att göra utsläppsminskningar så kostnadseffektivt som möjligt och att politiker inte lägger sig i hur utsläppen minskar. Priset på utsläppsrätter uppfattas ofta som ett pris på utsläpp, men speglar i själva verket kostnaden att nå utsläppsmålet.

Att EU nu klarar målet relativt billigt beror främst på att produktionen minskat i spåren av den ekonomiska krisen. Kris är ingen bra klimatstrategi om vi ska få resten av världen med oss. Det låga priset innebär att incitamenten att investera i grön teknik är lägre, vilket vissa tycker är dåligt. Men att på konstgjord väg tillfälligt höja priset på utsläppsrätter och göra det dyrare att nå EU:s mål löser inte det underliggande problemet. Tvärtom försvårar det ekonomisk återhämtning.

Vi har en klimatpolitik som hänger ihop, den syftar till att göra nödvändiga utsläppsminskningar så kostnadseffektivt som möjligt. Därför måste EU:s klimatpolitik fokusera på det som är målet: att minska utsläppen. Annars blir det onödigt dyrt och svårare att få resten av världen att följa efter.

Vänliga hälsningar,
Christofer Fjellner

Sju färska exempel på Ulvskogs relativa inställning till sanningen

Politik handlar om vad man vill göra, inte vad andra gör. Men politiker som inte har några egna idéer kring hur samhället kan förbättras brukar inte sällan berätta vad andra gör och inte gör. En av dem är Marita Ulvskog. En grundläggande princip oavsett vilken typ av politiker man är borde vara att hålla sig till sanningen. Jag har tidigare här på bloggen granskat Ulvskogs ganska relativa inställning till sanningen. Efter hennes insats i söndagens agenda listar jag här sju färska exempel på osanningar från Ulvskog under den här valrörelsen. Det finns garanterat fler.

• Ulvskog ljög om att M röstat mot genomförandet av EU:s kemikalieregler

På debatt hos Naturskyddsföreningen den 8 maj påstod Marita Ulvskog att Moderaterna i en särskild omröstning i april 2014 om EU:s regelförenklingsprogram REFIT röstade för att stoppa genomförandet av EU:s kemikalielagstiftning REACH. När Christofer Fjellner i debatten invände mot detta vidhöll hon att hon hade rätt och att den som inte trodde henne själv kunde titta på votewatch. Men det hon sade stämmer inte. Faktum är att den paragraf hon syftar på aldrig ens röstades, eftersom ett annat ändringsförslag antogs dessförinnan och därmed föll frågan om REACH. Debatten kan ses i sin helhet här http://bambuser.com/v/4600421, 1:25h in i videoklippet.

• Ulvskog ljuger om att Gunnar Hökmark ”röstat emot aborträtten”

Ända sedan december förra året har Marita Ulvskog anklagat Gunnar Hökmark för att ha ”röstat emot abort”, senast i en intervju i Sydsvenska Dagbladet den 14 maj. Detta är inte sant och det vet Marita Ulvskog som likväl fortsätter att påstå detta. När Estrelarapporten, som Ulvskog hänvisar till, röstades föregicks omröstningen av en omröstning om abortfrågan är en fråga som ska regleras av EU eller om länderna själva ska bestämma om abortlagstiftningen. Eftersom vi moderater tycker att det är en fråga där EU inte ska lägga sig i svensk lagstiftning la vi ner våra röster för att sedan kunna rösta för Estrelarapporten. Men Marita Ulvskog röstade för att abortfrågan ska vara en fråga där EU ska bestämma. Hon vill alltså att Sverige ska kompromissa med katoliker från kontinenten istället för att bestämma själva. Men Ulvskog förlorade och Estrelarapporten röstades aldrig.

• Ulvskog ljuger om att M vill vattna ur arbetsmiljöarbetet

I en artikel på SVT Opinion den 5 maj 2014 anklagar Marita Ulvskog Moderaterna för att ”försvaga” arbetsmiljöskyddet genom att ha uttryckt stöd till regelförenklingsarbete inom EU. Faktum är dock att den text som Moderaterna röstade för tydligt säger att förenklingar bara får ske ”utan att underminera hälsan och säkerheten i arbetet”.

• Ulvskog påstår hon vände sin partigrupp i frågan om långa lastbilar; pressmeddelandet från samma grupp hade titeln ”No cross-border transport with megatrucks in Europe”

Under 2013-14 behandlades frågan om hur långa lastbilarna ska få vara i EU. Förslaget var att förbjuda den längre typ av lastbilar som i glest befolkade länder som Sverige både är mer miljövänliga och kostnadseffektiva. Den socialdemokratiska gruppen i parlamentet gick i bräschen för att förbjuda dessa lastbilar. Marita Ulvskog har vid flera tillfällen, bland annat i en intervju med SVT den 5 maj, påstått att hon ”lyckades vända gruppen”. När frågan röstades i Strasbourg den 15 april skickade svenska S ett pressmeddelande med titeln ”Långa lastbilar kör vidare” där de påstår att Ulvskog övertalade både den egna gruppen och övriga inblandade. från den socialdemokratiska gruppen samma dag hade dock rubriken ”No cross-border transport with megatrucks in Europe”. Så mycket för Ulvskogs övertalning med andra ord.

I själva verket var det Moderaterna som var drivande för att tillåta transporter med längre och tyngre lastbilar mellan de länder som vill tillåta dem och det svenska undantaget kunde till slut värnas tack vare en kompromiss innan omröstningen där frågan plockades ut ur förslaget.

• Ulvskog säger att EU inte ska bestämma Sveriges energimix, men röstar för att avveckla kärnkraft med EU-beslut.

Marita Ulvskog sade i P1 Morgons utfrågning den 8 maj att EU-länderna själva ska bestämma över energipolitiken och att EU inte ska lägga sig i ländernas energimix. Detta sade hon även i SVT:s utfrågning av toppkandidaterna den 5 maj. Men i Bryssel har hon röstat för bindande mål för förnybar energi på 40 procent som bördefördelas mellan länderna enligt BNP/capita. Ett sådant mål skulle sätta snäva restriktioner för svensk energipolitik och vi skulle tvingas minska andelen kärnkraft avsevärt (eftersom den inte klassas som förnybar och utgör så stor andel av vår elproduktion). EU-kommissionen har visat att kärnkraftsproduktionen i EU skulle behöva minska med minst 59 procent redan vid ett förnybart-mål på 35 procent. Energimyndigheten räknar i sin analys med att minst tre svenska reaktorer skulle behöva stängas före 2030 och det skulle omöjliggöra nyinvesteringar. Att påstå att vi själva ska besluta om energimixen samtidigt som man röstar för bindande förnybart-mål på EU-nivå går alltså inte ihop.

• Ulvskogs påståenden om lönedumpning motbevisas av RUT och Byggnads

Marita Ulvskog har genom hela valrörelsen hävdat att det faktum att det kommer utländska arbetstagare till Sverige leder till lönedumpning, särskilt inom bygg- och transportsektorn. Enligt Riksdagens utredningstjänst (RUT) ökade lönen för de anställda i byggsektorn i reala termer med 23 200 kronor i snitt mellan 2008 och 2012. Det motsvarar en reallöneökning om 7,5 procent. För anställda inom transport var siffrorna snarlika: en ökning om 19 900 kronor eller 7,1 procent. Detta ska jämföras med utvecklingen i ekonomin i sin helhet där motsvarande ökning var 16 400 kronor eller 5,2 procent.

Byggnadsarbetareförbundets egen tidning rapporterade i februari om ”Nytt lönerekord” (Byggnadsarbetaren, nr 2 2014, sid 36-37).

• Ulvskog försöker skriva om historien om övergångsreglerna

I Agenda den 18 maj, liksom i en efterföljande intervju med Aftonbladet TV, påstod Marita Ulvskog att den dåvarande socialdemokratiska regeringen var emot övergångsregler i samband med att de åtta nya östländerna blev medlemmar i EU 2004 och att moderaterna skulle ha varit för övergångsregler. I själva verket var det Marita Ulvskog själv som skrev under regeringens skrivelse (2003/04:119) där övergångsreglerna föreslogs och den första meningen i den moderata partimotionen (2003/04:Sf40) var: ” Förslag till riksdagsbeslut: Riksdagen begär att regeringen avvisar det ställningstagande i fråga om övergångsregler m.m. som redovisas i regeringens skrivelse. Det var alltså helt tvärtom mot vad Ulvskog påstod.

Miljödebatten förtjänar bättre, Naturskyddsföreningen!

Hej,

Tack för att ni svarade.

Men det är inte verklighetsbeskrivningen eller vad som hände som vi är oense om. Och jag hoppas faktiskt att även ni håller med mig om att det är dumt att ställa så här byråkratiska krav på förnybara produkter.

För det går inte att förneka att kraven är överdrivet byråkratiska när jag, om jag importerar ett bord till Sverige som består av en laminatskiva med en spånskiva i botten, måste kunna visa vilka vilka träslag spånskivan består av, var den är avverkad, hur kvantitet, leverantör samt vem jag säljer produkten till. Att jag dessutom måste ha handlingar som visar att hanteringen av produkterna har skett i enlighet med den lagstiftning som finns i avverkningslandet. För varje enskilt sågspån i spånskivan! Men visst, man kan ha olika värdering om hur mycket byråkrati vi ska lägga på det förnybara. Det är inte det jag reagerar på.

Det jag är upprörd över är ert påstående att jag och övriga moderater röstat ja till import av illegalt avverkad regnskog. För det stämmer inte. Det är varken sant eller seriöst.

Jag förstår att det är valrörelse och att ni vill driva kampanj för frågor som är viktiga för er. Jag förstår att ni vill spetsa till formuleringarna. Men om vi vill ha en framgångsrik miljödebatt så måste vi värna ett seriöst debattklimat. Man kan faktiskt inte dra saker så långt att man påstår något som är direkt felaktigt. Vi har ett ansvar att föra en sansad debatt. Det tjänar både vi och miljön på.

Miljöfrågan är ju inte binär och jag vill gärna ha en dialog med er i miljöfrågor. Men när ni agerar så här oseriöst skadar det inte bara era möjligheter att påverka mig, utan även era möjligheter att påverka andra.

Christofer Fjellner
Moderat ledamot av Europaparlamentet