Anlände till Bryssel imorse med fakiren 06:50 från Bromma flygplats. Och nu är stämningen en helt annan. Nu är det ordförandeskapet och dess prioriteringar som står i fokus. Denna vecka har vi utfrågningar med en hel drös svenska ministrar. Jag har hittills varit på miljöutskottets utfrågning av Andreas Carlgren och sitter just nu och lyssnar på utskottet för internationell handels utfrågning av Ewa Björling. Båda har skött sig bra och man märker på utskottets frågor att förväntningarna på det svenska ordförandeskapet är högt ställda. Inom kort ska jag dock smita och gå lyssna på miljöutskottets utfrågning av Eskil Erlandsson. Tror det blir en hel del fiskefrågor i den utfrågningen som jag gärna tar del av.

Annars har denna, den första arbetsdagen, för min del präglats mkt av läkemedelspaketet. Jag är ju rapportör för den del av paketet som handlar om vilken information allmänheten ska kunna ta del av kring receptbelagda läkemedel. Det är den mest kontroversiella delen och motståndet i ministerrådet verkar vara kompakt. Dagens situation är dock helt oacceptabel. I vissa länder är ju europeiska medborgare rent omyndigförklarade och kan praktiskttaget inte söka någon information om läkemedel över huvud taget. Den enda information de får är genom sina doktorer, och då ska vi komma ihåg att genomsnittstiden en europeisk patient har med en förskrivande läkare innan vederbörande får ett recept endast är runt 5 minuter. Faktum är att vi har större rätt till information om de läkemedel vi ger våra husdjur än de vi själva tar.

Detta är en fråga jag lär ägna stora delar av hösten och våren. Idag hade vi bland annat ett åsiktsutbyte med kommissionens vice ordförande Günter Verheugen, ansvarig för frågan. Vi var båda upprörda över hur frågan behandlas i ministerrådet. Där har man behandlat den i sådan långbänk att det snarast ser ut som att de vill begrava frågan. Jag vet ju att den svenska regeringen länge stöttat förslaget men som ordförandeland i EU måste Sverige bära sin del av ansvaret för att rådet inte tagit sitt ansvar. Imorgon kommer Göran Hägglund hit för att presentera ordförnadeskapets prioriteringar på hans område och då ska jag passa på att Överhuvudtaget förefaller agerandet av ministerrådet så fegt att man nästan får en känsla av att de inte vill ha välinformerade och engagerade patienter. Att de tycker det är bekvämare med okunniga och oengagerade patienter. För kunskap är makt och kunniga patienter ställer krav. Krav som medlemsstaterna tror riskerar bli dyra. Men jag är övertygad om att sambandet är precis tvärt om! En brittisk studie visar att 5% av alla patienter på brittiska sjukhus är där pågrund av sina medicin. Än mer intressant är att 50% av dessa fall hade kunnat undvikas om bara de hade haft bättre kunskap om hur deras mediciner fungerar och hur man ska ta dem.

Så här ”första dagen” på den nya mandatperioden vill jag även passa  på att hälsa till er vars förtroende burit mig hela vägen tillbaka till europaparlamentet. En dag som denna känner jag mig känner särskilt hedrad och tänker på det ansvar ni givit mig. Men tro mig, det gör jag inte bara idag, det gör jag  varje dag!

När alla röster nu är räknade visar det sig att allt hårt slit har gett utdelning: det är fler som röstar och det är fler som röstat på Moderaterna. 40 142 personer har även satt ett kryss framför mitt namn på valsedeln! Det är väldigt roligt att se att det är många som tycker att jag gjort ett bra jobb och tror att jag kommer att fortsätta med det.

Jag lovar att fortsätta att vara Europaparlamentets tydligaste röst för frihandel, för ett ansvarsfullt och utvecklande miljösamarbete och mot fusk och politisk klåfingrighet. Jag kommer att fortsätta min kamp för friheten på Internet och mot protektionism. Jag hoppas att jag når upp till era högt satta förväntningar.

Ett stort tack!
Christofer Fjellner

Gränser stängs. Nu dammas gamla idéer om slutna gränser av och lyfts fram som rationella alternativ och det kan bli allvarligt för en liten och öppen ekonomi som Sveriges, skriver Christofer Fjellner. Han menar att det borde vara av högsta prioritet för varje ansvarstagande svensk politiker att motverka en protektionistisk utveckling. En fråga som Handelskammaren länge drivit.
I den ekonomiska krisens spår riskerar vi att vakna upp i en sluten värld.
Gamla idéer om slutna gränser och protektionism dammas av och lyfts fram som rationella alternativ, trots att historiens erfarenheter avskräcker. 1930-talets amerikanska finanskris blev en global lågkonjunktur som fördjupades
eftersom den bemöttes med tullar och handelshinder. Men frihandel är bra och protektionism är dåligt, och för ett litet och omvärldsberoende land som Sverige är det avgörande.

När världens mäktigaste regeringschefer nyligen möttes i London för G20-möte lovade de i ett gemensamt uttalande att förkasta protektionism. Samma sak lovades även efter G20-mötet i Washington i november – att inte hemfalla åt protektionism i krisens spår: ”Vi understryker den kritiska betydelsen av att förkasta protektionism och inte vända sig inåt i tider av finansiell turbulens.”

Men Världsbanken har sedan mötet i november registrerat att inte mindre än 17 av G20-länderna tillsammans infört totalt 47 nya tullar och  handelsbegränsningar. Sina fina ord till trots, har världens ledare sökt sig till den sämsta medicinen – minskad handel genom stängda gränser.
Världshandelsorganisationen rapporterade för någon månad sedan att världshandeln under 2009 förutspås minska med nio procent. En dramatisk och historisk siffra – inte sedan andra världskriget har handeln minskat så kraftigt.

Att protektionismen gör framsteg på öppenheten, samarbetets och frihandelns bekostnad är särskilt allvarligt för en liten och öppen ekonomi som Sverige. Hela 90 procent av vår BNP utgörs av sådant som vi importerar och exporterar.

Att motverka en protektionistisk utveckling borde vara högsta prioritet för varje ansvarstagande svensk politiker. Vårt välstånd hänger på det. Därför behövs tydliga röster för globalisering, öppenhet och frihandel i Europaparlamentet. Detta är den viktigaste utmaningen för svenska
företag och därmed svenskt välstånd och sysselsättning. Vi måste förmå världen att orka stå emot det irrationella alternativ som protektionism och slutenhet utgör. Ett frihandelsavtal mellan EU och den nordamerikanska
handelssammanslutningen NAFTA här kan vara en injektion i rätt riktning.

Tyvärr, riskerar denna stora kamp dra fokus ifrån allt annat som behöver göras för att underlätta företagande och kratta manegen för entreprenörskap i Europa. En tydlig uppgift är att göra det lika lätt för små företag att dra nytta av EU:s inre marknad som det i dag är för de stora
företagen. Här gäller det att jaga byråkrati – regelbördor och krångel är svårast att hantera för ett litet bolag med begränsade resurser. Och när det gäller minskat krångel kan regeringens satsning under ordförandeskapet
på att lösa frågan om EU-patent spela stor roll, inte minst för innovativa bolag.

I grunden handlar dock politik om vilket grundläggande förhållningssätt
man har till världen. Ser man företagande som något gott som skapar välstånd och arbeten, då siktar man också på att skapa en god jordmån för entreprenörskap. Ser man med misstänktande ögon på företagande, ja, då är det inte heller troligt att man verkar för att göra vardagen lättare
för småföretagare. Denna klassiska strid är central också i Europa-parlamentsvalet.

Christofer Fjellner (m)
Europaparlamentariker

Även Sörmlands Nyheters ledare skriver om valet. Deras motivering till varför man ska kryssa Christofer Fjellner lyder: ”Christofer Fjellner, 32, står som tvåa på Moderaternas valsedel. Christofer har suttit i Europaparlamentet sedan 2004 och tillhör de parlamentariker som syns mest och hörs bäst. Från en svår placering i den konservativa partigruppen har Christofer Fjellner konsekvent arbetat för mer frihandel och mindre förmynderi. Fjellner är även en profilerad kritiker av övervakningssamhället.”

I Norrköpings Tidning kan man läsa om Chrsitofer Fjellner som den liberale parlamentarikern som jobbar för frihandel och mot tullar!

Varje år vid ansvarsfrihetsrevisionen återkommer stora felaktigheter framförallt inom strukturfonderna och jordbruksstöden. Dessa problem måste åtgärdas!

Bland annat måste EU-kommissionen bli bättre på att återkräva de pengar som felaktigt betalts ut, samtidigt som medlemsstaterna måste ta ett större ansvar och garantera att pengarna har använts på rätt sätt.

Artikeln

Christofer Fjellner skriver i dag om EU:s budgethantering i Enköpingsposten. Uppemot 5 % av EU:s utbetalningar, nästan 80 miljarder kronor, är felaktiga, något som Fjellner vill komma till rätta med.

Uppemot fem procent – nästan 80 miljarder kronor – av EU:s utbetalningar är felaktiga. Det är svindlande belopp, men tyvärr ingen nyhet. Det är välkänt att kontrollen och uppföljningen av hur EU-pengar används brister på många punkter. Därför presenterade jag i förra veckan en rapport med förslag på hur EU:s budgetkontroll kan förbättras. Skattepengar ska hanteras ansvarsfullt. Det är sunt förnuft och ett kärnvärde för oss moderater. Vi håller med den gamle social demokratiska socialministern Gustav Möller: ”Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga”. Att vara kritisk till hur EU:s medel används är inte att vara kritisk emot EU som institution, utan omsorg om att skattebetalarnas pengar ska användas korrekt och respektfullt såväl i Sverige som i Bryssel.

Sverige har ett stort intresse av att EU:s pengar använts rätt och riktigt. Vi är ju ett av de länder som betalar mest till EU, men vi har också bra kontroll på de utbetalningar som sker i Sverige 80 procent av EU:s medel förvaltas och fördelas av och i medlemsstaterna. EU fördelar pengar till länder och regioner, men inte till slutmottagaren. Därför ställs höga krav på nationell kontroll. Här finns mer att göra – och den svenska regeringen har tagit stora steg i rätt riktning. Sedan 2009 lämnar Sverige en rapport om hanteringen av EU-medlen – en nationell ansvarsförklaring. Där visar Sverige att EU-pengarna använts på rätt sätt. Detta bör spridas och kraven bör skärpas. De länder som inte levererar nationella ansvarsförklaringar för de pengar de satts att hantera ska fortsatt inte heller få några pengar. I Sverige bedriver vi ett relativt framgångsrikt arbete för att förhindra felaktiga utbetalningar.

Vi kan lära övriga EU om detta arbete. Det bör till exempel vara ett grundläggande krav att alla utbetalningar ska kunna sparas. Det är också rimligt att det offentliggörs vilka som tar emot utbetalningar från EU. Det går att tydliggöra för medborgarna vart EU:s pengar både kommer ifrån och går till – så stärker man möjligheten till ansvarsutkrävande från allmänheten. Tyvärr så kan inte ens det bästa system i världen helt stänga dörr en för fusk och felaktigheter. Men policyn bör vara tydlig och klar – pengar inte ska betalas ut till den som fuskat. EU har redan gått hårt åt Bulgarien och Rumänien i detta avseende. Det är bra, men det är inte bara EU:s yngsta medlemmar som ska jagas i detta avseende. Fusk och fuskare som ska stoppas finns även i de gamla medlemsländerna.

Ledorden för EU:s ekonomiska förvaltning är sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet. Detta bör kompletteras med ett tydligt mål: senast år 2020 ska de felaktiga utbetalningarna vara stoppade. Allt annat än en målsättning som siktar mot att ömt vårda och på rätt sätt använda varje krona är en skymf mot skattebetalarna.

Vi gillar EU och genom bättre budgetkontroll vill vi stävja förtroendet för EU:s pengahantering. Om ett par dagar har du möjligheten att stödja det arbetet genom att rösta på moderaterna.

Christofer Fjellner

Inför valet till Europaparlamentet har socialdemokraterna valt att skrämma inte bara med utländsk arbetskraft utan också fri rörlighet för patienter inom EU. Istället för att den enskilde ska ha friheten att söka vård i ett annat land – när det råder kö hemma – vill de att Försäkringskassan ska avgöra. Mona Sahlin kritiserade uttryckligen i SVT:s Agenda den 31 maj idén att sjukvård ska vara en del av EU:s tjänstemarknad.

Självklart är detta en del av en tradition. Socialdemokraterna sätter myndigheter före människor. Inte minst toppnamnet Marita Ulvskog har motsatt sig i stort sett alla de beslut som har lett till större friheter i Europa. Hon var emot både EU-medlemskap och euro. De avregleringar som har lett till såväl lågprisflyg som en blomstrande telekomsektor var de emot. Och Göran Persson skrämde med ”social turism” när EU utvidgades.

Nu är det sjukvården som inte ska öppnas upp. En lång rad studier har dock på senare år visar vilka vinster som skulle kunna finnas med detta. Antingen kan företaget korsa gränsen; redan idag har svenska vårdföretag närmare 10 000 anställda utomlands. Eller så kan tjänsten korsa gränsen, som med telemedicin. Även personal kan korsa gränsen – liksom konsumenten. Det som nu diskuteras är bara det sistnämnda, men man bör se helheten.

Sjukvård kan bli en attraktiv och dynamisk exportnäring för Sverige. Men det kan den bara bli om vi river hinder som gör det möjligt. Ibland talas om att sjukvård inte ska vara en handelsvara.

Men om vi anser att handel generellt är bra borde den väl inte bara omfatta tomater och gurkor utan i synnerhet så viktiga tjänster som sjukvård? Varför ska vi inte sälja sjukvårdstjänster till hela Europa, när det ger jobb här? När socialdemokraterna hade regeringsmakten i Sverige infördes stopplagen, som hindrade expansion för sjukvårdsföretag i Sverige. Det ledde till att Capio istället växte i främst Storbritannien och Spanien.

Utmärkt för brittiska och spanska patienter, men tråkigt för de svenska. Nu har Alliansregeringen avskaffat stopplagen, så det finns större möjligheter för svensk sjukvård. Men europeiseringen återstår ännu. Den senaste Långtidsutredningen, som presenterades i december 2008, har en hel bilaga om handel med välfärdstjänster. Av denna och även andra studier, från exempelvis ITPS – framgår att Sverige har förutsättningar att bli en ledande exportör av sjukvårdstjänster.

De potentiella vinsterna beskrivs som stora, både för den enskilde och för samhället. Sjuka kan få vård, kostnader kan sänkas och nya näringar lär växa fram. Varför avstå från det? Den klassiska frågan inför val är om man kan lita på att socialdemokraterna ljuger. Säkert vet de att deras ståndpunkt nu som förr är usel. Likt Kjell-Olof Feldt på sin tid tror de säkert inte på de slagord de för fram.

Kanske blir det en vettigare linje om de får förtroende, även om det finns skäl att tro att Ulvskog menar vad hon säger. Men varför chansa? Det man garanterat vet är att de inte lär driva på för mer frihet för patienter och sjukvård i Europa.

Christofer Fjellner
Europaparlamentariker (M)
Johnny Munkhammar
Forskningschef, European Enterprise Institute och medförfattare till Sköna Europa

”Kravet på oss som parlament är att slå vakt den personliga integriteten när det finns så många olika hot i medlemsstaterna mot internet. Det här är frågorna som vi måste lösa gemensamt, censur på ett ställe är censur överallt”, säger Fjellner till SFT.

”Just den frågan, om man skulle få stänga av någon från internet, det blev en väckarklocka för mig. När jag kandiderade 2004 var det inte på någon direkt it-politisk agenda. Men när vi började diskutera de här frågorna uppfattade jag att många av mina kollegor försökte lagstifta om saker de inte förstod”, säger Fjellner.

Och listan fortsätter: Rola Brentlin (inlägg 19/5),  Johan Eriksson, Sophia Blomqvist(Dexion), och Wilhelm Svenselius, är andra bloggare som tänker kryssa Fjellner. Flera som också uttalat ett starkt stöd för Fjellner är  t ex Henrik Alexandersson,  Dick Erixon och Johnny Munkhammar.