Christofer Fjellner

Kategori: Politikområde

Totalt 779 inlägg

Fidesz stängs av från vårt europeiska partisamarbete i EPP

Ungerska regeringspartiet Fidesz stängdes i går av från vårt europeiska partisamarbete i EPP. Beslutet fattades efter en process som Moderaterna har initierat.
Det innebär att Fidesz stängs av med omedelbar verkan, med strikta krav på grundläggande förändringar för att inte helt uteslutas. Om kraven uppfylls ska utvärderas av en extern grupp, ledd Europeiska rådets tidigare ordförande Herman van Rompuy.
Det är viktigt att vara tydliga med vad som fört oss hit. Fidesz har under lång tid använt en retorik och fört en politik som varken är förenlig med vår partigrupps eller EU:s gemensamma värderingar och övertygelser.
EU utmanas både av interna och externa krafter som vill underminera vår västerländska samhällsmodell. EPP och Moderaterna kan inte tillåta att en del av den här utmaningen kommer från ett parti i vår egen partigrupp. Fidesz hör inte längre hemma hos oss i EPP.
Fidesz har nu sex månader på sig att i grunden lägga om sin politik. Annars utesluts partiet för gott.

Världsaidsdagen – mitt tal i Europaparlamentet

I dag, 1/12, är det Världsaidsdagen, som ägnas åt att bekämpa aids. Jag har jobbat med frågan på olika sätt under mina snart 15 år som ledamot i Europaparlamentet. De senaste tre åren har jag haft äran att stå värd för en konferens som HIV Outcome Initiative ordnar. Det senaste ägde rum i tisdags 27/11 i Europaparlamentet, inför ett hundratal närvarande från hela världen.

Nedanför är mitt anförande från konferensen.

 

HIV Outcomes – Beyond Viral Suppression, European Parliament 27/11

Christofer Fjellner

Dear friends, I am honored and happy to stand here today, and reflect over how far we’ve come and what a great deal we’ve achieved. We should also reflect on what remains to be done.

I co-hosted the inaugural HIV Outcomes event in December 2016, as well as last year’s launch of the multi-stakeholder recommendations to improve the quality of life of people living with HIV.

I am happy that my colleagues Karin Kadenbach (S&D) and Frederique Ries (ALDE) once again support the  event. In an increasingly polarised political environment, I am glad that there are issues where political groups can come together. I appreciate that HIV is one of those issues.

As MEP, I have worked on HIV for many years. Already during my first term in this house I was involved in the development of a European Parliament motion in 2008. It was on early diagnosis and care for HIV/AIDS, alongside, John Bowis, who is now co-president of HIV Outcomes .

Since then, the European Parliament adopted a resolution last in June last year on the EU’s response to HIV/AIDS, TB and Hepatitis C.

The resolution stressed that HIV remains the communicable disease that is associated with the greatest social stigma. This in turn has a severe impact on the quality of life of those affected.

Although HIV is still associated with a considerable stigma, it is also true that a lot has been achieved. It is an understatement to say that we’ve made plenty of progress during the last ten years.

I should really point out, that the work done by this organisation has been important in these achievements. I am glad to see that the HIV Outcomes recommendations, which I helped to launch last year, are being trialled at national level. Particularly in my own country, Sweden.

Sweden was the first country to achieve UNAIDS ’90-90-90’ targets. That is, by 2020 90 percent of all people living with HIV will be diagnosed; 90 percent of diagnosed people will be in care; and 90 percent of all people receiving care will have durable HIV suppression.

While it is certainly positive that we have achieved this target. This is not the time for complacency. We must now look “beyond viral suppression” and make sure that all people living with HIV can live long lives in good health and with good quality of life.

It is important that we continue to share learnings from different countries. I hope to see the HIV Outcomes recommendations spread to more European countries the years to come.

I am not running for office in the next Parliament. But I can promise that together with my colleagues, I will work to keep HIV – in particular issues around living with HIV in the long-term – on the political agenda, particularly as the new European Parliament and Commission take shape in 2019.

Thank you.

Europaparlamentets handelsutskott godkände i dag frihandelsavtalet mellan EU och Japan

Europaparlamentets Handelsutskott godkände i dag (5/11) frihandelsavtalet mellan EU och Japan. Det är det största frihandelsavtalet som någonsin godkänts och kommer att omfatta en tredjedel av världens BNP.
Utskottet vad dock splittrat och det antogs med röstsiffrorna 25 för, 10 mot och en nedlagd röst. Motståndet mot avtalet kom ifrån högerpopulistiska, gröna, vänster och delar av den socialdemokratiska gruppen. Europaparlamentets slutgiltiga omröstning sker i plenum andra veckan i december.
”Japan sveks av USA när Donald Trump drog sig ur frihandelsavtalet TPP med Stillahavsregionen. Nu visar EU att vi står redo att ta över ledarskapet för en öppen världshandel.” säger Christofer Fjellner, moderat europaparlamentariker och vice gruppledare för den största partigruppen EPP i Europaparlamentets handelsutskott.
”Detta är det största och viktigaste frihandelsavtalet som EU någonsin skrivit under. Det är inte bara viktigt för jobb och tillväxt utan är även en viktig signal i tider av handelskonflikter och ökad protektionism. Jag oroas dock över det motståndet mot frihandel tydligt ökar även i Europaparlamentet och framför allt inom den europeiska socialdemokratin.” avslutar Fjellner.

Upphovsrätt – ändamålen helgar inte medlen

På onsdag kommer ledamöterna i utskottet för rättsliga frågor att rösta om EU-kommissionens förslag om upphovsrätt på den digitala inre marknaden och alla hundratals föreslagna ändringar. Varken jag eller mina moderata kollegor kan delta i omröstningen eftersom vi inte sitter i utskottet. Det är så Europaparlamentet fungerar. Du kan inte rösta eller ens ändra i lagtext som behandlas i ett utskott du inte sitter i. Det är inte ens säkert att vi moderater kommer att kunna ta ställning till de kritiserade förslagen eftersom mycket talar för att de inte kommer att passera utskottet och därmed behandlas i plenum.

Det har förekommit många missuppfattningar om vad förslaget skulle innebära, till exempel att det helt skulle censurera internet. Det är dessutom inte så att  – som många påstår – att omröstningen i morgon i det rättsliga utskottet innebär att EU “klubbar en lag”. Innan vi närmar oss lagstiftning måste hela Europaparlamentet ta ställning till frågan och dessutom förhandla och komma överens med medlemsstaternas regeringar innan lagstiftningen är på plats. Bara för att farhågorna ofta överdrivits betyder inte att vi moderater ställer oss bakom förslaget – tvärtom vi är genuint kritiska och ser stora risker med det förslagen skulle kunna innebära.

Det är i grunden en bra ambition att framtidssäkra och anpassa upphovsrätten till en digital värld. Även att göra den gemensamt europeisk för att ge EU en digital inre marknad. Något så gränslöst som internet får inte präglas av nationsgränser och handelshinder. I en marknadsekonomi är det viktigt att uppfinnare, forskare, artister, skribenter och designers får skydd för och del av värdet av vad de skapar med sitt eget arbete. Just skapandet av intellektuell egendom är enormt viktigt för Sveriges ekonomi. Att försöka skapa ett EU-gemensamt regelverk är kanske viktigare för svenska företag, särskilt små, som annars har svårt att få skydd för sina patent, sina verk och sina varumärken i hela EU, en marknad med 50 gånger så många konsumenter som i Sverige. Det är också rättigheter som måste garanteras i en digital ekonomi och därför var det i grunden bra att kommissionen lade ett förslag för digital upphovsrätt. Men ändamålen helgar inte medlen och även ett förslag med bra ambition kan få effekter som vi inte kan acceptera.

Två frågor i det här förslaget har fått stor uppmärksamhet och ibland fått tonläget i debatten att bli mycket högt. Den ena (artikel 11 i förslaget) rör hur man garanterar upphovsrätten för tryckt media och den andra (artikel 13 i förslaget) vilket ansvar plattformar på internet som Facebook och Youtube ska ha för att se till att exempelvis texter, videor och bilder som skyddas av upphovsrätt inte sprids på internet.

Den första frågan (artikel 11) skulle ge tidningar automatisk rätt att företräda upphovsrätten till alla de texter som skribenter skriver och som ofta länkas runt på internet. Det har ibland kommit att kallas “länkskatt” – eftersom den praktiska konsekvensen riskerar att bli att exempelvis Google skulle behövt betala till tidningar för de korta sammanfattningar av artiklar som dyker upp i sökresultat. Även om viljan är att stötta en fri och oberoende media är det här fel väg att gå – det riskerar att hämma informationsflöden och yttrandefriheten på nätet. Samtidigt visar studier att sådana regler som redan prövats i Tyskland och Spanien gör mycket lite för att stödja en självständig press. Vi moderater motsätter oss därför detta förslag.

Den andra frågan om artikel 13 skulle tvinga internetplattformar där man ladda upp egna filmer, bilder och texter att övervaka och filtrera för att se till att det material som laddas upp inte är upphovsrättsskyddat. Tanken är att sajter som Youtube ska ha en mekanism för att köra en video och neka den om den är upphovsrättsskyddat.  De skulle även tvinga dem att sluta avtal med alla upphovsrättsinnehavare. Det skulle riskera att bli en våt filt av byråkrati för internetplattformar, något som säkert Youtube och Facebook skulle kunna hantera men knappast mindre aktörer. Det riskerar alltså att lägga krokben över just den innovation som präglar sektorn. Men den större risken är att alltför mycket fastnar i dessa filter – och att mycket vanligt material på internet inte längre kommer att gå att lägga upp. Det är inte en fråga om direkt censur på internet men friheten att dela material skulle hämmas och skada den praktiska friheten på nätet. Många företag gör redan detta idag men att ställa oproportionerliga krav på plattformarna är inget vi kommer att acceptera. Vi moderater är därför emot även detta förslag.

Det är som sagt osäkert om jag kommer att tvingas rösta om de här förslagen när förslaget når Europaparlamentets plenum. En sak är dock säker. Riskerna med dessa två förslag är alltför stora för att blunda för och det är inget som jag kommer att ställa mig bakom. Om de här riskerna finns kvar i det förslag som hela parlamentet ska rösta om i plenum kommer jag att rösta emot hela förslaget.

Jag har tidigare skrivit om problemen med GDPR och hur välviljan till att skydda den personliga integriteten blivit ett hinder för innovation och fria dataflöden. Alltför få av mina kollegor verkar dock ha lärt sig läxan och verkar bara beredda att släppa igenom förslag där vi inte kan överblicka konsekvenserna.

Regeringen borde bojkotta fotbolls-VM

Sveriges regering borde bojkotta fotbolls-VM i Ryssland i sommar. För Vladimir Putin handlar VM om mer än bara fotboll. Det är ett propagandaprojekt som ger makthavarna i Kreml en möjlighet att sola sig i glansen från världens största idrottevenamng. Men Ryssland har under Putins styre utvecklats till en diktatur som inte skyr några medel för att få sin vilja igenom – inte ens mord och krig. Den svenska regeringen ska inte agera statister åt Putins regim, utan istället tydligt markera mot den aggressiva politik som präglar utvecklingen i landet.

Den ryska regimens försök att mörda dubbelagenten Sergei Skripal i Salisbury var inte en engångsföreteelse, utan en i raden av fientliga handlingar. Krim står sedan annekteringen 2014 under rysk kontroll och konflikten i östra Ukraina som Ryssland startade pågår alltjämt. Därtill kan läggas kriget i Georgien och återkommande ryska kränkningar av svenskt luftrum. Den ryska regimen saknar hämningar när den driver igenom sin politik och försöker uppnå sina mål.

Ett angrepp på Storbritannien är ett angrepp på hela Europa. EU måste fortsätta att visa prov på sammanhållning, solidaritet och beslutsamhet och ge sitt stöd till Storbritannien. I samband med mordförsöket i Salisbury beslutade Storbritannien att varken kungahuset eller regeringsmedlemmar åker till Ryssland i sommar. På samma sätt som Sverige och många andra medlemsländer visade lojalitet med Storbritanniens beslut att skicka hem ryska diplomater borde Sverige och resten av EU se till att inga medlemmar från regeringarna eller kungahusen närvarar vid VM i sommar.

Jag brukar akta mig för att förespråka sanktioner eller andra åtgärder som trappar upp konflikter, särskilt om de drabbar befolkningen. Men att den svenska regeringen bojkottar fotbolls-VM drabbar inte vanliga ryssar. Men det är likafullt en viktig och synbar politisk markering som drabbar den ryska regimen.

Det är viktigt att skilja på politik och idrott. Svenska fotbollslandslagets deltagande i VM är inte en fråga för mig eller mina kollegor i politiken utan en fråga för Svenska fotbollförbundet. Men för Sveriges regering är det här större än fotbollen. Det handlar om att ett ryskt mordförsök i en annan EU-medlemsstat. Då kan det officiella Sverige inte låtsas som att det regnar och mindre än ett halvår senare frottera sig med Kremlhöjdare på läktarna i Ryssland.

Om enskilda fotbollssupportrar ska besöka VM är såklart inte heller en fråga för politiken. Människor som stöttar fotbollslandslaget på plats representerar inte det officiella Sverige. Men jag tycker att fotbollssupportrar ska ta sig en funderare över vilka evenemang som besöks. Personligen skulle jag inte besöka Ryssland för att titta på fotboll i sommar.

Vi behöver se på Putins Ryssland med nyktra ögon. Putin har maktambitioner som hotar hela Europa. EU måste vara beslutsamt och stå samlade mot hotet. Att den svenska regeringen lämnar sina stolar tomma vid fotbolls-VM i sommar och uppmanar sina europeiska kollegor att göra samma sak är en liten men viktig markering mot diktatur och förtryck.

Europa måste förstå situationens allvar och inte spela med i Putins teater.  

V och MP sviker de förtryckta i Venezuela

Idag röstade Europaparlamentet om en resolution angående situationen i landet och kommande presidentvalet i Venezuela, 20 maj. Samtliga svenskar stödde resolutionen, förutom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Att Vänsterpartiet har svårt att förhålla sig till socialistdiktaturen är ingen nyhet. Men att Miljöpartiet har samma problem är faktiskt uppseendeväckande.

Att Venezuela har blivit en förtryckande diktatur och att det kommande valet inte kan kallas demokratiskt har gått få, förutom den europeiska vänstern, förbi. Hur vänstern blundar för förtrycket i Venezuela blir sällan tydligare än när Europaparlamentet behandlar och kommenterar utvecklingen i landet.

Vi i EPP, partigruppen som Moderaterna tillhör, stod tillsammans med socialdemokraternas grupp S&D, Liberalernas och Centerpartiets grupp ALDE och brittiska Tories grupp ECR bakom en gemensam resolution som fördömer utvecklingen i landet. Resolutionen tog också upp det faktum att en koalition bestående av oppositionspartier har förbjudits från att delta i valet och att det är ett allvarligt avsteg från de grundläggande principerna för ett demokratiskt val.  

Vidare vill vi som står bakom resolutionen att politiska fångar släpps och att den ekonomiska och sociala krisen som plågar landet får ett slut. Den socialistiska regimen använder  våld mot sin egen befolkning och bidrar till att fattigdomen i landet ökar och blir mer utbredd. Problemet med socialism är att du förr eller senare får slut på andras pengar och att du då måste använda våld för att tysta människor som opponerar sig.

Dessa i mina ögon ganska modesta påpekanden var dock mer än vad den europeiska vänstern tål. Därför valde den att skriva en egen resolution, som är full av förskönande omskrivningar och förnekelse av verkligheten. Vänstern anser inte att det kommande valet lider av ett demokratiskt underskott och stället för att fördöma förtrycket av opposition och uppmana till de politiska fångar som sitter fängslade friges siktar de in sig på sin eviga fiende: USA. Även EU fick sig en släng av sleven. Det stora problemet är enligt vänstern att USA och EU lägger sig i Venezuelas inrikespolitik. Att lägga sig i inrikespolitiken innebär i det här fallet att USA och EU har infört sanktioner mot landet och att man stöder oppositionen i landet.

Avslutningsvis uppmanar vänstern politiker utanför Venezuela att inte använda situationen i politiska syften. Det är svårt att sjunka lägre än att anklaga politiker som vill arbeta för demokrati och frihet i en förtryckande diktatur för att vara politiska opportunister.

Vänsterns agerande är ingenting nytt. I april 2017 röstade Europaparlamentet för en resolution som fördömde utvecklingen i landet efter att våld använts mot demonstranter. Vid tiden för omröstningen hade drygt 20 personer mist sina liv. Vänstern skrev även då en alternativ resolution. De krävde istället att Europaparlamentet skulle erkänna att utvecklingen i landet inte gick att skylla på den socialistiska regimen. De menade att det handlade om desinformationskampanjer som bedrivs i utländsk regi.  

Listan kan göras längre. Europaparlamentet hedrade i december förra året oppositionen i Venezuela med Sacharovpriset för deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. När resten av parlamentet ställde sig upp och applåderade pristagarna valde vänstern att bojkotta ceremonin.

Alla som gör anspråk på att kalla sig demokrater borde ta gemensam ställning mot det socialistiska förtrycket i Venezuela. Det är mycket allvarligt att varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet klarar av denna till synes enkla uppgift. Med tanke på att Miljöpartiet sitter i regeringen kan man fråga sig om den svenska utrikespolitiken har tagit en ny riktning.

Gårdsförsäljning i majoritet

Efterfrågan på lokalt- och småskaligt producerad öl och vin är stor. Det finns fler än 160 vingårdar och 250 bryggerier i Sverige. Men utvecklingen hämmas av att det är svårt för producenterna att nå ut med sina produkter. Som det det enda landet i EU tillåter Sverige inte gårdsförsäljning av alkohol. Jag har länge arbetat för att ändra på det och göra gårdsförsäljning tillåten också i Sverige.

Nu ser det ut bli förändring.  I torsdags togs ett stort steg när en majoritet av riksdagsledamöterna i socialutskottet ställdes sig bakom ett förslag att tillåta gårdsförsäljning.

Jag har tidigare argumenterat för en modell som innebär att gårdsförsäljningen sker inom ramen för Systembolagets monopol. Vingårdar och mikrobryggerier görs till ombud för Systembolaget och tillåts lagerhålla sina egna produkter. Det är en kompromiss som bygger vidare på Systembolagets monopol i stället för att hota det. Förslaget som fick stöd i socialutskottet utgår också ifrån att gårdsförsäljningen ska tillåtas och monopolet bevaras.

Vingårdar och mikrobryggerier är spridda över hela landet och att tillåta dem att sälja sina produkter skulle gynna svenska ekonomi och bidra till fler jobb, särskilt utanför storstäderna och på landsbygden. Det är en liten frihetsreform som bidrar till att hela Sverige lever och utvecklas och som leder till bättre service och nya möjligheter för turistnäringen.

Efter att riksdagens socialutskott nu har beslutat om att gå fram med ett tillkännagivande om att införa gårdsförsäljning är vi ett steg närmare mål. Men det finns inga garantier för att gårdsförsäljning blir verklighet. Det krävs ett aktivt arbete för att Sverige som det sista landet i EU ska tillåta gårdsförsäljning av alkohol. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet motsätter sig fortfarande förslaget.

De gör det med hänvisning till folkhälsan. Men det är ett argument som ekar tomt. Det är knappast hantverksmässigt producerade och i sammanhanget dyra produkter som innebär en fara för folkhälsan. Lika lite lär det innebära en fara för folkhälsan om Systembolagets redan över 500 ombud blir något fler. Snarare är det så att gårdsförsäljning skulle vara ett välkommet och främjade tillskott till den svenska mat- och dryckeskulturen.

Regeringens avoga inställning till gårdsförsäljning hindrar dock inte oss moderater från att tillsammans med övriga partier i Alliansen att göra verklighet av förslaget. Det finns inget att vänta på.

Regeringen sviker snuset

Snuset ska även fortsättningsvis vara förbjudet i EU. Det förslaget gav generaladvokaten i dag i sitt yttrandet i det pågående fallet i EU-domstolen. Beskedet kom tyvärr inte som någon större överraskning. Regeringen och handelsminister Ann Linde har inte lyft ett finger för att tala för snusets fördel och ett slopat exportförbud. Ska snus någonsin bli tillåtet i resten av Europa behöver den svenska regeringen aktivt arbeta för det.

Domstolen motiverar sitt beslut med de skador snus påstås kunna orsaka i resten av Europa. Det bästa för hälsan är förstås att inte bruka några tobaksprodukter över huvud taget. Men man måste förhålla sig till verkligheten. Människor kommer att konsumera tobaksprodukter och snus är 95-99 procent mindre farligt än cigaretter.

Då är det såklart bättre att konsumenterna använder en produkt som är mindre skadlig. Sverige har den lägsta frekvensen av tobaksrelaterad dödlighet i Europa. Men svenskar brukar inte mindre tobaksprodukter än andra EU-länder. Men vi har EU:s lägsta andel rökare. Svenskar väljer helt enkelt att snusa i stället för att röka. Därför blir EU-domstolens påstående att det inte finns tillräckligt med belägg för att snus göra att folk röker mindre svårt att ta på allvar.

Med tanke på regeringens höga svansföring i folkhälsofrågor är det svårförståeligt och oförsvarbart  att den inte tog strid för snuset. Den har därmed försummat den främsta möjlighet att göra insats för den folkhälsan den här mandatperioden.

När EU-domstolen behandlade snus 2004 gjordes bedömningen att det var en ny produkt som kunde innebära en inkörsport till rökning. Exportförbudet blev då kvar. Men mycket har hänt sedan dess. När tobaksproduktdirektivet gjordes om 2014 valde man att tillåta nya produkter – bland annat e-cigaretter. Detta gjordes med förklaringen att det kunde hjälpa människor att komma ifrån rökberoende. Att snus som har brukats i Sverige sedan åtminstone 1800-talet början klassas som en ny produkt blir minst sagt konstigt mot bakgrund av detta.

Regeringens beslut att inte stödja snuset får negativa konsekvenser. Det största offret är såklart folkhälsan i Europa. Enligt EU-kommissionens siffror dör 700 000 människor i EU av rökning varje år. Om människor får möjlighet att byta cigaretter mot snus skulle den siffran minska. Det ser vi i Sverige.

Att regeringen inte står upp för snuset är ett generalfel, som Europas rökare får betala det högsta priset för.