Christofer Fjellner

Kategori: Alkohol

Totalt 26 inlägg

Sverige femma i årets förmynderitävling

I veckan släpptes årets upplaga av “Nanny State Index”, en rankinglista över politisk klåfingrighet i EU:s medlemsstater. Föga oväntat kvalade Sverige in på en mindre smickrande femteplats. Förvisso en förbättring jämfört med förra årets andraplats, med det beror framförallt på att andra länder införde nya förbud och regleringar och inte på att den svenska regeringen blev liberaler. Sverige ligger dessutom fortfarande långt framför vårt södra grannland Danmark. Och ännu längre framför Tyskland som återigen kom näst sist. Kanske ligger det mer i Horace Engdahls gamla uttalande om att “Tyskland är ett Sverige för vuxna” än vad de flesta tror.

Nanny State Index poängsätter EU:s medlemsstater utifrån graden av klåfingrighet och förmynderi i politiken för alkohol-, tobak- och livsmedel, frågor som är tätt förbundna med självbestämmande och livskvalitet. I 22 av 28 medlemsstater ökade förbunden och regleringarna förra året. Man ska självklart ta sådana här index med en nypa salt, men de ger ändå en fingervisning om hur politiken ser ut på dessa områden och i vilken utsträckning som politikerna tycker att de genom skatter, prishöjningar, förbud, stigmatisering av konsumenter, begränsningar i utbud, monopol med mera behöver agera dadda för att skydda människor från sig själva och sina egna beslut.

Förmynderimätaren slår i taket när det kommer till Sveriges alkoholpolitik. Vi har de högsta skatterna på sprit i hela EU och bland de högsta på öl och vin. Vi har Systembolaget och förbud mot all slags reklam i radio och tv och utomhus. Till detta kan dessutom läggas att Sverige är det enda landet i Europa som inte tillåter gårdsförsäljning. Som lök på laxen håller regeringen också på att lägga fram ett förslag som innebär att distansförsäljning ska förbjudas, något som jag skrivit om på SvD Debatt i veckan.

Nanny State Index är ett roligt sätt att uppmärksamma något som egentligen är ganska trist. Det kan tyckas oförargligt, men vad det här ytterst handlar om är människors rätt att själva bestämma över sina egna liv, utan att staten lägger sig i. Det rätten gäller också i frågor som rör sprit, cigaretter och mat och även när människor fattar beslut som kanske inte är optimala ur ett hälsomässigt eller ekonomiskt perspektiv och som inte ger alla rätt i Socialdepartementets bok.

Den nuvarande regeringen kommer inte att göra mycket för att minska den politiska klåfingrigheten. Det ligger nog närmare till hands att det blir mer av den varan så länge Socialdemokraterna och Miljöpartiet sitter vid rodret. Men Nanny State Index är en bra påminnelse om att förmynderiet och klåfingrigheten kan minska och att även Sverige kan bli ett land där vuxna behandlas som just vuxna och inte som barn som behöver uppfostras av staten.

Wikström duckar om gårdsförsäljningen

Sverige är det enda landet i EU som inte tillåter gårdsförsäljning av alkohol. Det är helt orimligt och det är på tiden att Sverige agerar konstruktivt i frågan. Jag har därför föreslagit att gårdsförsäljning ska tillåtas genom att gårdar och mikrobryggerier görs till ombud för Systembolaget. Det är en kompromiss som inte hotar Systembolagets monopol utan bygger vidare på det och något vi därför alla borde kunna enas om.

Moderaterna har lagt ett förslag på riksdagens bord som föreslår just det. Gårdsförsäljning av öl och vin skulle inte bara främja svensk matkultur och en sundare inställning till alkohol, utan också bidra till tillväxt och fler arbetstillfällen, framförallt på landsbygden.

Huvudargumentet för motståndarna till gårdsförsäljning har länge varit att ett införande skulle innebära slutet för Systembolaget. Antagandet bygger på att EU skulle uppfatta gårdsförsäljningen som diskriminerande mot producenter från andra länder. Det stämmer dock inte. Jag har tidigare frågat kommissionen om detta och fått svaret att reglerad gårdsförsäljning inte strider mot EU-rätten. Det innebär att vi kan införa gårdsförsäljning och behålla monopolet. Men för att stilla oron hos de som trots det inte är helt övertygade föreslår jag att vi bygger vidare på Systembolagets monopol genom att göra vingårdar och mikrobryggerier till ombud för Systembolaget och tillåta dem att lagerhålla sina egna produkter. Det är således en lösning som alla borde vara nöjda med, eftersom vi får såväl gårdsförsäljning som bibehållet monopol för Systembolaget.

Men inte regeringen och Gabriel Wikström. När deras främsta argument mot gårdsförsäljning har fallit försöker de klamra sig fast vid praktiska detaljer. I ett skriftligt svar i riksdagen på en fråga från min partivän Sten Bergheden försöker Wikström få frågan att handla om utformningen av reglerna för ombuden. Han menar att det inte finns något intresse för lokala och småskaliga alkoholproducenter att agera ombud, eftersom ombud i dagsläget inte får hålla varor i lager. Att det inte skulle finnas något intresse är ett påstående som faller på sin egen orimlighet, givet den formidabla explosion av mikrobryggerier och gårdar som ägnar sig åt försäljning av lokalproducerat.

Men förslaget bygger ju faktiskt på att reglerna för ombuden ändras, så att vingårdar och mikrobryggerier tillåts lagerhålla sina egna produkter. Om den politiska viljan bara finns där kan vi alltså på ett enkelt sätt lösa konflikten med gårdsförsäljningen utan att äventyra monopolet. Men den politiska viljan verkar inte finns hos Gabriel Wikström. Det verkar snarare vara så att det påstådda hotet mot Systembolagets monopol bara är en ursäkt för förmynderi och att motståndet mot gårdsförsäljningen handlar mer om ideologiska skygglappar.

Blir alkoholpolitiken bättre för att den styrs från Bryssel?

Europaparlamentet trycker återigen på för att EU ska ta fram en ny alkoholstrategi. Det uttalade syftet, att begränsa de alkoholrelaterade skadorna, är behjärtansvärt och det finns en poäng i att EU-länderna utbyter erfarenheter i hur man bäst förebygger alkoholrelaterade problem. Men som vanligt är det många som vill att EU ska gå in och detaljreglera. Det kan förstås vara bra att länderna har ett utbyte av erfarenheter om hur man bäst förhindrar rattfylleri, alkoholrelaterade skador och till exempel alkoholrelaterad brottslighet men det finns inget som pekar på att det arbetet blir bättre av att ledas från Bryssel

Som vanligt i dessa sammanhang kommer det förslag som i praktiken inte gagnar folkhälsan utan istället enbart syftar till att begränsa den fria rörligheten. Till exempel finns det förslag som skulle begränsa den gränsöverskridande internethandeln av alkohol. Att försvåra den gränsöverskridande handeln kommer knappast påverka alkoholkonsumtionen i någon större utsträckning. I stället lär vi se en ökad smuggling och en större svart marknad för öl, vin och sprit. Det är knappast bra för folkhälsan. Det räcker med att titta på Sverige där det finns gott om lagliga vägar att föra in alkohol från utlandet. Varför diskriminera näringsidkare som använder sig av internet som försäljningsplats?

I sin iver att skydda barn från alkoholen finns det också förslag som syftar till att förbjuda att akohol säljs eller serveras i närheten av skolor. Jag kan ställa mig frågande till om det verkligen är rätt väg att gå för att minska risken för att unga får tag på alkohol. Utgångspunkten måste vara att varje lands nationella åldersgräns för alkoholköp efterlevs av försäljnings- och serveringsställena. Och om inte det sker är det varje lands ansvar att se till åldersgränserna efterlevs, det kan och ska inte vara EU:s uppgift. Att låta EU ha synpunkter på stadsplaneringen i medlemsländerna, genom att bestämma var det får finnas barer eller restauranger som serverar alkohol är att gå alldeles för långt.

För svensk del finns det andra frågor som också är viktiga, till exempel frågan om gårdsförsäljning. Vi behöver inte fler förbud, snarare färre. Därför är det nu viktigt att se till att förbudsivrarna inte smyger in fler inskränkningar för den svenska alkoholförsäljningen.

Regeringen misstänkliggör mikrobryggerierna

I en debattartikel i Aftonbladet tillsammans med nykterhetsrörelsen stänger den nya vänsterregeringen dörren för gårdsförsäljning av öl och vin. Regeringen försöker än en gång svartmåla näringslivet och säger sig vilja säkra en alkoholmarknad fri från vinstintresse. Det enda sakargument den nya folkhälsoministern anför är att gårdsförsäljning skulle bryta mot EU-rätten. Men det är fel i sak, och blir inte mer sant för att det upprepas med en dåres envishet.

Inför valet i höstas slingrade sig Stefan Löfven om de privata vårdcentralerna skulle bli kvar. Men det tog bara någon vecka innan Vänsterpartiets vinstförbud blev Löfvens. Den nya regeringen har gjort en rejäl vänstersväng och försöker nu misstänkliggöra näringslivet på fler områden. Den här gången är det de små mikrobryggerierna som är i skottgluggen.

Påståendet att gårdsförsäljning skulle strida mot EU-rätten stämmer inte. För fyra år sedan ställde jag en skriftlig fråga till EU-kommissionen om detta (se länk nedan). Svaret jag fick var glasklart: Gårdsförsäljning av alkohol är förenligt med ett alkoholmonopol, och det finns inga EU-rättsliga hinder som omöjliggör att gårdsförsäljning införs.

Om den institution som ska övervaka att EU-länderna följer EU-rätten anser att gårdsförsäljning av alkohol inte strider mot reglerna borde det vara självklart att så inte är fallet. Myten om att Sverige på grund av EU inte kan införa gårdsförsäljning har funnits länge nog. Den är märklig, inte minst som Finland haft både gårdsförsäljning och alkoholmonopol i flera år utan att EU satt stopp för detta. Men har man inte opinionen på sin sida är det alltid bekvämt att skylla på EU.

Och för övrigt är det i sig anmärkningsvärt att regeringen numera meddelar sina beslut tillsammans med ett särintresse som lobbar för just den politiken. Jag tycker själv att lobbying är en viktig del av demokratin, alla ska ha möjligheten att föra fram sina synpunkter på politiska beslut till oss som fattar besluten. Men den nya regeringen verkar ha tagit konceptet ett steg längre och låter nykterhetsrörelsen vara med och presentera beslutet. Det är osmakligt och man får hoppas ett misstag i arbetet. Men det är knappast första gången den nya regeringen visar prov på dåligt omdöme.

Sverige behöver en modern alkoholpolitik

I veckan damp det ner en utredning till Socialdepartementet och Maria Larsson om privatimport av alkohol. Utredningen innehåller en rad förslag för hur Systembolagets särställning kan upprätthållas. Utredningens huvudförslag är att ett förtydligat undantag för privatinförsel innebär att ingen annan förmedling än själva transporten ska vara tillåten. Utredningen har tillsatts mot bakgrund av att det blivit allt lättare att handla alkohol på nätet.

I mångt och mycket är förslagen riktade mot vinklubbar på internet som inte är kopplade till en enskild säljare utan förmedlar kvalitetsvin från olika distributörer. Men det är inte här folkhälsoproblemet med alkohol finns. Viktigast ur ett folkhälsoperspektiv är att minska konsumtionen hos unga och möjligen att få ner den totala alkoholkonsumtionen. Alkoholkonsumtionen i Sverige har sjunkit de senaste tio åren, unga dricker allt mindre och alkoholdebuten sker allt senare. Men om det är detta man vill komma åt är det knappast vinklubbarna man ska slå mot, då är det fulspritandet man ska åt. Att ge människor en tillgänglighet som fungerar slår snarast undan benen för fulköpandet.

Faktum är att alkoholen som vinklubbarna förmedlar är dyrare än på systemet. Dels för att de flesta vinklubbar och internethandlar främst tillhandahåller viner i ett mer exklusivt prissegment – det är inte bulkvin folk klickar hem på nätet – men också för att den ofta är dubbelbeskattad. Köparen får nämligen betala skatt både i ursprungslandet och i Sverige, trots att det strider mot EU-rätten. Men EU-kommissionen har valt att se mellan fingrarna med Sveriges tillämpning av skattelagstiftningen.

Vi behöver en rimlig och modern alkoholpolitik. Förslagen som presenterades i veckan är emot modernitet, både vad gäller synen på näthandel, hemleverans men också i relationen till alkohol. Varför ska människor inte kunna vara med i vinklubbar som kan leverera till dörren? Om vi ska ha en modern alkoholpolitik som folk tycker är relevant kan vi inte ha den typen av förbud. Du kan få en matkasse hem och vin till det. Det är knappast den alkoholkonsumtionen som utgör ett hot mot folkhälsan. Till och med Systembolaget erbjuder idag hemleverans. Folkhälsoargumentet håller inte.

Sverige behöver en folkhälsopolitik som hänger ihop, då kan man inte slåss mot väderkvarnar. Maria Larsson borde tänka om. Men ingen kan väl tro att det skulle bli bättre efter valet om det blir en rödgrön regering? Förslagen som nu presenterats är bara en västanfläkt jämfört med vad Morgan Johansson och Vänsterpartiet skulle hitta på om de satt på Socialdempartementet.

Obligatorisk livsmedelsmärkning måste fokusera på det väsentliga

Jag tror jag blivit missförstådd av många i frågan om alkoholmärkning. Bland annat av Svenska Dagbladets matskribent Mats-Eric Nilsson. Det är en fråga som förtjänar en djupare diskussion än vad en enkät ger utrymme till och jag vill därför passa på att utveckla hur jag ser på frågan här på bloggen.

Just nu råder märkningshets i Europaparlamentet. Allt ska märkas. Nu senast drev Åsa Westlund och Carl Schlyter igenom en så kallad nanomärkning, som kan tvinga små gårdsmejerier att nanomärka sin mjölk eftersom den innehåller små gräddpartiklar. För mig är det viktigt att lagstiftnignen fokuserar på det som är viktigt. Och i alkoholhaltiga drycker är det utan tvekan alkoholhalten. Därför ska vi ha lagstiftning som säger att alkoholhalten tydligt ska framgå i öl, vin och sprit.

Men vi behöver faktiskt inte ha tvingade märkning av allt. Mycket kan producenterna själva ta ansvar för. Om konsumenterna efterfrågar en märkning kommer producenterna snart att se till att märka sina produkter med den information som konsumenterna efterfrågar.

Det är också läge att räta ut en del missuppfattnignar om märkningslagstiftningen. T ex har inte alla livsmedel krav på ingrediensmärkning. Livsmedel som består av en ingrediens som förvandlats, t ex ost behöver inte märkas. Vin, öl och sprit är sådana drycker där ingredienserna som använts helt har omvandlats. Du hittar varken humle, druvor eller spannmål i dem.

När ingredienser måste märkas så avser kraven de viktigaste ingredienserna ner till en lägstanivå som finns kvar i slutprodukten. Ingrediensförteckningen omfattar normalt inte processhjälpmedel, spår av bekämpningsmedel eller annat om inte de mängder som finns kvar antingen är stora eller är allergener. Inte ens tillsättning av vatten, om det motsvarar vatten som tidigare tagits bort behöver märkas. Poängen är att livsmedel som innehåller en försumbar halt av något inte får märkas, eftersom det riskerar att vilseleda konsumenten. Allergener är givetvis undantagna från detta.

Kontentan av detta blir att ingrediensförteckningen för öl blir “öl”, för vin “vin” och för sprit just “sprit”. I vissa fall tillsats av socker eller smakämnen, men oftast framgår det då av märkningen.

Man ska dessutom ha klart för sig att t ex vin ofta säljs över stora geografiska områden, i EU men även i resten av världen. Konsumentnyttan av en detaljerad innehållsförteckning måste då vägas mot de extrakostnader som uppstår av översättning och särskild märkning av information som ofta bedöms ha väldigt liten konsumentnytta. Konsekvensen skulle bli att många produkter inte blir tillgängliga i mindre språkområden, som Sverige.

Vad gäller näringsvärdesmärkning ställs man inför en annan problematik. Ska alkoholhaltiga drycker få marknadsföras med näringspåståenden som att ölen är kalorifattig? Det är en svår fråga och i EU är det idag inte tillåtet. Den trafiklkjusmärkning som en del EU-länder har för salt, fett och socker är t ex inte särskilt meningsfulla, då t ex vodka skulle få tre gröna trafikljus. Deassociationer som en sådan märkning ger känns inte helt rättvisande eller ens relevanta. En annan svårighet man ställs inför här är att märkningsreglerna säger att kaloriinnehållet för dryck ska baseras på 10 cl vätska. Det ger konsumenten intrycket av att detta är en normalportion sprit.

Jag har alltså ingenting emot märkning. Men i lagstiftningen ska vi bara ställa krav på att relevant information som är viktig för konsumenten redovisas. Vi behöver inte ha lagstiftning som säger att all information om produkten och företaget ska stå på förpackningen.

Goda nyheter för vinälskare och frihandelsvänner!

I går röstade vi för ökade importkvoter för vin från Kosovo. Eftersom importkvoterna för vin från västra Balkan har behandlat länderna i klump har Kosovo varit missgynnat. Nu stödjer vi att tullkvoterna görs om så att Kosovo får exportera mer vin till EU. Det är väldigt bra, både för den som gillar att dricka gott vin och för den som kämpar för en friare handel i världen.

På sikt hoppas jag såklart att alla tullar och importkvoter tas bort, det tjänar alla på. Detta är ett steg i rätt riktning, både för sänkta tullkvoter och ökad europeisk integration. Länderna på västra Balkan är i behov av mer handel och export för att kunna främja sin tillväxt.

Världen blir rikare, bättre och fredligare ju mer vi handlar med varandra. Jag vill fortsätta arbetet för att vinna den kampen en gång för alla.

I Expressen-ledare om gårdsförsäljning

Expressens Eric Erfors skriver idag en ledare om gårdsförsäljning av alkohol i vilken han konstaterar att Christofer arbetat med frågan:

”Den moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner gjorde i alla fall i våras mer på en kvart än vad en hel statlig utredning förmått.

Han frågade helt enkelt EU:s konkurrenskommissionär Neelie Kroes om det vore okej med EG-rätten att ha en reglerad gårdsförsäljning.
Kroos påpekar i sitt svar att ett sådant undantag ‘inte fordrar att statliga handelsmonopol avskaffas'”