När staten fått på pälsen om privatimport bytte den strategi och inriktade sig på alkoholskatten. Trots att staten ansåg privatimport olaglig fram till den 5 juni 2007 krävdes alkoholskatt från och med tiden för införseln av varorna samt en straffavgift för försenad skatteinbetalning. Privatimportörerna fick antingen betala och därmed få ut sina varor, som i de flesta fall redan förstörts, eller att få vinet uthällt av tullen. Trots att retroaktiv lagstiftning är grundlagsstridig tvekade inte staten att hoppa från att utpeka privatimportörerna som smugglare till att i stället behandla dem som skattesmitare.

Så har då grupptalan väckts för ersättning för förstörd och förfaren alkohol. Förhoppningsvis kommer domen att visa att statens agerande har varit oacceptabelt och ge de drabbade ersättning för sina förluster.

Christofer Fjellner, M, är ordförande i föreningen ”Grupptalan för privatimport inom EU” och ledamot av Europaparlamentet.

Du kan även läsa artikeln här.

”Den moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner gjorde i alla fall i våras mer på en kvart än vad en hel statlig utredning förmått.

Han frågade helt enkelt EU:s konkurrenskommissionär Neelie Kroes om det vore okej med EG-rätten att ha en reglerad gårdsförsäljning.
Kroos påpekar i sitt svar att ett sådant undantag ‘inte fordrar att statliga handelsmonopol avskaffas’”

I våras blev det tydligt hur snabbt Systembolaget och dess monopol kan manövrera ut små lokala företagare. Då tvingades nämligen Runölet från Millingstorps gårdsbryggeri bort från butikshyllorna runt om i landet. Ett öl som under tio års tid fått många fina utmärkelser och som trots att ölet till cirka 90 procent sålts lokalt i Östergötland, kunnat matcha försäljningen på nationell nivå och därmed haft rikstäckning. Men då försäljningen det senaste halvåret sjönk något förändrades allt.

Vi besökte nyligen Åke Wester och hans vinodling. Han driver ett lantbruk i Wreta utanför Linköping. I dag lämnar ungefär 1 000 liter vin WesterVin årligen, och volymen ökar.  Åke Wester hade sökt tillstånd för att under dagen kunna anordna en avsmakning av de olika sorters vin som odlas på gården. På gården odlas även sparris och till detta skulle man även kunna bjuda på dinkelbröd från gårdens lokalproducerade bröd.

Detta klassificeras dock inte som mat enligt alkohollagstiftningen. Istället blev nu sällskapet stirrandes på flaskorna med det lokalodlade innehållet. Flaskor som inte heller får säljas på gården utan endast finns att tillgå i en systembolagsbutik i hela Östergötland. I början av mars överlämnade regeringens utredare Anita Werner alkohollagsutredningen till hälsominister Maria Larsson. Sushirestauranger ska få servera alkohol. Krogar ska få ombuteljera och krydda brännvin för försäljning på den egna krogen, men så kallad gårdsförsäljning av öl, vin och starksprit kommer inte på fråga.

Werner utesluter helt gårdsförsäljning av starksprit, av alkoholpolitiska skäl, men verkar kunna tänka sig att acceptera försäljning av vin och fruktvin men menar då att EU skulle fälla Systembolagets monopol om Sverige tillät sådan gårdsförsäljning. Där har hon fel. För att reda ut begreppen ställde undertecknad (Christoffer Fjellner) en fråga till Neelie Kroes, den EU-kommissionär som har ansvar för konkurrensfrågor. Fjellner frågade Kroes om det fanns några juridiska hinder inom EG-rätten mot att ha en reglerad gårdsförsäljning av lokalproducerade alkoholdrycker i ett land som Sverige, där sådana drycker i övrigt säljs via ett statligt detaljhandelsmonopol. Kroes svarade snabbt och hennes svar var tydligt; ett undantag för gårdsförsäljning är förenligt med detaljhandelsmonopolet.

Förhoppningsvis tar hälsoministern till sig av detta klargörande. Om inte annat borde näringsministern göra det. Gårdsförsäljning av framförallt vin, fruktvin och kanske även öl och snaps skulle kunna bli en viktig näring på landsbygden. Hela Sverige ska leva, brukar det heta, och då är det inte rimligt att ha ett regelverk som gör det i praktiken omöjligt att bedriva småskalig produktion av alkohol, och det helt utan anledning. Antagligen kommer försäljningen främst att ske till kvalitetsmedvetna kunder som vill ha lokalt producerade alternativ till de stora tillverkarnas massproducerade sortiment. Så fungerar det i andra europeiska länder och så skulle det kunna fungera i Sverige. Att en statlig utredare bluffar och försöker lura svenska beslutsfattare att förbjuda gårdsförsäljning av lokala alkoholprodukter är upprörande. Även hur svenska byråkrater gång på gång skyller på EU för att slippa klä skott för sina egna dumma idéer är också upprörande

Så, snälla Anita Werner, låt bönderna sälja vin och sluta skrämmas med EU.

Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker
Fredrik Bergqvist (M), oppositionsråd (M) Norrköpings kommmun

P-1299/09SV

Svar från Neelie Kroes

på kommissionens vägnar

(26.3.2009)

Om lokala alkoholproducenter tilläts sälja alkoholdrycker direkt till konsumenter skulle det utgöra ett undantag från den ensamrätt som svensk lag för närvarande tillerkänner Systembolaget.

När det gäller frågan om ett sådant undantag skulle innebära en överträdelse av gemenskapsrätten, fastställde EG-domstolen i mål C-189/95[1] att artikel 31 i fördraget inte fordrar att statliga handelsmonopol avskaffas, utan i stället ”föreskriver att monopolen skall anpassas på ett sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare”. Undantaget i fråga skulle därför kunna falla inom ramen för artikel 31.  Denna ståndpunkt påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om fri rörlighet för varor och tjänster i artiklarna 28 och 49 i fördraget.

Artikeln är en del av serie artiklar, där NEO försöker att ta reda på vem som är Den liberale kandidaten inför europaparlamentsvalet den 7/6.

Nu vill Europaparlamentet strypa alkoholinförseln. I går röstade man för en halvering av införselkvoterna inom EU.

Så stor blir skillnaden

I dag: 10 liter sprit. 20 liter starkvin. 90 liter vin. 110 liter starköl.Parlamentets förslag: 5 liter sprit. 10 liter starkvin. 45 liter vin. 55 liter starköl.

Kopplat till detta vill jag kommentera Justitiekanslerns tidigare uttalanden som är direkt hårresande då han försvarar statens agerande med att man inte visste att man gjorde fel, och därför vägrar betala skadestånd till oss som drabbats. Detta är inte bara ett cirkelresonemang då vi skulle kunna hävda samma sak, utan genom uttalandet glömmer man bort en grundläggande rättsprincip: råder det osäkerhet får man inte straffa enskild.

En annan fråga som riktats till mig är vad man som privatperson har för chans att slippa betala skatt på de produkter som tullen beslagtagit och som, i många fall, förstörts i tullens lager. Tyvärr är det rättsliga skyddet för svagt för att slippa dessa retroaktiva skatter. Däremot kräver vi skadestånd för, framförallt, förstörda importvaror. Det är en högprioriterad fråga jag kommer driva framöver. Tyvärr maler juridikens kvarnar långsamt. Ärendet ligger idag i Nacka tingsrätt, och om allt går som jag och vår advokat Ola Wiklund från Widstrands advokatbyrå hoppas så har vi ett beslut i frågan först runt april/maj 2008.

Vårt arbete för upprättelse och en ursäkt från staten fortgår med oförändrad motivation. Hemsidan kommer att uppdateras löpande med pressklipp, frågor till kommissionen och annat som kan vara intressant för er som medlemmar i grupptalan.

Vänliga hälsningar

Christofer Fjellner
Ordförande i grupptalan för privatimport inom EU

Min artikel ”Offren straffas av brottslingen staten” publicerades i samband med offentliggörandet av domen i flera lokala medier i Sverige. Artikeln i sin helhet kan läsas på vår grupptalans hemsida http://www.euprivatimport.se.

Den andra anledningen är att jag inte anser att alkoholpolitiken skall hanteras på EU-nivå. EU ska hantera de frågor som är för komplexa för de enskilda medlemsstaterna. Med det menas de frågor där ett enskilt medlemslands politik inte är avgörande eftersom de övriga ländernas politik sveper över nationsgränserna och därför har ett större inflytande. Miljöfrågor är en sådan fråga, eftersom förorenat regn inte känner några gränser. Den gemensamma inre marknaden är ett annat exempel, eftersom det gynnar alla länder och knyter dessa närmare varandra så att konflikter kan undvikas i framtiden.
Socialdemokraternas krav på en gemensam alkoholpolitik skvallrar om något som blivit allt mer uppenbart för mig under mina tre år i Europaparlamentet. För de socialdemokratiska europaparlamentarikerna finns det egentligen inte någon gräns för när EU får köra över den svenska riksdagen. De fem socialdemokratiska europaparlamentarikerna verkar allt som oftast för att expandera unionens makt på medlemsstaternas bekostnad. Min syn på EU är annorlunda.

Jag vill att EU ska samordna medlemsstaterna i de stora frågorna; de frågor där vi svenskar lider skada av dåliga beslut i till exempel det spanska, tyska eller italienska parlamentet. Vi ska vara försiktiga med att på EU-nivå fatta beslut över medlemsstaternas huvuden. Därför röstade jag för de förslag som gjorde EU-åtgärderna smalare men bättre, så att de på rätt sätt kompletterar de åtgärder medlemsstaterna själva vidtar för att minska alkoholkonsumtionen i de fall den skadar.

Christofer Fjellner
Europaparlamentariker för moderaterna

Destinationsmedlemsstaten är inte skyldig att kvitta sina nationella punktskatter mot de punktskatter som betalats i säljarens medlemsstat. Återbetalning av punktskatter från säljarens medlemsstat sker genom förfarandet i artiklarna 10 och 22.4 i direktiv 92/12/EEG.

I de fall som parlamentsledamoten hänvisar till har köparna beställt alkohol från en försäljare i en annan medlemsstat som inte har betalt punktskatt i Sverige, trots att detta skulle ha skett i enlighet med direktiv 92/12/EEG. Enligt de uppgifter som kommissionen har tillgång till , kommer Tullverket att kontakta försäljaren/transportören och fråga om svensk alkoholskatt ska betalas eller om alkoholen ska tas tillbaka. Om svaret är negativt eller uteblir kommer köparen att få en skriftlig förfrågan om han eller hon vill betala alkoholskatt eller överlåter till Tullverket att förstöra varorna. Om köparen väljer det senare behöver ingen alkoholskatt betalas.

Kommissionen anser att detta förfarande är i linje med principen om fri rörlighet för varor och direktiv 92/12/EEG.

Svenska staten har, i strid med EG-rätten enligt ovanstående dom, beslagtagit enorma mängder alkohol och hållit den i förvar. En stor del av alkoholen har förstörts under den långa förvaringstiden. Trots det kräver nu Skatteverket att privatimportörerna förutom svensk alkoholskatt även skall betala en förseningsavgift på 1 000 SEK per beställningstillfälle samt ett skattetillägg på 20 procent om beställningen är stor. Förseningsavgiften läggs även på den alkohol som, p.g.a. den långa förvaringstiden, vilken i sig använts för att motivera förseningsavgiften, blivit förstörd. Straffskatten skall således betalas oavsett om alkoholen går att dricka eller inte. Förseningsavgiften gäller dessutom på varor som beställaren ännu inte har fått. Beslagen skall, i enlighet med domen, visserligen hävas men de privatimportörer som i dagarna har fått betalningsförelägganden från Skatteverket har ännu inte sett sina varor.

Tycker kommissionen att det är korrekt att svenska staten först, i strid med EG-rätten, beslagtar alkohol och håller den i förvar tills den är odrickbar, och sedan kräver skatter och förseningsavgifter från privatpersoner på varor staten själv bär ansvaret för har blivit obrukbara?

Tycker kommissionen vidare att det är korrekt att svenska staten först, i strid med EG-rätten, beslagtar alkohol och håller den i förvar och sedan kräver skatter och förseningsavgifter från privatpersoner på varor som just p.g.a. beslagen ännu inte har kommit beställarna tillhanda?

Anser kommissionen att detta uppenbara och medvetna försvårande och fördyrande av privatimport av alkohol är förenligt med EG-rättens krav på fri rörlighet för varor?

Svenska staten har, i brott mot EG-rätten enligt ovanstående dom, beslagtagit enorma mängder alkohol och hållit den i förvar. En stor del av alkoholen har förstörts under den långa förvaringstiden. Trots detta kräver nu Skatteverket, förutom svensk alkoholskatt, privatimportörerna på en förseningsavgift på 1 000 kronor per beställningstillfälle samt ett skattetillägg på 20 procent om beställningen är stor. Förseningsavgiften läggs även på den alkohol som, p.g.a. den långa förvaringstiden – vilken i sig använts för att motivera förseningsavgiften, blivit förstörd. Straffskatten ska således betalas oavsett om alkoholen går att dricka eller inte. Förseningsavgiften gäller dessutom på varor som beställaren ännu inte har fått. Beslagen ska, i enlighet med domen, visserligen hävas men de privatimportörer som i dagarna har fått betalningsförelägganden från Skatteverket har ännu inte sett sina varor.

- Tycker kommissionen att det är korrekt att svenska staten först, i strid med EG-rätten, beslagtar alkohol och håller den i förvar tills den är odrickbar, och sedan kräver skatter och förseningsavgifter från privatpersoner på varor staten själv bär ansvaret för har blivit obrukbara?
- Tycker kommissionen vidare att det är korrekt att svenska staten först, i strid med EG-rätten, beslagtar alkohol och håller den i förvar och sedan kräver skatter och förseningsavgifter från privatpersoner på varor som just p.g.a. beslagen ännu inte har kommit beställarna tillhanda?
- Anser kommissionen att detta uppenbara och medvetna försvårande och fördyrande av privatimport av alkohol är förenligt med EG-rättens krav på fri rörligheten av varor?

Vår grupptalan är vilandeförklarad i Stockholms tingsrätt i väntan på domen i Rosengren-målet, då man anser att denna dom kommer att få en avgörande betydelse för utgången i vår stämning. Högsta domstolen kommer nu att döma i fallet Rosengren, på basis av EG-domstolens utlåtande. Detta innebär att Rosengren kommer att bli friad då det svenska förbudet mot privatimport har konstaterats vara olagligt. Därefter kommer förhandlingarna i vår grupptalan att återupptas.

Eftersom Rosengren-målet ansågs utslagsgivande för vår stämning borde, enligt min bedömning, frågan om vi har rätt till ersättning vara avgjord. Då förbudet mot privatimport som beslagen gjordes med hänvisning till visade sig vara ogiltigt måste föreningens medlemmar ha rätt till ersättning. Det kvarstår emellertid för domstolen att fastställa nivån på de ersättningar som ska betalas ut.

Vi arbetar med att få upp hemsidan www.euprivatimport.se och kommer tills vidare att komma med uppdateringar här.