Idag skriver jag på sidan 4 i Expressen.

”Progress” is a word you often here at this time of the year. I have been Member of Parliament since 2004 and each year at this time you here that the Commission is ”making progress” and ”on the right track”.

In the same breath, the Commission also ensures that current weaknesses will be remedied in the next period and in the next set of regulations.

At the beginning of my career as Member of this House I found it very assuring.

I was happy to know that the Union’s manager – the Commission which has final responsibility for the implementation of the budget – was confident that things would be better

But then, having heard the same tape for some years, at some point I realised that the Commission’s way of speaking seems open-ended.

The Commission is making fantastic progress every year, but even so: we never get there; we never achieve the objective. What we want is always ahead of us.

Mr. Chairman, this year the Commission believes it is making progress even if – according to the Court – the situation remains stable:

”overall the supervisory and control systems are still only partially effective”
and
”payments underlying the accounts for the year ended 31 December 2010 are still materially affected by error”.

The fact that the Commission is able to turn the Court’s message of a stable situation into something positive by labelling it ”progress” sounds a bit too optimistic to me…

In my view stable is no progress and – as I mentioned before – it is not good!

Chairman, I now come to my detailed questions. And at this stage I would like to raise questions of five different topics:

1. Audit and DG REGIO

Commissioner Semeta, you are the Commissioner responsible for ”audit”.

Do you consider yourself co-responsible together with Commissioner Hahn for reducing the error rate of 7,7% in Cohesion Policy?

Do you have any influence on DG REGIO’s way of implementing the budget?

Can DG REGIO do whatever they want to or do you – as Commissioner responsible for audit – have a word to say on their instruments?

If you have a word to say: is it BIG enough?

An example:
Let’s say that DG REGIO has invented something which gives Member States a lot of flexibility and DG REGIO good possibilities for disbursing the budget.

On the other hand, you come to the conclusion that from an audit and accountability point of view the thing invented by DG REGIO is a bit risky.

What is your responsibility in such a situation?

What is the responsibility of the Commissioner for DG REGIO?

Is there a common understanding on each one’s area of responsibility?

2. Financial engineering instruments

Financial engineering instruments play a prominent role in the Court’s findings for 2010 and I welcome the Court’s efforts in this area.

In the Commission’s analysis of errors in Cohesion Policy financial engineering instruments are considered ”high risk”.

Could you please explain why FEIs are going to be used more frequently in the next Multi-annual financial framework if they are ”high risk” instruments?

Furthermore, please tell us which other policy areas are affected by FEIs as mentioned by the Court and to what extent?

3. Reliability of Commission’s management representations

I would like to thank the Court for putting a focus on

• the Annual Activity Reports,
• the Synthesis Report of the Commission and
• now the new Opinion of the Commission’s Internal Auditor.

These are important accountability instruments which need to be closely scrutinised by the Court so that we MEPs can have trust in them.

And it is worrying what I read:

Firstly, the Commission has no guidance on how to estimate its own error rate.

Or should I say each Director-General can do what he wants to and apparently – to put it mildly – estimates with a lot of optimism?

The Court’s conclusion is: There should have been more reservations. What is yours Mr. Semeta?

Secondly on the opinion of the Commission’s internal auditor:

I have not seen it. Mr. Semeta how useful can it be if it is not published?

The Court tells us that the scope of the opinion is limited to the Commission’s own internal control framework although everybody knows that more than 90% of all errors are identified outside the Commission.

Again, Mr. Semeta, how useful can this opinion be?

My conclusion at this point is that without a substantial revisit addressing the Court’s observations, there is no need for this overall opinion.

4. Increased use of Pre-financings

The term ‘pre-financing’ does not sound like a word politicians can get excited about, but reading what the Court has said made me curious.

The Commission is taking an increased risk by paying out an increased proportion of pre-financings. The justification for these payments comes later – sometimes many years later.

I believe the Lifelong Learning Programme with advance payments of up to 100% per project and 93% of all payments made in 2010 being advance payments is the most depressing example.

Mr. Semeta, please tell me why the Commission wants to take this increased risk? And how do you mitigate this risk?

Was one of the considerations also because a high volume of pre-financings lowers the error rate of the Court as evidenced in the policy areas Internal Policies and External Aid?

5. The financial crisis and the EU Budget

Mr. Semeta, as I already pointed out before, I would like to understand how the EU Budget is exposed to financial risk deriving from the financial crisis affecting Member States.

In your view, where is the EU Budget exposed to such risk?
Which steps do you take to mitigate these risks?
With reference to the table given as answer to the first written question, the total outstanding amounts as of 31 december 2010 were 14,274 billion euro. Which measures has the commission taken to manage the financial risk in relation to this outstanding amount?

SECOND ROUND OF QUESTIONS

RESPONSE TO THE EXPLANATIONS GIVEN BY COURT/COMMISSION OR REPITITION OF QUESTIONS LEFT UNANSWERED

CONCLUDING REMARK

Thank you very much Mrs. Kaljulaid and Commissioner Semeta for your explanations.

I fear that we have to – once again – put all our hopes into the next programming period.

I am asking myself whether the Commission has carefully considered the risk of continued high error rates in Structural funds in the 2014 – 2020 period?

As you are aware, this time the legislative procedure will be different. The Lisbon Treaty has given Parliament full co-decision power for the legislative packages for the Cohesion and Agricultural policies.

I hope Commissioner Semeta that we can count on your full support so that we do not sit here in seven years, listening to you or to your successor explaining to us

- that ”progress” has been made and

- that the Commission will ensure that weaknesses will be remedied in the 2021 – 2027 period.

Thank you very much.

Som ansvarig för parlamentets granskning av budgeten har jag utan tvekan ett långt men intressant arbete framför mig. I detta klipp kan ni se mitt anförande i plenum, och nedan mii pressmeddelande som gick ut från parlamentet.

”Discharge 2010: Cohesion Funds and transparency of Financial Stability Facilities in focus.

”Our task is to look for ongoing problems. This year we have to focus on cohesion funds, since error rates have gone up from 5.5 to 7.7 per cent. Last year Parliament did a good job by putting pressure on the Commission to create better systems to suspend and interrupt erroneous payments. This year, we will follow up by working on resumptions of payments after interruptions. How does this work, and how can it be improved?”

”Another main focus will be on Financial Engineering Instruments. My preliminary position is that there currently exists a considerable accountability gap concerning FEIs in the cohesion area and possibly also in other policy areas. The question is really how the Commission can manage and Parliament give discharge on such an uninformed basis. What control does the Commission have over funds in those instruments?”

”And we must not forget the responsibility of Member States. The Court of Auditors concludes that sufficient information was available for Member States to correct 58 per cent of the transactions affected by error”, says Fjellner.

”An additional concern for the audit report will be the current financial and budgetary crisis in Member States that touches on the EU budget. The Auditors underline that there is an increased risk of gaps of accountability and public audit through the establishment of facilities to support some Member States. The two facilities, the balance of payments facility and the European Financial Stability Facility have ceilings of €50 and €60 bn respectively, amounting to a total of €110 bn (in 2010). As payments from the annual EU budget in 2010 amounted to €122 bn this means the EU budget is highly exposed to financial risks potentially amounting to almost one annual budget. This shows how highly leveraged the EU budget currently is. This will definitely be taken into account for this year’s discharge report”, Fjellner concludes.

Varje år vid ansvarsfrihetsrevisionen återkommer stora felaktigheter framförallt inom strukturfonderna och jordbruksstöden. Dessa problem måste åtgärdas!

Bland annat måste EU-kommissionen bli bättre på att återkräva de pengar som felaktigt betalts ut, samtidigt som medlemsstaterna måste ta ett större ansvar och garantera att pengarna har använts på rätt sätt.

Artikeln

Christofer Fjellner skriver i dag om EU:s budgethantering i Enköpingsposten. Uppemot 5 % av EU:s utbetalningar, nästan 80 miljarder kronor, är felaktiga, något som Fjellner vill komma till rätta med.

Uppemot fem procent – nästan 80 miljarder kronor – av EU:s utbetalningar är felaktiga. Det är svindlande belopp, men tyvärr ingen nyhet. Det är välkänt att kontrollen och uppföljningen av hur EU-pengar används brister på många punkter. Därför presenterade jag i förra veckan en rapport med förslag på hur EU:s budgetkontroll kan förbättras. Skattepengar ska hanteras ansvarsfullt. Det är sunt förnuft och ett kärnvärde för oss moderater. Vi håller med den gamle social demokratiska socialministern Gustav Möller: ”Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga”. Att vara kritisk till hur EU:s medel används är inte att vara kritisk emot EU som institution, utan omsorg om att skattebetalarnas pengar ska användas korrekt och respektfullt såväl i Sverige som i Bryssel.

Sverige har ett stort intresse av att EU:s pengar använts rätt och riktigt. Vi är ju ett av de länder som betalar mest till EU, men vi har också bra kontroll på de utbetalningar som sker i Sverige 80 procent av EU:s medel förvaltas och fördelas av och i medlemsstaterna. EU fördelar pengar till länder och regioner, men inte till slutmottagaren. Därför ställs höga krav på nationell kontroll. Här finns mer att göra – och den svenska regeringen har tagit stora steg i rätt riktning. Sedan 2009 lämnar Sverige en rapport om hanteringen av EU-medlen – en nationell ansvarsförklaring. Där visar Sverige att EU-pengarna använts på rätt sätt. Detta bör spridas och kraven bör skärpas. De länder som inte levererar nationella ansvarsförklaringar för de pengar de satts att hantera ska fortsatt inte heller få några pengar. I Sverige bedriver vi ett relativt framgångsrikt arbete för att förhindra felaktiga utbetalningar.

Vi kan lära övriga EU om detta arbete. Det bör till exempel vara ett grundläggande krav att alla utbetalningar ska kunna sparas. Det är också rimligt att det offentliggörs vilka som tar emot utbetalningar från EU. Det går att tydliggöra för medborgarna vart EU:s pengar både kommer ifrån och går till – så stärker man möjligheten till ansvarsutkrävande från allmänheten. Tyvärr så kan inte ens det bästa system i världen helt stänga dörr en för fusk och felaktigheter. Men policyn bör vara tydlig och klar – pengar inte ska betalas ut till den som fuskat. EU har redan gått hårt åt Bulgarien och Rumänien i detta avseende. Det är bra, men det är inte bara EU:s yngsta medlemmar som ska jagas i detta avseende. Fusk och fuskare som ska stoppas finns även i de gamla medlemsländerna.

Ledorden för EU:s ekonomiska förvaltning är sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet. Detta bör kompletteras med ett tydligt mål: senast år 2020 ska de felaktiga utbetalningarna vara stoppade. Allt annat än en målsättning som siktar mot att ömt vårda och på rätt sätt använda varje krona är en skymf mot skattebetalarna.

Vi gillar EU och genom bättre budgetkontroll vill vi stävja förtroendet för EU:s pengahantering. Om ett par dagar har du möjligheten att stödja det arbetet genom att rösta på moderaterna.

Christofer Fjellner

EU:s jordbrukspolitik måste reformeras i grunden. I ärlighetens namn är det en uppfattning som delas av alla svenska partier, så frågan om huruvida man vill att EU ska bestämma över och betala för jordbruket är nog svårt att använda som röstkompass i det svenska valet. Men sedan skiljer ju sig bevekelsegrunden för att man är motståndare till dagens vansinniga politik åt mellan partierna.

Jag är emot jordbrukspolitiken av ett par anledningar. Den främsta är att det omfattande jordbruksstödet är det enskilt största europeiska hindret mot ett internationellt frihandelsavtal. CAP innebär att fattiga länder – på goda grunder – drar sig för frihandelsavtal med Europa eftersom de aldrig kan matcha våra subventioner till den sektor som oftast är en av deras få komparativa fördelar.

En annan anledning är att jag inte tror att någon sektor mår bra av långtgående politisk styrning. Jag tror helt enkelt att stora delar av det europeiska – för att inte tala om det svenska! – jordbruket skulle må bättre utan politisk inblandning. Svenska bönder drabbas negativt av att EU håller ett i stora delar av Europa ineffektivt jordbruk under armarna genom konstgjord andning.

Resultatet är alltså att EU slösar pengar inom unionen, samtidigt som det gör att övriga världen inte kan komma överens om ett gemensamt frihandelsavtal.

Jag inser mina begränsningar och erkänner därför att jag inte kan lova att stoppa jordbruksstödet eller omforma jordbrukspolitiken. Däremot lovar jag att rösta i en riktning som tar steg bort från politiskt styrning, ekonomiskt stöd och en sluten marknad.

”Om EU gjorde samma sak med hela sin budget skulle det möjligegöra för  både väljarkåren och media att se vart pengarna tar vägen och därmed minska risken för slöseri och ekonomiskt bedrägeri och samtidigt per automatik öka det politiska engagemanget eftersom besluten i Bryssel både skulle konkretiseras och finnas lättillgängliga för alla som har ett intresse”, motiverar Tomas.

Budgetkontroll och omsorg om skattebetalarnas pengar är något som ligger mig varmt om hjärtat. Jag lovar att de kommande åren arbeta för att göra det lättare att följa vart EU:s pengar både kommer ifrån och tar vägen. 

Något som konkret borde ske omedelbart är att det borde vara offentligt vilka som tar emot utbetalningar av EU.

Men framförallt borde tydligheten förbättras rent kommunikativt. change.gov visar vart pengarna går och jag lovar verka för en hemsida som tydligt visar vart EU:s pengar går.

Eftersom det är flera som undrar vad vi moderater sa göra för att stärka kontrollen om EU:s pengar har jag tagit fram tio punkter som vi moderater föreslår. Ett vallöfte inte bara från mig utan från hela moderaterna!

Christofer Fjellner, som sitter i parlamentets budgetkontrollutskott och var drivande i att skjuta upp anvsarsfriheten. ”Vi har inte fått klarhet i alla turer och beslut och då ska man inte bevilja ansvarsfrihet”, säger han till SvD.

”Vi måste agera tuffare och i värsta fall frysa bidragen helt till länder som upprepade gånger visar att de inte tar den här budgetkontrollen på allvar. Har ett land mer än två procents fel på utbetalningarna så ska det påverka nästa års bidrag och misstänker man att det satts i system att fuska med bidragen ska man gå in med en stämning mot landet”, säger Fjellner till SvD

”Det är inte bara jag som blir förbannad när jag ser annonstavlor med reklam för holländska tulpaner.  EU ska berätta vad man gör, inte förklara varför det är bra, eller försöka styra vad vi väljer att handla”, säger Fjellner till Expressen.

Christofer Fjellner har även lovat väljaren Harald att jobba för detta, då Harald skrivit om EU:s reklamkampanjer på Fjellners vallöftesforum.

Ja, det finns onekligen mycket konstiga reklamjippon som beställts av EU och bekostats med skattepengar.  Jag har gjort en del för att jaga dem hittills. Den jakten lovar jag att fortsätta!

Det är något tragiskt, men Strasbourgflytten brukar vara något av det första som kommer upp när jag diskuterar uppdraget som Europaparlamentariker. Kunskapen om hur beslut fattas i Europaparlamentet och vilken betydelse besluten har i den svenska vardagen är oroväckande eftersatt, men de allra flesta känner till flyttcirkusen.

Jag tycker det är vansinne att parlamentet flyttar och jag gör vad jag kan för att stoppa det. Det är slöseri med skattepengar, men innebär också onödigt slitage på vår miljö. Jag har redan fått Europaparlamentet att begära en utredning av miljökostnaderna. Jag lovar att fortsätta den kampen – peka på både de ekonomiska utan också ekologiska effekterna av flyttcirkusen – om jag blir omvald! Men för att lyckas måste vi övertyga fransmännen om att de ska ge sig. 

Så träffar du en fransos – be honom rösta på politiker som vill ge Europaparlamentet ett säte!