Christofer Fjellner

Kategori: Hälsa

Totalt 100 inlägg

Sverige femma i årets förmynderitävling

I veckan släpptes årets upplaga av “Nanny State Index”, en rankinglista över politisk klåfingrighet i EU:s medlemsstater. Föga oväntat kvalade Sverige in på en mindre smickrande femteplats. Förvisso en förbättring jämfört med förra årets andraplats, med det beror framförallt på att andra länder införde nya förbud och regleringar och inte på att den svenska regeringen blev liberaler. Sverige ligger dessutom fortfarande långt framför vårt södra grannland Danmark. Och ännu längre framför Tyskland som återigen kom näst sist. Kanske ligger det mer i Horace Engdahls gamla uttalande om att “Tyskland är ett Sverige för vuxna” än vad de flesta tror.

Nanny State Index poängsätter EU:s medlemsstater utifrån graden av klåfingrighet och förmynderi i politiken för alkohol-, tobak- och livsmedel, frågor som är tätt förbundna med självbestämmande och livskvalitet. I 22 av 28 medlemsstater ökade förbunden och regleringarna förra året. Man ska självklart ta sådana här index med en nypa salt, men de ger ändå en fingervisning om hur politiken ser ut på dessa områden och i vilken utsträckning som politikerna tycker att de genom skatter, prishöjningar, förbud, stigmatisering av konsumenter, begränsningar i utbud, monopol med mera behöver agera dadda för att skydda människor från sig själva och sina egna beslut.

Förmynderimätaren slår i taket när det kommer till Sveriges alkoholpolitik. Vi har de högsta skatterna på sprit i hela EU och bland de högsta på öl och vin. Vi har Systembolaget och förbud mot all slags reklam i radio och tv och utomhus. Till detta kan dessutom läggas att Sverige är det enda landet i Europa som inte tillåter gårdsförsäljning. Som lök på laxen håller regeringen också på att lägga fram ett förslag som innebär att distansförsäljning ska förbjudas, något som jag skrivit om på SvD Debatt i veckan.

Nanny State Index är ett roligt sätt att uppmärksamma något som egentligen är ganska trist. Det kan tyckas oförargligt, men vad det här ytterst handlar om är människors rätt att själva bestämma över sina egna liv, utan att staten lägger sig i. Det rätten gäller också i frågor som rör sprit, cigaretter och mat och även när människor fattar beslut som kanske inte är optimala ur ett hälsomässigt eller ekonomiskt perspektiv och som inte ger alla rätt i Socialdepartementets bok.

Den nuvarande regeringen kommer inte att göra mycket för att minska den politiska klåfingrigheten. Det ligger nog närmare till hands att det blir mer av den varan så länge Socialdemokraterna och Miljöpartiet sitter vid rodret. Men Nanny State Index är en bra påminnelse om att förmynderiet och klåfingrigheten kan minska och att även Sverige kan bli ett land där vuxna behandlas som just vuxna och inte som barn som behöver uppfostras av staten.

EU:s läkemedelsmyndighet till Sverige med Brexit

I slutet av mars väntas Theresa May aktivera artikel 50 som startar Storbritanniens utträde ur EU. Förhandlingarna om landets framtida relation till EU kretsar inte enbart kring regler för handel och bestämmelser för den som vill jobba eller studera i Storbritannien. Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA är idag placerad i London. Men med Brexit runt hörnet kommer myndigheten med stor sannolikhet att behöva flytta till ett annat medlemsland.

EMA är en stor myndighet med nästan 1000 anställda, som besitter bred och djup kompetens. Tillsammans med de nationella läkemedelsmyndigheterna ansvarar EMA för godkännande av läkemedel i EU. Därför är det inte konstigt att det redan är huggsexa om myndigheten mellan medlemsstaterna.

Sverige anmälde tidigt intresse att få EMA till Sverige och regeringen har upprättat ett sekretariat som arbetar med frågan. Det är bra att vi försöker lägga vantarna på EMA. Vi har en stolt tradition inom forskning och utveckling av läkemedel och vårt eget läkemedelsverk anlitas ofta av EMA.

EU-kommissionen har tagit fram kriterier som måste uppfyllas för landet som tar över EMA efter Brexit. Fastän politiska avväganden kommer att påverka vilket land som i slutändan får myndigheten blir kommissionens kriterier vägledande. De slutgiltiga kriterierna har inte släppts än, men att döma av utkasten som cirkulerar handlar det dels om att säkerställa att EMA kan drivas från dag ett och fortsätta den ständiga övervakningen och tillsynen av läkemedel, och dels om krav på tillgänglighet av olika slag i värdlandet.

Många av EU-kommissionens kriterier lever Sverige utan tvekan upp till. Bland annat de som berör övervakning och tillsyn och kravet på ett pålitligt IT-system. Men det finns andra kriterier som Sverige har betydligt svårare att leva upp till. EU-kommissionen väntas ställa krav både på en välfungerande bostadsmarknad som snabbt kan erbjuda bra boende till alla anställda och deras familjemedlemmar och tillgång till bra skolor för de anställdas barn. Det är de delarna av kriterierna som jag tror kommer att innebära problem för Sverige och där regeringen under flera år varit alltför passiv.

Om Sverige skulle få EMA kommer den att förläggas till det läkemedelskluster som finns i Stockholms- och Uppsalaregionen. Hur bostadsmarknaden fungerar där är ingen hemlighet. Det kommer att bli minst sagt svårt att snabbt få fram bostäder åt omkring 1000 familjer. Lika svårt kommer det att bli att ordna skolplatser på bra internationella skolor åt de anställdas barn.

Problematiken börjar kännas igen vid det här laget. Det är mindre än ett år sedan Spotifys grundare i ett öppet brev berättade om hur den bristande tillgången på bostäder och utbildningssystemets utformning stoppar företaget från att anställa tusentals personer i Sverige. Om inget görs kommer företaget att istället anställa utomlands.

EMA och Spotify skiljer sig åt på många sätt, men båda är framstående aktörer, som erbjuder  prestigefyllda och högkvalificerade arbetstillfällen inom sina respektive områden. Att båda efterfrågar likartade förutsättningar visar vikten av en välfungerade bostadsmarknad och ett bra utbildningssystem för att kunna attrahera spjutspetskompetens till Sverige.

De här utmaningarna är inte nya och det vore oärligt att enbart skylla situationen på den nuvarande regeringen. Däremot visar EMA-kriterierna återigen vikten av att Sverige tar itu med dem en gång för alla. Den här gången handlar det om EMA. Nästa gång kommer det att gälla någon annan myndighet eller något annat företag, som överväger att expandera eller etablera sig i Sverige.

Läkemedelsindustrin central för hälso- och sjukvården

EU behöver bra förutsättningar för forskning och utveckling av nya läkemedel och konkurrenskraftiga villkor för att ta fram nya läkemedel, ny diagnostik och medicinteknik. Europas ledande position inom den medicinska forskningen har eroderat de senaste tio åren.  å senare år har EU därför gjort en del för att stärka konkurrenskraften på området med reformer kring bland annat medicinteknik och kliniska prövningar. I dag röstade Europaparlamentet för en rapport om att förbättra tillgången till läkemedel i EU och stärka förutsättningarna för innovation och utveckling av nya läkemedel och behandlingsformer.

För samtidigt som läkemedel blir allt bättre och mer effektiva, vi kan bota eller lindra många sjukdomar som man tidigare dog av, blir vi äldre. Det gör att efterfrågan på läkemedel ökar i många länder. Eftersom resurserna är begränsade leder det till en situation där man i vissa medlemsstater inte har möjlighet att erbjuda sina medborgare den bästa hälso- och sjukvården. Det är såklart inte alls bra och vi måste göra mer för att ändra på det.

Som så ofta när läkemedelsfrågor diskuteras blev det tydligt att många har en förenklad bild av hur läkemedelsindustrin fungerar. Att företagen besitter stor kompetens och att de under lång tid har utvecklat nya innovativa läkemedel som har skapat stora värden för såväl enskilda patienter som för sjukvården och samhället i stort är något som förbises alltför ofta. Läkemedelsindustrin är en integrerad del av hälso- och sjukvården och helt avgörande för att den ska fungera. Det går inte att operera utan läkemedel och mediciner.

Självklart måste det finnas ett samhällsperspektiv i företagens arbete, men en grundförutsättning för kvalitetsförbättringar och att nya bättre läkemedel tas fram är att företagen får möjlighet att tjäna pengar och gå med vinst. Det borde egentligen vara en självklarhet i en marknadsekonomi men är det tyvärr inte inom det här området och det är något vi ser även i den svenska politiska debatten, inte minst i dagens strid om vinster i välfärden. Att det sedan förs diskussioner om hur pris- och ersättningsmodeller ska utformas är en helt annan sak. Men det måste göras med utgångspunkten att läkemedelsindustrin är en del av lösningen, inte problemet.

Rapporten som röstades igenom i dag blev genom hårt arbete i min partigrupp betydligt mer balanserad än det förslag som den socialdemokratiska gruppens förhandlare la fram för några månader sedan.Europa behöver göra mer för att stärka förutsättningarna för forskning och utveckling av nya läkemedel och behandlingsformer och säkerställa att dessa kommer patienterna till godo snabbare än idag. Det hade varit att skjuta sig själv i foten att misstänkliggöra en av de mest konkurrenskraftiga och högteknologiska industrierna i Europa, som sysselsätter närmare en miljon människor och ger så mycket nytta till så många människor.

 

Stoppar godtyckliga importregler

Ibland är det stora inte vad man åstadkommer utan vad man faktiskt lyckas stoppa. Just nu slutförhandlas nya regler för växthälsa mellan Europaparlamentet och ministerrådet. Det handlar alltså om lagstiftning som ska hindra nästa almsjuka, tallvedsnematod eller xylella-angrepp på olivträd. Det är viktigt att vi har ett regelverk mot spridning av växtskadegörare som fungerar och är effektivt. Men det är lika viktigt att vi inte sluter oss och hindrar importen av växter och utsäde i onödan. En central del i lagstiftningspaketet är just reglerna för import av växter och utsäde.

I Europaparlamentet hade jordbruksutskottet krävt en sluten lista för import av växter och utsäde för att hindra import av växtmaterial som kunde riskera att föra med sig smittor till Europa. Men i omröstningen i plenum förra våren lyckades jag tillsammans med några andra frihandelsvänner få bort den slutna listan och få gehör för det riskbaserade system som EU-kommissionen hade föreslagit. Men EU:s medlemsländer ville gå längre. I förhandlingarna mellan rådet och parlamentet lyckades protektionister från Sydeuropa driva igenom ett system som i mångt och mycket liknade den sluta lista som jordbruksutskottet hade föreslagit. Det hade räckt att en växt kan växa utomhus för att EU-kommissionen skulle kunna sätta upp den på listan över växter som inte får importeras. Det är få växter som inte kan växa utomhus. Det är uppenbart orimligt och skulle leda till en godtycklig tillämpning av importskyddet.

När Europaparlamentet landar fel är det skönt att vara gammal i gården och tillhöra parlamentets största partigrupp EPP. När jag fick höra att förhandlingarna hade hamnat i diket ringde jag helt enkelt upp vår grupps förhandlare, vår gruppledare i jordbruksutskottet och förhandlarna för den liberala och konservativa gruppen. Alla är personer jag har jobbat med tidigare och känner väl. Efter många och långa samtal verkar vi nu vara ense. Vi kan inte ha europeisk lagstiftning som bygger på godtycklighet och där EU-kommissionen så fort den får påtryckningar kan förbjuda import.

I förhandlingarna igår gick man därför tillbaka till ministerrådets ursprungsförslag. Jag hade hellre sett att man gått tillbaka till den riskbaserade modell som EU-kommissionen hade föreslagit, men ministerrådets linje är trots allt en kompromiss som jag kan leva med. För att förbjuda import kommer det att krävas betydligt mer än att växten kan växa utomhus, och när EU-kommissionen föreslår importstopp i framtiden kommer det att krävas kvalificerad majoritet av EU:s medlemsstater röstar för. Och Europaparlamentet kommer att få möjlighet att överklaga beslutet.

Det kan tyckas som en liten skitfråga. Men för de som hade drabbats är den viktig. Och inte minst är principen viktig. Politiker och byråkrater ska inte kunna förbjuda saker utan goda grunder. Det är många politiker som pratar om vad de vill göra och vad de gjort. Men minst lika viktigt är faktiskt vad vi inte gör – vad vi lyckas stoppa. För många problem löses inte med mer politik utan med mindre. Därför är det skönt att vi lyckades stoppa de godtyckliga importreglerna för växter och utsäde.

Ett bidrag i kampen mot antibiotikaresistens

Bakterier-940x360

Ett av de största hoten vi möter idag är antibiotikaresistens. Om inget förändras så kommer vi inom ett par decennier stå utan förmåga att möta vanliga infektioner. Något så enkelt som lunginflammation riskerar att leda till döden och cancer- och förlossningsvården kommer bli av med några av sina viktigaste verktyg. Utan förändring är det en dyster framtid vi möter där mödrar och barn riskerar att dö på grund av vad som idag anses vara standardbehandling inte längre kommer vara effektiv.

Samtidigt lägger allt fler läkemedelsbolag ner sin antibiotikaforskning och antalet nya antibiotikaläkemedel som kommer ut på marknaden är försvinnande få. De “nya” läkemedel som produceras är i praktiken variationer på antibiotika som redan finns och har alltså samma problem som tidigare läkemedel har. Det är helt enkelt för svårt att få lönsamhet i denna forskning då riskerna är mycket stora och vinsterna är små. Den som utvecklar ett nytt preparat kan dessutom räkna med att man från politiskt håll kraftigt kommer begränsa användandet just på grund av risken att förvärra problemet.

Samtidigt finns det paradoxalt nog effektiva preparat som inte används. Dessa så kallade “glömda mediciner” finns inte tillgängliga i alla länder vilket leder till att andra preparat används. Detta trots att de “bortglömda” antibiotikapreparaten dels kan vara bättre lämpade för en viss behandling men också för att en bättre spridning av användandet i sig minskar risken för att resistens ska utvecklas.

Igår röstade miljöutskottet i Europaparlamentet om en initiativrapport om antibiotikaresistens och mina ändringsförslag har fått stöd av utskottet. Jag föreslår bland annat att “Junckerplanens” investeringsfonder ska användas för att stimulera forskning kopplat till antibiotikaresistens och ny antibiotika. Ett klart mycket bättre användningsområde än att pumpa in pengar i olönsamma franska fabriker. Jag har också i mina förslag uppmanat kommissionen att undersöka hur man på bästa sätt kan behålla effektiva preparat på marknaden för att på så sätt minska risken för felaktig använding av antibiotika.

Antibiotikaresistens är ett hot som ingen medlemsstat kan möta själv. Det är per definition gränsöverskridande och därför är det bra att vi inom EU arbetar för att hitta nya vägar framåt. Därför känns det bra att jag har fått gehör för några av mina bidrag i kampen mot antibiotikaresistens!

Regeringen misstänkliggör mikrobryggerierna

I en debattartikel i Aftonbladet tillsammans med nykterhetsrörelsen stänger den nya vänsterregeringen dörren för gårdsförsäljning av öl och vin. Regeringen försöker än en gång svartmåla näringslivet och säger sig vilja säkra en alkoholmarknad fri från vinstintresse. Det enda sakargument den nya folkhälsoministern anför är att gårdsförsäljning skulle bryta mot EU-rätten. Men det är fel i sak, och blir inte mer sant för att det upprepas med en dåres envishet.

Inför valet i höstas slingrade sig Stefan Löfven om de privata vårdcentralerna skulle bli kvar. Men det tog bara någon vecka innan Vänsterpartiets vinstförbud blev Löfvens. Den nya regeringen har gjort en rejäl vänstersväng och försöker nu misstänkliggöra näringslivet på fler områden. Den här gången är det de små mikrobryggerierna som är i skottgluggen.

Påståendet att gårdsförsäljning skulle strida mot EU-rätten stämmer inte. För fyra år sedan ställde jag en skriftlig fråga till EU-kommissionen om detta (se länk nedan). Svaret jag fick var glasklart: Gårdsförsäljning av alkohol är förenligt med ett alkoholmonopol, och det finns inga EU-rättsliga hinder som omöjliggör att gårdsförsäljning införs.

Om den institution som ska övervaka att EU-länderna följer EU-rätten anser att gårdsförsäljning av alkohol inte strider mot reglerna borde det vara självklart att så inte är fallet. Myten om att Sverige på grund av EU inte kan införa gårdsförsäljning har funnits länge nog. Den är märklig, inte minst som Finland haft både gårdsförsäljning och alkoholmonopol i flera år utan att EU satt stopp för detta. Men har man inte opinionen på sin sida är det alltid bekvämt att skylla på EU.

Och för övrigt är det i sig anmärkningsvärt att regeringen numera meddelar sina beslut tillsammans med ett särintresse som lobbar för just den politiken. Jag tycker själv att lobbying är en viktig del av demokratin, alla ska ha möjligheten att föra fram sina synpunkter på politiska beslut till oss som fattar besluten. Men den nya regeringen verkar ha tagit konceptet ett steg längre och låter nykterhetsrörelsen vara med och presentera beslutet. Det är osmakligt och man får hoppas ett misstag i arbetet. Men det är knappast första gången den nya regeringen visar prov på dåligt omdöme.

Replik på Färm att (S) går på vänsterns myter om frihandelsavtalet EU-USA

Skriver i dag i Gotlands Tidningar om att det är synd att se Göran Färm gå på vänsterns myter om frihandelsavtalet mellan EU och USA:

Att socialdemokraterna välkomnar världens största frihandelsavtal, det mellan EU och USA, är mycket positivt. Däremot är jag besviken på att en rutinerad politiker som Göran Färm fortsätter sprida myter om frihandelsavtalet. Det är dags att sluta prata om gamla skrönor och gå vidare.

Färm befarar att våra miljö- och hälsoregler kommer att urholkas. Men EU-kommissionen har tydligt svarat “nej” på frågan om vi måste sänka våra standarder. Dessutom oroar han sig för investeringsskyddet ISDS. Men inte heller detta kan användas som grund för ändrade miljö- och hälsolagstiftning. EU kommer endast att förhandla om de regler där båda parter har likvärdiga lagar som tjänar samma syfte. I dessa fall kommer parterna att erkänna varandras metoder genom det som kallas “mutual recognition” utan att på något sätt sänka standarder.

Men samtidigt är det viktigt att vi faktiskt förhandlar om vissa miljö- och hälsoregler. Under mina tio år i Europaparlamentet har jag arbetat med en av vår tids största hälsofrågor: antibiotikaresistens. Vi kan ganska lätt stoppa amerikanskt antibiotikabehandlat kött vid den europeiska gränsen, men resistenta bakterier känner inga gränser. Genom dessa förhandlingar har vi en möjlighet att sätta press på USA och gemensamt komma fram till en lösning.

TTIP kan bli världens största frihandelsavtal, som för samman världens två största ekonomier. Det är dags för Göran Färm och Socialdemokraterna att sluta försöka skapa oro kring myter som redan tillbakavisats. Något annat har vi inte råd med.

Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker, andranamn på Moderaternas valsedel
Ledamot av utskottet för internationell handel

Nya regler för medicinteknik

Igår röstade vi om nya regler för medicintekniska produkter, allt från katetrar och kryckor till knäproteser och pacemakers. Detta är en oerhört viktig fråga. Bra regler leder till att vi får tillgång till den senaste tekniken snabbare, fler produkter utvecklas med en hög nivå av kvalitet och säkerhet. Dåliga regler hämmar utvecklingen av ny medicinteknik och leder till färre och dyrare nya produkter. Att vi får samma regler för den inre marknaden gör det enklare för tillverkarna, samtidigt som lägstanivån höjs avsevärt.

Själv har jag fokuserat på att vi får ett godkännandesystem som fungerar och som gynnar innovation samtidigt som vi den redan höga nivån av kvalitet och säkerhet som vi har i stora delar av Europa behålls eller stärks. Jag har även arbetat för att reglerna för återanvändning av medicintekniska produkter ska vara säkra och tillförlitliga.

I utskottet drev socialisten som är ansvarig för de nya reglerna igenom ett centraliserat förhandsgodkännandesystem som hade hämmat innovation utan att stärka säkerheten. Socialisterna ville dessutom vända på principen för återanvändning, så att utgångspunkten skulle vara att medicintekniska produkter är återanvändningsbara om inte tillverkaren kan visa att återanvändning inte är lämpligt. Det var ett förslag som drevs igenom trots att både medtech-företag och patientorganisationer protesterade mot att patientsäkerheten skulle försvagas.

Men jag fick även anledning att gå emot min egen partigrupp. EPP ville nämligen införa restriktioner för gentest, HIV-test och fosterdiagnostik som jag inte kan acceptera. De ville att fosterdiagnostik endast får användas i medicinskt syfte, förbjuda självtest för HIV och andra blodsjukdomar, och förbjuda gentest som inte förskrivs av läkare. Idag är det både enkelt och billigt att beställa ett gentest på nätet för att se om man bär på gener som gör det mer sannolikt att drabbas av vissa sjukdomar. Det är bra, och därför kämpade jag mot gruppen om att EU inte ska förbjuda detta. Till min förvåning fick den konservativa gruppen stöd av svenska socialdemokrater, miljöpartister och piratpartister här. Jag undrar hur de tänkte här?

Hur gick det då i omröstningen? På de allra viktigaste punkterna gick det vår väg. Vi fick ett godkännandesystem som är en bra grund för förhandlingar med rådet. Principen för återanvändning blir att den som vill återanvända en produkt måste visa att det kan ske på ett säkert sätt. Däremot förlorade jag frågan om gentester, fosterdiagnostik och självtest för HIV.

Det förvånande mig att svenska socialdemokrater, miljöpartister och piratpartister röstade för krångliga och byråkratiska regler för förhandsgodkännande av medicintekniska produkter. Precis de regler som jag själv och den svenska regeringen kämpade emot. Medicinteknik är viktigt för Sverige och hade förslaget gått igenom hade det drabbat den svenska medtechsektorn hårt. S, MP och PP ville dessutom att europeiska läkemedelsverket EMA skulle vara delaktig i godkännandeprocessen, trots att de inte har kompetens inom medicinteknik. EMA håller på med läkemedel! Det verkar de helt ha missat. Vänsterns Mikael Gustafsson ska däremot ha en eloge för att han gick emot sin egen grupp och som enda vänsterpartist röstade emot detta.