Kategoriarkiv: Handel

Handel för alla – på riktigt

Kommissionen presenterade i oktober en ny handelsstrategi – handel för alla. I stort är det en bra och ambitiös strategi. EU förhandlar just nu frihandelsavtal på fler områden än någonsin tidigare, både med andra enskilda länder men även i Världshandelsorganisationen, WTO. Kommissionen tar upp flera viktiga utmaningar för europeisk handelspolitik och den tar upp vissa viktiga europeiska intressen som tjänstehandel och handelshinder.

Handel handlar inte bara om jobb i exportindustrin, även om det är nog så viktigt. Frihandel är en liberal kärnfråga eftersom det handlar om den grundläggande rätten att få göra affärer med den man vill. Frihandel är ett medel för att främja internationellt samarbete. Frihandel lyfter fattiga länder ur fattigdom. Frihandel berikar vår kultur. Frihandel och konkurrens sporrar våra företag att bli bättre och utveckla nya produkter. Frihandel gynnar konsumenter och företag över hela världen när de kan köpa fler, bättre och billigare varor och tjänster.

Just nu håller vi på att ta fram Europaparlamentets prioriteringar för EU:s handelsagenda och våra synpunkter på EU-kommissionens strategi. Utkastet är i stort ganska bra. Det lyfter vikten av en handelsagenda som gynnar välstånd, undanröjer gränshinder och ser till att vi får goda relationer med fler länder. Men lite för ofta domineras den av ett begränsat merkantilistiskt tankesätt och i mångt och mycket ligger fokus på att skydda europeisk industri. Jag har därför lagt ändringsförslag som ska diskuteras idag och fokuserat på följande områden:

Investeringsskydd är en viktig del i våra frihandelsavtal. Det möjliggör för europeiska företag att investera tryggt i andra länder. Det har debatterats mycket om investeringsskydd och det har även förekommit många missuppfattningar. Det har delvis lett till att EU-kommissionen tagit fram ett nytt tvistelösningsförfarande mellan stater och företag. Investeringsskydd ska inte hindra länder att föra miljöpolitik eller folkhälsopolitik. Men det avgörs inte av vilken domstol som dömer utan hur investeringsavtalet ser ut.

EU:s antidumpingtullar är möjligtvis det mest kontroversiella området i EU:s handelspolitik, med politiska skiljelinjer som är svåra att överbrygga. Själv är jag skeptisk till regelverket, eftersom det inte sällan missbrukas för att hantera de handelsproblem EU stöter på. Det missgynnar Europas konsumenter och ofta även våra företag.Jag har skrivit om det bland annat gällande tullar för specialstål och solpaneler. Det är därför mycket viktigt att dessa används sparsamt och alltid i enlighet med WTO:s regelverk.

Dagens handelshinder består inte alltid av tullar utan en massa andra hinder som krav på dubbla licenser, ursprungsregler. Just ursprungsregler har blivit ett av de största handelshindren idag som ofta gör det omöjligt för företag att använda sig av frihandelsavtalens sänkta tullar. Det är helt nödvändigt att modernisera och förenkla ursprungsregler i en värld som domineras av globala värdekedjor, där olika delar av en tillverkningsprocess görs i olika länder.

Tjänstehandel är morgondagens handel. Det är något som är mycket viktigt för Sveriges ekonomi, inte minst för industrin. För avancerade industriföretag är tjänster minst lika viktiga som produktionen av varor. Atlas Copco producerar idag allt fler tjänster relaterade till sina produkter och för Ericsson är service och drift av telenät minst lika viktigt som att sälja själva telenäten. Därför är det viktigt med ambitiösa avtal på tjänsteområdet.

Betänkandet behandlar knappt handeln med fattiga länder över huvud taget. Det allmänna preferenssystemet, GSP är EU:s kronjuvel för att hjälpa fattiga länder komma ur fattigdom. Det ger både sänkta tullar för fattiga länder om de samtidigt arbetar för att förbättra situationen för hållbarhet och mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt att programmet utvecklas och att det framöver även kan omfatta tjänster.

När jag var ordförande i Moderata ungdomsförbundet för många år sedan drev vi kampanjen Enjoy Capitalism. Det är faktiskt det som handelspolitik i grunden handlar om. Ska vi tala om en strategi om Handel för alla kan den inte bara inrikta sig på Europas industri. Tjänsteföretag, konsumenter, världens fattiga – alla ska kunna handla för att njuta av kapitalismens frukter.

Alla mina ändringsförslag hittar du här.

Frihandelsmotståndet viktigare än miljön för MP

Max Andersson (MP) har rätt när han säger att handelspolitik är mer komplicerat än för eller emot. Men Miljöpartiets linje i handelspolitiken är tyvärr desto mer simpel: MP är alltid emot. För MP protesterar inte bara mot frihandelsavtal med länder som USA, Kanada eller Australien. De är emot frihandelsavtal med alla länder. Västafrika, Burma, Pakistan, Filippinerna är bara några av de länder MP har krävt att EU bevarar sina tullmurar mot. MP röstar emot friare handel till och med när EU ensidigt river sina tullmurar i utbyte mot att länder förbinder sig att respektera mänskliga rättigheter.

MP har profilerat sig som det gröna alternativet i svensk politik. Men när Europaparlamentet röstar om tullregler för gröna produkter röstar MP konsekvent emot lägre tullar på biobränslen och för att det ska vara dyrare att göra miljövänliga val. EU har idag tullar på alla former av förnybar energi – biodrivmedel, solceller och delar i vindkraftverk. Och när jag som ansvarig för Europaparlamentets största partigrupp EPP för ett par år sedan förhandlade fram nya regler för biobränslen var MP:s viktigaste krav ett tak på hur mycket biodrivmedel EU-länderna ska få importera från andra länder.

Nej, MP grundar inte sina ställningstaganden i handelsfrågor på faktiska förhållanden och sakinnehåll. De röstar reflexmässigt emot friare handel och öppenhet mot omvärlden. Och frihandelsmotståndet verkar till och med vara viktigare än miljöengagemanget.

Texten är en replik på Max Andersson och publicerades i Gotlands allehanda 23 mars 2016.

Hurra för CETA! Men vad händer med TTIP?

Äntligen är frihandelsavtalet mellan EU och Kanada färdigt! Avtalet med Kanada är utan tvekan det mest långtgående frihandelsavtal EU någonsin förhandlat. Det är på alla sätt ett modernt och ambitiöst frihandelsavtal. Det blir nu enklare att handla mellan EU och Kanada än mellan Kanada och USA.

Förhandlingarna kom i och för sig i mål redan för ett och ett halvt år sedan, och texten har sedan dess gått igenom det som på handelsspråk kallas för “legal scrubbing” för att säkerställa att varje kommatecken sitter på rätt plats. Avtalet har varit klart länge och det finns ingen anledning att dra det i långbänk. Nu är det upp till Europaparlamentet att ratificera avtalet så snabbt som möjligt.

Efter diskussionerna kring frihandelsavtalet med USA och det nya investeringsskydd som Cecilia Malmström föreslog i somras lovade Europaparlamentets talman S&D-gruppen att investeringskapitlet i avtalet med Kanada ska omförhandlas. Malmström har tidigare varit tydlig med att frihandelsavtalet med Kanada är ett färdigt avtal och att det inte ska omförhandlas. Men nu visar det sig alltså att så inte var fallet. Malmström tog Europaparlamentets talman på orden. Det blir substantiella förändringar i investeringsskyddet. Jag har tidigare utvecklat varför Malmströms nya förslag till tvistlösning vid investeringstvister är uselt. Men i korthet kan man säga att investeringstvister nu kommer att bli dyrare, ta längre tid och bli mer politiserade.

Det EU-kommissionen nu har gjort, när man öppnat upp ett färdigförhandlat avtal under legal scrubbing, saknar motstycke. Det skadar EU:s trovärdighet som förhandlingspart och det är något vi lär få lida av över lång tid framöver. Helt enkelt: kan man lita på att EU står fast vid ett avtal när man skakat hand om det? Går det att lita på Cecilia Malmström? Eller kommer hon att komma tillbaka med nya krav efter att förhandlingarna är avslutade nästa gång också?

Men framförallt blir det svårare att behålla ett investeringsskydd i frihandelsavtalet med USA. Malmströms förslag till nya tvistlösningsregler för investeringstvister håller på att bli en religion som EU-kommissionen till varje pris ska tvinga på våra handelspartners snarare än att vara just ett förslag. Och när EU-kommissionen har bränt så mycket politiskt kapital på att få Kanada att acceptera EU:s nya tvistlösningsregler kommer förväntningarna på att de ska göra samma sak med USA att öka exponentiellt. Det finns bara ett problem. De kommer aldrig att lyckas med det. Kongressen kommer aldrig att acceptera en internationell domstol för investeringar som står över amerikansk rätt. Och det klassiska investeringsskyddet, som redan finns i över 1 400 avtal där EU:s medlemsländer ingår, blir allt svårare att sälja i Europa på grund av att EU-kommissionen ersätter det med det nya förslaget på tvistlösningsregler. Detta kan vara spiken i kistan för TTIP. För det finns nu mycket som talar för att frihandelsavtalet med USA blir ett avtal utan investeringar. Det blir TTP istället för TTIP. Och allt detta för att Kommissionen lovat att fixa ett uppdiktat problem med ISDS som ingen ens kunnat påvisa finns i verkligheten.

Men, jag är trots det positiv till avtalet med Kanada. Det kommer att skapa förutsättningar för tillväxt och jobb i Europa och Kanada. Nu är det upp till dem som krävde förändringar i investeringsskyddet att visa att de stödjer avtalet. För Kanada – Nordamerikas Skandinavien – kan väl ändå ingen ha problem med? Men ärligt talat är jag rätt tveksam om det verkligen övertygar dem som kritiserat förhandlingarna med USA. Det är ju egentligen inte investeringsskyddet som de har problem med, och inte ens avtalet med Kanada som sådant. Det är ju snarare bara ett steg på vägen för frihandelsmotståndarna i deras överordnade mål att stoppa ett frihandelsavtal med USA. De gillar helt enkelt varken handel, frihet eller USA. Då spelar detaljerna i investeringsskyddet mindre roll. Eller? Nu är det upp till bevis!

Dags att EU-kommissionen börjar leverera på löftet om modernare ursprungsregler!

WTO börjar bli en alltmer sömnig organisation. Doharundan har nu pågått i över 14 år och inget slut tycks finnas inom räckhåll. Trots vissa mindre framsteg på det senaste WTO-toppmötet i Nairobi i december, där man bland annat kom överens om ett avtal för att avskaffa jordbrukssubventioner händer det alldeles för lite. Multilaterala handelsavtal som tar bort handelshinder över ett stort område är trots allt det allra bästa. WTO har sedan organisationen bildades skapat ett internationellt regelverk för handel och en bas för ordning och reda i tvister om tullar och andra handelshinder. Det är ingen liten förtjänst. Handelskonflikter kan i många fall lösas civiliserat genom tvistelösning i WTO-domstolen. Men WTO tycks inte idag kunna skapa några egentliga förutsättningar för fördjupad frihandel. Vi måste därför tänka nytt för att främja den multilaterala agendan på sikt och här spelar bilaterala frihandelsförhandlingar en viktig roll.

Men det är onekligen endast den minst dåliga lösningen. De flesta handelshinder består idag av andra hinder än tullar och de tullar som finns kvar är i många fall låga. Ett av de viktigaste av dessa handelshinder är ursprungsregler. De bilaterala frihandelsavtal som tecknas lyckas i många fall lösa många problem med ursprungsregler men de löses nästan överallt på olika sätt. Det börjar nu bli ett problem i sig, för det gör att företagen måste hålla koll på vilka ursprungsregler som gäller i olika avtal. Det är ett lapptäcke som riskerar att bli en våt filt över de framsteg som de bilaterala frihandelsavtalen trots allt levererar.

Ursprungsregler används i frihandelsavtal för att fastställa om en produkt eller tjänst ska få tillgång till lägre tullsatser eller inte. Reglerna kan exempelvis säga att en andel i varans värdeökning måste ha skett i det land som EU har ett avtal med för att den ska slippa tull eller få lägre tull.

Företag tillverkar idag varor i långa värdekedjor där olika delar av produktionsprocessen sker i olika länder. Men olika handelsavtal med olika ursprungsregler leder till att företag ibland får tullfritt tillträde till EU om en tillverkningsprocess skett i ett land som EU har frihandelsavtal med. Men om samma process skett i ett annat land som EU har ett annat frihandelsavtal med får man inte tullfritt tillträde. Det här skapar onödigt krångel: Företag bestämmer inte att lägga delar av produktionen i det land där det är mest effektivt utan där man kan göra det för att slippa tullar.

Ibland svarar företag på problemet med att skapa stora IT-system för att på riktigt kunna dra nytta av fördelarna i de bilaterala handelsavtalen men ibland svarar de helt enkelt med att strunta i ursprungsregeln och betala tull som om ursprunget på varan var okänt. Det blir för krångligt och för dyrt att bevisa att man kvalificerar sig för lägre tullar. Det gör att borttagna tullar i många fall bara försvinner på pappret, inte i verkligheten – och det gäller särskilt för mindre företag.

Det finns ingen magisk lösning på detta men redan idag kan EU och andra länder ta viktiga steg för att minimera dessa problem. För det första kan man försöka skapa en standard för ursprungsregler att hålla i flera avtal. Vi måste helt enkelt ta fram en guldstandard och sedan våga hålla oss vid den eller göra den mer generös i framtida avtal. Dessutom måste EU ligga på i de avtal som redan finns, så den nya standarden gäller även i gamla avtal. På lång sikt finns då kanske möjligheten att detta blir en standard som man även kan enas om inom WTO.

Dessutom kan man vara ambitiös i plurilaterala frihandelsavtal – avtal som förhandlas av en del av WTO:s medlemmar men som alla är välkomna att ansluta sig till när väl avtalet finns på plats. Kan avtal som informationsteknologiavtalet ITA eller det gröna frihandelsavtalet EGA omfatta många produkter kan man komma runt delar av den förbannelse som lapptäcket av ursprungsregler innebär.
I sin handelsstrategi säger EU-kommissionen att de ska förenkla de ursprungsregler som EU har. Men hittills har vi inte sett något resultat av detta arbete. Det är nu hög tid att EU-kommissionen lägger manken till. Förändrade ursprungsregler och ambitiösa plurilaterala avtal är två viktiga byggstenar för att trycka processen i WTO framåt. Byggstenar som ger stora vinster här och nu men som kan ge ännu större vinster framöver.

Russia should have no say on our trade relations with Ukraine

Today, the European Parliament’s international trade committee was scheduled to discuss the EU’s trade relations with Ukraine. So far, so good. But for some inexplicable reason, Russia had also been invited to join the talks. That is of course completely unacceptable. Russia should not be allowed to interfere with EU-Ukraine trade relations. After becoming aware of this fact, I thus took action to stop Russia from meddling with the EU’s trade policies. And I succeeded. Today’s discussion was cancelled.

For quite some time, Russia has tried to poke its nose into the EU’s relations with Ukraine. The European Parliament, on the other hand, has on several occasions condemned Russia’s actions in Ukraine. Therefore, it is strange that Russia was even invited to join today’s talks in the international trade committee.

Since the EU-Ukraine free trade agreement came into effect at the beginning of 2016, Russia has been punishing Ukraine with high tariffs. Unfortunately, many EU representatives have been soft on Russia. For example, the aforementioned free trade agreement’s entry into force was postponed as a result of Russia being allowed a seat at the negotiating table. But the Commission has thankfully abandoned that strategy in its trade negotiations with Ukraine. Russia lost its seat at the table after trying to disrupt any progress.

When I realized that Russia had been invited to the trade committee, I contacted the committee chairman and all its members. I explained that it was completely unacceptable to invite Russia and that I would not participate the debate under these circumstances. And it seems to have worked. Other committee members agreed with my criticism, and there will be no discussion on EU-Ukraine trade relations with Russia in the room today.

I sincerely hope that the committee get another opportunity to discuss our relations with Ukraine, but without Putin’s representatives being present. It is an important debate. Ukraine, as an independent nation, has every right to try to strengthen its ties with the EU and the West. The Ukrainians do not need Russia’s approval to initiate a dialogue with us, and we do not need Russia’s approval to cooperate with Ukraine. I believe most members of the European Parliament agree with me on this matter.