Min förklaring till omröstningen om AVS-ländernas tillgång till EUs marknad (Market Access Regulation)
fredag, 26 april, 2013Förra veckan röstade Europaparlamentet om en uppdatering av den så kallade Market Access Regulation, dvs listan på länder som erhåller tullfri tillgång till EUs inre marknad i väntan på att avsluta handelsavtal eller ekonomiska partnerskapsavtal med EU. I många avseenden är detta en rutinvotering, med datumet för när den nya listan ska träda i kraft växte till en stor fråga och har fått kritik från Afrikagrupperna som jag gärna vill bemöta.
Låt mig ta detta från början: Listan består av Europas fd kolonier, dvs länder i Afrika, Västindien och Stilla Havet, de så kallade AVS-länderna. Som en tillfällig lösning erhåller för närvarande dessa länder alltså en tullfri tillgång till EU:s marknad utan att EU får tillgång till deras marknad, detta i syfte att ge AVS-ländernas företag en chans att sälja sina varor och etablera sig i Europa i väntan på att handelsavtalen, eller de ekonomiska partnerskapen, EPA-avtalen, ska skrivas under. Nu ska listan alltså uppdateras och de länder som ingått handelsavtal tas bort. Även de länder som inte har genomfört de förändringar för att inom snar framtid ingå i ett handelsavtal med EU tas bort från listan. Indirekt blir uppdateringen en deadline för när EPA-avtalen ska vara färdigförhandlade.
Jag, tillsammans med min partigrupp EPP, Rådet och Kommissionen har försvarat det ursprungliga och tidigare datumet januari 2014, medan vänsterblocket ett senare datum, nämligen januari 2016. Det senare datumet har också föredragits av AVS-länderna själva, speciellt de som inte uppfyllt kraven för framtida EPA-avtal. En kompromiss lades fram med ett nytt datum, oktober 2014. Men till syvendes och sist handlade omröstningen i plenum om olagliga handelsförmåner som vi måste få ett slut på innan EU blir stämt av WTO. Det är därför jag har försvarat det tidigare datumet, men gick med på kompromissen.
Låt mig utveckla: Anledningen till att dessa handelsförmåner strider mot WTOs regelverk är att de är oförenliga med WTO:s mest grundläggande princip om “mest-gynnad-nation” som förbjuder länder att favorisera genom att använda olika tullsatser på samma vara från olika länder. Därmed diskriminerar vi mot andra länder, som inte är fd europeiska kolonier, då de inte erhåller samma behandling. Omröstningen handlade därav om en anpassning till nuvarande regelverk och för att undvika stämningar från WTO.
Men det handlar också om att EU måste behandla AVS-länderna rättvist. Jag tycker att det hade varit ojust mot de länder som faktiskt har uppfyllt kraven, tagit WTOs regelverk på allvar och skrivit under handelsavtal med EU, om man sedan valt att behålla marknadstillgången för de länder som inte uppfyllt kraven, inte tagit WTOs regelverk på allvar och inte skrivit under ett avtal med EU. Det hade varit oförsvarbart att skjuta på uppdateringen och därmed premierat olagligt beteende.
Vissa hävdar dock att den tidigare deadlinen kommer leda till att AVS-länderna tvingas skriva under avtal som de inte är nöjda med, och att den svenska regeringen avser att forcera förhandlingarna. Detta stämmer inte. Avtalen skrivs på en helt frivillig grund, där länderna dessutom kan be om vissa undantag, men där länderna kan fortsätta åtnjuta de handelsförmåner som leder till ökat välstånd och fortsatt utveckling.
Själv skulle jag vilja ta bort alla tullar för alla länder, så att alla länder kan ta del av handelns positiva effekter. Men där är vi inte än. De handelsförmåner som AVS-länderna har haft tillgång till bevisar tydligt att handeln är nyckeln till bättre förutsättningar för ökat välstånd och för en väg ur fattigdom. Denna handel måste fortsätta, men den måste fortsätta inom lagliga ramar. Därför valde jag att rösta för kompromissen.


