Kategoriarkiv: Handel

Vann fighten om att ha riskbaserade, inte protektionistiska, importkontroller av växter

Nu har vi röstat om skyddsåtgärder mot skadegörare på växter. Med den ökade internationella handeln är det oerhört viktigt att vi har ett regelverk som förhindrar främmande skadegörare från att ta sig till EU och sprida sig här. Men det har märkts att det snart är val till Europaparlamentet. Många av ledamöterna i jordbruksutskottet fick därför valfeber och drev igenom en helt orimlig hållning till internationell handel och krävde mer eller mindre importförbud av alla växter som härstammar utanför EU – allt för att skydda den inhemska växtindustrin. Men med lite hederligt lobbande i min grupp lyckades jag, tillsammans med några likasinnade kollegor, övertyga gruppen om att rösta mot importförbudet.

Självklart ska det finnas riskbaserade kontroller för att undvika att vår flora utsätts för fara. Därför är det bra att Kommissionen lagt fram ett nytt förslag. Men det förslag som jordbruksutskottet drev igenom skulle innebära att nästan alla växter, växtprodukter och andra relaterade produkter från tredje land måste genomgå en krånglig och dyr auktoriseringsprocess, vare sig de anses vara produkter med en förhöjd risk att bära med sig skadegörare eller inte. Om förslaget hade gått igenom skulle varje växt eller växtprodukt fått genomgå en mångårig process som skulle kosta en halv miljon kronor per växt och ursprungsland.

När jag upptäckte detta stod det klart för mig att det inte var växternas hälsa som man var oroad över. Man ville helt enkelt i växthälsans namn ta till protektionistiska medel för att skydda den inhemska industrin mot konkurrens. Som ledamot av både handelsutskottet och miljöutskottet gjorde det mig väldigt upprörd. För importkontroller bör vara riskbaserade, inte protektionistiska. Därför är jag glad att vi lyckades vinna så att importförbudet togs bort ur förslaget.

Replik på Färm att (S) går på vänsterns myter om frihandelsavtalet EU-USA

Skriver i dag i Gotlands Tidningar om att det är synd att se Göran Färm gå på vänsterns myter om frihandelsavtalet mellan EU och USA:

Att socialdemokraterna välkomnar världens största frihandelsavtal, det mellan EU och USA, är mycket positivt. Däremot är jag besviken på att en rutinerad politiker som Göran Färm fortsätter sprida myter om frihandelsavtalet. Det är dags att sluta prata om gamla skrönor och gå vidare.

Färm befarar att våra miljö- och hälsoregler kommer att urholkas. Men EU-kommissionen har tydligt svarat “nej” på frågan om vi måste sänka våra standarder. Dessutom oroar han sig för investeringsskyddet ISDS. Men inte heller detta kan användas som grund för ändrade miljö- och hälsolagstiftning. EU kommer endast att förhandla om de regler där båda parter har likvärdiga lagar som tjänar samma syfte. I dessa fall kommer parterna att erkänna varandras metoder genom det som kallas “mutual recognition” utan att på något sätt sänka standarder.

Men samtidigt är det viktigt att vi faktiskt förhandlar om vissa miljö- och hälsoregler. Under mina tio år i Europaparlamentet har jag arbetat med en av vår tids största hälsofrågor: antibiotikaresistens. Vi kan ganska lätt stoppa amerikanskt antibiotikabehandlat kött vid den europeiska gränsen, men resistenta bakterier känner inga gränser. Genom dessa förhandlingar har vi en möjlighet att sätta press på USA och gemensamt komma fram till en lösning.

TTIP kan bli världens största frihandelsavtal, som för samman världens två största ekonomier. Det är dags för Göran Färm och Socialdemokraterna att sluta försöka skapa oro kring myter som redan tillbakavisats. Något annat har vi inte råd med.

Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker, andranamn på Moderaternas valsedel
Ledamot av utskottet för internationell handel

Riskbedömning, inte protektionism, bör avgöra importkontroll av växter

Det märks att det snart är val till Europaparlamentet. Alla ledamöter försöker hitta sina målgrupper och se till att just dessa grupper blir extra bortskämda med lagstiftning som passar just dem. Nästa vecka röstar vi om ett lagförslag om skyddsåtgärder mot skadegörare på växter. Med den ökade handeln är det oerhört viktigt att vi har ett regelverk som förhindrar främmande skadegörare från att ta sig till EU och sprida sig här.

Men tyvärr har många av ledamöterna i jordbruksutskottet fått valfeber och drivit igenom en helt orimlig hållning till internationell handel och kräver mer eller mindre importförbud av alla växter som härstammar utanför EU – allt för att skydda den inhemska växtindustrin.

Det är ingen nyhet att de ändrade handelsmönstrena innebär att risken ökar att vi importerar växter eller växtprodukter som för med sig växtskadegörare. Självklart ska det finnas riskbaserade kontroller för att undvika att vår flora utsätts för fara. Och det är helt rätt att det gamla regelverket inte är tillräckligt väl anpassat för de nya handelsmönstrena. Därför är det bra att Kommissionen lagt fram ett nytt förslag.

Men det förslag som jordbruksutskottet har drivit igenom innebär att nästan alla växter, växtprodukter och andra relaterade produkter från tredje land måste genomgå en krånglig och dyr auktoriseringsprocess, vare sig de anses vara produkter med en förhöjd risk att bära med sig skadegörare eller inte. Om förslaget går igenom kommer varje växt eller växtprodukt genomgå en process som kommer att ta mellan två till fem år att genomföra, samt kosta en halv miljon kronor per växt och ursprungsland.

Det är uppenbart att det inte växternas hälsa som man är oroad över. Man vill helt enkelt i växthälsans namn ta till protektionistiska medel för att skydda den inhemska industrin mot konkurrens. Som ledamot av både handelsutskottet och miljöutskottet gör det mig väldigt upprörd. Därför har jag försökt övertyga min grupp om att rösta emot den här krångliga auktoriseringsprocessen. Dessutom har jag lagt ett förslag som i stället stärker den kontrollmekanism där det finns förhöjda risker med växtskadegörare. För importkontroller bör vara riskbaserade, inte protektionistiska.

Den som vill läsa jordbruksutskottets julgransändringsförslag kan läsa dessa här och skrolla ner till ändringsförslag 78 till 85.

Obama i Bryssel: TTIP är mer än bara ett frihandelsavtal

I går kom USA:s president Barack Obama till Bryssel. På agendan stod krisen i Ukraina, men främst frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP. Efter fyra rundor av möten är förhandlingarna igång, och chefsförhandlarna ser positivt på framtiden. Förstabud har lagts fram för de flesta områdena, och man har börjat nosa på bra lösningar.

Krisen i Ukraina visar tydligare än någonsin varför vi behöver TTIP. Somliga har kallat TTIP för det ekonomiska NATO, som ett komplement till det militära samarbetet EU har med USA. Det ligger det mycket i. De sanktioner EU och USA använder mot Ryssland är inte militära sanktioner, de är ekonomiska sanktioner. Vi besvarar militär aggression med ekonomiska vapen, inte sådana som dödar.

Samtidigt visar krisen i Ukraina att EU och USA måste samarbeta mer kring energifrågor för att minska vårt beroende av rysk gas. Därför är jag väldigt glad över att höra att man redan nästa vecka kommer börja se över de kapitel om energi i TTIP för att se vilka vinster som kan göras.

Men nu ligger mycket av avtalets framtid i Obamas händer. Frågan är om Obama kommer att kunna göra det som krävs för att ena världens två största ekonomier, eller om han kommer bli en bromskloss som sätter tusentals nya jobb i fara.

För några veckor sedan utlovade Obama sitt stöd för full liberalisering av alla amerikanska tullar på europeiska varor. En full liberalisering av alla tullsatser vore fantastiskt, och kanske till och med lite för bra för att vara sant med tanke på de siffror de nyligen publicerade dokumenten visar. De visar att EU:s förstabud bestod av en liberalisering av 96 procent av tullinjerna, medan USA:s förstabud endast bestod av 88 procent. Om man bara tittar på procenten, skulle man kunna hävda att EU är mer frihandelssugna än USA.

Och det sägs ofta att tullsänkningar är den lätta delen av förhandlingarna. För närvarande ligger tullarna i snitt på 3 procent. Det kan låta lågt, men i realiteten har vi inga tullar på många varor och riktigt höga tullar på vissa, inte minst jordbruksprodukter. Den som har diskuterat jordbrukstullar med fransmän inser snart att även detta kommer att bli en utmaning.

Men det slutar inte där. De resterande tullinjerna som inte liberaliseras, dvs 4 procent i EU:s bud, och 12 procent i USA:s bud, är till större delen jordbruksprodukter. Det är värt att komma ihåg, med tanke på den debatt som råder kring miljö- och hälsostandarder. Européerna sägs vara rädda för amerikanska miljö- och hälsofarliga varor, och påstår att de europeiska varorna är mycket säkrare. Men samtidigt är amerikanarna rädda för europeiska varor, och hävdar att de amerikanska varorna är mycket säkrare. Det är mer troligt att oron bygger på rädsla för konkurrens än en rädsla för att utsättas för en verklig fara.

Så nu är det upp till bevis. Löftet att höja budet med 12 procentenheter, och lova mer än både EU och US Trade Representative, det amerikanska handelsdepartementet, är inte ett litet löfte. Det kommer att höja förväntningarna ytterligare.

Men samtidigt som Obama trycker gasen i botten för frihandelsavtalet bör han även rensa upp på hemmaplan, inte minst i kongressen. Där handlar den största frågan om Trade Promotion Authority (TPA), den fasttrack-mekanism som ska snabba på en implementering av frihandelsavtalet. Där har både Nancy Pelosi, minoritetsledare för demokraterna i representanthuset, och Harry Reid, majoritetsledare för demokraterna i senaten, deklarerat att man inte kommer att stödja TPA, och därmed sätta implementeringen av avtalet på spel.

Nu gäller det att Obama inser vilken uppgift han måste bemästra, för det handlar inte längre bara om jobb och tillväxt, utan vår gemensamma säkerhet. Efter det löfte som Obama gett, kommer hans framtid som frihandelsvän att avgöras utifrån hans skicklighet att ro hem frihandelsavtalet. Välkommen till Bryssel, Obama.

Handelsutskottet godkänner slopade tullar för Ukraina

Putin har i dagarna deklarerat att Krim tillhör honom och Ryssland, inte längre Ukraina. Detta har skett genom en folkomröstning som mer påminner om en parodi av hur en demokratisk process ska gå till, något som EU:s ledare har fördömt och förkastat. Som svar på detta skurkaktiga beteende har EU lovat att snabba på associeringsavtalet, men först och främst slopa tullarna på Ukrainas export till EU.

I dag var det dags för Europaparlamentets handelsutskott att godkänna förslaget så att det kan träda i kraft så fort som möjligt. Men i stället möttes jag av nyheten att socialdemokraterna och vänstergruppen i Parlamentet funderade på att dra tillbaka denna utsträckta hand till Ukraina och säga nej till de slopade tullarna. Jag förstår inte hur de har mage att sätta sig emot detta stödpaket till Ukraina, när landet befinner sig i en nationell kris.

Deras motivering till hur de först hade tänkt att rösta gör det hela inte bättre. De hävdade att de var tvungna att säga nej till de slopade tullarna på grund av att de tycker att det är fel att man behandlar frågan på ett sådant brådskande sätt. De ställer alltså det löjliga, och ofta förekommande, bråket mellan institutionerna i Bryssel över den nödhjälp det krisdrabbade landet behöver. Men detta var nog bara ett svepskäl, den riktiga anledningen till varför de tvekade var för att inte sätta sig emot Ryssland och att kunna skydda EU:s jordbruk. Även dessa anledningar är riktigt sunkiga.

För det handlar inte om några småsaker. Förslaget, som trots allt antogs i handelsutskottet, är en rejäl åtgärd som kommer att underlätta för Ukraina i denna svåra tid. 98 procent av alla tullar kommer att liberaliseras, och över 80 procent av tullarna på industri- och jordbruksprodukter kommer att helt slopas. Den resterande delen av importen kommer att vara tullfri med en viss kvotsats, dvs, den första delen av importen kommer att vara tullfri, men när kvoten är fylld, används samma tullsats som innan.

Med dessa tullsänkningar förväntas Ukrainas export till EU bli 487 miljoner euro billigare. Det är inga småsummor. Men mer behövs, både i form av ekonomiskt stöd, men även fler sanktioner mot Ryssland. I dag möts EU:s ledare ännu en gång för att diskutera hur man ska svara på Rysslands aggressioner. För en sak är säker: Vi kan inte visa Ukraina ryggen.