Herr talman! Jag vill börja med att tacka Pablo Zalba Bidegain, för jag vet att han verkligen har slitit med detta arbete och jag tycker att han har nått ett väldigt gott resultat. Morgondagens omröstning om skyddsklausulerna för frihandelsavtalet med Sydkorea är faktiskt historisk. Det tycker jag av två skäl. För det första innebär det att vi nu börjar behandlingen av det mest omfattande frihandelsavtal som EU någonsin har slutit. Det är det mest genomgripande avtal, och det som kommer att skapa de största vinster, som vi har varit med om. Det är ju inte konstigt, det beror i grund och botten på att Sydkorea är en av våra viktigaste handelspartner, världens elfte största ekonomi och ett av de första OECD-länder som EU sluter ett frihandelsavtal med.

Jag har en synpunkt som jag skulle vilja lyfta fram särskilt – för jag håller inte med om alla saker som vi röstade om i utskottet. Det gäller frågan om regionala skyddsåtgärder. Jag är tveksam till det efter Lissabonavtalet och jag skulle tycka att det var bättre om vi snarare införde skyddsåtgärder i hela EU. Med en inre marknad och fri rörlighet finns det stora möjligheter att gå runt den typen av regionala skyddsåtgärder, och jag tror inte att någon här vill röra och ifrågasätta varken den fria rörligheten eller den inre marknaden. Sammantaget är morgondagens omröstning dock en viktig signal om att vi inträder i en ny tid vad det gäller handelspolitiken, och det är bra.

Det är  också det första avtalet där vi använder ”Global Europe”, där vi tar utgångspunkt i Europas konkurrenskraft, i det som är ekonomiskt viktigt och inte bara det som är politiskt viktigt. Man kan se att vi har ambitioner. Vi gör till exempel mer på jordbruksområdet här, vad gäller frihandel, än vi någonsin gjort tidigare. Det öppnar upp mycket för vår industri. Det öppnar givetvis också upp för våra sydkoreanska vänners industri, men det är ju det som är frihandel.

Det är svårt, det har varit svårt och det kommer att vara svårt, men det som är viktigt är ofta väldigt svårt. Det är det som är hela poängen. För det andra är detta det första ärende där Europaparlamentet är med och är medbeslutande. Det har gjort att vi måste visa att vi kan ta ansvar, och det tycker jag att vi har gjort. Vi måste visa att vi kan tillföra någonting, stärka EU:s roll snarare än att bara innebära en broms. Det tycker jag är gjort. Alla våra krav kommer givetvis inte lyssnas på, men bara det att vi har ställt upp dem gör att kommissionen kommer att vara tvungen att bevaka till exempel frågan om sociala villkor och icke-tariffära handelshinder mer.

Fjellner skriver att detta avtal kommer att vara ett test för EU:s trovärdighet som förhandlingspartner och Europaparlamentet som en ny och seriös handelspolitisk beslutsfattare. Sydkorea är en av världens största ekonomier och präglas av stark tillväxt. Som europaparlamentariker utsätts Christofer Fjellner för intensiva påtryckningar för att säga nej till avtalet med Sydkorea, framför allt från representanter för europeiska småbilstillverkare. Fjellner skriver att många tyvärr glömmer att nästan alla delar av industrin gynnas av detta avtal. Men tyvärr så är det motståndarna som hörs mest samtidigt som majoriteten som skulle gynnas av avtalet är tysta.

Motståndarna till ett frihandelsavtal har lobbat över halva EU-parlamentet på sin sida medan frihandelsvännerna som vanligt håller tyst, skriver Christofer Fjellner.

Det nya Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Genom det nya fördraget har ­Europa­parlamentet fått ­med­beslutande i handelsfrågor och är nu  mer eller mindre en jämlik ­besluts­fattare med ministrarna i rådet.

Det ­innebär stora förändringar. De två ­institutionerna och de olika sätt de arbetar på betyder att Europa­parlamentets roll ger en helt ny ­dimension till EU:s handelspolitik.

Att Europaparlamentet nu, som ­enda folkvalda institution, får en stark röst i handelsfrågor medför större ­öppenhet och insyn i handelspolitiken, vilket är en demokratisk vinst.

Å andra sidan kommer ­Europa­parlamentets nya roll vid exempelvis ­ingående av handelsavtal innebära att processen tar väsentligt längre tid.

Räkna med att Europaparlamentet kommer att försöka flytta fokus i framtida frihandelsavtal till frågor som ­arbetsvillkor, miljö och mänskliga ­rättigheter, och bort från det som är ­avtalens egentligen syften, det vill säga att främja handel.

Med Europaparlamentet som likvärdig beslutsfattare kommer medlemsstaterna i rådet att bli tvungna att ta hänsyn till helt andra politiska överväganden från och med nu.

Det finns en risk att Europaparlamentets nya roll underminerar EU:s trovärdighet som förhandlingspartner genom att styra fokus bort från det som är kärnan i handelspolitiken.

För Sverige, som är ett av Europas mest exportberoende medlemsländer, är detta en stor utmaning. Svenska ­företag och organisationer måste därför bli bättre på attförsvara sina ­priorite­ringar i handelspolitikenäven i  Europa­parlamentet .

Det är dags att vakna för ­alla företag som vill att ­Europa även framöver ska ingå ­ambitiösa handelsavtal med ­ekonomiskt relevanta handelspartners som gynnar det europeiska ­närings­livet och Europas konsumenter.

Handelsavtalet mellan EU och Sydkorea, som ligger på ­Europa­parla­mentets bord, är ett bra exempel på ett sådant avtal. Avtalet blir ett lackmustest för EU:s trovärdighet som förhandlingspartner och för ­Europa­parlamentet som ny och seriös ­handels­politisk beslutsfattare.

Sydkorea är en av världens största ekonomier med en hög tillväxt. Det är viktigt för svenska och andra ­euro­peiska företag att avtalet går igenom.

Trots att EU-länderna utgör de ­största utländska investerarna i Sydkorea har europeiska företag haft svårt att etablera sig på den ­syd­koreanska marknaden på grund av tullar och andra byråkratiska ­hinder . Något ett ­fri­handelsavtal skulle kunna ­ändra på.

Som europaparlamentariker utsätts jag för intensiva påtryckningar för att säga nej till avtalet. Representanter för den europeiska bilindustrin är de som hårdast motarbetar Sydkoreaavtalet. Tyvärr har de lyckats övertyga stora delar av Europaparlamentet.

Framtiden för avtalet är därför ­osäker. Många glömmer tyvärr att ­nästan alla andra delar av industrin gynnas av detta avtal. Den svenska ­läkemedelsindustrin är till exempel en stor vinnare om avtalet går igenom. Men som vanligt är det dock ­mot­ståndarna som hörs mest medan den andra sidan står allt för tyst.

De industrisektorer som gynnas av detta avtal måste se till att göra sin röst hörd, annars kan de mycket väl få en otrevlig överraskning när ­Europa­parlamentet röstar om avtalet ­senare i år.

Det finns en risk att Europa­parlamentet vill visa prov på sin nya makt som medbeslutande instans i handelsfrågor genom att säga nej till ­Syd­koreaavtalet. Detta vore sämsta möjliga start för parlamentets intåg på den handelspolitiska scenen.

Ett nej till Sydkoreaavtalet skulle slå hårt mot den europeiska industrin och skada Europas trovärdighet som internationell handelspartner.

Då blir det de svenska företag som inte engagerar sig som riskerar att få betala priset.

Christofer Fjellner, Europaparla­mentariker (M), utskottet för internationell handel

Christofer Fjellner som är sveriges enda ledamot av parlamentets handelsutskott tror att utökat inflytade för Europaparlamentet kommer att leda till mer öppenhet inom EU:s handelspolitik . Fjellner påpekar dock att det finns en överhängande risk för att Europaparlamentet börjar politisera detaljer i handelspolitiken som gör den oförutsägbar och ineffektiv. Vi får inte peka i alla frågor: Då får vi problem säger Fjellner

 ”Trots enhälliga fördömanden införs nya handelsbegränsningar i krisens spår. Kampen mot protektionismen borde göras till huvudfråga under Sveriges EU-ordförandeskap, skriver Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker i utskottet för internationell handel.”

Gränser stängs. Nu dammas gamla idéer om slutna gränser av och lyfts fram som rationella alternativ och det kan bli allvarligt för en liten och öppen ekonomi som Sveriges, skriver Christofer Fjellner. Han menar att det borde vara av högsta prioritet för varje ansvarstagande svensk politiker att motverka en protektionistisk utveckling. En fråga som Handelskammaren länge drivit.
I den ekonomiska krisens spår riskerar vi att vakna upp i en sluten värld.
Gamla idéer om slutna gränser och protektionism dammas av och lyfts fram som rationella alternativ, trots att historiens erfarenheter avskräcker. 1930-talets amerikanska finanskris blev en global lågkonjunktur som fördjupades
eftersom den bemöttes med tullar och handelshinder. Men frihandel är bra och protektionism är dåligt, och för ett litet och omvärldsberoende land som Sverige är det avgörande.

När världens mäktigaste regeringschefer nyligen möttes i London för G20-möte lovade de i ett gemensamt uttalande att förkasta protektionism. Samma sak lovades även efter G20-mötet i Washington i november – att inte hemfalla åt protektionism i krisens spår: ”Vi understryker den kritiska betydelsen av att förkasta protektionism och inte vända sig inåt i tider av finansiell turbulens.”

Men Världsbanken har sedan mötet i november registrerat att inte mindre än 17 av G20-länderna tillsammans infört totalt 47 nya tullar och  handelsbegränsningar. Sina fina ord till trots, har världens ledare sökt sig till den sämsta medicinen – minskad handel genom stängda gränser.
Världshandelsorganisationen rapporterade för någon månad sedan att världshandeln under 2009 förutspås minska med nio procent. En dramatisk och historisk siffra – inte sedan andra världskriget har handeln minskat så kraftigt.

Att protektionismen gör framsteg på öppenheten, samarbetets och frihandelns bekostnad är särskilt allvarligt för en liten och öppen ekonomi som Sverige. Hela 90 procent av vår BNP utgörs av sådant som vi importerar och exporterar.

Att motverka en protektionistisk utveckling borde vara högsta prioritet för varje ansvarstagande svensk politiker. Vårt välstånd hänger på det. Därför behövs tydliga röster för globalisering, öppenhet och frihandel i Europaparlamentet. Detta är den viktigaste utmaningen för svenska
företag och därmed svenskt välstånd och sysselsättning. Vi måste förmå världen att orka stå emot det irrationella alternativ som protektionism och slutenhet utgör. Ett frihandelsavtal mellan EU och den nordamerikanska
handelssammanslutningen NAFTA här kan vara en injektion i rätt riktning.

Tyvärr, riskerar denna stora kamp dra fokus ifrån allt annat som behöver göras för att underlätta företagande och kratta manegen för entreprenörskap i Europa. En tydlig uppgift är att göra det lika lätt för små företag att dra nytta av EU:s inre marknad som det i dag är för de stora
företagen. Här gäller det att jaga byråkrati – regelbördor och krångel är svårast att hantera för ett litet bolag med begränsade resurser. Och när det gäller minskat krångel kan regeringens satsning under ordförandeskapet
på att lösa frågan om EU-patent spela stor roll, inte minst för innovativa bolag.

I grunden handlar dock politik om vilket grundläggande förhållningssätt
man har till världen. Ser man företagande som något gott som skapar välstånd och arbeten, då siktar man också på att skapa en god jordmån för entreprenörskap. Ser man med misstänktande ögon på företagande, ja, då är det inte heller troligt att man verkar för att göra vardagen lättare
för småföretagare. Denna klassiska strid är central också i Europa-parlamentsvalet.

Christofer Fjellner (m)
Europaparlamentariker

Det finns ett brett folkligt och politiskt stöd för att normalisera handeln med svenskt snus. Sveriges riksdag och regering står sedan länge bakom den linjen. I grunden är frågan enkel: vi kan inte acceptera en särlagstiftning som så tydligt pekar ut och diskriminerar en specifik svensk vara, samtidigt som betydligt farligare produkter får säljas fritt inom EU.

Snus är en vuxenprodukt och skall behandlas som en sådan. Produktregleringen skall vara noggrann och vi skall arbeta aktivt för att inte barn och ungdomar utsätts för påverkan. Där är vi överens.

Men vi oroas när ett antal kandidater till Europaparlamentet försöker plocka kortsiktiga politiska poänger på att helt bortse från den grundläggande principen om fri rörlighet för varor på EU:s inre marknad. Det är särskilt illavarslande att en av Socialdemokraternas toppkandidater, Åsa Westlund, väljer att helt vända ryggen till de krav på lika och rättvisa villkor som förts fram av bland annat Livsmedelsarbetarförbundet.

Om utspelet skall tolkas som att S är beredda att bryta med en bred svensk agenda med mer än tio år på nacken är det mycket olyckligt. Är det en ny protektionistisk linje som delas av hela det Socialdemokratiska partiet förtjänar väljarna att få veta det före valet den 7 juni.

Ewa Björling (M), handelsminister
Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker

”Genom att införa nolltullar på teknologier och idéer som bidrar till en mer hållbar utveckling skulle vi kunna sprida de bästa lösningarna vi och andra har utvecklat över världen på ett enklare och billigare sätt. Samtidigt som vi snabbare skulle kunna utveckla våra egna idéer med hjälp av andra.”

Också idag uttalar sig Göran Persson i Dagens Industri om att han hoppas att regeringens försök att få undantag från tullen på etanol från Brasilien misslyckas ”Brysselbyråkratin kan vara klok och vi får hoppas att EU sätter stopp för de här dumheterna” .

Som enskilt uttalande kanske inte detta hade varit så farligt men med tanke på att Mona Sahlin skrivit på SvD Brännpunkt att hon inte vill dra elledningar till våra grannländer visar detta på en oroväckande trend. Nämligen att socialdemokraterna vill lösa klimat- och miljöproblemen med energiprotektionism och klimatnationalism. Jag tror detta är helt fel väg att gå – där de väljer slutenhet och tullar vill jag istället se mer öppenhet och mer samarbete. För det är bara så vi kan fortsätta utveckla vårt välstånd samtidigt som vi värnar om klimatet och miljön.

”EU har problem med protektionism, vilket självklart begränsar frihandeln. Så visst behövs frihandelsvänner som Christofer Fjellner nere i Europaparlamentet.”

”I den ekonomiska krisens spår sluter sig allt fler länder, vilket hotar välfärden och jobben i Sverige. Vi borde göra tvärtom då samarbete och utbyte är viktigare nu än någonsin. Inte minst för att bekämpa miljöhoten.” säger Fjellner till Aftonbladet.