Kategoriarkiv: Handel

EU borde lära sig av USA:s frihetsfokus

I dag är det den fjärde juli, eller Fourth of July, som markerar USA:s självständighet från Storbritannien sedan 1776. Det var dagen då USA föddes som självständig nation, en nation som motsatte sig kunglighetens överhet och välkomnade nationers rätt att själv bestämma över sin framtid. I dag firas självständigheten med fyrverkerier och grillkvällar med grannarna, men grundidén, friheten och självständigheten, är fortfarande central.

Europa är inte lika ungt som USA, men på många sätt är Europa och USA:s historia tätt sammanknutna. Engelska och skotska tänkare så som John Locke och David Hume anses vara två av de européer som lade grunden för den amerikanska upplysningen, och bidrog till att europeiska värden också blev amerikanska grundvärderingar.

Liksom USA lärde av Europa, kan Europa lära av USA. En av de största lärdomarna, inte minst inom EU-samarbetet, är att sätta frihetsdebatten i centrum. Vi kanske inte behöver döpa om Big Ben till Liberty Bell, eller Stockholms stadshus till Liberty Hall, men vi skulle inte må dåligt av att ställa oss frågan hur vi kan göra EU till det frihetssamarbete som det en gång var tänkt.

De fyra friheterna står nu inför otaliga utmaningar, inte minst i kölvattnet av den ekonomiska kris vi precis har kommit ut ur här i Europa. Sverige har klarat sig väldigt bra, men när det går dåligt för våra grannar, och om våra grannar bestämmer sig för att bit för bit begränsa den fria rörligheten kommer Sverige att drabbas förr eller senare. Men för detta krävs det att frihetliga värderingar återigen får stå i centrum, att människans frihet är utgångspunkten för varje debatt, varje lagförslag och varje reform – i Sverige och i EU.

Frihandelsavtalet mellan EU och USA, Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) kan vara början av ett starkare frihetssamarbete även över Atlanten. Ett frihandelsavtal är på något sätt kärnan i de övriga friheter som vi i dag värnar om. Det är frihandel som gör att människor kan tänka nya idéer och förverkliga drömmar. Det är av dessa idéer och drömmar vi kan bygga det välstånd vi i dag är stolta över i Sverige, Europa och i västvärlden.

Detta kanske låter lite klyschigt, men det tål ändå att sägas. För tyvärr har vi ett antal svenska partier som inte riktigt gillar det här med frihet, frihandel och tillväxt. De säger sig vilja göra allt för att stoppa just frihandelsavtalet mellan EU och USA, och faktiskt alla nya frihandelsavtal. I stället vill de bygga nya murar, ta ifrån människor möjligheten att göra verklighet av sina idéer och minska tillväxten. Detta är alltså i Sverige. Tänk då hur det låter i Frankrike.

I kväll blir det nog inga Liberty Fireworks, och nog inte heller någon Liberty Barbecue. Men däremot kan jag lova er att friheten fortsatt kommer att vara min utgångspunkt för varje debatt, varje lagförslag och varje reform – i Sverige och i EU.

MP och V röstar emot sänkta tullar för utvecklingsländer

I onsdags kväll frågades Miljöpartiets Isabella Lövin ut i SVTs Toppkandidaterna. Första frågan som ställdes var varför Miljöpartiet har röstat emot tullsänkningar för världens fattigaste länder som Pakistan och Burma. Isabella Lövin trasslade in sig i både det ena och det andra, och insåg att det bästa svaret hon kunde ge var “Jag vet inte”.

Jag har ett flertal gånger därför frågat om de kan förklara sig, men inget svar.

Så vad är det vi pratar om? För ett par år sedan var jag Europaparlamentets ansvarige för reformen av EU:s system för handeln med utvecklingsländer, Generalised Scheme of Preferences, som nu trädde i kraft i januari i år. Alla utvecklingsländer kan därigenom ansöka om att få sänkta tullar, där de allra fattigaste får slopade tullar på all export, förutom vapen och ammunition. Dessutom kan utvecklingsländerna ansöka om att få ytterligare sänkta tullar genom GSP Plus om de samtidigt skriver under ett bindande avtal om att implementera 27 FN-konventioner om mänskliga rättigheter, arbetsrättigheter och miljöstandarder.

När de väl fått sänkta tullar och ökat tillträde tiill den europeiska marknaden genom GSP Plus måste länderna regelbundet visa för EU-kommissionen att de stegvis gör ansträngningar för att leva upp till FN-konventionerna. Systemet är därmed ett vackert samspel mellan handel, mänskliga rättigheter och utveckling. Det ger en chans ut ur fattigdom och hunger. Det är med andra ord ett system som vi borde vara mycket stolta över.

Därmed handlar det alltså inte om några frihandelsavtal. Det handlar inte om att europeiska företag får tillgång till utvecklingländernas marknad. Det handlar inte om harmoniseringar. Det handlar om tullar. Det handlar om sänkta tullar för världens allra fattigaste länder. Inget annat.

Jag är fast övertygad om att handel är den bästa vägen ur fattigdom – det är ju trots allt genom handel Sverige har blivit ett rikt land. Med lägre tullar och bättre tillgång till EU:s marknad kan även utvecklingsländer få samma chans som Sverige. Och trots att det ofta hävdas att Sverige är EU:s frihandelsbastion, så är det långt ifrån alla svenska partier som bidragit till det vackra omnämnandet.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger ofta att de vill visa solidaritet med omvärlden, och stå upp för utvecklingsländer i behov av tillväxt. Men trots detta röstar de nej till sänkta tullar för utvecklingsländer.

Två av dessa är Burma och Pakistan. När vi i Europaparlamentet skulle rösta om att sänka tullarna mot Burma röstade både Vänsterpartiet och Miljöpartiet mot sänkningarna. Detta trots att Nobelpristagaren och människorättskämpen Aung San Suu Kyi vädjade till Europaparlamentet att hjälpa landet och sänka tullarna.

Detsamma hände när vi i Europaparlamentet skulle rösta om att ge tio utvecklingsländer, däribland Pakistan, sänkta tullar i utbyte mot att de åtar sig att implementera de 27 FN-konventionerna. V och MP röstade emot tullsänkningarna trots att Malala, den pakistanska skolflickan som fick Europaparlamentets pris för yttrandefrihet, Sakharovpriset, vädjade till europaparlamentarikerna om att sänka tullarna.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade dessutom för ett bestridande av införandet av brådskande tullsänkningar för Pakistan. Pakistan drabbades av översvämningar och EU ville då hjälpa landet, bland annat genom dessa tullsänkningar. Tack vare att de röstade för bestridandet tog det mer än två år för EU att lyfta frågan igen, varpå de röstade för de sänkta tullarna. Men de borde ha tänkt rätt från början.

Det är skrämmande att Miljöpartiet och Vänsterpartiet tror sig veta bättre än Aung San Suu Kyi och Malala vad deras länder behöver. Och när de tvingas att svara på den enkla frågan varför de röstade emot tullsänkningarna skyller de på byråkratiska detaljer. EU ville ge tio utvecklingsländer sänkta tullar på en gång, men det var för mycket för Miljöpartiet och Vänsterpartiet. I min värld är det ytterligare en anledning att vara för.

Att Vänsterpartiet är emot frihandel kanske inte är någon nyhet, men den som vill hjälpa världens fattigaste länder borde även tänka både en och två gånger innan man lägger sin röst på Miljöpartiet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ingår i en ohelig allians, inte bara med varandra, men med grekiska kommunister och franska nationalister. Världens fattigaste länder förtjänar bättre än murbyggarna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Orimliga spårbarhetskrav för trävaror

Handeln med virke och trävaror från olaglig avverkning är ett stort problem, med stora negativa miljökonsekvenser. Att hindra handeln med illegalt avverkad skogsråvara är givetvis angeläget, men det viktigaste är trots att att stoppa den illegala avverkningen i ursprungsländerna. Därför är det bra att EU tecknar så kallade FLEGT-avtal med länder som exporterar träråvara för att vi ska kunna försäkra oss om att det timmer vi importerar inte är illegalt avverkat.

Timmerförordningen har tillkommit som ett komplement till dessa avtal. Jag välkomnade att EU-kommissionen lade fram förordningen, och jag var ansvarig för min egen grupps arbete med lagstiftningen. En av mina viktigaste prioriteringar i arbetet med timmerförordningen var att det extra lagret av regler för att hindra den illegala avverkningen av timmer inte skulle hindra handeln med lagligt virke och trävaror, leda till ökad byråkrati eller sätta högre krav för utomeuropeiskt timmer jämfört med timmer avverkat inom EU. Det skulle inte minst drabba fattiga länder utanför Europa. Sverige har byggt sitt välstånd genom handel inte minst med timmer och vi ska givetvis inte göra det svårare för fattiga länder att göra samma resa. Vidare riskerar orimliga krav och byråkrati att drabba träråvarans konkurrenskraft till förmån för andra icke förnybara råvaror. Vi har trots allt inga spårbarhetskrav på plast eller någon förordning som försöker hindra illegalt utvunnen olja.

Det stora problemet med den timmerförordning som så småningom antogs av Europaparlamentet och ministerrådet är att det krav på spårbarhetssystem som finns i förordningen är helt orimligt. Om jag importerar ett bord till Sverige från ett land utanför EU, som består av en laminatskiva med en spånskiva i botten måste jag kunna visa vilka typer av produkter jag importerar, vad det är för träslag, avverkningsland, kvantitet, leverantör samt vem jag säljer produkten till. Dessutom måste jag ha handlingar som visar att hanteringen av produkterna har skett i enlighet med den lagstiftning som finns i avverkningslandet. Samma krav gäller även böcker. Jag tycker inte att det är rimligt att en bokhandel redovisar den typen av information.

Att ställa betydligt hårdare krav på trävaror än vad vi gör på fossila produkter som är oljebaserade är orimligt. Det ökar kostnaden för att välja förnybara träbaserade alternativ. Om vi ska ha globala förädlingskedjor kan vi inte ha den här typen av spårbarhetskrav.

Skogsstyrelsen har mer information om förordningen och dess konsekvenser.

Tyskland stoppar vapenexport till Ryssland – Frankrike fortsätter

Krisen i Ukraina eskalerar för var dag som går. Oroligheterna vid gränsen mellan Ukraina och Ryssland har nu nått en helt ny nivå, inte minst i de hårda strider i Slovjansk mellan ukrainska armén och proryska rebeller. Det är tydligt att krisen i Ukraina kräver fler åtgärder från EU, inte minst fler sanktioner mot Ryssland. Vissa EU-sanktioner har redan införts, men det är ett svaghetstecken att EU:s medlemsstater inte beslutat att införa ett vapenembargo mot Ryssland.

I stället ser vi helt olika budskap från EU:s medlemsländer. Tyskland har nyligen refuserat runt 70 ansökningar om exportlicens för tyska företag, och kommer att se över de licenser som redan finns. Detta innebär att Tyskland mer eller mindre inför ett vapenembargo mot Ryssland. Men samtidigt säljer Frankrike tyvärr fortfarande krigsmatierell till Ryssland genom den hittills största vapenaffären mellan ett NATO-land och Ryssland, sammanlagt värd 1,2 miljarder euro.

Det franska agerandet bidrar inte bara till att stärka rysk stridsförmåga. Ovanpå allt detta bidrar det till att försvaga och underminera trovärdigheten i de åtgärder EU:s medlemsstater trots allt kommit överens om. Det är dags för Frankrike att följa Tysklands exempel och börja titta på vilka exportlicenser landet gett ut. Dessutom hoppas jag att man på det kommande toppmötet inför starkare sanktioner och ett europeiskt vapenembargo mot Ryssland.

Vann fighten om att ha riskbaserade, inte protektionistiska, importkontroller av växter

Nu har vi röstat om skyddsåtgärder mot skadegörare på växter. Med den ökade internationella handeln är det oerhört viktigt att vi har ett regelverk som förhindrar främmande skadegörare från att ta sig till EU och sprida sig här. Men det har märkts att det snart är val till Europaparlamentet. Många av ledamöterna i jordbruksutskottet fick därför valfeber och drev igenom en helt orimlig hållning till internationell handel och krävde mer eller mindre importförbud av alla växter som härstammar utanför EU – allt för att skydda den inhemska växtindustrin. Men med lite hederligt lobbande i min grupp lyckades jag, tillsammans med några likasinnade kollegor, övertyga gruppen om att rösta mot importförbudet.

Självklart ska det finnas riskbaserade kontroller för att undvika att vår flora utsätts för fara. Därför är det bra att Kommissionen lagt fram ett nytt förslag. Men det förslag som jordbruksutskottet drev igenom skulle innebära att nästan alla växter, växtprodukter och andra relaterade produkter från tredje land måste genomgå en krånglig och dyr auktoriseringsprocess, vare sig de anses vara produkter med en förhöjd risk att bära med sig skadegörare eller inte. Om förslaget hade gått igenom skulle varje växt eller växtprodukt fått genomgå en mångårig process som skulle kosta en halv miljon kronor per växt och ursprungsland.

När jag upptäckte detta stod det klart för mig att det inte var växternas hälsa som man var oroad över. Man ville helt enkelt i växthälsans namn ta till protektionistiska medel för att skydda den inhemska industrin mot konkurrens. Som ledamot av både handelsutskottet och miljöutskottet gjorde det mig väldigt upprörd. För importkontroller bör vara riskbaserade, inte protektionistiska. Därför är jag glad att vi lyckades vinna så att importförbudet togs bort ur förslaget.