Kategoriarkiv: Handel

Russia should have no say on our trade relations with Ukraine

Today, the European Parliament’s international trade committee was scheduled to discuss the EU’s trade relations with Ukraine. So far, so good. But for some inexplicable reason, Russia had also been invited to join the talks. That is of course completely unacceptable. Russia should not be allowed to interfere with EU-Ukraine trade relations. After becoming aware of this fact, I thus took action to stop Russia from meddling with the EU’s trade policies. And I succeeded. Today’s discussion was cancelled.

For quite some time, Russia has tried to poke its nose into the EU’s relations with Ukraine. The European Parliament, on the other hand, has on several occasions condemned Russia’s actions in Ukraine. Therefore, it is strange that Russia was even invited to join today’s talks in the international trade committee.

Since the EU-Ukraine free trade agreement came into effect at the beginning of 2016, Russia has been punishing Ukraine with high tariffs. Unfortunately, many EU representatives have been soft on Russia. For example, the aforementioned free trade agreement’s entry into force was postponed as a result of Russia being allowed a seat at the negotiating table. But the Commission has thankfully abandoned that strategy in its trade negotiations with Ukraine. Russia lost its seat at the table after trying to disrupt any progress.

When I realized that Russia had been invited to the trade committee, I contacted the committee chairman and all its members. I explained that it was completely unacceptable to invite Russia and that I would not participate the debate under these circumstances. And it seems to have worked. Other committee members agreed with my criticism, and there will be no discussion on EU-Ukraine trade relations with Russia in the room today.

I sincerely hope that the committee get another opportunity to discuss our relations with Ukraine, but without Putin’s representatives being present. It is an important debate. Ukraine, as an independent nation, has every right to try to strengthen its ties with the EU and the West. The Ukrainians do not need Russia’s approval to initiate a dialogue with us, and we do not need Russia’s approval to cooperate with Ukraine. I believe most members of the European Parliament agree with me on this matter.

Stoppade Ryssland från att lägga sig i EU:s handelspolitik med Ukraina

Idag skulle Europaparlamentets utskott för internationell handel ha diskuterat EU:s handelsrelationer med Ukraina. Det är viktigt och bra. Men det blev inget av det. För vad som däremot är helt vansinnigt och totalt oacceptabelt är att man hade bjudit in Ryssland att vara med i samtalen. Som om Ryssland hade något med EU:s handelsrelationer med Ukraina att göra! När jag fick höra detta agerade jag för att stoppa Ryssland från att lägga sig i EU:s handelspolitik med Ukraina. Och jag lyckades. Det blir ingen debatt om EU:s handelspolitik med Ukraina med ryskt deltagande idag. Ryssland har försökt lägga sig i EU:s relationer med Ukraina under lång tid och Europaparlamentet har flera gånger markerat mot Rysslands agerande i Ukraina. Därför är det så märkligt att Ryssland ens bjöds in att vara med i diskussionerna.

Ryssland har gång på gång försökt sätta käppar i hjulen för Ukrainas handelsrelationer med EU. Sedan frihandelsavtalet mellan EU och Ukraina trätt ikraft efter årsskiftet har Ryssland straffat Ukraina genom höga tullar. Tyvärr har företrädare för EU på olika sätt visat flathet gentemot de ryska intressena – en flathet som bland annat ledde till att man sköt på datumet för när frihandelsavtalet började gälla, efter att Ryssland fått vara med kring diskussionsbordet.

Men EU-kommissionen har övergett strategin att ge Ryssland en plats vid bordet när man diskuterar handelspolitik med Ukraina. Ryssland har nämligen inte gjort annat än att försöka kasta grus i maskineriet. Gott så, EU ska inte ägna sig åt undfallenhetspolitik gentemot Ryssland och Moskva har faktiskt ingenting med EU:s handelsrelationer med Ukraina att göra.

När jag såg att man bjudit in Ryssland till utskottet hörde jag av mig till utskottets ordförande Berndt Lange och samtliga ledamöter i utskottet för att stoppa Ryssland fråna att delta i samtalen. Jag förklarade att det var fullständigt oacceptabelt att Ryssland bjudits in och att jag inte kan tänka mig att delta i en sådan debatt. Och det ser ut att ha fungerat. Andra ledamöter föll in i min kritik och det blir ingen diskussion om Ukraina med Ryssland idag.

Mail ukraine

Min förhoppning är att vi kan diskutera EU:s handelsrelationer med Ukraina vid ett senare tillfälle, utan representanter för Putin med i rummet. För det är en viktig debatt och Ukraina har all rätt att som självständigt land välja att närma sig EU och väst. De behöver inte Rysslands godkännande för att prata med oss och vi behöver inte Rysslands tillåtelse för att samarbeta med Ukraina. Jag tror faktiskt att de flesta ledamöter i Europaparlamentet delar min uppfattning i den här frågan.

Avtalen med Australien och Nya Zeeland måste bli riktigt bra!

Äntligen har EU inlett förhandlingarna om frihandelsavtal med Australien och Nya Zeeland. Det är verkligen på tiden. Det är de enda länderna i världen som EU inte har eller förhandlar något frihandelsavtal med förutom Ryssland, Kina, Nordkorea och Taiwan och som inte heller omfattas av andra handelslättnader. Australien och Nya Zeeland omfattas av det stora frihandelsavtalet TPP som USA tecknat med många andra Stilla havsländer. Och förhandlingarna har goda förutsättningar. Det är två avtal som kan blir klara riktigt snabbt men det är också två avtal som kan bli riktigt bra.

Australien och Nya Zeeland är två moderna utvecklade ekonomier. De är västerländska demokratiska rättsstater som respekterar mänskliga rättigheter och har välfungerande rättssystem och höga miljöstandarder. De många svårigheter som annars finns i frihandelsförhandlingar lyser här med sin frånvaro. Det borde alltså vara rätt raka puckar i de här förhandlingarna. Det är också viktigt att vi kan få avtal på plats snabbt, annars riskerar handelsflödena i dessa länder skifta bort från EU till USA och andra länder kring Stilla havet och Asien.

Men det betyder inte att det nödvändigtvis kommer att vara en lätt match. Nya Zeeland har en stor export av får- och lammkött. Det får Europas protektionister att vakna till liv. De kan inte tänka sig att rucka en tum på nuvarande tullar och kvoter på jordbruksprodukter för att få till bra avtal för europeiska jobb och konsumenter. Även facken spjärnar emot. När vi diskuterade förhandlingarna i handelsutskottet oroade sig de europeiska fackförbundens representant för arbetsförhållanden och arbetstagares rättigheter i Australien och Nya Zeeland. Man kan undra om hon blandat ihop pappren mellan de här förhandlingarna och de med Burma och Tunisien. Eller handlade kritiken bara om fackens ständiga ovilja till frihandel, en ovilja som jag inte alls förstår eftersom det är deras medlemmar som tjänar på friare handel med bättre jobb och starkare köpkraft.

Men det räcker inte att komma över motståndet från jordbruksprotektionisterna och facken. Det här är en möjlighet att få till ett ambitiöst avtal som löser de knutar i handel som inte beror på tullar. Områden där det gömmer sig mycket protektionism är ursprungsregler och tjänstehandel. Men avtalet måste också säkerställa att data kan flöda fritt mellan EU och länderna. Det är avgörande i avancerade ekonomiers komplicerade värdekedjor där olika steg i förädlingsprocesser sker i olika länder.

Nu har EU-kommissionen möjlighet att sätta en ny standard för bilaterala frihandelsavtal. Här måste ribban sättas högt!

Vill vi ha ett internet eller ett euronet?

Hotet mot frihandeln idag är idag inte bara en fråga om tullar och kvoter – det är en fråga om ettor och nollor. Nästan all handel idag, och särskilt handel i moderna företag som är viktiga för en avancerad ekonomi som Sveriges, är beroende av dataflöden över gränser. Kommerskollegium skriver i en rapport att handel idag alltid innebär dataflöden och dataflöden innebär att vissa personuppgifter ingår.

Men att det finns personuppgifter i dataflödena innebär inte per definition att det finns ett hot mot den personliga integriteten. Det kan röra sig om att en ingenjörs namn följer med mätdata som tagits upp i test i ett land innan produktionen börjar i ett annat. Eller så handlar det om att namnet på en kunds inköpschef skickas över för att hantera reparationer eller klagomål på en industriprodukt. Utvecklingen i modern produktion går mot att olika steg i värdekedjan sker i olika länder och att produkter i högre grad skräddarsys till en kund än masstillverkas. Om inte dataflödena fungerar avstannar handeln.

Diskussionen kring dataflöden fokuserar allt för ofta enbart på dataskydd och rätten till personlig integritet och inte alls på hur dataflöden och behandlingen av data kan underlättas och bidra till att nya tjänster och värden växer fram som vi som konsumenter efterfrågar och drar nytta av. Även i den svenska debatten är det många som enbart fokuserar på dataskydd och inte alls tänker användarvänlighet. Det hotar framväxten av nya tjänster och i förlängningen också det sätt vi använder internet på idag.

I oktober kom EU-domstolen med en dom som underkände ett avtal om dataflöden mellan EU och USA. Avtalet såg till att man kunde skicka data till USA eftersom landet haren lagstiftning som tillgodosåg personuppgiftsskydd på en trygg nivå. Domstolen hävdar att det inte finns demokratiska garantier för personuppgiftsskydd i USA och att överföring av personuppgifter därför måste förbjudas. Men samtidigt konstaterar Europaparlamentets utredningstjänst att det inte skulle gå att förbjuda dataflöden till Kina eftersom vi har så viktiga ekonomiska relationer med det landet. Det vore helt bisarrt om man kan föra över data till enpartistaten Kina men inte till en demokratisk rättsstat som USA.

Just nu står EU alltså utan det här avtalet, men det betyder inte att man inte får föra över data till USA över huvud taget. Nej, det är nu upp till varje medlemsstats myndighet att bestämma om det ska få göras eller inte. Istället för att veta vad EU kräver för att flytta data till USA behöver företag idag alltså förhålla sig till 28 olika regelverk för att göra det. Det är oacceptabelt av två skäl. För det första har vi alltså en snårskog av regler som företag ska förhålla sig till. En snårskog som storföretag som Facebook och Google säkert kan klara av att hitta i, men knappast mindre företag som i en del i en tillverkningsprocess skickar data om vem på företaget som ska testa produkten när den är levererad. Det värsta är ändå att det skapar hinder på EU:s inre marknad, företag i olika länder får olika förutsättningar.

Detta är ju något som EU-kommissionen borde oroa sig över, de ska ju vara fördragens väktare och värna den inre marknaden – men därifrån har det varit tyst i över tre månader. Kommissionen måste ta den här frågan på allvar, både i förhandlingarna om frihandelsavtalet med USA, men också tjänsteavtalet TiSA. Men Kommissionen drar fötterna efter sig.

För snart två månader sedan frågade jag Kommissionen hur de ska se till att få till att dataflödena över Atlanten kommer igång igen och därmed en fungerande handel. Men de har fortfarande inte svarat. Det är oroande. De tycks inte kunna svara hur de vill lösa detta, trots att det borde vara högsta prioritet.

Men mitt i denna debatt råder ett flertal missuppfattningar. Data handlar alltså inte om att känsliga personuppgifter lagras på en server i USA. Det handlar uppgifter om saker som temperatur i en flyplansmotor?. I EU-debatten brukar det mest skrämmande vara olika förkortningar. Är det inte TiSA är det TTIP som får folk att slå på stora varningstrumman. Men det farligaste av alla förkortningar verkar alltid vara just USA och jag är rädd att detta är en anledning till Kommissionens senfärdighet.

Om inte EU-kommissionen tar frågan om fria dataflöden över gränser på allvar så undrar jag hur de ser på framtiden för EU och internet. Får vi inte till ett fungerande avtal med USA och andra demokratiska rättsstater så kommer det säkert inte finnas mycket av ett internet i EU, vi kommer att få ett euronet. Det är något som garanterat kommer innebära att tillväxten i Europa aldrig tar fart.

Olivoljeprotektionism eller internationell solidaritet?

Jag har mött många protektionister. Men jag har aldrig mött någon som kallar sig för protektionist. Det finns alltid svepskäl och goda intentioner som förklarar varför någon vill begränsa för handel och stänga ute andra länder. Den här gången är det EU:s tullsänkningar för att stödja den demokratiska utvecklingen i Tunisien som får Sydeuropas olivoljelobby att slå bakut.

Tunisien är det land där den arabiska våren blåste fram där utvecklingen nog får sägas ha varit mest positiv. Trots oro för att landet skulle slängas in i ett blodigt inbördeskrig har Tunisien utvecklats till en fungerande men skör demokrati. Som bevis på framstegen tilldelades fyra tunisiska organisationer Nobels fredspris i år. Men allt är inte frid och fröjd. Vi vet att demokratin är bräcklig i ett tidigt skede. Den jihadistiska terrorn har också drabbat landet. Terrorattentatet i Sousse i juni innebär att den ekonomiska utvecklingen framöver kommer att se blekare ut.

För att stötta utvecklingen i Tunisien har EU-länderna lovat att vidta åtgärder som stärker landets ekonomi. Dessutom ska EU starta mer omfattande förhandlingar om ett omfattande frihandelsavtal, och tills dess att ett avtal är på plats har EU lovat att ge Tunisien ensidiga tullsänkningar.

Olivolja är en viktigt basförsörjning i Tunisien och sysselsätter många odlare och producenter i landet. EU-kommissionen har förslagit att Tunisien redan nu ska få möjlighet att tullfritt exportera dubbelt så mycket olivolja som idag under två års tid. Det kanske kan låta mycket, men sanningen är att det motsvarar tre procent av den totala konsumtionen av olivolja i EU. Dessutom bedömer Kommissionen redan idag att priset på olivolja är relativt högt jämfört med det pris som man kan förvänta sig långsiktigt. Europas olivodlare lider alltså knappast av samma kris som EU:s mjölkbönder nu lider av.

Men som ett brev på posten kommer då protesterna från italienare och spanjorer. Och protektionisterna går ihop i en ohelig allians med vänstern, som hävdar att frihandel skulle skada den lokala befolkningen och bönderna, även när det handlar om att riva EU:s tullmurar mot landet. Det spelar uppenbarligen ingen roll att det knappt kommer att påverka priset på olivolja, att importen egentligen är en droppe i det europeiska olivoljehavet, eller att det skulle underlätta ansträngningarna att hålla landet fritt från IS och andra jihadistgrupper. Ryggmärgsreflexen att skydda egen industri eller att måla upp handel som skadligt när det gynnar de fattigaste går längre än den solidaritet vänstern annars talar så väl om.

Det är viktigt att komma ihåg att det handlar om mer än olivolja. Det handlar om att stödja en positiv utveckling i en av Mellanösterns färskaste demokratier. Om jobb och framtidsutsikter för tusentals unga tunisier. Men också om vilket Europa vi vill se: ett fritt och öppet, eller ett stängt och slutet. I förlängningen vinner alla på öppenhet och frihet. Det är så vi byggde Sverige starkt för mer än hundra år sedan. Andra länder måste få chansen till samma resa som vi gjorde. Och det är så vi fortsätter skapa jobb och tillväxt här hemma.