Kategoriarkiv: Handel

Övervakningsdebatten får inte leda till protektionism

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi vill ha skydd för privatlivets helgd, och vi vill ha frihandel. Om det ena hotas får vi inte lockas att också hota den andra. Därför är det mycket tråkigt att Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter nu använder NSA:s spionage som ett svepskäl för att driva en protektionistisk agenda och grusa frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU.

Europaparlamentet antog i går den resolution om NSA, dataskydd och skydd för privatlivet som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter tidigare godkänt. Detta tillhör utskottets mandat och är givetvis helt i sin ordning. Men precis som när Europaparlamentet ville undanta så kallade “audiovisuella tjänster” från frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, för att skydda fransk film så är det underliggande skälet protektionism och rädsla för handel. Ja, alla villkor, begränsningar och undantag som antas såhär i förhandlingarnas linda försämrar förutsättningarna att nå ett ambitiöst avtal som leder till mer frihandel mellan världens två största ekonomier.

Självklart måste vi diskutera massövervakning, det är inte det min kritik handlar om. Men vi behöver inte ha mindre internationell handel för det. En mer integrerad värld, med mer frihandel och ett större utbyte av varor och tjänster, är snarast en förutsättning för att kunna ha framgångsrika diskussioner om säkerhet, spionage och övervakning. Men det är väldigt synd att svenska socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister i Europaparlamentet inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt och därmed motsätter sig TTIP. Det skyddar oss inte från övervakning, utan kommer bara att drabba den svenska ekonomin och svenska jobb.

Övervakningsdebatten får inte leda till protektionism

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi vill ha skydd för privatlivets helgd, och vi vill ha frihandel. Om det ena hotas får vi inte lockas att också hota den andra. Därför är det unket att Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter nu använder NSA:s spionage som ett svepskäl för att driva en protektionistisk agenda och grusa frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU.

Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter antog i veckan en resolution om NSA, om dataskydd och skydd för privatlivet. Detta tillhör utskottets mandat och är givetvis helt i sin ordning. Men precis som när Europaparlamentet ville undanta så kallade “audiovisuella tjänster” från avtalet för att skydda fransk film så är det underliggande skälet protektionism och rädsla för handel. Ja, alla villkor, begränsningar och undantag som antas såhär i förhandlingarnas linda försämrar förutsättningarna att nå ett ambitiöst avtal som leder till mer frihandel emellan.

Självklart måste vi diskutera massövervakning, det är inte det min kritik handlar om. Men vi behöver inte ha mindre internationell handel för det. En mer integrerad värld, med mer frihandel och ett större utbyte av varor och tjänster, är snarast en förutsättning för att kunna ha framgångsrika diskussioner om säkerhet, spionage och övervakning.

Tankar efter utskottsomröstning av min reform av EU:s anti-dumpingtullar

Nu har Europaparlamentets handelsutskott röstat om reformen av EU:s anti-dumping- och anti-subventionstullar, en reform som jag har varit ansvarig för. Det har inte varit en lätt process, och vi har arbetat under en extrem tidspress, och redan från början har det funnits politiska skiljelinjer som har varit svåra att överbrygga. Nord står mot syd, importörer och konsumenter mot producenter. Men trots det lyckades vi finna enighet kring alla punkter, förutom två, som kommer att leda till ett bättre och modernare regelverk.

Reformen som antogs av utskottet innehåller förbättringar inom många områden, inte minst transparens och mer information till de drabbade, extra support till små och mellanstora företag, kortare undersökningar som leder till mindre osäkerhet och mer förutsägbarhet. Dessutom innehåller reformen fler möjligheter för Europaparlamentet att granska och kontrollera införandet av alla anti-dumping- och anti-subventionstullar. Efter hårda förhandlingar rådde det stor enighet i utskottet kring dessa punkter, och skulle på egen hand kunna utgöra en bra och nödvändig reform av lagstiftningen.

Men på två punkter kunde vi inte nå en kompromiss: frågan om “lesser duty rule” och skeppningsklausulen. Lesser duty rule, regeln om lägre tull, innebär att Kommissionen enbart kan införa en tull mot prisdumping eller statliga subventioner av varor, där tullprocenten endast motsvarar den skada som den europeiska industrin har utsatts för. På så sätt införs en lägre tull, något som är mindre skadligt för konsumenter och företag som är beroende av import för vidare utveckling av sina produkter i en mer globaliserad värld. Kommissionens ursprungliga förslag urvattnar denna regel genom att undanta varor där “strukturella råvarudistortioner” förekommer, dock helt utan att förklara vad som klassas som “råvara” och “strukturell distortion”.

Jag har från början varit mot detta, då det leder till högre tullar och då det ger Kommissionen allt för mycket spelrum att själv definiera “strukturell råvarudistortioner”. Men två tredjedelar av utskottet var inte bara positiva till förslaget, utan ville göra det ännu bredare, med praktiskt taget vilket utfall som helst som resultat. Om detta skulle bli verklighet, skulle inte bara vår import, men också vår export, bli dyrare. Detta är ett dyrt förslag som skadar EU:s konkurrenskraft, och något som vi minst behöver i en tid av ekonomisk skörhet.

Skeppningsklausulen är den andra frågan. Kommissionen föreslår att importörer ska ha rätt att få information senast två veckor innan en strafftull läggs på en vara. Men min uppfattning var att två veckor inte var tillräckligt. Försök skeppa något med båt på två veckor från Kina… Därför föreslog jag i min reform en riktig skeppningsklausul där varor som redan är på väg till EU undantas från tullarna i syfte att skapa förutsägbarhet på marknaden. Återigen hade jag två tredjedelar av utskottet mot mig, och förslaget föll.

Men att vi inte lyckats komma överens på dessa två punkter kommer inte som en överraskning. Det var olyckligtvis något jag förväntade mig, med tanke på omständigheterna. I april förra året presenterade Kommissionen sitt reformsförslag, och Europaparlamentets arbete tog fart i juli. Att Kommissionen ber Europaparlamentet behandla den mest kontroversiella lagstiftningen inom handelspolitiken under extrem tidspress och precis innan en valrörelse sätter gränser för vad som kan åstadkommas. Allt för många ledamöter funderar över valfläsk i stället för kompromisser som vi alla kan leva med. Att vi därför på några månader har enats om allt utom två punkter anser jag ändå vara en rejäl framgång.

Tyvärr kan allt falla på dessa två punkter där oenigheten fortfarande råder. Jag kommer de kommande två veckorna försöka mejsla fram kompromisser, men det kommer att bli en tuff utmaning. Det hela kan kompliceras ytterligare av att Rådet ännu inte har en gemensam ståndpunkt då förslaget om undantag från regeln om lesser duty har skapat samma djupa skiljeliner som i Europaparlamentet. Ett betänkande från Europaparlamentet som breddar undantaget från lesser duty rule skulle kunna försvåra de kommande förhandlingarna med Rådet. Men fan ta den som ger sig.

Seminarium om reformen av antidumpingtullar på Kommerskollegium

I dag medverkade jag i ett seminarie om reformen av EU:s antidumping- och antisubventionstullar hos Kommerskollegium, den svenska myndigheten för utrikeshandel, EU:s inre marknad och handelspolitik. Som Europaparlamentets ansvarige av reformen presenterade jag därmed i morse mitt lagförslag och talade om den långa uppförsbacke jag nu står framför. Nordeuropa står mot Sydeuropa, frihandelsvänner mot frihandelsfientliga.

I korthet handlar kommissionens förslag om två centrala punkter: regeln om lägre tull (lesser duty rule) och skeppningsklausulen. Lesser duty rule innebär att Kommissionen enbart kan införa en tull mot prisdumping eller statlig subventionering av varor som som endast korrigerar skadan. På så sätt införs en lägre tull, något som är mindre skadligt för konsumenter och exportberoende länder i en mycket mer globaliserad värld. Men nu vill Kommissionens urvattna denna regel genom att undanta varor där “strukturella råvarudistortioner” förekommer.

Problemet är att det inte finns en definition på vad en sådan strukturell råvarudistortion innefattar. Beroende på hur man väljer att definiera begreppet kan det innebära att regeln om lägre till mer eller mindre försvinner. Om detta sker kan det leda till att strafftullarna blir så mycket som 40 procentenheter högre, något som skulle drabba vår import av insatsvaror extra hårt, och som i sin tur försvagar vår exportförmåga. Därför ställer jag mig mycket kritisk till att Kommissionen vill undanta denna regel som säkerställer att strafftullarna ligger på en någorlunda rimlig nivå.

En annan viktig fråga som diskuterades under seminariet var skeppningsklausulen. Kommissionen föreslår att importörer ska ha rätt att få information senast två veckor innan en strafftull läggs på en vara. I dag är regeln, senast en dag innan. Ur den aspekten välkomnar jag naturligtvis att tidsfristen förlängs, men den är inte tillräcklig. Martin Magnusson från Kommerskollegium samt Svensk Handels Trade Advisor Stefan Kvarfordt instämde i kritiken mot att två veckor inte alls är tillräckliga. Svensk Handel menade att sex veckor vore mer rimligt. Därför har jag i mitt lagförslag föreslagit en riktig skeppningsklausul, där varor som redan är på väg till EU undantas från tullarna, just för att skapa förutsägbarhet på marknaden. Aktörer måste få vetskap om att eventuella tullavgifter finns i god tid innan det är för sent.

Just nu förhandlar jag med de övriga politiska grupperna i Europaparlamentet om kompromisser på dessa två punkter. Det är ingen enkel uppgift, och det är ännu oklart om vi kommer att komma överens för att kunna gå till omröstning i utskottet om två veckor. Men även om vi lyckas komma överens behöver också Rådet kunna visa sin ståndpunkt så att förhandlingarna kan påbörjas och avslutas innan mandatperiodens slut.

Men en sak är klar för min del: Vi ska ett regelverk som korrigerar skadan av dumping och statliga subventioner, inte ett regelverk som straffar våra handelspartners. Högre antidumpingtullar påverkar inte bara vår import utan också vår export, vilket har effekter på exportberoende länder som exempelvis Sverige. Kommissionens förslag är helt fel sätt att värna om europeisk export – det är med ökad frihandel som välståndet ökar och där fler jobb växer till.

Slopade tullar för Pakistan – en stor seger för utveckling och mänskliga rättigheter

I dag röstade Europaparlamentet om att tio utvecklingsländer, däribland Pakistan, skulle få nolltullar på deras export till EU eller inte. Lyckligtvis gav Europaparlamentet sitt starka stöd till att sänka tullarna, men vägen dit har inte varit enkel.

För ett par år sedan var jag Europaparlamentets ansvarige för reformen av den lagstiftning, Generalised Scheme of Preferences (GSP+), som nu träder i kraft efter årsskiftet. Utvecklingsländer kan ansöka om att få dessa slopade tullar genom GSP+ om de samtidigt skriver under ett bindande avtal om att implementera 27 FN-konventioner om mänskliga rättigheter, arbetsrättigheter och miljöstandarder.

När de väl fått tullfritt tillträde till den europeiska marknaden måste länderna regelbundet visa för EU-kommissionen att de stegvis gör ansträngningar för att leva upp till FN-konventionerna. Systemet är därmed ett vackert samspel mellan handel, mänskliga rättigheter och utveckling. Det ger en chans ut ur fattigdom och hunger. Det är med andra ord ett system som vi borde vara mycket stolta över.

Därför har jag varit mycket engagerad i att försvara dessa länders rätt till bättre handelsvillkor. Men min åsikt delades inte av alla. Några ledamöter i utskottet vill inte ge dessa tio länder, däribland Pakistan, handelspreferenser och skrev därför en resolution som motsätter sig EU-kommissionens planer. Jag blir trött på att vissa delar av Europaparlamentet ständigt motsätter sig allt som har med Pakistan att göra.

Varför? Den officiella anledningen till varför man motsätter sig är att kommissionen har buntat ihop tio länder i samma paket, vilket tydligen gör det svårare för Europaparlamentet att granska varje land för sig. Den halv-officiella: Pakistan har för dålig respekt för mänskliga rättigheter för att få handla med EU. Den inofficiella, men riktiga, anledningen: Sydeuropa vill skydda sin textilproduktion från pakistansk textilimport. Det är alltså med riktigt fula knep som protektionisterna försöka stänga ute tio länder med stort behov av ökad handel.

Men det är ytterligare något som gör det hela så osmakligt. Förra sessionen i Strasbourg applåderade hela Europaparlamentet när den pakistanska skolflickan Malala blir belönad med Europaparlamentets Sakharovpris, där hon i sitt tacktal bad Europaparlamentet att hjälpa Pakistan genom bland annat handel. Nästa session vill 182 ledamöter från vänstern och södern vägra det som Malala bad om.

Men det är glädjande att de förlorade detta slag, när Europaparlamentet röstade ner resolutionen med starka röstsiffror. De slopade tullarna kommer ge landet den uppsving som behövs för att säkra den nya demokratin, skapa tillväxt och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna.