Kategoriarkiv: Internet

EU cloud does not cover up flawed European data policy

Yesterday, the Commission announced that its plans to create a European Cloud. Yes, you guessed it right. The Commission is now in the business of cloud computing. Cloud computing is a useful, interesting and innovative technology. I use cloud services myself, on a daily basis. It is a great business idea. But this is not the type of issue into which the Commission should be poking its nose and risk taxpayers’ money.

Initially the EU cloud will serve science. European researchers and their international collaborators will be able to share scientific data and results. But the plan does not end there. By 2020, the Commission plans to develop a European data storage and network infrastructure. The project’s estimated cost: 6.7 billion euros. At least two of those billions will be taken straight from the EU budget.

The Commission argues that its brand new initiative will promote the data-driven economy and make the EU a world leader in the area. If we take a look at the Commission’s track record, however, it is quite poor. Recently, the European Parliament passed a new data protection regulation that will restrain innovation rather than promoting it. In short, the regulation has a perspective on data flows that is outdated even before it will come into effect.

An even more discouraging example is Galileo, the Commission’s project to create a navigation system that could compete with America’s GPS and Russia’s Glonass in the late 1990s. If you have never heard about Galileo, that is because it has not been successful. The system is not predicted to become operational until after 2020. And the initial cost estimate of a few billion euro has increased to over 20 billion euro.

Cloud computing is best left to private entrepreneurs and providers. And if there is a need for inter-institutional sharing of information via a cloud, for example between two European universities, there are many excellent options available: Google Drive, DropBox and OneDrive are only a few examples. The Commission should instead focus on measures that create a favorable business climate for entrepreneurs and innovators. But so far, that has not quite been the case.

Let us just hope that the European Open Science Cloud does not turn into yet another Galileo project.

Vill vi ha ett internet eller ett euronet?

Hotet mot frihandeln idag är idag inte bara en fråga om tullar och kvoter – det är en fråga om ettor och nollor. Nästan all handel idag, och särskilt handel i moderna företag som är viktiga för en avancerad ekonomi som Sveriges, är beroende av dataflöden över gränser. Kommerskollegium skriver i en rapport att handel idag alltid innebär dataflöden och dataflöden innebär att vissa personuppgifter ingår.

Men att det finns personuppgifter i dataflödena innebär inte per definition att det finns ett hot mot den personliga integriteten. Det kan röra sig om att en ingenjörs namn följer med mätdata som tagits upp i test i ett land innan produktionen börjar i ett annat. Eller så handlar det om att namnet på en kunds inköpschef skickas över för att hantera reparationer eller klagomål på en industriprodukt. Utvecklingen i modern produktion går mot att olika steg i värdekedjan sker i olika länder och att produkter i högre grad skräddarsys till en kund än masstillverkas. Om inte dataflödena fungerar avstannar handeln.

Diskussionen kring dataflöden fokuserar allt för ofta enbart på dataskydd och rätten till personlig integritet och inte alls på hur dataflöden och behandlingen av data kan underlättas och bidra till att nya tjänster och värden växer fram som vi som konsumenter efterfrågar och drar nytta av. Även i den svenska debatten är det många som enbart fokuserar på dataskydd och inte alls tänker användarvänlighet. Det hotar framväxten av nya tjänster och i förlängningen också det sätt vi använder internet på idag.

I oktober kom EU-domstolen med en dom som underkände ett avtal om dataflöden mellan EU och USA. Avtalet såg till att man kunde skicka data till USA eftersom landet haren lagstiftning som tillgodosåg personuppgiftsskydd på en trygg nivå. Domstolen hävdar att det inte finns demokratiska garantier för personuppgiftsskydd i USA och att överföring av personuppgifter därför måste förbjudas. Men samtidigt konstaterar Europaparlamentets utredningstjänst att det inte skulle gå att förbjuda dataflöden till Kina eftersom vi har så viktiga ekonomiska relationer med det landet. Det vore helt bisarrt om man kan föra över data till enpartistaten Kina men inte till en demokratisk rättsstat som USA.

Just nu står EU alltså utan det här avtalet, men det betyder inte att man inte får föra över data till USA över huvud taget. Nej, det är nu upp till varje medlemsstats myndighet att bestämma om det ska få göras eller inte. Istället för att veta vad EU kräver för att flytta data till USA behöver företag idag alltså förhålla sig till 28 olika regelverk för att göra det. Det är oacceptabelt av två skäl. För det första har vi alltså en snårskog av regler som företag ska förhålla sig till. En snårskog som storföretag som Facebook och Google säkert kan klara av att hitta i, men knappast mindre företag som i en del i en tillverkningsprocess skickar data om vem på företaget som ska testa produkten när den är levererad. Det värsta är ändå att det skapar hinder på EU:s inre marknad, företag i olika länder får olika förutsättningar.

Detta är ju något som EU-kommissionen borde oroa sig över, de ska ju vara fördragens väktare och värna den inre marknaden – men därifrån har det varit tyst i över tre månader. Kommissionen måste ta den här frågan på allvar, både i förhandlingarna om frihandelsavtalet med USA, men också tjänsteavtalet TiSA. Men Kommissionen drar fötterna efter sig.

För snart två månader sedan frågade jag Kommissionen hur de ska se till att få till att dataflödena över Atlanten kommer igång igen och därmed en fungerande handel. Men de har fortfarande inte svarat. Det är oroande. De tycks inte kunna svara hur de vill lösa detta, trots att det borde vara högsta prioritet.

Men mitt i denna debatt råder ett flertal missuppfattningar. Data handlar alltså inte om att känsliga personuppgifter lagras på en server i USA. Det handlar uppgifter om saker som temperatur i en flyplansmotor?. I EU-debatten brukar det mest skrämmande vara olika förkortningar. Är det inte TiSA är det TTIP som får folk att slå på stora varningstrumman. Men det farligaste av alla förkortningar verkar alltid vara just USA och jag är rädd att detta är en anledning till Kommissionens senfärdighet.

Om inte EU-kommissionen tar frågan om fria dataflöden över gränser på allvar så undrar jag hur de ser på framtiden för EU och internet. Får vi inte till ett fungerande avtal med USA och andra demokratiska rättsstater så kommer det säkert inte finnas mycket av ett internet i EU, vi kommer att få ett euronet. Det är något som garanterat kommer innebära att tillväxten i Europa aldrig tar fart.

Övervakningsdebatten får inte leda till protektionism

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi vill ha skydd för privatlivets helgd, och vi vill ha frihandel. Om det ena hotas får vi inte lockas att också hota den andra. Därför är det mycket tråkigt att Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter nu använder NSA:s spionage som ett svepskäl för att driva en protektionistisk agenda och grusa frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU.

Europaparlamentet antog i går den resolution om NSA, dataskydd och skydd för privatlivet som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter tidigare godkänt. Detta tillhör utskottets mandat och är givetvis helt i sin ordning. Men precis som när Europaparlamentet ville undanta så kallade “audiovisuella tjänster” från frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, för att skydda fransk film så är det underliggande skälet protektionism och rädsla för handel. Ja, alla villkor, begränsningar och undantag som antas såhär i förhandlingarnas linda försämrar förutsättningarna att nå ett ambitiöst avtal som leder till mer frihandel mellan världens två största ekonomier.

Självklart måste vi diskutera massövervakning, det är inte det min kritik handlar om. Men vi behöver inte ha mindre internationell handel för det. En mer integrerad värld, med mer frihandel och ett större utbyte av varor och tjänster, är snarast en förutsättning för att kunna ha framgångsrika diskussioner om säkerhet, spionage och övervakning. Men det är väldigt synd att svenska socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister i Europaparlamentet inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt och därmed motsätter sig TTIP. Det skyddar oss inte från övervakning, utan kommer bara att drabba den svenska ekonomin och svenska jobb.

Övervakningsdebatten får inte leda till protektionism

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi vill ha skydd för privatlivets helgd, och vi vill ha frihandel. Om det ena hotas får vi inte lockas att också hota den andra. Därför är det unket att Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter nu använder NSA:s spionage som ett svepskäl för att driva en protektionistisk agenda och grusa frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU.

Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter antog i veckan en resolution om NSA, om dataskydd och skydd för privatlivet. Detta tillhör utskottets mandat och är givetvis helt i sin ordning. Men precis som när Europaparlamentet ville undanta så kallade “audiovisuella tjänster” från avtalet för att skydda fransk film så är det underliggande skälet protektionism och rädsla för handel. Ja, alla villkor, begränsningar och undantag som antas såhär i förhandlingarnas linda försämrar förutsättningarna att nå ett ambitiöst avtal som leder till mer frihandel emellan.

Självklart måste vi diskutera massövervakning, det är inte det min kritik handlar om. Men vi behöver inte ha mindre internationell handel för det. En mer integrerad värld, med mer frihandel och ett större utbyte av varor och tjänster, är snarast en förutsättning för att kunna ha framgångsrika diskussioner om säkerhet, spionage och övervakning.

Seriöst, hur kan svenska europaparlamentriker vilja avkriminalisera förtal?

Okej, idag börjar alltså den s k Instagramrättegången där två tonårstjejer på Instagram å det grövsta förtalat andra unga tjejer i Göteborgs-området. Samtidigt i en annan del av Europa, i Strasbourg, röstar Europaparlamentet om en rapport om mediafrihet.

Rapporten lyfter givetvis många viktiga aspekter av mediafrihet och hoten mot densamma i Europa. Men som vanligt när vi i Europaparlamentet vill ha åsikter om media i medlemsstaterna blir det tokigt. Mkt tokigt…

I detta fall kräver man i rapporten bland annat att alla medlemsstater ska avkriminalisera förtal – snarast. (se artikel 25) Och håll i er, denna rapport röstade alla svenska europaparlamentariker för (givetvis med undantag för oss moderater och kristdemokraternas Alf Svensson). Tycker inte de att de unga göteborgstjejerna som blivit uthängda med namn, bild och i helt oacceptabla ordalag blivit beskrivna som ”slampor” är brottsoffer?

Och hur kan man efter den senaste tidens debatt om ”näthatet” dra slutsatsen att vi nu bör avkriminalisera förtal?

Juridikprofessorn Mårten Schultz m fl skriver idag en debattartikel i Aftonbladet där han argumenterar väl för att vi bör gå i rakt motsatt riktning.  Att vi för brottsoffrens skull snarare bör se allvarligare på förtalsbrott, att polis och åklagare bör prioritera förtalsbrott högre och att vi lagstiftare bör skärpa lagarna mot förtal. Man kan diskutera om han går för långt när han förefaller vilja låta förtal gå under allmänt åtal, men att som

majoriteten av de svenska europaparlamentarikerna gör, stödja en avkriminalisering av brottet?

Men visst, de kanske inte läste förslaget så noga. Eller de kanske inte hade alla de som förtalas på nätet i åtanke när de röstade för yttrandet som vill avkriminalisera förtal. Men även om de ansåg att det BARA rörde att journalister och media inte borde kunna åtalas, så är det en underlig tankegång. Bör det inte vara brott med ett brottsoffer om en journalist förtalar någon? Och är det något vi bör lära av hur vårt medielandskap förändras så är det att gänserna mellan journalister och media och oss konsumenter och allmänhet är allt annat än tydliga på internet idag.

Så, samtidigt som vi i Sverige har en diskussion om att kanske till och med utvidga ansvaret för media i förtalsfrågor (något man givetvis i sig måste vara försiktig och noggrann med) så yrkar alltså samtliga svenska europaparlamentariker (förutom, återigen, moderaterna och kristdemokraterna) för att avkriminalisera sådana handlingar. Det är allvarligt och ogenomtänkt dels i sak, men sänder också ut dubbla och förvirrade budskap om vilken linje dessa svenska ledamöter vill driva. Jag kan inte tänka mig att deras partier i Sverige driver denna linje. Och Det gör ytterst att man ställer sig frågan: På vems sida står de? Vill de stå upp för dem som utsätts för kränkningar och hat online på riktigt, eller är det bara fluff och retorik? Som lagstiftare måste man ta ett bredare ansvar för helheten, vara konsekvent i hur man driver frågor, och när man trycker på ja- respektive nej-knappen. Pinsamt!

P.S. litar ni inte på mig, se röstprotokollet, sid 31-32 D.S.

zp8497586rq