Kategoriarkiv: Internet

Övervakningsdebatten får inte leda till protektionism

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi vill ha skydd för privatlivets helgd, och vi vill ha frihandel. Om det ena hotas får vi inte lockas att också hota den andra. Därför är det mycket tråkigt att Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter nu använder NSA:s spionage som ett svepskäl för att driva en protektionistisk agenda och grusa frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU.

Europaparlamentet antog i går den resolution om NSA, dataskydd och skydd för privatlivet som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter tidigare godkänt. Detta tillhör utskottets mandat och är givetvis helt i sin ordning. Men precis som när Europaparlamentet ville undanta så kallade “audiovisuella tjänster” från frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, för att skydda fransk film så är det underliggande skälet protektionism och rädsla för handel. Ja, alla villkor, begränsningar och undantag som antas såhär i förhandlingarnas linda försämrar förutsättningarna att nå ett ambitiöst avtal som leder till mer frihandel mellan världens två största ekonomier.

Självklart måste vi diskutera massövervakning, det är inte det min kritik handlar om. Men vi behöver inte ha mindre internationell handel för det. En mer integrerad värld, med mer frihandel och ett större utbyte av varor och tjänster, är snarast en förutsättning för att kunna ha framgångsrika diskussioner om säkerhet, spionage och övervakning. Men det är väldigt synd att svenska socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister i Europaparlamentet inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt och därmed motsätter sig TTIP. Det skyddar oss inte från övervakning, utan kommer bara att drabba den svenska ekonomin och svenska jobb.

Övervakningsdebatten får inte leda till protektionism

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi vill ha skydd för privatlivets helgd, och vi vill ha frihandel. Om det ena hotas får vi inte lockas att också hota den andra. Därför är det unket att Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter nu använder NSA:s spionage som ett svepskäl för att driva en protektionistisk agenda och grusa frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU.

Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter antog i veckan en resolution om NSA, om dataskydd och skydd för privatlivet. Detta tillhör utskottets mandat och är givetvis helt i sin ordning. Men precis som när Europaparlamentet ville undanta så kallade “audiovisuella tjänster” från avtalet för att skydda fransk film så är det underliggande skälet protektionism och rädsla för handel. Ja, alla villkor, begränsningar och undantag som antas såhär i förhandlingarnas linda försämrar förutsättningarna att nå ett ambitiöst avtal som leder till mer frihandel emellan.

Självklart måste vi diskutera massövervakning, det är inte det min kritik handlar om. Men vi behöver inte ha mindre internationell handel för det. En mer integrerad värld, med mer frihandel och ett större utbyte av varor och tjänster, är snarast en förutsättning för att kunna ha framgångsrika diskussioner om säkerhet, spionage och övervakning.

Seriöst, hur kan svenska europaparlamentriker vilja avkriminalisera förtal?

Okej, idag börjar alltså den s k Instagramrättegången där två tonårstjejer på Instagram å det grövsta förtalat andra unga tjejer i Göteborgs-området. Samtidigt i en annan del av Europa, i Strasbourg, röstar Europaparlamentet om en rapport om mediafrihet.

Rapporten lyfter givetvis många viktiga aspekter av mediafrihet och hoten mot densamma i Europa. Men som vanligt när vi i Europaparlamentet vill ha åsikter om media i medlemsstaterna blir det tokigt. Mkt tokigt…

I detta fall kräver man i rapporten bland annat att alla medlemsstater ska avkriminalisera förtal – snarast. (se artikel 25) Och håll i er, denna rapport röstade alla svenska europaparlamentariker för (givetvis med undantag för oss moderater och kristdemokraternas Alf Svensson). Tycker inte de att de unga göteborgstjejerna som blivit uthängda med namn, bild och i helt oacceptabla ordalag blivit beskrivna som ”slampor” är brottsoffer?

Och hur kan man efter den senaste tidens debatt om ”näthatet” dra slutsatsen att vi nu bör avkriminalisera förtal?

Juridikprofessorn Mårten Schultz m fl skriver idag en debattartikel i Aftonbladet där han argumenterar väl för att vi bör gå i rakt motsatt riktning.  Att vi för brottsoffrens skull snarare bör se allvarligare på förtalsbrott, att polis och åklagare bör prioritera förtalsbrott högre och att vi lagstiftare bör skärpa lagarna mot förtal. Man kan diskutera om han går för långt när han förefaller vilja låta förtal gå under allmänt åtal, men att som

majoriteten av de svenska europaparlamentarikerna gör, stödja en avkriminalisering av brottet?

Men visst, de kanske inte läste förslaget så noga. Eller de kanske inte hade alla de som förtalas på nätet i åtanke när de röstade för yttrandet som vill avkriminalisera förtal. Men även om de ansåg att det BARA rörde att journalister och media inte borde kunna åtalas, så är det en underlig tankegång. Bör det inte vara brott med ett brottsoffer om en journalist förtalar någon? Och är det något vi bör lära av hur vårt medielandskap förändras så är det att gänserna mellan journalister och media och oss konsumenter och allmänhet är allt annat än tydliga på internet idag.

Så, samtidigt som vi i Sverige har en diskussion om att kanske till och med utvidga ansvaret för media i förtalsfrågor (något man givetvis i sig måste vara försiktig och noggrann med) så yrkar alltså samtliga svenska europaparlamentariker (förutom, återigen, moderaterna och kristdemokraterna) för att avkriminalisera sådana handlingar. Det är allvarligt och ogenomtänkt dels i sak, men sänder också ut dubbla och förvirrade budskap om vilken linje dessa svenska ledamöter vill driva. Jag kan inte tänka mig att deras partier i Sverige driver denna linje. Och Det gör ytterst att man ställer sig frågan: På vems sida står de? Vill de stå upp för dem som utsätts för kränkningar och hat online på riktigt, eller är det bara fluff och retorik? Som lagstiftare måste man ta ett bredare ansvar för helheten, vara konsekvent i hur man driver frågor, och när man trycker på ja- respektive nej-knappen. Pinsamt!

P.S. litar ni inte på mig, se röstprotokollet, sid 31-32 D.S.

zp8497586rq