Kategoriarkiv: Internet

Svenskt rekord i hyckleri

Teknikutvecklingen har gjort det lättare för människor att dela på varor och tjänster och vi har fått ett helt nytt begrepp för att beskriva detta fenomen: delningsekonomin. Den är i viss grad okänd och svårdefinierbar. Men vi får inte låta oss skrämmas av de utmaningar som de allra flesta nymodigheter för med sig. Delningsekonomin innebär enorma möjligheter till smartare fördelning av både resurser och arbetskraft på helt frivillig basis.

Peter Sunde verkar dock ha missat poängen helt och hållet. Han kallar delningsekonomin för extremkapitalism, som om det vore ett skällsord, och beklagar sig över att vi betalar “skatt” till amerikanska storbolag när vi använder deras delningstjänster. Dessutom tillverkar dessa storbolag inte ens några produkter, utan agerar enbart som förmedlare. Ve och fasa!

Det är knappast rimligt att jämföra skatt med att avvara en peng för förmedlingen av en tjänst eller vara. Till skillnad från att betala skatt, så är det helt frivilligt att beställa taxi genom Uber. Och om företag endast fick tillverka produkter, då skulle inte särskilt mycket av den svenska ekonomin finnas kvar. Ändå kräver Peter Sunde strängare och utökad reglering av delningsekonomin. Som om Air BnB vore anledningen till den svenska bostadsbristen, snarare än decennier av misslyckad bostadspolitik och — ni gissade rätt — felaktiga regleringar. Vad verkar mest troligt?

Världen är i förändring, och vi i Sverige får inte missa tåget. Delningsekonomin är förmodligen här för att stanna. Det innebär kanske att begreppen arbetsgivare och arbetstagare kommer att stöpas om. Men att en modell är annorlunda behöver inte betyda att den är sämre. Målet med regleringar måste vara att skapa mer välfungerande marknader, inte att hindra marknadsmekanismerna från att fungera, försöka stävja innovation eller stoppa nya fenomen som effektiviserar vår användning av resurser och gör vardagen enklare.

Delningsekonomin erbjuder inte bara flexibilitet till användarna, utan även till de som levererar tjänster eller varor. Tröskeln till att komma i arbete blir därmed lägre. Nya vägar in i det svenska samhället skapas. På detta sätt är delningsekonomin smått unik. Och förmedlarens trovärdighet bygger, som i alla andra fall, på hur nöjda både användarna och leverantörerna är.

Peter Sundes inlägg måste vara nytt svenskt rekord i hyckleri. The Pirate Bays grundare går till storms mot delningsekonomin. Att dela var tydligen okej så länge det handlade om att dela andras egendom, mot deras vilja. Men när det sker helt frivilligt, ja, då måste det regleras eller allra helst förbjudas.

EU cloud does not cover up flawed European data policy

Yesterday, the Commission announced that its plans to create a European Cloud. Yes, you guessed it right. The Commission is now in the business of cloud computing. Cloud computing is a useful, interesting and innovative technology. I use cloud services myself, on a daily basis. It is a great business idea. But this is not the type of issue into which the Commission should be poking its nose and risk taxpayers’ money.

Initially the EU cloud will serve science. European researchers and their international collaborators will be able to share scientific data and results. But the plan does not end there. By 2020, the Commission plans to develop a European data storage and network infrastructure. The project’s estimated cost: 6.7 billion euros. At least two of those billions will be taken straight from the EU budget.

The Commission argues that its brand new initiative will promote the data-driven economy and make the EU a world leader in the area. If we take a look at the Commission’s track record, however, it is quite poor. Recently, the European Parliament passed a new data protection regulation that will restrain innovation rather than promoting it. In short, the regulation has a perspective on data flows that is outdated even before it will come into effect.

An even more discouraging example is Galileo, the Commission’s project to create a navigation system that could compete with America’s GPS and Russia’s Glonass in the late 1990s. If you have never heard about Galileo, that is because it has not been successful. The system is not predicted to become operational until after 2020. And the initial cost estimate of a few billion euro has increased to over 20 billion euro.

Cloud computing is best left to private entrepreneurs and providers. And if there is a need for inter-institutional sharing of information via a cloud, for example between two European universities, there are many excellent options available: Google Drive, DropBox and OneDrive are only a few examples. The Commission should instead focus on measures that create a favorable business climate for entrepreneurs and innovators. But so far, that has not quite been the case.

Let us just hope that the European Open Science Cloud does not turn into yet another Galileo project.

Vill vi ha ett internet eller ett euronet?

Hotet mot frihandeln idag är idag inte bara en fråga om tullar och kvoter – det är en fråga om ettor och nollor. Nästan all handel idag, och särskilt handel i moderna företag som är viktiga för en avancerad ekonomi som Sveriges, är beroende av dataflöden över gränser. Kommerskollegium skriver i en rapport att handel idag alltid innebär dataflöden och dataflöden innebär att vissa personuppgifter ingår.

Men att det finns personuppgifter i dataflödena innebär inte per definition att det finns ett hot mot den personliga integriteten. Det kan röra sig om att en ingenjörs namn följer med mätdata som tagits upp i test i ett land innan produktionen börjar i ett annat. Eller så handlar det om att namnet på en kunds inköpschef skickas över för att hantera reparationer eller klagomål på en industriprodukt. Utvecklingen i modern produktion går mot att olika steg i värdekedjan sker i olika länder och att produkter i högre grad skräddarsys till en kund än masstillverkas. Om inte dataflödena fungerar avstannar handeln.

Diskussionen kring dataflöden fokuserar allt för ofta enbart på dataskydd och rätten till personlig integritet och inte alls på hur dataflöden och behandlingen av data kan underlättas och bidra till att nya tjänster och värden växer fram som vi som konsumenter efterfrågar och drar nytta av. Även i den svenska debatten är det många som enbart fokuserar på dataskydd och inte alls tänker användarvänlighet. Det hotar framväxten av nya tjänster och i förlängningen också det sätt vi använder internet på idag.

I oktober kom EU-domstolen med en dom som underkände ett avtal om dataflöden mellan EU och USA. Avtalet såg till att man kunde skicka data till USA eftersom landet haren lagstiftning som tillgodosåg personuppgiftsskydd på en trygg nivå. Domstolen hävdar att det inte finns demokratiska garantier för personuppgiftsskydd i USA och att överföring av personuppgifter därför måste förbjudas. Men samtidigt konstaterar Europaparlamentets utredningstjänst att det inte skulle gå att förbjuda dataflöden till Kina eftersom vi har så viktiga ekonomiska relationer med det landet. Det vore helt bisarrt om man kan föra över data till enpartistaten Kina men inte till en demokratisk rättsstat som USA.

Just nu står EU alltså utan det här avtalet, men det betyder inte att man inte får föra över data till USA över huvud taget. Nej, det är nu upp till varje medlemsstats myndighet att bestämma om det ska få göras eller inte. Istället för att veta vad EU kräver för att flytta data till USA behöver företag idag alltså förhålla sig till 28 olika regelverk för att göra det. Det är oacceptabelt av två skäl. För det första har vi alltså en snårskog av regler som företag ska förhålla sig till. En snårskog som storföretag som Facebook och Google säkert kan klara av att hitta i, men knappast mindre företag som i en del i en tillverkningsprocess skickar data om vem på företaget som ska testa produkten när den är levererad. Det värsta är ändå att det skapar hinder på EU:s inre marknad, företag i olika länder får olika förutsättningar.

Detta är ju något som EU-kommissionen borde oroa sig över, de ska ju vara fördragens väktare och värna den inre marknaden – men därifrån har det varit tyst i över tre månader. Kommissionen måste ta den här frågan på allvar, både i förhandlingarna om frihandelsavtalet med USA, men också tjänsteavtalet TiSA. Men Kommissionen drar fötterna efter sig.

För snart två månader sedan frågade jag Kommissionen hur de ska se till att få till att dataflödena över Atlanten kommer igång igen och därmed en fungerande handel. Men de har fortfarande inte svarat. Det är oroande. De tycks inte kunna svara hur de vill lösa detta, trots att det borde vara högsta prioritet.

Men mitt i denna debatt råder ett flertal missuppfattningar. Data handlar alltså inte om att känsliga personuppgifter lagras på en server i USA. Det handlar uppgifter om saker som temperatur i en flyplansmotor?. I EU-debatten brukar det mest skrämmande vara olika förkortningar. Är det inte TiSA är det TTIP som får folk att slå på stora varningstrumman. Men det farligaste av alla förkortningar verkar alltid vara just USA och jag är rädd att detta är en anledning till Kommissionens senfärdighet.

Om inte EU-kommissionen tar frågan om fria dataflöden över gränser på allvar så undrar jag hur de ser på framtiden för EU och internet. Får vi inte till ett fungerande avtal med USA och andra demokratiska rättsstater så kommer det säkert inte finnas mycket av ett internet i EU, vi kommer att få ett euronet. Det är något som garanterat kommer innebära att tillväxten i Europa aldrig tar fart.

Övervakningsdebatten får inte leda till protektionism

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi vill ha skydd för privatlivets helgd, och vi vill ha frihandel. Om det ena hotas får vi inte lockas att också hota den andra. Därför är det mycket tråkigt att Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter nu använder NSA:s spionage som ett svepskäl för att driva en protektionistisk agenda och grusa frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU.

Europaparlamentet antog i går den resolution om NSA, dataskydd och skydd för privatlivet som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter tidigare godkänt. Detta tillhör utskottets mandat och är givetvis helt i sin ordning. Men precis som när Europaparlamentet ville undanta så kallade “audiovisuella tjänster” från frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, för att skydda fransk film så är det underliggande skälet protektionism och rädsla för handel. Ja, alla villkor, begränsningar och undantag som antas såhär i förhandlingarnas linda försämrar förutsättningarna att nå ett ambitiöst avtal som leder till mer frihandel mellan världens två största ekonomier.

Självklart måste vi diskutera massövervakning, det är inte det min kritik handlar om. Men vi behöver inte ha mindre internationell handel för det. En mer integrerad värld, med mer frihandel och ett större utbyte av varor och tjänster, är snarast en förutsättning för att kunna ha framgångsrika diskussioner om säkerhet, spionage och övervakning. Men det är väldigt synd att svenska socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister i Europaparlamentet inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt och därmed motsätter sig TTIP. Det skyddar oss inte från övervakning, utan kommer bara att drabba den svenska ekonomin och svenska jobb.

Övervakningsdebatten får inte leda till protektionism

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi vill ha skydd för privatlivets helgd, och vi vill ha frihandel. Om det ena hotas får vi inte lockas att också hota den andra. Därför är det unket att Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter nu använder NSA:s spionage som ett svepskäl för att driva en protektionistisk agenda och grusa frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU.

Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter antog i veckan en resolution om NSA, om dataskydd och skydd för privatlivet. Detta tillhör utskottets mandat och är givetvis helt i sin ordning. Men precis som när Europaparlamentet ville undanta så kallade “audiovisuella tjänster” från avtalet för att skydda fransk film så är det underliggande skälet protektionism och rädsla för handel. Ja, alla villkor, begränsningar och undantag som antas såhär i förhandlingarnas linda försämrar förutsättningarna att nå ett ambitiöst avtal som leder till mer frihandel emellan.

Självklart måste vi diskutera massövervakning, det är inte det min kritik handlar om. Men vi behöver inte ha mindre internationell handel för det. En mer integrerad värld, med mer frihandel och ett större utbyte av varor och tjänster, är snarast en förutsättning för att kunna ha framgångsrika diskussioner om säkerhet, spionage och övervakning.