Christofer Fjellner

Kategori: Jakt

Totalt 8 inlägg

Summerar mina tankar om vapendirektivet

Jag har nog aldrig träffat en politiker som tycker sig få tillräcklig uppskattning för det arbete de gör. Men jag har ärligt talat rätt svårt för dem som gnäller om det. Men när man däremot anklagas för att ha gjort saker och agerat på ett visst sätt, trots att man under lång tid idogt arbetat för någonting helt annat och tror sig ha bidragit till raka motsatsen blir man lite besviken och känner sig manad att svara.

Det regnar huvudlösa påståenden, anklagelser och påhopp mot oss moderater om hur vi agerat kring det nya vapendirektivet just nu från allt från Timbro till liberala tyckare till sportskyttar och jägare. Igår röstade Europaparlamentet för vapendirektivet med röstsiffrorna 491 för och 178 emot. Det verkar som att vi hade rätt i vår analys att vapendirektivet skulle gå igenom med bred majoritet. Vi moderater är utan tvekan de som arbetat mest med vapendirektivet i Europaparlamentet. Jag krävde tidigt att direktivet skulle förkastas och Anna Maria har gjort ett stort arbete i partigruppen för att sy ihop den kompromiss som röstades igenom igår. Vi kunde ha valt att göra som många av de andra, och ställa oss vid sidan av och rösta emot. Det hade ärligt talat varit en bekväm position att ta. Konsekvensen hade varit att vapendirektivet röstats igenom med röstsiffrorna 488 för och 181 emot istället. Men det är troligt att direktivet då hade innehållit sådant som förbud mot distansförsäljning eller kanske till och med halvautomater, tidsbegränsade licenser eller obligatoriska mentaltester. Jag har svårt att se att det skulle ha gjort saken bättre för jägare och skyttar.

Jag hade givetvis helst sett att det inte blev någon förändring av direktivet överhuvudtaget. Den som följt mitt arbete med vapendirektivet vet att jag redan långt innan förslaget presenterades agerade för att det inte skulle bli någon översyn, att jag krävde att förslaget skulle skrotas, argumenterade emot förslaget i utskottet och bidrog till att förbättra förslaget.

Men är det någonting jag lärt mig efter mer än tolv år i Europaparlamentet är det att när något verkligt viktigt har man inte råd att driva symbolpolitik. Då kan du inte ställa dig vid sidan av och bara säga nej. Då måste man vara pragmatisk och gå in för att påverka slutresultatet och dra förslaget i rätt riktning. För annars kommer någon annan att dra det i en annan riktning medan du själv står vid sidan och tittar på. Och då spelar ditt nej ingen roll alls, det påverkar inte slutresultatet. Det är vad som hade hänt om vi moderater gjort som en del andra svenskar och ställt oss vid sidan av och röstat emot.

Det är verkligen som Marit Paulsen vid något tillfälle klokt påpekade för mig, ”Det enda du vet i en demokrati är att det aldrig blir som du vill”. Och det var just därför jag var så tydlig när jag förklarade för Malmström att ett nytt vapendirektiv vore att öppna pandoras ask, när hon presenterade utredningen som ligger till grund för förslaget 2013. Det direktiv och den lagstiftning som gäller idag är en kompromiss mellan olika intressen, och när man öppnar det kommer det bli en ny kompromiss med en ny balans. Och i grunden har inte synen på vapen blivit bättre i samhället i stort sedan direktivet senast reviderades 2008. Där har vi själva grundproblemet!

Vad jag tyckt om förslaget har nog inte undgått någon som följt mitt arbete, eller de debatter som vi har haft i utskottet till exempel här och här. Jag krävde från början att förslaget skulle förkastas och att kommissionen skulle göra om och göra rätt. Men politik handlar inte om att ha rätt, det handlar om att få rätt och att i slutet av dagen kunna räkna till 51. Och sannolikheten för att en majoritet av mina kollegor hade röstat för att förkasta direktivet var trots allt obefintlig. Så stor är inte kunskapen om jakt och sportskytte bland de 751 Europaparlamentarikerna. Det visste jag redan från början. Det är dessutom väldigt ovanligt att Europaparlamentet skickar tillbaka lagstiftning till kommissionen. Men det gör inte kravet mindre viktigt. Tvärt om då allt i Europaparlamentet och politiken generellt sett är kompromisser. Och inför kompromisser är krav som dessa väldigt viktiga för att flytta centrum och balansera upp kompromissen. Det verkar ha fungerat. Det är något som Vicky Ford, som varit föredragande för lagstiftningen, också påpekade då hon tackade mig för att jag lagt ett sådant förslag. För i princip ingenting av det galenpannorna drivit, de som ville göra ett dåligt förslag ännu sämre, blir nu verklighet.

Medveten om att vi, trots mina försök, inte skulle kunna stoppa förslaget har frågan varit hur kompromissen skulle bli. Och jag är ärligt talat ganska nöjd med resultatet. Visst, det är just en kompromiss, inte vad jag själv och säkert många med er hade önskat. Men hade någon sagt till mig att förslaget skulle bli så pass bra som det faktiskt blev när vi började jobba med vapendirektivet hade jag aldrig trott dem. Vi får inte glömma hur illa denna resa startade. Att EU-kommissionens ursprungsförslag förslag innehöll bland annat krav på läkarundersökning, tidsbegränsade vapenlicenser, förbud mot många halvautomater och förbud av distansförsäljning på nätsidor som blocket. Och i Europaparlamentet var det många som ville göra förslaget ännu jävligare. Och just givet de förutsättningarna måste jag säga att jag är ganska nöjd. Jag vet att många av er som läser detta är missnöjda, men det är faktiskt svårt att se att det kunde ha blivit mycket bättre. Och jag vill påminna om att EU-kommissionen var så missnöjd med den överenskommelse som nu har röstats igenom att de länge hotade med att dra tillbaka förslaget.

Det är lätt att glömma bort att alternativet till det som nu har röstats igenom inte är ingenting alls. Alternativen var inte den här reformen eller ingen reform alls. Det råder ingen som helst tvekan om att det finns en majoritet för att skärpa EU:s vapendirektiv. Den stora frågan var hur. Kunskapen om jakt och skytte är inte särskilt god bland de flesta av mina kollegor. Om inte jag och andra hade jobbat för att förbättra förslaget hade det utan tvekan funnits en majoritet bakom en reform som skulle ligga betydligt närmare EU-kommissionens förslag, eller kanske till och med värre än det. Det är alternativet. Och om jag och andra som har kämpat för att göra förslaget bättre inför slutomröstningen hade deklarerat att vi inte skulle stödja den kompromiss vi kommit överens om, varför skulle de som ville göra förslaget sämre hålla fast vid den? Då hade vi lämnat fältet öppet för dem att driva igenom alla de förändringar som de ville ha från början och som hade gått betydligt längre än det direktiv vi nu har. Det är kompromissens själva natur, en grundförutsättning, att man lovar att överge sin ursprungsposition för att ställa sig bakom någonting som ingen part är riktigt nöjd med.

Dessutom skulle vi som står på samma sida som jägare och skyttar förlora all trovärdighet nästa gång Europaparlamentet lagstiftar om någonting som är viktigt för dem. Då skulle jag inte ha något inflytande nästa gång Europaparlamentet lagstiftar om vargjakt, vapenpass eller varför inte nästa gång vapendirektivet ska ses över.

Jag förstår att det finns de som inte varit med i processen, som stått vid sidan av och tittat på, som symboliskt valde att rösta emot vapendirektivet. Det är en bekväm position att ta och ärligt talat hade jag själv gärna tryckt på den röda knappen. Men när man inte har försökt göra förslaget bättre, om man inte har försökt få bort allt det som var dåligt i förhandlingarna blir det bara tom symbolpolitik. Det påverkade inte slutresultatet ett endaste dugg. Det var ett slag i luften när vapendirektivet röstades igenom. Jag kan ha förståelse för de som känner att det var i alla fall någon som lyssnade. Men vad vann Sveriges jägare och sportskyttar på det? Svaret är ingenting. För de som nu valt att stå vid sidan och rösta emot har inte påverkat en bokstav i vapendirektivet. Hur kan det vara bra för svenska jägare och sportskyttar?

Jag tror jag vågar påstå att när Sverige så småningom ska genomföra det nya direktivet i nationell lagstiftning kommer vi i princip inte att behöva ändra någonting i vapenlagstiftningen som rör utfärdandet av licenser och annat som vanliga vapenägare kommer att märka av. Sverige har redan kanske Europas mest restriktiva vapenlagstiftning och många av de förändringar som nu görs kommer från just Sverige. Sverige kommer att behöva ändra regler för sådant som spårbarhet av stulna vapen och deaktivering. Men det är knappast regler som jägare eller sportskyttar kommer att märka av.

Däremot kommer jag att agera för att Sverige passar på att förenkla vapenlagstiftningen och ta bort onödiga krav. Vi kan faktiskt göra det betydligt snabbare och enklare att godkänna licenser och nu har vi ett gyllene tillfälle att göra just detta.

Men visst är det så att det finns en hel del i det nya direktivet som jag inte gillar. Framför allt är det urdumt att flytta halvautomater utrustade med magasin med kapacitet för fler än tio skott till en helt ny kategori A7. Kategori A har hittills varit förbehållen militära vapen som man inte kan få licens på. Att flytta dem till kategori A skickar helt fel signaler till sportskyttar som använder dessa vapen. Men huvudalternativet bland majoriteten av mina kollegor var trots allt ännu dummare; att förbjuda dem helt och hållet! Och reglerna för att utfärda licens för den typen av vapen kommer Sverige inte att behöva ändra. Redan idag krävs det att man är med i en sportskytteklubb för att få licens för den typen av vapen. Och för mig är det viktigast. Sedan är det sant som vissa påpekar att de flesta halvautomater kan utrustas med magasin som tar fler än tio skott och det här är en av de delar som är riktigt illa formulerad. Men det viktigaste är trots allt inte hur texten är formulerad utan hur reglerna kommer att påverka jägare, skyttar och vapenägare.

Några har hört av sig till mig för att de är oroliga över en skrivning om att vapenlicenser ska granskas regelbundet, minst var femte år. Det tycker jag inte man ska vara orolig över. Sverige lever redan upp till det kravet, då vi har en fortlöpande kontroll där vapenregistret dagligen stäms av mot belastningsregistret för att kontrollera att vapenägare inte är dömda för grov brottslighet. En vapenägare som är dömd för grov brottslighet kan få sin licens återkallad. Det räcker för att leva upp till vapendirektivets krav och den nya skrivningen innebär alltså inte att man som vapenägare kommer tvingas söka ny licens var femte år. Ett sådant förslag har varit på bordet under förhandlingarna av direktivet, men det fanns helt enkelt inte stöd för det. Visst finns risken att regeringen vill gå längre, men jag har svårt att se att det skulle finnas stöd för det i riksdagen. Det är definitivt något vi moderater skulle ta strid emot och se till att bygga en majoritet för att stoppa.

Delar av skytterörelsen har gjort allt de kan för att stoppa vapendirektivet. Jag har stor förståelse för det. EU-kommissionen har inte skött den här processen särskilt snyggt när de la fram förslaget i all hast och utan en ordentlig konsekvensanalys och jag förstår att många jägare och skyttar känner sig oroliga över vad det nya direktivet kommer innebära för dem. Men det är ett problem att delar av skytterörelsen i ett försök att stoppa direktivet satt bilden att det skulle tvinga Sverige att införa nya restriktioner för vapenägande. För så är det inte. Men genom att bidra till att sätta den bilden riskerar de att spela dem som vill skärpa svensk vapenlagstiftning i händerna när Sverige ska genomföra de nya reglerna.

Det står nämligen Sverige fritt att införa mer restriktiv lagstiftning än vad EU kräver. Det har vi redan idag. Och det råder ingen tvekan om att det finns de som vill se tuffare vapenlagstiftning i Sverige. Ett bra exempel är min kollega i Europaparlamentet Bodil Valero, som krävde obligatoriska mentaltester som krav för vapenlicens. Det är tyvärr inte ovanligt att Sverige väljer att gå betydligt längre än vad EU kräver när direktiv ska genomföras i svensk lagstiftning. Inte sällan med hänvisning till att EU kräver det, trots att inga andra länder tolkar EU:s regler så. Och jag kan garantera att de som vill skärpa svensk vapenlagstiftning oavsett vad EU säger kommer att hänvisa till sportskyttar och en och annan självutnämnd expert när de försöker driva igenom en hårdare svensk vapenlagstiftning bakvägen och skylla det på EU.

Jag ser inget behov att Sverige skulle införa nya krav som går längre än vad EU kräver och förutsätter att regeringen inte försöker tidsbegränsa vapenlicenser eller lägga till andra nya krav när direktivet så småningom ska genomföras i Sverige. Men om S och MP försöker smyga in nya skärpningar av svensk vapenlagstiftning bakvägen kommer vi moderater att sätta stopp för det i riksdagen. Och jag blir ärligt talat rätt trött på dem som i månader försökt sätta bilden av att det nya vapendirektivet skulle innebära att Sverige måste införa en mer restriktiv vapenlagstiftning. Inte bara för att de sätter käppar i hjulet för sig själva, utan också för att det försvårat det arbete vi nu har framför oss när vi kämpar för att direktivet genomförs på ett rimligt sätt i Sverige. En överimplementering är trots allt det stora hotet. För visst händer det titt som tätt att EU fattar dumma beslut, men betydligt oftare passar svenska byråkrater och myndigheter på att vrida åt tumskruvarna lite extra när de har chansen.

Och sist men inte minst, tackas den som tackas bör. Rasmus Bäckström som jobbar på Anna Marias kontor har arbetat hårt med frågan i förhandlingarna. Och inte minst alla ni som förhoppningsvis läser detta, ni som engagerat er, gjort er röst hörd och framför allt utbildat en hel kader folkvalda i vad jakt, sportskytte och lagligt vapenägande egentligen är. Utan er hade det nya vapendirektivet garanterat varit betydligt värre än det som röstades igenom igår.

Jakt

Skydda de utrotningshotade arterna men utan nya förbud!

Vi möts ofta av reportage om hur noshörningar eller elefanter hotas av utrotning på grund av olaglig jakt. Det är alltför många växt- och djurarter som hotas och tjuvjägare och kriminella ligor tjänar stora summor på att smuggla noshörningshorn, sköldpaddor och växtdelar genom allt mer sofistikerade metoder. Idag uppskattas smuggling av vilda växter och djur vara det fjärde mest lukrativa området för den organiserade brottsligheten och vissa uppskattar att värdet på smugglingen uppgå till nära 200 miljarder kronor varje år. Jag är därför stolt och glad att Europaparlamentet i veckan kunde rösta för en rapport för hur handelspolitiken kan bidra till hållbarhet för vilda växter och djur. Jag har ansvarat för rapporten i min partigrupp och kan konstatera att den fokuserar på rätt saker.

Handelspolitiken bidrar redan till att skydda vilda växter och djur. Exempelvis finns det krav att konventionen för att skydd av utrotningshotade växter och djur, CITES, implementeras och följs upp som en del av EU:s handelsavtal och av de länder som får lättade tullar mot att implementera denna konvention bland andra. EU:s färdigförhandlade frihandelsavtal med Vietnam ställer krav på att de vietnamesiska myndigheterna stärker sitt arbete för att kontrollera varor som hamnar i transit på väg till Europa. Det är extra viktigt eftersom Vietnam etablerats som en hubb för smuggling av växt- och djurdelar. Tullen har redan idag befogenheter att stoppa transporter och kontrollera efter olagliga produkter från växter och djur.

Men visst kan mer göras. Exempelvis behöver tullen och myndigheter bättre möjlighet att övervaka den olagliga handeln på internet för att ta reda på hur nya smugglingsvägar tas fram. Företag tar ofta fram standarder och certifieringar för att se till att kläder och andra föremål som kommer från växter och djur tagits fram på ett hållbart sätt. Detta arbete är viktigt eftersom konsumenter kan handla med gott samvete. Problem finns kvar men problemet är inte att regler saknas utan att de inte följs. Men som ofta när regler inte följs finns de de som ropar på nya regler. Men nya regler löser inte problemet att vissa bryter mot reglerna.

Ibland kan det vara lätt att ropa på nya totalförbud på import av vissa produkter. Exempelvis finns de de som ropar på totalförbud av import av elfenben. Men det missar två saker. För det första jagas det flest elefanter i länder där jakt är helt förbjudet och därifrån smugglas det mesta av elfenbenet. För det andra finns det många samhällen där man med reglerad och laglig jakt blivit betydligt mer framgångsrika i att bevara elefantstammar. Den lagliga jakten hjälper ursprungsfolk att bevara de vilda djuren på ett hållbart sätt och bidrar till försörjning av annars mycket fattiga människor och förvaltning av viltstammarna. Ett totalförbud för import av elfenben till Europa skulle riskera att få motsatt effekt.

Jag hoppas nu att EU-kommissionen lyssnar: Fokusera på de verktyg som redan finns. Se till att påbörja ratificeringen frihandelsavtalet med Vietnam så snart som möjligt för att får stopp på transithandeln där. Se till att förhandla fler frihandelsavtal med samma starka bestämmelser. Men föreslå inte nya förbud. I bästa fall kommer de att få liten påverkan för bevarandet av vilda växter och djur. I värsta fall kommer laglig och hållbar handel bli olaglig smuggling med ökad tjuvjakt som inte tar någon hänsyn till våra ekosystem.

Mindre än en vecka till omröstning om vapendirektivet

Nästa vecka är det dags för omröstning om vapendirektivet i inre marknadsutskottet. Och nu börjar det gå att skönja om var striden kommer att stå. Jag har tidigare skrivit om förslaget och vi står långt från där vi började. Om det inledningsvis stod mellan pest och kolera så ser det klart mycket bättre ut idag.

Europaparlamentet är normalt sett den institution i EU som brukar vara mest interventionistiskt och som brukar vilja sätta högst krav och detaljstyra mest. Men frågan om vapendirektivet har väl varit undantaget som bekräftar regeln. För som det ser ut nu är Europaparlamentet den rimliga av EU:s institutioner.

Visst finns det fortfarande problem, exempelvis är det inte uteslutet att vissa magasinsbegränsningar kan komma att vinna stöd. Detta skulle kunna betyda ett generellt förbud mot vapen utrustade med magasin som kan fyllas med fler än 20 patroner såvida man inte har ett undantag. Men å andra sidan ska medlemsstaterna kunna ge undantag till sportskyttar. Jag är mycket väl medveten om att de svenska sportskyttarna med fog känner sig styvmoderligt behandlade av de svenska myndigheterna. Det är rent ut sagt fördjävligt hur man i en del fall går långt bortom vad man har lagstöd för när man i vissa fall nekar licens. Och jag förstår att förtroendet för dessa myndigheter har skadats av detta.

Tyvärr är inte detta område det enda där det ser ut på detta vis. Det är långt ifrån ovanligt att svenska myndigheter påstår sig vara tvingade av EU att göra än det ena och än det andra utan att det är sant. Men vi kan inte vara sura på EU för att svenska myndigheter inte gör sitt jobb. Istället måste vi säkerställa att våra svenska myndigheter håller sig till det vi faktiskt har beslutat om.

Förhoppningsvis kan vi sätta stopp för begränsningar av magasin men vi får heller inte glömma bort vikten av att ge Parlamentet ett starkt förhandlingsmandat. Som kompromisserna ser ut idag är det ändå ett stort steg framåt från där vi började och ministerrådets position som exempelvis kräver mentaltester. Ett starkt mandat är ett måste om vi ska få bort de riktigt dumma kraven som finns i ministerrådet. För det är de förhandlingar med medlemsstaterna som tar vid när vi är klara med vårt arbete här i Parlamentet.

Skarpt läge i vapenfrågan – Omröstningen i LIBE

Nu börjar arbetet med vapendirektivet komma in i skarpt läge här i Europaparlament. Ikväll röstade utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) om förslaget till nytt vapendirektiv. Ansvarig för utskottets yttrande är den svenska Miljöpartisten Bodil Valero och hennes förslag var verkligen inget vidare. Hon hade lyckats med konststycket att göra ett dåligt förslag ännu sämre.

Hon sprang dock närmast in i en bergvägg. Valero hade bland annat kommit med orimliga och verkningslösa krav på mentaltester av alla vapenägare, krav på att alla vapenägare ska ha en ansvarsförsäkring och ville dumreglera magasin. Men allt detta stoppades ikväll! Utöver det gjorde utskottet klart och tydligt att man inte vill se något förbud av halvautomater. Frågan är om inte Bodil Valero nu lär ta bort sitt namn från yttrandet när hon blivit så fullständigt överkörd (något som är brukligt men pinsamt när utskottet fulständigt skriver om den text man som fördragande föreslagit).

Sammantaget kan man nog konstatera att kvällens omröstning är ett litet men viktigt steg framåt. Några av de riktigt allvarliga dumheterna stoppades men nu gäller det att inte ta ut segern i förskott. Allra helst hade jag sett att LIBE hade valt att förkasta hela förslaget vilket inte skedde och dessutom finns det fortfarande delar i förslaget som är dåliga. Till exempel vill man kraftigt försvåra för distanshandeln med vapen, något som är väldigt viktigt i vårt avlånga land.

Men än är sista ordet inte sagt i den här striden. Det här var det första slaget av flera. 27 juni röstar det ansvariga huvudutskottet (utskottet för inre marknad och konsumentskydd) om vapendirektivet. Att dagens omröstning på det stora hela gick rätt väg gör mig dock hoppfull. Särskilt som min moderata kollega Anna-Maria Corazza Bildt sett till att bli ansvarig för frågan å våran partigrupps vägnar (och vår partigrupp EPP är trots allt parlamentets största). Därefter ska hela Europaparlamentet ta ställning till vapendirektivet någon gång efter sommaren.

Jag kommer fortsätta kämpa för att förslaget ska stoppas helt och hållet. Det stod klart att det var ett riktigt dåligt förslag från första början och vi borde börja om på ny kula. Men om dagens resultat skulle stå sig är det i vilket fall en halv seger. Europaparlamentet är dock bara halva EU:s beslutsprocess. Om Sveriges regering nu inte gör sitt jobb i ministerrådet är allt hårt arbete här förgäves. Och med tanke på hur svenska miljöpartiet agerat här i parlamentet har jag mina tvivel på om “samarbetsregerigen” verkligen kommer leverera…

Kräver att vapendirektivet skrotas

Jag kräver att förslaget om ett nytt vapendirektiv skrotas helt och hållet, när vi Europaparlamentariker idag formellt lämnade in våra ändringsförslag på direktivet. EU-kommissionens förslag landade snett redan från början, frågan har blivit allt för infekterad och det är viktigt att man får en nystart. Jag bjuder därför in EU-kommissionen att på nytt titta på frågan i en genomgripande konsekvensanalys av hur vi istället för att göra livet surt för jägare och sportskyttar på ett effektivt sätt kan bekämpa brottslighet, terrorism och illegal handel med vapen.

Förslaget har rört upp starka känslor, inte minst bland de 100 000-tals jägare och sportskyttar som sett sitt stora fritidsintresse hotat av det nya förslaget. För att vapenlagstiftningen ska vara trovärdig är viktigt att de som berörs av lagstiftningen känner sig inkluderade och förstår varför den ser ut som den gör. Så har det inte varit i det här fallet och det beklagar jag.

Det finns rimliga delar i EU-kommissionens förslag, som ökad spårbarhet och krav på att vapen som deaktiverats inte ska kunna tas i bruk igen. Det är viktiga åtgärder för att hindra vapenbrott, stölder och smuggling. Men i botten ligger ett förslag som är dåligt och som riktar fokus mot helt fel saker. Det är ingen stabil grund att bygga europeisk lagstiftning på.

Det handlar bland annat om krav på femårsgränser för vapenlicens, obligatoriska läkarundersökningar, förbud av vissa typer av vapen och strikta åldersgränser som skulle sätta krokben för våra svenska jaktgymnasier. Polisen skulle tvingas lägga mer resurser på att kontrollera lagliga vapen, och få mindre tid och resurser till att bekämpa brottslighet, terrorism och sätta stopp för vapensmuggling.

Men jag vet att det är många som stödjer förslaget och som till om med vill göra det ännu svårare för jägare och skyttar. Det är långt ifrån säkert att jag får stöd för mitt krav att börja om från början när Europaparlamentets inre marknadsutskott röstar om förslaget i slutet av juni. Därför har jag även krävt förändringar i de enskilda förslag som skjuter vid sidan av målet. Du kan läsa alla mina ändringsförslag Vapendirektivet AMs.

Det är inte genom att jaga laglydiga jägare och sportskyttar som vi stoppar terrorism, brottslighet och vapensmuggling. Det borde vara självklart för alla.

Därför röstar jag emot betänkandet om bio-diversitet

Varg, skarv och skog är tre områden där politiska beslut engagerar och upprör. Idag röstade vi faktiskt om alla tre frågorna i ett och samma betänkande här i Europaparlamentet. Och Europaparlamentet menade (föga förvånande) att EUs agerande på området är felfritt, och om det trots allt finns några problem avhjälps de bäst av att EU lägger sig i och reglerar mer. I vilket fall absolut inte mindre! Ska ärligt erkänna att jag blev mycket förvånad när vi nu fått protokollet från dagens omröstning och jag tvingas konstatera att det bara var vi moderater (samt KD) som röstade mot betänkandet. Har ALLA andra svenska Europaparlamentariker HELT missat verkligheten och debatten i Sverige.

Betänkandet var Europaparlamentets reaktion på EU-kommissionens översyn av art- och habitatdirektiven. Jag bloggade om det under förra veckan och påpekade då att det fanns en del saker att anmärka på. Som bekant så är flera av de problem vi har med förvaltningen av vargstammen och skarvpopulationen tätt förknippade med art – och habitatdirektiven.

Texten tar klart och tydligt ställning MOT en revision av art- & habitatdirektiven. Den går till och med så långt att den påstår att det inte finns några som helst problem med direktiven. De problem som någon ändå skulle kunna uppleva beror enbart på medlemsstaternas bristfälliga implementering. Det är ländernas (läs Sveriges) fel. Och nej, jag ljuger inte, texten säger faktiskt det…

Art- och habitat 2

Det är förvisso sant att endast Sverige svenska byråkrater har och att det finns en hel del att ta tag i gällande vår egen implementering men att påstå att det inte finns några problem med EU-lagstiftningen faller på sin egen orimlighet. Fågeldirektivet är från 1979, Habitatdirektivet från 1992. Direktiven har i sina annex långa listor på arter som medlemsstaterna måste skydda. Men listor i direktiv är statiska, de ändras inte. Men det gör verkligheten. Att så kategoriskt motsätta sig en förändring av direktiven och dess listor av arter är inte bara dumt, det är rent idiotiskt. Och att problemet i grunden ligger i EU är uppenbart. Faktumet att EU-kommissionen jagar Sverige för att vi jagar varg visar det klart och tydligt. Att blunda för problemen som direktiven skapar betyder inte att de inte finns.

Även om det är varg och skarv som oftast hamnar i fokus när direktivens baksidor uppenbarar sig är det långt ifrån det enda problemen. Även skogsnäringen drabbas hårt av direktiven. Avverkning av ett skogsområde kan stoppas på grund av att en viss sorts mes råkar dyka upp i just det området. Inte ens för att den bor där, utan det räcker med att den flugit igenom området som ska avverkas. (Jag skojar inte. Det finns flera exempel på just detta.)

Men visst, alla Svenska ledamöter kanske inte tycker att hur vi hanterar varg och skarv är ett problem. Det finns dock gott om annat i betänkandet som borde uppröra. Inte minst kraven på hållbarhetskriterier för biomassa. I klartext betyder det att EU ska in och detaljreglera det svenska skogsbruket. Det är något som vi ledamöter från Sverige brukar vara överens om är en dålig idé. I detta betänkande gick man dessutom ännu längre och krävde för första gången gemensamma regler för ett hållbart skogsbruk. Man vill alltså att vi ska tvingas sitta ner med våra Grekiska kollegor och komma överens om hur vi bör bruka skogen i Sverige. Blir det verklighet kommer det bli allt annat än bra. Vi är ju inte ens överens med grekerna om vad en skog är.

Det är minst sagt en smula ironiskt. När Sverige och Finland gick med i EU ökade unionens totala skogsareal med över 50 procent. Vår skog växer i en rasande takt och nu ska vi alltså tvingas acceptera att de länder som gjorde sig av med sin skog för tusen år sen ska få komma med pekpinnar och berätta för oss hur vi ska ta hand om vår skog. Att inte ALLA svenska ledamöter i Europaparlamentet ser orimligheten i detta är pinsamt.

Hållbarhetskriterier

Det är inte utan att man ställer sig frågan vad övriga svenska partiers besked till Sveriges jägare, jordbrukare och skogsägare är. Inser de inte att art- och habitatidirektiven ställer till med stora problem? Och tror de verkligen att den svenska skogen skulle må bättre av att byråkrater i Bryssel berättar om för oss hur vi bäst brukar vår skog? Eller är det bara som allt för ofta, de har helt enkelt inte läst vad vi egentligen röstar om…

Betänkandet finns att läsa in sin helhet här.

EU ska inte lägga sig i rovdjursförvaltningen

EU-kommissionen håller på att se över art- & habitatdirektiven och under sommaren genomförde EU-kommissionen en så kallad allmän konsultation. En översyn är välkommen, lagstiftningen är gammal och knappast ändamålsenlig. Det är också från dessa direktiv som många av våra svenska problem med t.ex. vargjakten härstammar.

Därför uppmanade jag i somras Sveriges jägare att göra sina röster hörda och påverka sin jakt genom att svara på Kommissionens konsultation. Och det gjorde många, men inte bara svenska jägare svarade, över 550 000 personer svarade på EU-kommissionens enkät. Över 90 % av svaren kom från automatgenerade kampanjer från jaktfientliga organisationer som friends of the earth och birdlife Det säger sig självt att automatgenererade svar inte är representativa för vad EU:s befolkning i stort tycker.

Nu arbetar Europaparlamentet med ett inspel i översynen av de gamla direktiven i en så kallad initiativrapport om biologisk mångfald. Det här är viktigt att det blir rätt för det skickar en signal till EU-kommissionen om vad parlamentets vilja är och vilka förändringar vi vill se i ett framtida förslag. Jag föreslog själv att EU-kommissionen ska öppna upp delar av art- och habitatdirektiven för att komma till rätta med flera av de problem vi idag möter i den svenska rovdjursförvaltningen, inte minst vad gäller t ex varg och skarv.

Jag har även uppmanat kommissionen att se till så att medlemsstaterna tar större hänsyn till lokala omständigheter när direktivet genomförs i EU-länderna. Det är uppenbart att en allt för fyrkantig tillämpning ställer till stora problem, lagstiftningen måste vara flexibel och klara av att ta hänsyn till att det kan råda vitt skilda förutsättningar i de 28 medlemsländerna.

Tyvärr skulle inte en ändring av art- & habitatdirektiven lösa alla våra problem. Man måste komma ihåg att den kanske viktigaste anledningen till att EU jagar Sverige för att Sverige jagar varg är att ledande miljöpartister ägnat stor möda och kraft till att elda på EU-kommissionen att jaga Sverige. Det är för mig helt främmande hur man kan vilja flytta makten från de som faktiskt berörs av ett beslut till grå byråkrater långt borta. Men det är vad miljöpartister som Carl Schlyter faktiskt kämpar för.

Frågor om svensk vargjakt och svensk viltvård löses bäst i Sverige. Det blir inte bättre för att vi flyttar makten till Bryssel.

Större förändringar i vapendirektivet osannolikt

För ett par månader sedan meddelade Cecilia Malmström att EU-kommissionen inlett en översyn av EU:s vapenlagar. Hon presenterade då en rad åtgärder som EU-kommissionen tittat på och kommer att titta vidare på framöver.

Beskedet upprörde många jägare och sportskyttar. Jag blev själv förvånad över att många av de åtgärder man tittat på, som förbund av halvautomatiska gevär, krav på mentaltest för vapenlicens och gemensamma licenskrav, skulle riskera att drabba ägare av lagliga vapen på ett orimligt sätt.

Jag har under de senaste månaderna träffat Cecilia Malmström och andra som arbetar med frågan. Mitt intryck från dessa möten är att man inte planerar några större förändringar av dagens regler för legala vapen.

Däremot är det fullt möjligt att EU-kommissionen förändrar riktlinjerna till medlemsstaterna och sannolikt även kommer med tuffare åtgärder mot smuggling av illegala vapen. Men det är mer troligt att EU-kommissionen kommer att fokusera på de illegala vapnen än att man bränner krut på några större reformer av dagens vapendirektiv. Även om det säkert finns vissa som vill göra just det.

Jag har varnat inte minst Cecilia Malmström för att öppna upp vapendirektivet. Även om de förändringar EU-kommissionen skulle kunna tänkas föreslå inte skulle vara drakoniska för jägare och sportskyttar är vet man aldrig vad som händer när ett lagförslag når Europaparlamentet. Jag kommer fortsätta bevaka frågan och återkommer om jag hör något nytt om saken. Men tills vidare tror jag att vi kan blåsa faran över.

Jakt