Christofer Fjellner

Kategori: Livsmedel

Totalt 29 inlägg

Regeringen inkonsekvent i GMO-frågan

Förra veckan röstade medlemsstaterna i EU om att godkänna tre sorters GMO-majs. Kommissionen har föreslagit att alla tre sorterna ska godkännas och grundar sitt ställningstagande, som sig bör, på vetenskapliga utlåtanden från den Europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA, som har gett majsen grönt ljus. Tyvärr valde många medlemsstater, inklusive den svenska, att bortse från den vetenskapliga expertisen och rösta emot kommissionens förslag, som därför inte fick en majoritet av medlemsstaterna bakom sig. För kommissionens del finns det nu två alternativ, antingen att godkänna majsen i strid med trilskande medlemsstater eller att inte godkänna majsen i strid med EU:s regelverk.

Den svenska regeringen valde att rösta nej till att godkänna två av de tre sorters GMO-majs som medlemsstaterna röstade om. Det är beklagligt att regeringen negligerar expertutlåtanden från EFSA och i stället baserar Sveriges linje på känsla istället för fakta. Har vi gett våra expertmyndigheter i uppdrag att göra vetenskapliga bedömningar bör vi politiker inte strunta i dem för att de säger något vi kanske inte gillar. Regeringens agerande bidrar till att undergräva förtroendet för experter och vetenskapen på ett mycket olyckligt sätt. I förlängningen undergräver det här Sveriges trovärdighet inte bara i GMO-frågor, utan i all frågor. För det blir svårare för oss att med legitimitet hänvisa till forskning och vetenskapliga utsagor i andra sammanhang.

Regeringens agerande har varit allt annat än konsekvent. Trots att samtliga tre GMO-majs innehåller insektsresistens och tolerans mot ogräsmedlen glyfosat och glufosinatammonium valde regeringen att i bara ett av fallen rösta för ett godkännande. I de andra två fallen röstade regeringen emot med hänvisning till egenskaperna hos glufosinatammonium. Ett ogräsmedel som alltså även finns i majsen som regeringen vill godkänna. Det är knappast vad jag skulle kalla en tydlig svensk linje.

EU har under flera års tid försökt hitta ett bra sätt att reglera användningen av GMO på. Det har varit åtskilliga turer fram och tillbaka där de vetenskapliga argumenten har fått stå tillbaka allt mer. Fram till det att de rödgröna fick makten 2014 drev Sverige en linje som byggde på vetenskap i de här frågorna. Men med miljöpartiet i regeringen förändrades detta. Regeringen lade i ett års tid ner Sveriges röst när medlemsstaterna röstade om GMO-godkännanden. S och MP är fortfarande inte överens, utan avgör Sveriges position från fall till fall i separata förhandlingar. Möjligtvis är det resultatet av dessa förhandlingar som vi såg i omröstningen i veckan – en hållning som varken är förutsägbar eller konsekvent.

Hur Sverige agerar i enskilda omröstningar om GMO kan kanske framstå som mindre viktigt. Men att den svenska regeringen inte litar på vetenskapen när den fattar sina beslut är knappast oviktigt. Särskilt inte när det handlar om vetenskapliga utsagor från en av våra expertmyndigheter, som har fått i uppgift att genomföra bedömningar å EU:s vägnar. Det här agerandet undergräver tilliten till fakta och vetenskap, och är det sista politiken behöver i det här läget. För om inte politiska företrädare tar hänsyn till vetenskap och fakta när de formar sina åsikter, varför ska någon annan behöva göra det?

Wikström duckar om gårdsförsäljningen

Sverige är det enda landet i EU som inte tillåter gårdsförsäljning av alkohol. Det är helt orimligt och det är på tiden att Sverige agerar konstruktivt i frågan. Jag har därför föreslagit att gårdsförsäljning ska tillåtas genom att gårdar och mikrobryggerier görs till ombud för Systembolaget. Det är en kompromiss som inte hotar Systembolagets monopol utan bygger vidare på det och något vi därför alla borde kunna enas om.

Moderaterna har lagt ett förslag på riksdagens bord som föreslår just det. Gårdsförsäljning av öl och vin skulle inte bara främja svensk matkultur och en sundare inställning till alkohol, utan också bidra till tillväxt och fler arbetstillfällen, framförallt på landsbygden.

Huvudargumentet för motståndarna till gårdsförsäljning har länge varit att ett införande skulle innebära slutet för Systembolaget. Antagandet bygger på att EU skulle uppfatta gårdsförsäljningen som diskriminerande mot producenter från andra länder. Det stämmer dock inte. Jag har tidigare frågat kommissionen om detta och fått svaret att reglerad gårdsförsäljning inte strider mot EU-rätten. Det innebär att vi kan införa gårdsförsäljning och behålla monopolet. Men för att stilla oron hos de som trots det inte är helt övertygade föreslår jag att vi bygger vidare på Systembolagets monopol genom att göra vingårdar och mikrobryggerier till ombud för Systembolaget och tillåta dem att lagerhålla sina egna produkter. Det är således en lösning som alla borde vara nöjda med, eftersom vi får såväl gårdsförsäljning som bibehållet monopol för Systembolaget.

Men inte regeringen och Gabriel Wikström. När deras främsta argument mot gårdsförsäljning har fallit försöker de klamra sig fast vid praktiska detaljer. I ett skriftligt svar i riksdagen på en fråga från min partivän Sten Bergheden försöker Wikström få frågan att handla om utformningen av reglerna för ombuden. Han menar att det inte finns något intresse för lokala och småskaliga alkoholproducenter att agera ombud, eftersom ombud i dagsläget inte får hålla varor i lager. Att det inte skulle finnas något intresse är ett påstående som faller på sin egen orimlighet, givet den formidabla explosion av mikrobryggerier och gårdar som ägnar sig åt försäljning av lokalproducerat.

Men förslaget bygger ju faktiskt på att reglerna för ombuden ändras, så att vingårdar och mikrobryggerier tillåts lagerhålla sina egna produkter. Om den politiska viljan bara finns där kan vi alltså på ett enkelt sätt lösa konflikten med gårdsförsäljningen utan att äventyra monopolet. Men den politiska viljan verkar inte finns hos Gabriel Wikström. Det verkar snarare vara så att det påstådda hotet mot Systembolagets monopol bara är en ursäkt för förmynderi och att motståndet mot gårdsförsäljningen handlar mer om ideologiska skygglappar.

Sverige osäkert kort när EU röstar GMO

Nästa vecka röstar EU-länderna om att godkänna tre nya GMO-sorter. Det handlar om tre majssorter, som EU-kommissionen rekommenderar medlemsländerna att godkänna. EU:s livsmedelsmyndighet EFSA har länge granskat dessa och gett dem grönt ljust. Men inför omröstningen är det oklart om EU-länderna kommer att godkänna GMO-grödorna den 27 januari eller om de kommer att försöka blockera ett godkännande. EU-kommissionen har då två val – att antingen ta strid mot medlemsländerna och godkänna dem ändå eller att skrota förslaget i strid med EU:s regelverk.

Från att ha varit en förutsägbar röst för vetenskaplighet i EU beskrivs Sverige nu som ett osäkert kort när EU-länderna röstar om GMO. Det är allvarligt och det undergräver Sveriges trovärdighet inte bara vad gäller GMO. Om regeringen väljer att sätta sig upp mot EU:s experter skulle det skada Sveriges anseende och göra det svårare för oss att hänvisa till vetenskapliga argument i andra förhandlingar i Bryssel.

Europa har brottats med hur GMO ska regleras i flera år. Det har varit en riktig cirkus där vetenskapsförnekarna vunnit allt mer mark. Fram tills den rödgröna regeringen tog över 2014 var Sverige alltid en sund röst för ett vetenskapligt förhållningssätt. Men sedan miljöpartiet blev socialdemokraternas regeringspartner förändrades den linjen. Det är något jag skrivit mycket om här på bloggen.

Det är ingen hemlighet att S och MP har haft svårt att komma överens. Efter regeringsskiftet la Sverige ned sin röst i över ett års tid när EU-länderna röstade om GMO. Så lång tid tog det för S och MP att komma överens. Eller rättare sagt att komma överens om att avgöra Sveriges position i separata förhandlingar från fall till fall. Och det här gäller inte bara GMO-politiken, att regeringen har svårt att komma överens och att Sverige beskrivs som ett osäkert kort har blivit symptomatiskt för den rödgröna regeringens agerande i EU.

Nu är det hög tid att regeringen bekänner färg. Kommer Sverige stå upp för lagstiftning baserad på vetenskap eller ska vetenskapsförnekarna i miljöpartiet få bestämma Sveriges position i förhandlingarna med de andra EU-länderna? Sverige behöver en position nu om vi ska ha möjlighet att påverka. För att påverka i EU gäller det att ha en tydlig position och att ha den i god tid. Det har regeringen uppenbart inte, när den mest initierade tidningen för europeisk politik, Politico, beskriver Sverige som ett osäkert kort inför omröstningen i rådet. Och alla andra positioner än att följa de vetenskapliga rekommendationer som EU:s experter har gett är oförsvarbara. Jag har svårt att tro att regeringen har förankrat sin icke-linje i riksdagens EU-nämnd. Det är i så fall allvarligt och något som konstitutionsutskottet borde titta närmare på.

Sverigedemokraternas enträgna matprotektionism

Under valrörelsen till Europaparlamentet 2014 kunde Sverigedemokraternas toppkandidat Kristina Winberg inte svara väljarna på frågan om hon ville höja EU:s tullar eller inte. Men svaret på frågan är nu uppenbart – det är precis det Sverigedemokraterna vill. Gång på gång röstar de för att höja EU:s tullmur mot fattiga länder. Och allt som oftast tycks det vara matprotektionism som ligger bakom. Trots att de säger sig stå på de vanliga barnfamiljers och pensionärers sida jobbar de för fullt för att göra deras matkassar dyrare genom högre tullar.

Gång efter annan har Sverigedemokraterna röstat för att höja EU:s tullar för fattiga länder och varje gång har det varit matprotektionism som legat och spökat. I februari försökte de hindra EU från att importera mer olivolja från Tunisien, ett förslag som var ett försök att hjälpa Tunisien hantera konsekvenserna som den jihadistiska terrorismen fått på deras ekonomi, en förstärkning som dessutom hade hjälpt landet att skapa arbete till migranter som annars tagit den farliga vägen på rangliga båtar över Medelhavet.

I september röstade SD emot ett frihandelsavtal med sex länder i södra Afrika. Då var det oro över ökad import av apelsiner som fick Sverigedemokraterna att vilja chockhöja tullmuren mot fattiga länder och även där späda på migrationsströmmarna till Europa. Idag försökte SD chockhöja tullarna mot Ecuador och nu var det rädsla för ökad import av bananer som var den stora tvistefrågan. SD tyckte uppenbarligen att det var viktigare att hjälpa bananodlare på Kanarieöarna och franska kolonier i Västindien och skicka notan till svenska barnfamiljer i form av dyrare matkassar.

SD säger sig vilja hjälpa fattiga människor på plats. Men påståendet är fullständigt ihåligt.  När de röstar i Europaparlamentet gör de i själva verket allt de kan för att inte hjälpa människor på plats, vilket i förlängningen ökar migrationsströmmarna till Europa. De tycks bara bry sig om att sätta upp nya murar mot de som flyr och få fler människor att ta den farliga färden över Medelhavet.

De säger sig också vilja sätta svenska intressen först, men när man ser hur de röstar lyssnar de hellre på olivoljebönder i Italien, apelsinodlare i Spanien och bananproducenter i franska Västindien. Prislappen skickar de till alla svenskar som får dyrare mat varje gång de går och handlar på ICA.

Neka inte Afrika det moderna jordbruket!

Idag röstar vi om Europaparlamentets rekommendationer till den nya alliansen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning i Afrika söder om Sahara. Det är ett G8-initiativ som syftar till att stimulera privata investeringar i jordbruket och förbättra livsmedelsförsörjningen i dessa länder. Det är viktigt. Miljoner människor svälter fortfarande i södra Afrika och undernäring är en bidragande orsak till mer än hälften av alla dödsfall bland världens barn. Det är något vi måste ta på största allvar. Därför är det nya initiativet för att minska svälten bra. Vad man nu vill göra är att kopiera den asiatiska modellen ofta kallad “den gröna revolutionen”, som lyft miljoner människor ur fattigdom och svält.

Men Europaparlamentet är kritiskt mot detta. Det moderna jordbruket ska inte få lindra Afrikas svält. Istället kräver Europaparlamentet att hela södra Afrika ska bli testkanin för småskaligt, icke-mekaniserat, ekologiskt och GMO-fritt jordbruk som Miljöpartiet brukar förespråka i Sverige. Det är faktiskt hög tid att vi pratar om detta! För det riskerar att leda till att miljontals människor får svälta helt i onödan. De som nu vill neka Afrikas jordbruk modern teknik och moderna metoder är också ansvariga för den svält och misär som en sådan politik oundvikligen kommer att cementera miljontals fattiga i.

Problemet är bara att de inte är beredda att ta ansvar. De hävdar på fullaste allvar att bara Afrika gör tvärtemot vad vi och alla utvecklade länder har gjort, så kommer svälten och fattigdomen att upphöra. Några bevis för detta avkrävs de aldrig. Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Därför är det viktigt för alla oss andra att faktiskt ställa dem till svars för den politik de förespråkar.

Att läsa på eller inte läsa på (om barnmat)

Det finns två tydliga skillnader mellan oss moderater och Socialdemokraterna i Europaparlamentet. Den ena, som jag tror att de flesta är medvetna om, är den traditionella höger-vänsterkonflikten där vi tror på individens frihet och begränsningar för politikens makt och socialdemokraterna tror att EU med politik kan lösa alla problem ner till minsta detalj.

Men en minst lika viktig skillnad att vi faktiskt läser på och verkar ta varje enskild omröstning på betydligt större allvar. Det kanske låter självgott, men jag påminns om detta gång på gång. Ett mycket tydligt exempel på detta utspelade sig idag, när vi röstade om huruvida vi skulle riva upp EU-kommissionens beslut för innehållet i barnmat. Man kan på goda grunder fråga sig vad EU överhuvudtaget har att göra med detta. Men ska vi ha en fungerande gemensam marknad kan vi inte ha 28 olika regler för barnmat, utan dessa måste bli en. Men frågan är hur denna regel ska se ut.

En artikel i dagens Svenska Dagbladet, där jag uttalade mig, beskriver stora stridsfrågan i ärendet, nämligen hur mycket socker barnmat får innehålla. Precis före omröstningen passade Anna Hedh på att attackera mig på Twitter. Socialdemokraterna skulle tydligen rösta emot och det var också vad Jytte Guteland sa i artikeln i svenskan. Det visade sig inte vara så genomtänkt. Låt mig förklara varför.

EU-kommissionens nya regler slår fast att inte mer än 30 procent av energiinnehållet i livsmedel får utgöras av socker. Socialdemokraterna menar att detta är på tok för högt och hänvisar till riktlinjer från WHO om att socker inte ska utgöra mer än 10 procent. Vad sossarna har missat är dock att WHO talar om det totala dagliga kaloriintaget och EU-kommissionen om varje enskilt livsmedel. Inte riktigt samma sak, för det är knappast meningen att barn ska äta samma sak, samma barnmat, varje dag.

Barnmattwitter

Twitterkonversationen blev därför lite lustig. Särskilt eftersom såväl EU-kommissionen, EU:s livsmedelsmyndighet, svenska livsmedelsverket och hennes egen regering till skillnad från henne hade läst på. Och gick på min linje. Det hade hon enkelt kunna ta reda på om hon hade ringt sina egna partikamrater i regeringskansliet, pratat med kommissionen eller helt enkelt läst WHO:s riktlinjer själv och jämfört dem med det förslag vi röstade om. Men inget av detta bemödade sig varken Anna Hedh själv eller någon annan socialdemokrat att göra. Det säger faktiskt rätt mycket om Socialdemokraternas inställning i Europapolitiken.

Men visst. Vetenskapen och alla EU:s och Sveriges experter skulle kunna ha fel. Det är fullt möjligt. Fast rätt osannolikt. Och att socialdemokraterna och miljöpartisterna kan frågan bättre och därför har rätt, är ännu mer osannolikt. Därför är det trist och direkt oansvarigt att de gång efter annan utgår ifrån att vetenskapen har fel. Det som kanske är mest trist är ändå att de svenska socialdemokraterna och miljöpartisterna utgjorde tungan på vågen som fick de nya riktlinjerna att falla.

Intern konflikt i S om GMO

I förra veckan röstade vi i miljöutskottet om att tillåta import av en ny genmodifierad majssort, NK603xT25.

Sveriges linje när EU godkänner nya GM-grödor har byggt på att vi har förtroende för EU:s experter. Så har det varit sedan Sverige gick med i EU oavsett färg på regering. Men sedan Miljöpartiet blev Socialdemokraternas regeringspartner förra hösten förändrades den linjen. Det är ingen hemlighet att S och MP har haft svårt att komma överens. Efter regeringsskiftet la Sverige ned sin röst i över ett års tid när EU-länderna röstade om GMO. Så lång tid tog det för S och MP att komma överens. Eller rättare sagt att komma överens om att avgöra Sveriges position i separata förhandlingar från fall till fall.

När det kom till just den här GM-majsen valde regeringen under landsbygdsminister Sven-Erik Bucht att följa EU:s vetenskapliga experter och rösta för ett godkännande. Men det visar sig att det inte bara är mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet som man inte kan komma överens om GMO. När frågan röstades i Europaparlamentets miljöutskott förra veckan visade det sig att inte ens Socialdemokraterna har en gemensam linje i GMO-frågan.

Jytte Guteland valde nämligen att rösta emot godkännandet. Därmed går hon på tvärs både med EU:s vetenskapliga experter och sin egen regering. Guteland säger att hon är emot att godkänna majsen eftersom odlingen i andra länder kan öka användningen av glyfosater – ett bekämpningsmedel mer känt som roundup – som används i samband med odlingen. En sak ska sägas om glyfosater. De är tillåtna i EU och används i stor skala inom det moderna lantbruket i hela världen.

Guteland påminner närmast om en klimatskeptiker när hon ifrågasätter vetenskapen på detta sätt. Guteland håller varken med EFSA, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, EU-kommissionen eller sin egen regering som alla är eniga i den här frågan och har gett grönt ljus för ett godkännande. Istället väljer hon att hänvisa till WHO:s allmänna rekommendationer om att minska användningen av glyfosater.

Det intressanta är att det överklagande som röstades igenom i utskottet inte bygger på Gutelands argument om användning av glyfosater. Det bygger istället på principiella argument om att EU:s GMO-lagstiftning behöver reformeras. Däremot har Sylvie Goddyn från Front National, Marine le Pens högerextrema parti, överklagat beslutet med en motivering som bygger på precis de argument Guteland hänvisar till. I Europaparlamentet verkar Socialdemokraterna ha lierat sig med Front National om GMO.

Guteland säger att vi moderater har en “okritiskt nyförälskad” syn på GMO. Saken är bara den att jag företräder samma linje som Socialdemokraterna tidigare har drivit och som regeringen driver i just det här fallet. Regeringen och Socialdemokraterna får nog dra den här frågan en gång till. Jag undrar vem som företräder Socialdemokraternas linje om GMO – Sven-Erik Bucht eller Jytte Guteland? Tycker partiet att vi ska lyssna på experternas riskbedömning eller inte? Håller S med mig eller Marine le Pen? Nästa vecka röstar hela Europaparlamentet om detta. Det blir spännande att se hur Socialdemokraterna agerar då.

Olivoljeprotektionism eller internationell solidaritet?

Jag har mött många protektionister. Men jag har aldrig mött någon som kallar sig för protektionist. Det finns alltid svepskäl och goda intentioner som förklarar varför någon vill begränsa för handel och stänga ute andra länder. Den här gången är det EU:s tullsänkningar för att stödja den demokratiska utvecklingen i Tunisien som får Sydeuropas olivoljelobby att slå bakut.

Tunisien är det land där den arabiska våren blåste fram där utvecklingen nog får sägas ha varit mest positiv. Trots oro för att landet skulle slängas in i ett blodigt inbördeskrig har Tunisien utvecklats till en fungerande men skör demokrati. Som bevis på framstegen tilldelades fyra tunisiska organisationer Nobels fredspris i år. Men allt är inte frid och fröjd. Vi vet att demokratin är bräcklig i ett tidigt skede. Den jihadistiska terrorn har också drabbat landet. Terrorattentatet i Sousse i juni innebär att den ekonomiska utvecklingen framöver kommer att se blekare ut.

För att stötta utvecklingen i Tunisien har EU-länderna lovat att vidta åtgärder som stärker landets ekonomi. Dessutom ska EU starta mer omfattande förhandlingar om ett omfattande frihandelsavtal, och tills dess att ett avtal är på plats har EU lovat att ge Tunisien ensidiga tullsänkningar.

Olivolja är en viktigt basförsörjning i Tunisien och sysselsätter många odlare och producenter i landet. EU-kommissionen har förslagit att Tunisien redan nu ska få möjlighet att tullfritt exportera dubbelt så mycket olivolja som idag under två års tid. Det kanske kan låta mycket, men sanningen är att det motsvarar tre procent av den totala konsumtionen av olivolja i EU. Dessutom bedömer Kommissionen redan idag att priset på olivolja är relativt högt jämfört med det pris som man kan förvänta sig långsiktigt. Europas olivodlare lider alltså knappast av samma kris som EU:s mjölkbönder nu lider av.

Men som ett brev på posten kommer då protesterna från italienare och spanjorer. Och protektionisterna går ihop i en ohelig allians med vänstern, som hävdar att frihandel skulle skada den lokala befolkningen och bönderna, även när det handlar om att riva EU:s tullmurar mot landet. Det spelar uppenbarligen ingen roll att det knappt kommer att påverka priset på olivolja, att importen egentligen är en droppe i det europeiska olivoljehavet, eller att det skulle underlätta ansträngningarna att hålla landet fritt från IS och andra jihadistgrupper. Ryggmärgsreflexen att skydda egen industri eller att måla upp handel som skadligt när det gynnar de fattigaste går längre än den solidaritet vänstern annars talar så väl om.

Det är viktigt att komma ihåg att det handlar om mer än olivolja. Det handlar om att stödja en positiv utveckling i en av Mellanösterns färskaste demokratier. Om jobb och framtidsutsikter för tusentals unga tunisier. Men också om vilket Europa vi vill se: ett fritt och öppet, eller ett stängt och slutet. I förlängningen vinner alla på öppenhet och frihet. Det är så vi byggde Sverige starkt för mer än hundra år sedan. Andra länder måste få chansen till samma resa som vi gjorde. Och det är så vi fortsätter skapa jobb och tillväxt här hemma.