Livsmedel - Kategoriarkiv

Den gångna natten ägnades åt långa nattmanglingar i Europaparlamentet. Det är ärendet om nya livsmedel, Novel foods, som gått till så kallad förlikningskommitté. Detta inträffar då Rådet och Parlamentet inte kan komma överens i den ordinarie lagstiftningsprocessen. Ärendet i fråga, om nya livsmedel, behandlar allt från nanomaterial i mat till traditionella livsmedel från Kina. Men det som parlamentet hakade upp sig på var mat från klonade djur, någonting som från början inte ens ingick i förslaget.

Europaparlamentet kom till förhandlingsbordet med krav på förbud för mat inte bara från klonade djur, men också från deras avkomma, samt märkning och spårbarhet i hela kedjan fyra generationer nedåt. Detta skulle alltså innebära att exempelvis kycklingbuljong med spår av en kyckling vars farfars farfar var en klon skulle behöva märkas tydligt med detta faktum. Regleringsbördan, det administrativa berget och den fullständigt omöjliga överblicken tycktes inte bekymra många av mina kollegor i parlamentets delegation. Rådet å sin sida stod fast vid sin position, och kunde tänka sig att förbjuda mat från klonade djur, men inte från avkomma. Rådet, tillsammans med kommissionen, menade att det skulle vara omöjligt att genomföra ett sådant system (det finns inte en möjlighet att på lång sikt kunna avgöra och spåra ifall något protein från ett djur hundra generationer bakåt varit klonat).

Därtill kan man ju verkligen diskutera nyttan – för även om det skulle finnas djurskyddsargument för just själva klonen, så påverkar inte detta klonens avkomma, särskilt inte i fjärde generation. Kloning är ingen lätt fråga, den väcker känslor och ska behandlas med respekt. Däremot känns det som att frågan styrs lite väl mycket av känslor och väldigt lite av rena fakta.

Ovanpå allt detta kaos har vi de stora svårigheterna för internationell handel, eftersom att märkningssystemet också skulle ställas som krav på alla importerade produkter från djur. Varför är det då ett problem med det? Jo, det finns ingen del av världen som har lika stor spårbarhet för djur som vi har i Europa och har man inte spårbarhet blir det svårt med märkning. Förbjuder vi import av alla livsmedel ifrån djur har vi nog handelskrig att vänta.

Ganska ensam försökte jag få parlamentet att mjuka upp sin position för att få till en rimlig lagstiftning. Men ingen sida vek sig en tum. Efter åtta timmars förhandlingar, klockan 4 på morgonen, lämnade alla delegater förhandlingsbordet – utan att vi hade kommit en millimeter. Följ den här bloggen för den spännande fortsättningen i nästa vecka…

Sverige var i förra avtalsförhandlingen det enda land som röstade nej till EU:s
fiskeavtal med Marocko. Vi menar att Sverige återigen, genom landsbygdsminister Eskil Erlandsson, måste stå upp för folkrätten och rösta nej till avtalet som kränker den västsahariska befolkningens rätt till självständighet.

I november stormade marockansk militär en fredlig manifestation med 20 000 deltagare utanför Västsaharas huvudstad El Aaiun. Marocko har sedan attacken inte tillåtit varken internationella fredsobservatörer, politiker eller journalister att komma in i Västsahara. FN-styrkan Minurso finns i Västsahara men kan inte rapportera om vad som sker eftersom den inte har mandat att övervaka övergrepp mot mänskliga rättigheter. Inte heller har någon annan större oberoende utredning gjorts kring händelserna i november.

Mitt i denna upptrappade situation går EU nu in i förhandlingar om ett nytt fiskeavtal med Marocko, trots att avtalet riskerar att bidra till att finansiera och legitimera en fortsatt ockupation.

En anledning till ockupationen är Västsaharas rika fiskevatten och omfattande fosfatfyndigheter. Dessa naturresurser utnyttjar Marocko utan att varken arbetstillfällen eller intäkter kommer västsaharierna till del. EU har ett ansvar för att inte delta i att tömma Västsaharas naturresurser genom de mycket förmånliga handels- och fiskeavtalen mellan EU och Marocko. Förra gången fiskeavtalet förhandlades röstade Sveriges regering i ministerrådet, som enda land i EU, nej till avtalet. Den 27 februari, på Västsaharas nationaldag, löper det avtalet ut.

EU menar att ett fiskeavtal med Marocko som omfattar ockuperade vatten kan vara aktuellt förutsatt att Marocko kan bevisa att intäkter och fördelar med avtalet kommer västsaharierna till godo. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson uppmanade därför fiskekommissionären Maria Damanaki för ett knappt år sedan att utreda fiskeavtalets konsekvenser för det västsahariska folket, men hon har endast frågat Marocko om de kan bevisa att avtalets fördelar kommer västsaharierna till del.
Först den 14 december lämnade Marocko in ett svar till EU-kommissionen, svaret har ännu inte offentliggjorts. Det finns med andra ord fortfarande inga offentliga bevis från Marockos sida på huruvida avtalet gagnar västsaharierna eller inte.

EU-parlamentets oberoende juridiska expertis menar i ett utlåtande att ekonomiska förehavanden som omfattar Västsahara måste ske i linje med lokalbefolkningens intressen och att de måste gynna den socioekonomiska utvecklingen i Västsahara.

I samma utlåtande konstaterar man att det inte finns några belägg för att Marockos och EU:s ekonomiska aktiviteter i Västsahara sker utifrån lokalbefolkningens bästa. 2006, när Sverige röstade nej till avtalet, gjordes en analys av FN:s förre rättschef Hans Corell, som kom fram till att fiskeavtalet med Marocko stred mot folkrätten. I frågan om ockuperade folks rätt till sitt land och dess naturresurser är folkrätten väldigt tydlig. Dessa folk har ”oförytterliga rättigheter” till och ”permanent suveränitet” över sina naturresurser. Naturresurserna får bara utnyttjas för investeringar som genomförs i samarbete med folket i dessa territorier och i enlighet med deras önskemål, i syfte att främja socioekonomisk utveckling.

Detta har dock EU-kommissionen valt att tolka som att utnyttjande av naturresurserna bara är förbjudet om det sker utan att ta hänsyn till befolkningens behov och intressen. Men samarbete med västsahariska företrädare har inte skett, vare sig när avtalet slöts eller senare. Tvärtom har både Polisario – västsahariernas av FN erkända företrädare – och alla betydande människorättsgrupper på ockuperat område klart sagt nej till avtalet.

De initiativ som landsbygdsministern tagit hittills är bra men Sverige måste gå hela vägen och säga nej till det fiskeavtal som nu förhandlas. Eskil Erlandsson måste även snarast kritisera det initiativ som kom förra veckan från kommissionen som förordar en så kallad teknisk förlängning av det nuvarande avtalet. Sverige och EU måste också vara tuffare gentemot Marocko för att se till att FN:s beslut om att västsaharierna själva ska besluta om sin framtid genomförs.  

I morgon fredag har EU-nämnden sammanträde och där behöver EU:s fiskeavtal med Marocko finnas med på dagordningen. Inför förra omröstningen 2006 tog EU-nämndens ledamöter, över blockgränserna, starkt avstånd från det illegala fiskeavtalet med Marocko. Vår förhoppning är att så sker också nu.    

Att inte skriva under ett förlängt fiskeavtal med Marocko är viktigt för att undvika att den redan mycket allvarliga situationen i Västsahara trappas upp ytterligare. Sverige kan nu fortsätta att visa ledarskap när det gäller att stå upp för folkrätten och slå vakt om västsahariernas rätt att bestämma över sitt eget fiskevatten. Ansvarig minister, Eskil Erlandsson, kan göra detta genom att säga nej till fiskeavtalet med Marocko.

Anna Nilsson informationsansvarig Emmaus Stockholm

Lena Ek EU-parlamentariker (C)

Christofer Fjellner EU-parlamentariker (M)

Göran Färm EU-parlamentariker (S)

Anna Hedh EU-parlamentariker (S)

Gunnar Hökmark EU-parlamentariker (M)

Anna Ibrisagic EU-parlamentariker (M)

Olle Ludvigsson EU-parlamentariker (S)

Isabella Lövin EU-parlamentariker (MP)

Marit Paulsen EU-parlamentariker (FP)

Carl Schlyter EU-parlamentariker (MP)

Olle Schmidt EU-parlamentariker (FP)

Eva-Britt Svensson EU-parlamentariker (V)

Marita Ulvskog EU-parlamentariker (S)

Åsa Westlund EU-parlamentariker (S)

Cecilia Wikström EU-parlamentariker (FP)

Nedanstående anförande höll jag i debatt om lagstiftningen om nya livsmedel i Europaparlamentet igår kväll.

Herr talman!

Det vi jag har på bordet är inte samma sak som det mina föräldrar hade när de var unga. Och det mina föräldrar har på bordet är inte samma sak som mina far- och morföräldrar är uppväxta med. Det ska vi i grunden vara glada för. Inte bara för att utbudet blivit rikare utan framför allt för att det varit en förutsättning för att kunna föda en hel planet.

Det vi röstar om imorgon är hur konstigt det än låter vad som ska stå på mina barn och barnbarns matbord. Vi ska inte förbjuda eller försvåra för nya livsmedel. Vi ska garantera att de är säkra!

För att göra det vill påminna om de tre grundläggande principerna vi måste ta fasta på i omröstningen imorgon.

Ett: Lagstiftningen måste ta fasta på vetenskapen. De beslut vi fattar måste ha grund i relevant forskning, i objektiv, väl genomförd vetenskap. Det är inte en fråga om personlig smak, religiösa övertygelser eller särintressen. För att klara framtidens utmaningar ska vi slå vakt om vetenskap och innovationen, inte hindra och förbjuda den.

Två: Med vetenskapen som grund ska vi slå vakt om säkerheten i nya livsmedel. Kompromissar vi med säkerheten kommer människor vända det nya ryggen. Europas medborgare ska själva välja vad de vill och inte vill äta, men oavsett vad de väljer har de rätt att kräva att det som finns på deras matbord är tyggt.

Tre: Men livsmedelssäkerhet får aldrig användas som ett svepskäl för nya handelshinder. Protektionism står i direkt konflikt med den innovation och utveckling vi behöver. Jag ber därför kammarens ledamöter att noga fundera igenom hur de ska rösta och säga nej till alla protektionistiska idéer som nu finns i förslaget.

Samanfattningsvis. Jag vill se innovation, utveckling och nya produkter, men vi vill samtidigt ha säkra produkter, trygga konsumenter och, helt enkelt, bra mat. Vi ska inte förbjuda eller försvåra för nya livsmedel. Vi ska garantera att de är säkra!