Miljö - Kategoriarkiv

I går blev det klart att EU:s fiskeministrar enats om en ny linje i förhandlingarna med parlamentet om en reform av fiskepolitiken. Fiskeministrarna har visat viss flexibilitet och tycks ha närmat sig parlamentet något i flera viktiga punkter. Även om vi inte når hela vägen fram ser det ändå ut som att det kan bli en ny inriktning på fiskepolitiken. EU:s fiskepolitik har varit katastrofal under en lång tid, till och med värre än jordbrukspolitiken. Därför är en förändring något vi ska vara glada över! Min förhoppning är naturligtvis att rådet är villiga att kompromissa ytterligare om till exempel utkastförbudet, lagligt bindande fiskekvoter på en långsiktigt hållbar nivå och fleråriga förvaltningsplaner. Men redan nu har vi kommit en bra bit på väg mot en rimlig fiskepolitik.

Fiskeministrarna har nu gått med på att införa hållbara fiskekvoter från 2015 “där det är möjligt” och överallt från 2020. Hur formuleringen “där det är möjligt” ska tolkas är oklart, men att man accepterar principen är viktigt. Samtidigt gäller det att vara på sin vakt mot alltför stora undantag. Därför skulle jag vilja att “där det är möjligt” definierades på ett sådant sätt att det inte handlar om var det är möjligt rent politiskt. Och vi får inte glömma att the devil is in the details. Definitionen av hållbara fiskekvoter är också viktig. Jag är inte helt säker på att vi är riktigt framme än.

Vad gäller utkastförbudet har fiskeministrarna nu minskat sitt krav på undantag från 7-12 procent till 5 procent. Det är stor skillnad mot idag. Eskil Erlandsson ska ha en eloge för sitt hårdnackade motstånd mot undantagen, men samtidigt tror jag tyvärr att vi måste kompromisssa även här och acceptera en låg nivå av utkast. Vi kan inte låta hela reformen falla på grund av detta.

Fiskeministrarna verkar nu ha gett med sig vad gäller upprättandet av fiskeskyddsområden. De har även indikerat att de kan tänka sig rådgivande grupper, där fiskerinäringen kan framföra åsikter och ta del av nya förslag. Det är något som svenska fiskare arbetat för, och som kan stärka förtroendet för den nya fiskepolitiken.

Min förhoppning är att vi kan ro i hamn en ny fiskepolitik de närmaste veckorna. Det skulle i så fall vara en stor seger för fisket i Europa.

Dear Mrs Rodust

REFORM OF THE COMMON FISHERIES POLICY

Negotiations between Council and Parliament to secure reform of the CFP Basic Regulation continue, and we know that you have indicated your willingness to bring these to a conclusion during the course of the Irish Presidency. We acknowledge that the Council position has in some respects moved closer to that of the Parliament. Nevertheless we urge you to stand firm, and refuse to agree to positions that would fail to place binding requirements upon the European Union to deliver on principles that command wide support.

We have an historic opportunity to put in place measures that will allow the rebuilding of Europe’s depleted fish stocks, end the scandal of millions of tonnes of perfectly edible fish being discarded every year, and give those closest to the fishing industry a greater say in its day to day management. These objectives command huge support across Europe. Our citizens understand why any government should seek to undermine their achievement.

As is so often the case, the devil is in the detail. The text of the Basic Regulation needs to be specific and legally enforceable, particularly with regard to the setting of targets for the rebuilding fish stocks above maximum sustainable yield that will provide the basis for a prosperous fishing industry across Europe. Loopholes that may permit the discard of fish must be closed. Financial penalties for Member States that fail to respect the requirements of the legislation should be automatic. Fish recovery areas should be introduced.

Do not feel under pressure to conclude the negotiations. Within the European Parliament there is an enormous majority in support of ambitious reform, demonstrated by the vote of 502-137 achieved. Without question you will be able to secure qualified majorities for your positions at Second Reading. Parliament’s negotiating position is always stronger when it enters formal conciliation procedures rather than seeks to achieve a First Reading agreement with the Council.

Your commitment to securing a reform that will be good for Europe’s fisheries and for its fishing industry is unquestioned. Do not concede the ambitions shared by many of us for the sake of achieving premature agreement.

Yours sincerely

Christofer Fjellner MEP Ole Christensen MEP Nils Tovalds MEP

Isabella Lovin MEP Anna Rosbach MEP Mikael Gustafsson MEP

Bureau of the ‘Fish for the Future’ group

http://fishforthefuture.eu/

Miljöutskottet röstade igår igenom nya hårdare utsläppskrav för skåpbilar och andra lätta lastbilar. Förslaget är i stort bra. Jag hade själv föreslagit ett skarpare utsläppskrav till 2020, eftersom ambitionsnivån är lägre satt än för personbilar. Utskottet vill även att det införs krav på elektronisk hastigbegränsning. Det låter klokt, men leder fel i längden. Dessutom speglar det en konstig syn på medborgarna och deras ansvar.

Utskottet vill att topphastigheten för skåpbilar och lätta lastbilar begränsas till 120 km/h redan nästa år. När man läser mediernas rapportering kan man få intrycket av att det är så gott som avgjort, det blir fartbegränsningar från och med nästa år. Det är långt ifrån säkert. Först ska hela Europaparlamentet säga sitt i plenum, sedan ska medlemsstaterna i rådet säga sitt. Jag har svårt att tro att förslaget om fartbegränsning håller hela vägen.

Det finns nämligen goda skäl att inte införa elektronisk fartbegränsning. Förarna har ansvar för att de framför fordonet på ett säkert och lagligt sätt. Att försöka ta ifrån dem det ansvaret är varken möjligt eller önskvärt. Av säkerhetsskäl kan det dessutom vara nödvändigt att i extrema situationer köra fortare än de hastighetsbegränsningar som gäller. De som argumenterar för att elektronisk fartbegränsning minskar utsläppen utgår dessutom från att förarna bryter mot lagen. Det är fel att utgå ifrån att människor bryter mot de lagar och regler som finns.

Marita Ulvskog och Carl Schlyter ville gå ännu längre. De ville att toppfarten skulle begränsas till 100 kilometer i timmen. Att kräva fartbegränsningar på 100 km/h är ogenomtänkt, särskilt med tanke på att fordonen får framföras i 120 km/h på svenska motorvägar.

Om förslaget mot förmodan skulle gå igenom dröjer det inte länge innan det kommer krav om att obligatorisk elektronisk fartbegränsning ska införas även på vanliga bilar. Det är något jag tror många av oss förknippar med ett kontrollsamhälle vi inte vill ha.

Jag har tidigare skrivit om att förhandlingarna kring den nya fiskereformen inte går så bra som jag hade hoppats. Rådet verkar vara bakbundet av en blockerande minoritet av medlemsstater, som inte vill acceptera en mer hållbar fiskepolitik.

Det här är första gången Europaparlamentet har medbestämmanderätt i fiskepolitiken. En överväldigande majoritet av ledamöterna i parlamentet stod bakom beslutet om en mer hållbar fiskepolitik. Rådet kan inte blunda för det, utan måste söka kompromisser som båda institutionerna kan stödja.

Den 2 maj träffas rådet för att ge ordförandeskapet instruktioner inför slutförhandlingarna. Jag har därför, tillsammans med 37 andra Europaparlamentariker från 18 länder och 7 politiska grupper, skrivit en debattartikel där vi uppmanar rådet att visa mer flexibilitet. Artikeln kommer att publiceras i nationell press i medlemsstaterna. Du kan läsa artikeln här redan nu.

Jag har i veckan skrivit till Siim Kallas, kommissionär med ansvar för transportfrågor, tillsammans med två finska ledamöter i Europaparlamentet. Brevet kan du läsa här. Anledningen är att vi tycker att EU borde stödja norra Europa i övergången till de hårda kraven i det nya EU-direktivet om svavel i marina bränslen.

Jag har tidigare lyft frågan om det nya direktivet för svavel i marina bränslen bland annat här och här . I Finland har direktivet skapat stor debatt, men i Sverige har vi konstigt nog inte hört så mycket om det. Trots att vi drabbas lika hårt som Finland.

Som ansvarig för behandlingen av direktivet i Europaparlamentets största partigrupp EPP tvingades jag konstatera att Sverige har sig själv att skylla. I samband med beslutet begärde Sverige och de andra Östersjöländerna, trots att vi redan har världens hårdaste regler för svavelutsläpp från sjöfarten, att få införa ett särskilt svavelskyddsområde med 35 gånger hårdare krav än den globala standarden redan 2015. EU kunde inte göra annat än att implementera det medlemsstaterna redan hade kommit överens om i den internationella sjöfartsorganisationen IMO.

Kostnaden för det nya direktivet beräknas till mellan 12-28 miljarder. I Finland har jobb redan gått förlorade som en direkt följd av beslutet. Risken är stor att även svenska jobb kommer att gå förlorade.

Jag tycker därför att EU borde stödja norra Europa i övergången till de hårda kraven, genom att omfördela medel som redan finns tillgängliga för sjöfartssatsningar och genom finansiering från det transeuropeiska transportnätverket. Det skulle minska risken att industrier tvingas lägga ner eller att transporter flyttar från fartyg till lastbilar, med ökade koldioxidutsläpp som följd.

Hörde att även centern från början tänkt skriva under brevet till kommissionen. Trist att det inte blev så. Jag hoppas att det inte var något politiskt och att de ser problemen som uppstår av de hårdare reglerna i norra Europa.