Omröstning om handel med träprodukter
tisdag, 4 maj, 2010
I miljöutskottet i Europaparlamentet röstade vi idag om en ny förordning för att bekämpa handel med illegalt timmer. Jag har i denna fråga haft förtroendet att vara vår partigrupp EPP:s föredragande i frågan. Tyvärr har jag tvingats ägna det mesta av mitt arbete till att försöka skademinimera och stoppa mer eller mindre galna förslag från mina kollegor. Förslag som allvarligt skulle hota användningen av trä som råvara och därmed svensk skogsindustri.
Illegalt timmer är ett stort problem. Det leder till allt från avskogning till orättvisa konkurrensförhållanden och ökade utsläpp av koldioxid. Vikten av att stävja det illegala timret är nog lika djupt rotad i alla politiska grupper i Europaparlamentet. Skillnaden mellan grupperna är dock med hur mycket reglering och byråkrati man vill associera handel med en så viktig produkt som trä. I parlamentets första läsning av ärendet i fjol fick dock rapportören, den brittiska gröna ledamoten Caroline Lucas, brett stöd i parlamentet för en väldigt omfattande ny reglering. Vår partigrupp EPP valde därför att lägga ned sina röster i slutomröstningen samtidigt som jag och moderaterna valde att rösta mot. Att behäfta en förnyelsebar råvara, så som trä, med mer byråkrati och reglering än till exempel olja gynnar varken miljön eller Sverige.
Nu inför parlamentets andra läsning av regleringen presenterade Lucas samtliga av sina förslag från första läsningen och risken att resultatet skulle bli lika dåligt som förra gången har varit mycket stor. För svensk del var den största faran antagligen att allt som innehåller träfibrer skulle klassas som illegalt om det producerats i ett land som inte skrivit under FN:s deklaration om ursprungsfolks rättigheter. Sverige, som inte ratificerat denna konvention, skulle alltså riskera att bli ett land vars timmer, papper och andra träfiberprodukter skulle klassas som illegala. För svensk del skulle detta givetvis innebära en katastrof. Andra förslag som ställt till massor med problem är krav på ursprungsmärkning och spårbarhet av allt som innehåller träfiber tillbaka genom hela hanteringskedjan. Det skulle ha inneburit att allt från returpapper till böcker skulle kunna spåras till en specifik arvverkningsplats. Om detta alls skulle vara möjligt skulle det skapa en orimligt stor administrativ kostnad för företagen som hanterar trä. Särskilt då företag ska tvingas garantera lagligheten i varje enskild fiber för att undvika straffrättsligt ansvar. Jag ska erkänna att jag har svårt att se hur allt ifrån tillverkare av spånskivor till bokhandlare som Adlibris överhuvudtaget ska kunna verka i Europa med sådana regler.
Nu inför dagens utskottsvoteringen miljöutskott har jag arbetat fram en kompromiss mellan de stora grupperna i parlamentet. Kompromissen har minskat de skadliga verkningarna för europeiskt skogsbruk utan att öka risken för att det skall komma in illegalt avverkat timmer på den europeiska marknaden. Definitionen av vad som är lagligt timmer är i dessa förslag nu mycket mer rimlig (och hänvisar inte längre till att från arbetsförhållanden vid avverkningsplatser till ursprungsbefolkningars rättigheter) och återvunna trä- och pappersprodukter är nu undantagna från lagstiftningen. Mycket av det som gjorde kompromissen möjlig var att EPP i första läsningen la ner rösterna och därför kunde ställa stora krav på rapportören, som vill ha bred majoritet i Europaparlamentet. Inte minst för svensk del har detta medfört att de problem som regleringen medför minskar avsevärt. Tillsammans med den liberala gruppen här i parlamentet lyckades jag även nå en överenskommelse om att stoppa förslaget om obligatorisk ursprungsmärkning av alla träfiber.
En av de faktorer som komplicerat det hela är att de som velat reglera är länder som inte har eget större skogsbruk. Lite tillspetsat kan man säga att de länder som för tusen år sedan högg ner sin skog nu ska förklara för de länder som har den kvar hur skogsbruk ska bedrivas. Sverige, Finland och andra skogsländer har i dag en stor kunskap och förståelse för skogsbruk som skiljer sig från den situation som finns i exempelvis Holland och Storbritannien.
Jag är positivt överraskad av hur långt vi kommit med kompromissen. Med tanke på rapportörens och de andra partigruppernas extrema krav har det länge sett mörkt ut för den position regeringen och de flesta svenska europaparlamentariker delat med mig, och därmed för den europeiska skogsindustrin. I kompromissen har vi undanröjt de värsta farorna med det ursprungliga förslaget. Det finns ett antal problem kvar i förslaget. Delar av dem hoppas jag kunna stoppa i samband med plenumomröstningen i juni, annat får vi försöka hindra i förhandlingarna med ministerrådet. Efter att arbetat med denna fråga i snart två år känner jag dock en övergripande oro. Trycket i Europaparlamentet och i övriga Europeiska institutioner för att börja bygga upp en ny och byråkratisk europeisk skogspolitik ökar. Vägen till helvetet är som bekant kantad av goda föresatser, och om vi har otur kan dagens ärende vara första steget på den vägen.


