Övrigt CONT - Kategoriarkiv

FIRST ROUND OF QUESTIONS

”Progress” is a word you often here at this time of the year. I have been Member of Parliament since 2004 and each year at this time you here that the Commission is ”making progress” and ”on the right track”.

In the same breath, the Commission also ensures that current weaknesses will be remedied in the next period and in the next set of regulations.

At the beginning of my career as Member of this House I found it very assuring.

I was happy to know that the Union’s manager – the Commission which has final responsibility for the implementation of the budget – was confident that things would be better

But then, having heard the same tape for some years, at some point I realised that the Commission’s way of speaking seems open-ended.

The Commission is making fantastic progress every year, but even so: we never get there; we never achieve the objective. What we want is always ahead of us.

Mr. Chairman, this year the Commission believes it is making progress even if – according to the Court – the situation remains stable:

”overall the supervisory and control systems are still only partially effective”
and
”payments underlying the accounts for the year ended 31 December 2010 are still materially affected by error”.

The fact that the Commission is able to turn the Court’s message of a stable situation into something positive by labelling it ”progress” sounds a bit too optimistic to me…

In my view stable is no progress and – as I mentioned before – it is not good!

Chairman, I now come to my detailed questions. And at this stage I would like to raise questions of five different topics:

1. Audit and DG REGIO

Commissioner Semeta, you are the Commissioner responsible for ”audit”.

Do you consider yourself co-responsible together with Commissioner Hahn for reducing the error rate of 7,7% in Cohesion Policy?

Do you have any influence on DG REGIO’s way of implementing the budget?

Can DG REGIO do whatever they want to or do you – as Commissioner responsible for audit – have a word to say on their instruments?

If you have a word to say: is it BIG enough?

An example:
Let’s say that DG REGIO has invented something which gives Member States a lot of flexibility and DG REGIO good possibilities for disbursing the budget.

On the other hand, you come to the conclusion that from an audit and accountability point of view the thing invented by DG REGIO is a bit risky.

What is your responsibility in such a situation?

What is the responsibility of the Commissioner for DG REGIO?

Is there a common understanding on each one’s area of responsibility?

2. Financial engineering instruments

Financial engineering instruments play a prominent role in the Court’s findings for 2010 and I welcome the Court’s efforts in this area.

In the Commission’s analysis of errors in Cohesion Policy financial engineering instruments are considered ”high risk”.

Could you please explain why FEIs are going to be used more frequently in the next Multi-annual financial framework if they are ”high risk” instruments?

Furthermore, please tell us which other policy areas are affected by FEIs as mentioned by the Court and to what extent?

3. Reliability of Commission’s management representations

I would like to thank the Court for putting a focus on

• the Annual Activity Reports,
• the Synthesis Report of the Commission and
• now the new Opinion of the Commission’s Internal Auditor.

These are important accountability instruments which need to be closely scrutinised by the Court so that we MEPs can have trust in them.

And it is worrying what I read:

Firstly, the Commission has no guidance on how to estimate its own error rate.

Or should I say each Director-General can do what he wants to and apparently – to put it mildly – estimates with a lot of optimism?

The Court’s conclusion is: There should have been more reservations. What is yours Mr. Semeta?

Secondly on the opinion of the Commission’s internal auditor:

I have not seen it. Mr. Semeta how useful can it be if it is not published?

The Court tells us that the scope of the opinion is limited to the Commission’s own internal control framework although everybody knows that more than 90% of all errors are identified outside the Commission.

Again, Mr. Semeta, how useful can this opinion be?

My conclusion at this point is that without a substantial revisit addressing the Court’s observations, there is no need for this overall opinion.

4. Increased use of Pre-financings

The term ‘pre-financing’ does not sound like a word politicians can get excited about, but reading what the Court has said made me curious.

The Commission is taking an increased risk by paying out an increased proportion of pre-financings. The justification for these payments comes later – sometimes many years later.

I believe the Lifelong Learning Programme with advance payments of up to 100% per project and 93% of all payments made in 2010 being advance payments is the most depressing example.

Mr. Semeta, please tell me why the Commission wants to take this increased risk? And how do you mitigate this risk?

Was one of the considerations also because a high volume of pre-financings lowers the error rate of the Court as evidenced in the policy areas Internal Policies and External Aid?

5. The financial crisis and the EU Budget

Mr. Semeta, as I already pointed out before, I would like to understand how the EU Budget is exposed to financial risk deriving from the financial crisis affecting Member States.

In your view, where is the EU Budget exposed to such risk?
Which steps do you take to mitigate these risks?
With reference to the table given as answer to the first written question, the total outstanding amounts as of 31 december 2010 were 14,274 billion euro. Which measures has the commission taken to manage the financial risk in relation to this outstanding amount?

SECOND ROUND OF QUESTIONS

RESPONSE TO THE EXPLANATIONS GIVEN BY COURT/COMMISSION OR REPITITION OF QUESTIONS LEFT UNANSWERED

CONCLUDING REMARK

Thank you very much Mrs. Kaljulaid and Commissioner Semeta for your explanations.

I fear that we have to – once again – put all our hopes into the next programming period.

I am asking myself whether the Commission has carefully considered the risk of continued high error rates in Structural funds in the 2014 – 2020 period?

As you are aware, this time the legislative procedure will be different. The Lisbon Treaty has given Parliament full co-decision power for the legislative packages for the Cohesion and Agricultural policies.

I hope Commissioner Semeta that we can count on your full support so that we do not sit here in seven years, listening to you or to your successor explaining to us

- that ”progress” has been made and

- that the Commission will ensure that weaknesses will be remedied in the 2021 – 2027 period.

Thank you very much.

I flera år har Europaparlamenetet delat ut priser till journalister som skriver om parlamentet och EU. Sådana dumheter leder inte till kritisk granskning men parlamentet ville göra allt för att få publicitet. Men makten skall inte belöna journalsiter. Och journalister skall inte ta emot belönningar. Jag krävde att parlamentet skulle sluta med det. Och fick en majoritet i plenum för det i två år, utan att något hände. Jo, alltså det hände att administrationen fortsattte att dela ut priset och satsade stora pengar på det. I fjor var det 105.000 €, dvs en miljon svenska kronor.

Men nu berättar Europaportalen att jag äntligen lyckats! Det pris sosm delades ut idag blir det sista. En liten, men ändå en seger. Och för en princip.

http://www.europaportalen.se/2011/10/kritiserat-eu-journalistpris-skrotas

- Under 2009 spenderade EU-kommissionen ungefär 14 miljarder kronor på bidrag till intresseorganisationer, eller NGO:er. Vi måste få en definition av NGO:er och bättre uppföljning av utbetalningarna.

Det säger Christofer Fjellner, moderat Europaparlamentariker, som presenterat en studie beställd av parlamentet. Studien har också funnit att det saknas en gemensam definition av begreppet NGO (Non-governmental organisations) bland kommissionens olika myndigheter, vilket gör det oerhört svårt att sammanställa och egentligen se vart pengarna tar vägen.

- Många av dessa frivilligorganisationer använder pengarna de får från kommissionen till att bedriva lobbying mot samma kommission, vilket reser många intressanta frågor. Detta äventyrar organisationernas oberoende, det skapar en ond cirkel av beroende mellan det offentliga och civilsamhället.

- Det värsta som kan hända är att vi skapar en massa GONGO:s (Government organized non-governmental organisations) som sitter och håller med kommissionärerna. Samtidigt vill ju inte kommissionen betala ut stora summor till organisationer som motsätter sig deras arbete och använder skattepengar för att motverka det som har beslutats på demokratisk väg. Så det finns många sidor med olika problem på det här. Den här studien kan sätta igång en förnyad debatt om problemen med offentliga medel till NGO:er, och hur vi ska handskas med dessa, säger Christofer Fjellner.

Rapporten kan du läsa som pdf här.

 

Idag presenterade Europeiska revisionsrätten sin årsrapport för kommissionens genomförande av unionens budget för 2009. Revisionsrätten undersöker tillförlitligheten i räkenskaperna och försöker bland annat uppskatta hur mycket pengar som betalats ut felaktigt, samt föreslår förbättringar och åtgärder. Det är denna rapport som sätter igång hela ansvarsfrihetsprocessen för kommissionen, för vilken jag är föredragande i år inför min partigrupp EPP. Den stora frågan längre fram kommer såklart att handla om huruvida vi ska bevilja kommissionen ansvarsfrihet eller inte, och därför är processen ett kraftfullt verktyg för att sätta press på kommissionärerna; och här finns mycket att göra.

Inom vissa områden finner vi stora fel och avvikelser. Exempelvis inom sammanhållningspolitiken, bars budget omslöt 350 miljarder kronor 2009, har man funnit felaktigheter på 36 procent av utbetalningarna. Värt att notera i sammanhanget är att detta är det bästa året någonsin för det här området. Inom jordbruk, som omsluter 560 miljarder euro för 2009, finns fel på 27 % av transaktionerna. Det rör sig alltså om fel och inte nödvändigtvis om fusk, vilket är vårt att påpeka. Det absolut vanligaste felet är att stödberättigad mark redovisas som större än vad den faktiskt är. Dessa siffror måste ses som mycket allvarliga, med tanke på att det är skattebetalarnas pengar vi talar om.

Sett i det ljuset sätter ansvarsfrihetsprocessen igång väldigt lägligt i förhållande till den aktuella debatten om EU:s framtida budget. När socialdemokraterna argumenterar för stora budgetökningar bör man med rätta fråga sig om detta verkligen är ansvarsfullt när man inte har koll på alla de gamla pengarna. Och kan det verkligen vara lämpligt att öka budgeten i en finansiellt svår tid, när pengar redan tydligen rinner ur EU:s kassa till felaktiga ändamål? Det är skandalöst att vissa kommissionärer, som har budgetar som läcker, vill ha mer pengar till områden där miljarder betalats ut felaktigt. Det är en ännu större skandal att svenska Europaparlamentariker ivrigt påhejar denna lättsinnlighet med medborgarnas pengar.

Utöver budgetdebatten är det också väldigt viktigt att sanktioner börjar diskuteras på allvar. Kommissionen har nämligen kraftfulla verktyg som de kan använda för att stävja fusk och felaktiga utbetalningar. Exempelvis kan de frysa utbetalningar, samt kräva tillbaka pengar från mottagare som på felaktiga grunder mottagit medel. Problemet är bara att dessa sanktioner används alltför sällan. År efter år finner man avvikelser på vissa områden i ett antal länder som alltid återkommer, men utbetalningarna fortsätter. Därför kommer jag att trycka hårt på, under den här processen, att kommissionen blir hårdare, effektivare och ivrigare att använda sina sanktionsvapen, såsom man gjorde i fallet Grekland. För vi får aldrig glömma att det är skattebetalarna vi är ansvariga inför, och att det är deras pengar vi förvaltar. Och så länge unionen inte kan hantera befintliga medel korrekt finns det ingen som helst anledning att öka budgeten – snarare tvärtom.

Christina Gellerbrant Hagberg vill byta jobbet som skattechef för Stockholmsregionen mot ett toppjobb i Bryssel. I måndags grillades hon av Eu-parlamentets budgetutskott för jobbet som chef för EU:s bedrägeri bekämpning OLAF.  Christofer Fjellner sitter i budgetutskottet som ska fatta parlamentets beslut.

- Christina Gellerbrant Hagberg kan ha en bättre chans än Björn Eriksson eftersom det inte finns någon sittande chef den här gången, säger Christofer Fjellner.

Läs artikeln i sin helhet här.