Övrigt ENVI - Kategoriarkiv

Europaparlamentet röstade i veckan nej till användandet av trombin i mat. Trombin är ett naturligt protein som utvinns ur ko- eller grisblod.

Konsumentsrättskommissionären John Dalli uppmanade parlamentet att inte rösta genom ett förbud mot trombin då det inte finns några bevis för att det skulle vara skadligt för hälsan. Christofer Fjellner som röstade nej till förbudet menar att ordet köttklister låter äckligt och kan ha gjort att många är emot det på grund av det. Han förtydligar att det är ett helt naturligt och säkert ämne, och ifrågasätter därmed parlamentets roll i frågan ”Vi i parlamentet ska inte tala om vad folk vad de ska äta, vi ska garantera att maten är säker”. Christofer Fjellner betonar istället vikten av information, det ska vara tydligt om köttet är sammansatt med hjälp av trombin och därmed får konsumenterna göra ett eget val i frågan

Christofer Fjellner skriver i Aftonbladet tillsammans med sina kollegor i Europaparlamentet om överfiskningen av torsk i Östersjön. 

”Vi svenska Europaparlamentariker vill med eftertryck upp­mana regeringen, som redan varit ­aktiv för att förbättra situationen för fisken i Östersjön – att nu ta chansen att utse Östersjöns fiskeri­förvaltning till ett brådskande pilot­projekt inom ramen för Öster­sjöstrategin.”

Svensk jakt har gjort en enkätundersökning på hur de svenska toppkandidaterna till Europaparlamentet ställer sig i ett antal jaktfrågor. En sammanställning av Christofer Fjellners svar hittar du här.

Ingen verksamhet mår bra av långtgången politisk styrning och jordbrukssektorn är inget undantag. Det skriver Europaparlamentariker Christofer Fjellner i ATL.

Tvärtom, i århundraden har det varit en sektor som stått stolt och tryggt på egna ben – de svenska bönderna var de enda i Europa som aldrig var livegna, utlämnade till fogdar eller godsägares godtycke. På många sätt har våra fria bönder lagt grunden för vår stabila demokrati. Därför kommer jag aldrig att ställa upp på en EU-politik som styr det svenska jordbruket som om vore det en del av en sovjetisk femårsplan.

De gröna näringarna är viktiga. Trots att Sverige sedan länge har lämnat det traditionella bondesamhället ­beräknas i dag nära en halv miljon svenskar vara ­sysselsatta i jord- eller skogsbruk samt näringar som har koppling till den produktionen – det är fortfarande en viktig sektor.
Men steget därifrån till att nära hälften av EU:s budget ska gå till den gemensamma jordbruks­politiken är långt. Den stora budgeten betyder inte att EU värnar eller slår vakt om jordbruket, utan enbart att byråkratin i Bryssel har ett orimligt stort inflytande. Det har lett till att snart sagt varje gång jordbruket nämns så är det i negativa ordalag. EU har först belagt jordbruket med en våt byråkratisk filt, och nu är det sektorn som efter år av politisk vanvård utmålas som problemet.

I dag låser EU:s politik in bönder i politiskt planerad produktion i stället för att ge dem möjlighet att följa marknadens och människors behov. Skiftet mot mindre politik och mer marknadsanpassning har påbörjats och pågått ett tag, men måste intensifieras.
Men hand i hand med att den ekonomiska styrningen av jordbruket fasas ut måste framför allt den byråkratiska styrningen upphöra.

De flesta jord- eller skogsbrukare driver sin verksamhet i form av småföretag. Vi vet att småföretag är de som drabbas hårdast av regelkrångel och byråkrati. Genom att minska den bördan kan hela Europas konkurrenskraft stärkas – varje timme mindre som läggs på pappersexercis kan i stället läggas på skapande.
Nyligen hade vi i Europaparlamentet uppe ett tydligt exempel som påverkar vardagen för alla skogsbrukare. Det gällde åtgärder för att stoppa illegalt avverkat timmer. Problemen – som ju inte finns i utan utanför EU, till exempel på Borneo eller i Amazonas – bottnar i bristfällig klarhet gällande ägandeförhållanden och bristfällig kontroll, vilket sammantaget omöjliggör hållbart ­skogsbruk som vi känner det. Men trots det valde en majoritet i Europaparlamentet – M var de enda svenskar att rösta emot! – att införa krav på att skogsägaren måste bevisa – bland annat genom märkning – att allt timmer man säljer är lagligt. Ytterligare en börda på Sveriges över 150 000 skogsägare.

I stället för att avskaffa byråkratiska krav inför man alltså ytterligare några. I stället för att skapa en god jordmån för den gröna näringen läggs ytterligare bördor på böndernas axlar. Sedan beskrivs lantbruket som problemet när det är politikerna och byråkratin som är det.

Christofer Fjellner
EU-parlamentariker

Idag deltog Christofer vid ett stort seminarium på temat ”Turning Europe into the Healthiest Society”. Seminariet annordnades av den liberala ledamoten Jorgo Chatzimarkakis i samarbete med bl.a. tidningen European Voice.  Christofer var inbjuden för att tala om sitt arbete med lagstiftningen gällande patientinformation, vilket han leder såsom ansvarig rapportör i parlamentet. Se talet nedan – glöm dock inte att det är det talade ordet som gäller.

—

For me as an asthmatic this is a very hands-on issue. For as long as I can remember I have been in permanently need of prescribed medicines.

The difficulties, the controversies surrounding the Information-to-Patients-proposal are important to address. For the moment my biggest worry is not how my proposal will be received by the parliament, rather that the council will exploit the legal limbo that the parliament is in for the moment, due to the elections. That the council will precede the institutional procedure and settle their position on this dossier even before the parliament has had a say.

Such a development would be very unfortunate, and would – I’m sure – within the members of this house be seen as an extremely disrespectful act by the council.

***

I have met broadly thirty stakeholders since I was appointed raporteur roughly two months ago – I have had discussions with perhaps twenty or more persons – including the commission, the council representative, patient groups and company representatives. I have asked everyone I have met one simple question: Are you happy with today’s system and situation?

Not a single one has given me a yes. The lacks of the undynamic system, the inequalities which it leads to, the potential negative effect it has on the evolvement towards empowered patients, seems to be recognized by all. This dismissal of today’s system will in many ways be the starting point for me in this work.

***

There are things here that we all care about and can relate to – and where I think there is a basis for responsible politicians from all political groups to find a common ground:

- empowered patients – patients who can take an active part in their own health care

and

- ensuring compliance – the correct use of correct pharmaceuticals

There are also challenging areas where we must all do our homework and find sollutions in order to move the lockedpositions:

- how to distinguish between advertising and information

and

- how to better define the difference between push and pull-information in the legilsation

***

William Burns, chief executive for the Swiss pharma company Roche, said at a press meeting in London just a few days before the commission presented their pharmaceutical package in December – I’m quoting: ”Direct-to-consumer promotion was the single worst decision for the industry,” This answers the question why I do not consider it as possible to deregulate this area totally – direct-to-consumer promotion is of the table in this work.

*****

In a broader perspective healthcare is changing. What were once one-fits-all diagnostics and treatments is shifting to individualised care. And this is closely connected with the empowerment of patients. In my view this legislation should go hand in hand with that development. I think that it is the right of every patient to be informed not only of their condition but also their treatment. I also believe that such empowered patients have a better outcome. Before having an initial discussion in the ENVI committee a few weeks ago I received an e-mail from the UK National Health Service which sum up this very well: ”We believe that patients should be fully involved in their care and that decisions about an individual’s treatment should be made in partnership by the patient and their clinician”

*****

In this area, among so many others, we see how the internet changes our society. We need practical solutions which aims at information pipelines as they occur in the 21st century. We can not act as if information on pharmaceuticals won’t reach the patients – what we can do is react so that correct and balanced information gets through. We must do our far most to assure that the legislation puts such guarantees in place – so that the patients know that there is at least one source out there that the can thrust and make responsible for its information.

And strongly connected to these digital information highways full of information are the inequalities within Europe. We cannot neglect the different situations for the languages. The information is today available in English all over the internet – and we have to take this into account. Whether we want it or not there is not a level play field. Patients who don’t understand English have an information disadvantage. Let’s be honest about this – those who suffers most of this is not seldom old people who didn’t have the chance to learn English in school, or as in the new member states, where not allowed to learn English. This is obviously a unfairness that we should find a solution to – every European citizen deserves information of the same quality. I would be very surprised if any member of this house would be of another opinion.

*****

When talking about the quality of the information it is impossible not the mention the means of information. I must admit that I expected the commission proposal to make a clearer distinction between push and pull. ‘Push information’ in the meaning information that is pushed on the patient; information that the patients haven’t asked for our sought after. ‘Pull information’ in the meaning information that is provided to the patient upon request or intended act to get it. This distinction is crucial and it should be made clear in the legislation. There is a substantial difference in providing patients with information they haven’t asked for, and providing information for such patients who actively seeks it.

*****

Due to the very often mutual interest – when it comes to proper use and compliance – between manufacturers of medicines and the public in the meaning the social insurance providers, I were surprised not to find more on public-private-partnership. Sadly, we all know that our societies can’t afford enough time for the patients with educated professionals, whether they are pharmacists or physicians. This should open for a role to play for more public-private-partnerships.

*****

I began with quoting the chief executive of Roche, William Burns. After noting that Direct-to-consumer-promotion in America have been devastating for the industry he continued: ”You’ve got the two extremes on the planet, where we are given access to the public in America, which is too much, and in Europe we’re not given access to information,”