Konsumentsrättskommissionären John Dalli uppmanade parlamentet att inte rösta genom ett förbud mot trombin då det inte finns några bevis för att det skulle vara skadligt för hälsan. Christofer Fjellner som röstade nej till förbudet menar att ordet köttklister låter äckligt och kan ha gjort att många är emot det på grund av det. Han förtydligar att det är ett helt naturligt och säkert ämne, och ifrågasätter därmed parlamentets roll i frågan ”Vi i parlamentet ska inte tala om vad folk vad de ska äta, vi ska garantera att maten är säker”. Christofer Fjellner betonar istället vikten av information, det ska vara tydligt om köttet är sammansatt med hjälp av trombin och därmed får konsumenterna göra ett eget val i frågan

”Vi svenska Europaparlamentariker vill med eftertryck upp­mana regeringen, som redan varit ­aktiv för att förbättra situationen för fisken i Östersjön – att nu ta chansen att utse Östersjöns fiskeri­förvaltning till ett brådskande pilot­projekt inom ramen för Öster­sjöstrategin.”

Tvärtom, i århundraden har det varit en sektor som stått stolt och tryggt på egna ben – de svenska bönderna var de enda i Europa som aldrig var livegna, utlämnade till fogdar eller godsägares godtycke. På många sätt har våra fria bönder lagt grunden för vår stabila demokrati. Därför kommer jag aldrig att ställa upp på en EU-politik som styr det svenska jordbruket som om vore det en del av en sovjetisk femårsplan.

De gröna näringarna är viktiga. Trots att Sverige sedan länge har lämnat det traditionella bondesamhället ­beräknas i dag nära en halv miljon svenskar vara ­sysselsatta i jord- eller skogsbruk samt näringar som har koppling till den produktionen – det är fortfarande en viktig sektor.
Men steget därifrån till att nära hälften av EU:s budget ska gå till den gemensamma jordbruks­politiken är långt. Den stora budgeten betyder inte att EU värnar eller slår vakt om jordbruket, utan enbart att byråkratin i Bryssel har ett orimligt stort inflytande. Det har lett till att snart sagt varje gång jordbruket nämns så är det i negativa ordalag. EU har först belagt jordbruket med en våt byråkratisk filt, och nu är det sektorn som efter år av politisk vanvård utmålas som problemet.

I dag låser EU:s politik in bönder i politiskt planerad produktion i stället för att ge dem möjlighet att följa marknadens och människors behov. Skiftet mot mindre politik och mer marknadsanpassning har påbörjats och pågått ett tag, men måste intensifieras.
Men hand i hand med att den ekonomiska styrningen av jordbruket fasas ut måste framför allt den byråkratiska styrningen upphöra.

De flesta jord- eller skogsbrukare driver sin verksamhet i form av småföretag. Vi vet att småföretag är de som drabbas hårdast av regelkrångel och byråkrati. Genom att minska den bördan kan hela Europas konkurrenskraft stärkas – varje timme mindre som läggs på pappersexercis kan i stället läggas på skapande.
Nyligen hade vi i Europaparlamentet uppe ett tydligt exempel som påverkar vardagen för alla skogsbrukare. Det gällde åtgärder för att stoppa illegalt avverkat timmer. Problemen – som ju inte finns i utan utanför EU, till exempel på Borneo eller i Amazonas – bottnar i bristfällig klarhet gällande ägandeförhållanden och bristfällig kontroll, vilket sammantaget omöjliggör hållbart ­skogsbruk som vi känner det. Men trots det valde en majoritet i Europaparlamentet – M var de enda svenskar att rösta emot! – att införa krav på att skogsägaren måste bevisa – bland annat genom märkning – att allt timmer man säljer är lagligt. Ytterligare en börda på Sveriges över 150 000 skogsägare.

I stället för att avskaffa byråkratiska krav inför man alltså ytterligare några. I stället för att skapa en god jordmån för den gröna näringen läggs ytterligare bördor på böndernas axlar. Sedan beskrivs lantbruket som problemet när det är politikerna och byråkratin som är det.

Christofer Fjellner
EU-parlamentariker

—

For me as an asthmatic this is a very hands-on issue. For as long as I can remember I have been in permanently need of prescribed medicines.

The difficulties, the controversies surrounding the Information-to-Patients-proposal are important to address. For the moment my biggest worry is not how my proposal will be received by the parliament, rather that the council will exploit the legal limbo that the parliament is in for the moment, due to the elections. That the council will precede the institutional procedure and settle their position on this dossier even before the parliament has had a say.

Such a development would be very unfortunate, and would – I’m sure – within the members of this house be seen as an extremely disrespectful act by the council.

***

I have met broadly thirty stakeholders since I was appointed raporteur roughly two months ago – I have had discussions with perhaps twenty or more persons – including the commission, the council representative, patient groups and company representatives. I have asked everyone I have met one simple question: Are you happy with today’s system and situation?

Not a single one has given me a yes. The lacks of the undynamic system, the inequalities which it leads to, the potential negative effect it has on the evolvement towards empowered patients, seems to be recognized by all. This dismissal of today’s system will in many ways be the starting point for me in this work.

***

There are things here that we all care about and can relate to – and where I think there is a basis for responsible politicians from all political groups to find a common ground:

- empowered patients – patients who can take an active part in their own health care

and

- ensuring compliance – the correct use of correct pharmaceuticals

There are also challenging areas where we must all do our homework and find sollutions in order to move the lockedpositions:

- how to distinguish between advertising and information

and

- how to better define the difference between push and pull-information in the legilsation

***

William Burns, chief executive for the Swiss pharma company Roche, said at a press meeting in London just a few days before the commission presented their pharmaceutical package in December – I’m quoting: ”Direct-to-consumer promotion was the single worst decision for the industry,” This answers the question why I do not consider it as possible to deregulate this area totally – direct-to-consumer promotion is of the table in this work.

*****

In a broader perspective healthcare is changing. What were once one-fits-all diagnostics and treatments is shifting to individualised care. And this is closely connected with the empowerment of patients. In my view this legislation should go hand in hand with that development. I think that it is the right of every patient to be informed not only of their condition but also their treatment. I also believe that such empowered patients have a better outcome. Before having an initial discussion in the ENVI committee a few weeks ago I received an e-mail from the UK National Health Service which sum up this very well: ”We believe that patients should be fully involved in their care and that decisions about an individual’s treatment should be made in partnership by the patient and their clinician”

*****

In this area, among so many others, we see how the internet changes our society. We need practical solutions which aims at information pipelines as they occur in the 21st century. We can not act as if information on pharmaceuticals won’t reach the patients – what we can do is react so that correct and balanced information gets through. We must do our far most to assure that the legislation puts such guarantees in place – so that the patients know that there is at least one source out there that the can thrust and make responsible for its information.

And strongly connected to these digital information highways full of information are the inequalities within Europe. We cannot neglect the different situations for the languages. The information is today available in English all over the internet – and we have to take this into account. Whether we want it or not there is not a level play field. Patients who don’t understand English have an information disadvantage. Let’s be honest about this – those who suffers most of this is not seldom old people who didn’t have the chance to learn English in school, or as in the new member states, where not allowed to learn English. This is obviously a unfairness that we should find a solution to – every European citizen deserves information of the same quality. I would be very surprised if any member of this house would be of another opinion.

*****

When talking about the quality of the information it is impossible not the mention the means of information. I must admit that I expected the commission proposal to make a clearer distinction between push and pull. ‘Push information’ in the meaning information that is pushed on the patient; information that the patients haven’t asked for our sought after. ‘Pull information’ in the meaning information that is provided to the patient upon request or intended act to get it. This distinction is crucial and it should be made clear in the legislation. There is a substantial difference in providing patients with information they haven’t asked for, and providing information for such patients who actively seeks it.

*****

Due to the very often mutual interest – when it comes to proper use and compliance – between manufacturers of medicines and the public in the meaning the social insurance providers, I were surprised not to find more on public-private-partnership. Sadly, we all know that our societies can’t afford enough time for the patients with educated professionals, whether they are pharmacists or physicians. This should open for a role to play for more public-private-partnerships.

*****

I began with quoting the chief executive of Roche, William Burns. After noting that Direct-to-consumer-promotion in America have been devastating for the industry he continued: ”You’ve got the two extremes on the planet, where we are given access to the public in America, which is too much, and in Europe we’re not given access to information,”

Igår hade vi en rad intressanta – och viktiga! – omröstningar i miljöutskottet. Bland annat om lagstiftningen för genmodifierade grödor, elektromagnetisk strålning från mobiltelefoner, regler som ska garantera att timmer inte kommer från olaglig skogsavverkning och om övervakning av fritidsfiske.

När det gäller genomodifierade grödor (genetically modified organisms, GMO) så har EU idag världens hårdaste lagstiftning vilken tillåter GMO:s om de inte är farliga, det är bra pch så ska det vara. Det är en lagstiftning som bygger på vetenskap och på riskbedömningar för varje enskild gröda. Mycket få – fram tills nyligen enbart två – grödor har dock tillåtits för odling inom EU, bland annat för att flera medlemsländer blockerar godkännande av fler grödor – trots att de inte är farliga. Men trots att lagstiftningen är relativt ny finns det de som vill ändra den, eller som är missnöjda med att det inte går tillräckligt snabbt och därför bl.a. vill tvinga media att skriva gott om GMO. Jag drev linjen att vi ska hålla oss till den ambitiösa lagstiftning vi har, inte försvåra ytterliggare för GMO utan snarare föreslå förändringar som gör processen enklare och mer transparent. Tyvärr gick utskottet i fel linje och därför föreslog jag – som ansvarig för vår partigrupp – att vi skulle rösta emot betänkandet. En majoritet höll med och röstade emot hela betänkandet och avfärdade därmed ärendet. Dagens lagstiftning ligger fast – vi ska inte skärpa eller ändra lagstiftningen. Jag tror dock att vissa förbättningar kan krävas. Ska återkomma till det vid ett annat tillfälle…

När det gällde mobiltelefoner hade belgiskan Ries (ja, trogna läsare känner igen namnet för hon brukar föreslå knasiga saker…) föreslagit att gränsvärderna för de radiosignaler som sänds ut ifrån basstationer för mobiltelefoni skulle sänkas. Detta trots att EU:s vetenskapliga expertpanel SCENHIR så sent som för några veckor sedan konstaterade vad som konstaterats i rader av undersökningar: det finns inga hälsorisker med dagens gränsvärden, vilka ligger långt, långt under värden som är farliga. Vad jag i arbetet med Ries-betänkande lärt mig är desto svagare basstationer, desto mer strålning från mobiltelefonen och det är vad som är farligt! Basstationerna sitter på tak, i master eller i flaggstångar på tryggt säkerhetsavstånd från alla som kan komma i kontakt med dem, telefonerna däremot håller vi tryckta emot vårt huvud. Om – jag skriver om – vi struntar i vetenskapen och ändå tror att den låga strålning vi har idag är farlig så är det inte basstationerna vi ska ge oss på, tvärtom vi ska förstärka dem och bygga fler så att telefonerna strålkar mindre… Ries föreslog även att man skulle ha skyddssationer inom vilka bassationer inte fick finnas för bl.a. skolor, sjukhus, daghem, etc. Det skulle innebära att täckningen skulle bli sämre där och telefoner som användes där – för tro mig, det är bara i Björklunds skolor som ingen har mobiltelefoner – skulle stråla mer. Dessutom visar undersökningar att det skulle bli snudd på omöjligt att ha ett mobiltelefonnät i en större stad, där det ligger skolor, dagis och sjukhus om vartannat… Jag röstade emot hela Ries-betänkande.

När det gäller timmer vill kommissionen och vissa parlamentariker införa ett striktare ansvarssystem för den som säljer eller handlar med timmer. Det kan i vissa fall vara bra. Dock riskerar sådana system i realiteten att bli handelshinder för länder som inte kommit lika långt vad gäller byråkrati och administration som Europa. Dessutom riskerar det föreslagna systemet bli rejält krångligt för alla de miljontals européer – många i Sverige! – som äger lite, lite skogsmark… Jag röstade emot förslaget eftersom jag tyckte förslaget var oflexibelt och inte vill lägga ytterliggare bördor på landets små skogsbrukare.

Och så var det då fritidsfisket. Ni kanske har läst i tidningarna om att kommissionen föreslagit att man ska införa EU-regler för fritids- och sportfiske. Det tycker jag är vansinne. Det är EU:s misslyckade yrkesfiskeripolitik som tömt våra hav på fisk, och nu vill de ta ansvar för fritidsfisket också! Jag var ansvarig för partigruppen i denna fråga i miljöutskottet och hade föreslagit att stryka kommissionens förslag gällande fritidsfisket. Tyvärr röstade dock utskottet ner mig och min partigrupp.

En spännande tisdag med andra ord. Det spelar roll hur man röstar – Europaparlamentet är fullt av ideologiska konflikter… Förnuft ställs ständigt mot vansinne.

Sent from my Sony Ericsson XPERIA(tm) X1.