NyheterOm migMediaPolitikPress

Övrigt INTA - Kategoriarkiv

ACTA – Over and out…

onsdag, 4 juli, 2012

Finally, today we voted on ACTA in plenary. The result was expected and the trade agreement was voted down to the delight of many.

I personally fought, however, until the very end that we should await the ECJ’s opinion on the matter. This has not

where can i buy cialis online

been popular in all camps. But I really think it is irresponsible to take a final decision on such an important issue without having all the cards on the table. Much of the criticism against ACTA has been based on allegations that the agreement threatens basic freedoms and rights, privacy, and more. With that in mind, refusing to await the decision of Europe’s highest legal authority is beyond my understanding. Why? What are they so afraid of the court will say?

I therefore tried, in vain, to get Parliament to postpone the vote and return the agreement to the Committee on International Trade, awaiting the court.

Overall, I think it is sad that such an important issue ends up depending so much on the myth and lack of facts. Very little, if any, of what the netizens who have been influential in the debate claims that ACTA results in can be found in the text. And it is worth pointing out that illegal file sharing was illegal yesterday all across Europe and that today’s vote in no way change this situation. The ACTA agreement is only concerned with protection of intellectual property rights, not how such rights should be designed. It’s not about what should be legal or not, but how the law – whatever it looks like – should be observed.

And ACTA is about so much more than just the Internet. It’s about counterfeit medicines and patient safety. It’s about counterfeit aircraft parts, where the risks are obvious. It is about European innovation and jobs. Today, our main commodity is ideas, and the need to protect them globally should be obvious to everyone.

The Internet is just a very small part of ACTA, and nothing in the independent audits of government and EU experts have shown that ACTA would change anything in our online habits. Now we had no chance to get a definitive answer from the Union’s highest legal authority. No answer to what is are true and therefore I chose to abstain from the final vote on the agreement itself. I simply felt it was irresponsible to say either yes or no to ACTA at this time.

In the end, we have nothing. The problem of counterfeit and pirated goods remains and we will not get any answers to what might have been a problem with ACTA from a legal point

online pharmacy no prescription

of view. For future negotiations on intellectual property, this is very much needed!

We need to have many more debates on intellectual property; to answer the questions that the ACTA vote leaves unanswered regarding the protection of intellectual property rights in a globalized world. But also to answer questions on reforms and modernization of intellectual property itself, to see that they really work properly in a digital environment, rather than hinder inovation and development.

My work with the ACTA agreement has been based on my honest and personal beliefs. I understand and respect many out there being of another opinion, but it surprises me when when my standpoint and my person is not accepted. At times the tone (although not from colleagues in this House) has been far from fair and even mixed with immediate threats. That is not okay!

And even though I really regret Parliament’s decision today, I must say that the commitment and interest around ACTA has been refreshing and uplifting! And believe it or not, I really think it’s been fun to work with this particular issue!

Because yes, we need to discuss a modernization of intellectual property, and this has been my position long before ACTA – and this idea has been strengthened during this process.

Christofer

P.S. Anyone who wants to see the debate on ACTA and me taking on half the plenary =) can do so here. D.S.

ACTA – Tankar vid dagens slut

onsdag, 4 juli, 2012
Så röstade vi i dag till slut om ACTA i plenum. Resultatet blev det som förväntades och avtalet röstades ner till mångas stora förtjusning.
buy cialis online uk

: ‘Times New Roman’; color: #000000;”>Jag slogs dock in i det sista för att vi skulle invänta EU-domstolens yttrande i frågan. Det har blåst snålt och i vissa läger inte alls varit populärt. Men jag tycker verkligen att det är oansvarigt att ta ett slutgiltigt beslut i en så pass viktig fråga utan att ha alla korten på bordet. Mycket av kritiken mot ACTA har byggt på påståenden om att avtalet hotar

viagra price

grundläggande fri-, och rättigheter, personlig integritet med mera. Att då vägra invänta avgörandet från Europas högsta juridiska instans i just den här frågan är för mig obegripligt. Varför? Vad är man så rädd för att domstolen ska säga?

Jag försökte därför, förgäves, få parlamentet att skjuta på omröstningen och skicka tillbaka avtalet till utskottet för internationell handel i väntan på domstolen.
Överlag tycker jag att det är tråkigt att en såhär viktig fråga avgörs i mångt och mycket på myter och avsaknad av fakta. Väldigt lite, om ens något, av det som nätaktivister som varit tongivande i debatten påstår att ACTA leder till går att hitta i texten. Och det är värt att påpeka att illegal fildelning var just olaglig igår i hela Europa och att dagens omröstning på intet sätt ändrar det idag. För ACTA handlar endast om att immaterialrätt ska skyddas, inte hur den ska utformas. Det handlar inte om vad som ska vara lagligt eller inte, utan om hur lagstiftningen – hur den än ser ut – ska efterlevas.
Och ACTA handlar om så otroligt mycket mer än bara Internet. Det handlar om förfalskade mediciner och Europeiska patienters säkerhet. Det handlar om förfalskade flygplansdelar, där riskerna med sådana är uppenbara. Det handlar om europeisk innovation och jobb. Vår största råvara är idéer och behovet av att skydda dem globalt borde vara uppenbart för alla och envar.
Internet är bara en väldigt liten del av ACTA och ingenting i de oberoende granskningar som gjorts av regeringens och EU:s experter har visat att ACTA skulle förändra något gällande våra internetvanor. Nu fick vi inte chansen att få ett slutgiltigt svar från EU:s högsta juridiska instans ifall detta stämmer och därför valde jag också att avstå från den slutgiltiga omröstningen om själva avtalet. Jag tyckte helt enkelt det var oansvarigt att säga såväl ja som nej till ACTA i nuläget.
Det hela slutade med att vi nu inte har någonting. Problemen med förfalskade och piratkopierade varor kvarstår och vi kommer inte heller att få något svar på vad som eventuellt hade varit problematiskt med ACTA rent legalt inför kommande förhandlingar på immaterialrättens område. Och det behövs!

Vi kommer att behöva många fler debatter om immaterialrätt. För att svara på de frågor ACTA-omröstningen lämnar obesvarade kring skydd av immaterialrätt i en globaliserad värld. Men även kring reformer och modernisering av själva immaterialrätterna, så att de verkligen fungerar som de ska i en digital miljö, snarare än att hindra inovation och utveckling.

Mitt arbete i ACTA har verkligen byggt på min ärliga och personliga övertygelse. Att någon är av en annan åsikt kan jag förstå, men att man inte kan accepteras – det förvånar. Tidvis har tonen (dock inte från kollegor här i parlamentet) varit långt ifrån juste och blandats med flera direkta hot. Det är inte okej!

Och även om jag verkligen beklagar Europaparlamentets beslut idag måste jag säga att engagemanget och intresset kring ACTA har varit uppfriskande och glädjande! Och tro det eller ej, men jag tycker verkligen det varit kul att få arbeta med just denna fråga!

För ja, vi behöver diskutera en modernisering av immaterialrätten, och det tyckte jag långt innan ACTA men är uppfattning som om något förstärkts under denna resa.

Christofer

P.S. Den som vill se debatten om ACTA och hur jag typ själv tar mig an halva plenum =) kan göra det här. D.S.

Frihandel som fattigdomsbekämpning

onsdag, 7 december, 2011

 

Jag har nu, som ansvarig rapportör i Europaparlamentet lämnat in min rapport med ändringsförslag ang. det Generella preferenssystemet (GSP) till översättning. Den 20 december ska jag presentera rapporten i Utskottet för internationell handel.

GSP är EU:s system för bistånd genom handel, genom tullättnader för utvecklingsländer, och har funnits i Europa sedan 1971 (även USA har en egen version). Systemet omfattar allt ifrån stora länder som Kina men även små önationer. GSP är ett viktigt verktyg för EU att hjälpa utvecklingsländer in på den Europeiska marknaden och värdet av importen genom systemet uppgick 2009 till ca 60 miljarder Euro vilket motsvarar ca 4 procent av EU:s totala import. Systemet har visat sig mycket betydelsefullt för de länder som omfattas av det och har hjälpt länderna att integreras på världsmarknaden.

GSP är EU:s mest omfattande handelspolitiska system. Arbetet hittills har därför varit både spännande och en stor utmaning. Sällan får man en sådan möjlighet att jobba verkligen för frihandel och göra skillnad för enskilda människor.

GSP innebär konkret att man ger tullättnader till länder för att på så vis hjälpa dem att öka sin export och växa sig starka ekonomiskt. GSP är uppdelat i tre olika steg; EBA (Everything But Arms), GSP, och GSP+.

Först har vi EBA, som erbjuder de allra minst utvecklade länderna helt tullfritt tillträde till Unionens marknad för alla varor utom vapen. Detta är den enskilda del i den Europeiska handelspolitiken som jag är mest stolt över. EBA är den nyaste delen av preferenssystemet och infördes 2004. De förmåner ett land åtnjuter genom EBA kvarstår dessutom även fast landet berörs av annan handelsförmån, exempelvis ett frihandelsavtal.

Grundutförandet, den vanliga GSP, ska enligt kommissionens förslag rikta sig till alla länder där BNP/capita understiger ca 4000 dollar per år, det vill säga räknas som ett “lower middle income country” av världsbanken.  Dessa länder får tullförmåner gentemot Europeiska Unionen. Går man över världsbankens inkomstgräns tre år i rad förlorar man sina tullförmåner med ett års varseltid. Dessutom kan enskilda produkter eller produktområden tas ifrån sina förmåner ifall de växer sig alltför konkurrenskraftiga. Dessutom får inte landet åtnjuta förmåner genom annat förmånssystem, exempelvis frihandelsavtal.

Och så slutligen GSP+, den så kallade särskilda stimulansordningen ger ökade tullättnader till Unionen men med krav på motprestation. GSP+ har samma ekonomiska krav för att kvalificera sig som det vanliga GSP, men utöver det ställer EU krav på att man ska verka för en hållbar utveckling och ett gott styre. Detta bland annat genom att man undertecknar och ratificerar 27 FN konventioner för miljö, mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Att länderna uppfyller sina åtaganden kontrolleras sedan och möjligheten finns att dra tillbaka förmånerna tillfälligt eller permanent för länder som inte gör det de har förbundit sig att göra. GSP+ är därför en väldigt viktig “soft power” där EU kan använda sig av morötter för att få länder att bättra sig och stärka sådant som brukar kallas för “Europeiska värden” såsom mänskliga fri och rättigheter.

Målet är att det nya systemet, enligt det förslag som har kommit från kommissionen, ska vara enklare och mer förutsebart och fokusera tydligare på de allra svagaste länderna.  Detta leder till att de 176 länder som i dag berörs av systemet planeras att minskas ner till ca 80 i kommissionens förslag, man vill enligt egen utsaga få ut några av de stora fiskarna ur akvariet för att ge de mindre fiskarna större möjlighet att växa.

Som ansvarig för frågan i Europaparlamentet är min vision är att systemet ska vara så generöst som möjligt. Frihandel är som bekant det viktigaste instrumentet för att få länder ut ur fattigdom och det är särskilt viktigt för dessa svaga länder. Dessutom krävs det ett system som är förutsebart för både producenter, importörer och de enskilda länderna. Därför krävs det att man i systemet i god tid kan förutse när ett helt land eller en enskild produkt kommer att gradueras ut ur systemet. Detta för att skapa ett system som parterna vågar använda sig av utan att riskera oväntade ekonomiska smällar och bakslag.

Mina konkreta förslag i betänkandet är:

1 Att förhindra att förslaget används som ett verktyg för ökad protektionism genom att ett stort antal länder fasas ut. Detta genom att se till att de länder som blir kvar i förordningen får ökade möjligheter att åtnjuta frukterna av förmånerna. Dels genom att höja det generella tullavdraget och även öka antalet produkter som omfattas av systemet. 

2 Införa en övergångsperiod för när ett land hamnar mellan GSP och tillexempel ett frihandelsavtal. I dag är det ett år mellan att man graderas ut från GSP tills dess att tullförmånerna upphör. Den tiden vill jag förlänga till två år.

3 Öka transparensen. Publicering av statistisk data och annat relevant material ska ske mer regelbundet. Denna information ska vara tillgänglig och ordentligt uppdaterad.

4 Förlänga förordningens varaktighet till 10 år istället för nuvarande 3.

5 Jag kräven även att kommissionen redovisar konsekvenserna för länders möjlighet att använda de nya reglerna för så kallade Rules of origin. På grund av den omfattande reduceringen av länder som faller under GSP-förordningen behövs det vidare diskussioner kring Rules of origin, för att garantera att enskilda regioner inte drabbas negativt.

Nu fortsätter arbetet med att få förordningen i hamn. Först ska jag den 20:e december presentera mitt förslag i Utskottet för internationell handel och sen ska de andra ledamöterna i utskottet få chansen att komma med sina synpunkter innan vi röstar om det i februari. Sedan ska utskottets förslag debatteras och röstas i plenum i mars. Sedan förhandlingar med rådet och det Danska ordförandeskapet för att enas om en förordning som hela EU står bakom. På så sätt får vi ett kraftigt system som på allvar kan hjälpa dem som behöver det allra mest!

Svenskan 2 gånger om plus Sydsvenskan. Bra helg!

tisdag, 14 juni, 2011

Det blev en bra helg mediamässigt, det är inte ofta man skriver i Svd två gånger under samma helg. Ena gången ang. att vi inte ska låta EU bli ett försäkringsbolag och den andra om att synskadade måste få tillgång till böcker.

Dessutom skrev jag i Sydsvenskan om att Danmark motverkar integration och handel. Kort sagt en riktigt bra helg!

Christofer i Enköpingsposten: Frihandeln med Nordafrika gynnar alla

onsdag, 8 juni, 2011

Christofer skriver tillsammans med den moderata riksdagsledamoten Ulrik Nilsson i Enköpingsposten den 7/6: 

Ingen kan ha undgått hur förtryck-arregimer en efter en fått duka under i vad som har kommit att kallas den arabiska våren. Det är en vår av frihetliga vindar som sveper fram i bland annat Egypten, Tunisien, Libyen och Syrien. Efter årtionden av socialism har folket fått nog och samlat sig för att kräva fri- och rättigheter. Frihandeln bidrog till den arabiska våren. Nu är det vår uppgift att stå bakom dessa frihetskämpar och utvidga vår handel med Nordafrika.

Strax innan jul blev den 26-årige tunisiern Mohammed Bouazizi fråntagen sin vagn med grönsaker av tunisisk polis. Grönsakerna var den ingenjörsutbildade Bouazizis sista hopp om försörjning till sin familj. I ren desperation beslutade han att tända eld på sig själv framför en myndighetsbyggnad, vilket kom att bli startskottet på vad som sedan kallats den arabiska våren. Mohammed var nämligen inte ensam om att vara högutbildad och arbetslös i Tunisien. Många landsmän delade hans hopplöshet och efter hans handling fattade man mod och beslöt sig för att förändra sin livssituation.

Det är ingen slump att den arabiska våren startade i Tunisien, det enda landet söder om Medelhavet med frihandelsavtal för industriprodukter. Det frihandelsavtal EU haft med Tunisien har resulterat i att kommunikationskanaler öppnats, vikten av utbildning belysts och att informationshierarkier har brutits. För liksom sociala internetmedier som Facebook, twitter och you-tube – som varit centrala i denna folkets revolt, leder även handel människor och länder i mellan till att murar rivs, att band knyts och att nätverk skapas. De välutbildade tunisierna såg att gräset var grönare på andra sidan Medelhavet, man hade tröttnat på den arabiska socialismen.

Utvidga söderut

Frihandelsavtalet gällande industriprodukter med Tunisien var en bra början. Nu bör EU utvidga sin frihandelszon söderut liksom man redan gjort österut och inse hur illa de jordbrukssubventioner man tillämpar slår mot Nordafrikas länder – med exportsvårighet- er och prisdumpade restprodukter från Europa på den inhemska marknaden som resultat. För begränsningar i frihandeln slår alltid hårdast mot import- och exportberoende u-länder. Den hand som skapat välstånd här får inte samtidigt säga stopp och nej till fattiga länder utanför EU som vill bygga samma välstånd som vi har. Öppnade gränser med fri rörlighet vad gäller människor, produkter, kapital och tjänster måste sedan implementeras.

Länderna i Nordafrika har en lång väg att vandra och riktiga demokratier måste växa inifrån. Men vad vi vet är att välstånd byggs av människor som är fria att handla. Därför är det är nu hög tid för oss, vänner av frihandel, att göra våra röster hörda och börja handla med Nordafrika. Frihandel runt Medelhavet är något som på sikt kommer att gynna alla.