Övrigt INTA - Kategoriarkiv

Jag har nu, som ansvarig rapportör i Europaparlamentet lämnat in min rapport med ändringsförslag ang. det Generella preferenssystemet (GSP) till översättning. Den 20 december ska jag presentera rapporten i Utskottet för internationell handel.

GSP är EU:s system för bistånd genom handel, genom tullättnader för utvecklingsländer, och har funnits i Europa sedan 1971 (även USA har en egen version). Systemet omfattar allt ifrån stora länder som Kina men även små önationer. GSP är ett viktigt verktyg för EU att hjälpa utvecklingsländer in på den Europeiska marknaden och värdet av importen genom systemet uppgick 2009 till ca 60 miljarder Euro vilket motsvarar ca 4 procent av EU:s totala import. Systemet har visat sig mycket betydelsefullt för de länder som omfattas av det och har hjälpt länderna att integreras på världsmarknaden.

GSP är EU:s mest omfattande handelspolitiska system. Arbetet hittills har därför varit både spännande och en stor utmaning. Sällan får man en sådan möjlighet att jobba verkligen för frihandel och göra skillnad för enskilda människor.

GSP innebär konkret att man ger tullättnader till länder för att på så vis hjälpa dem att öka sin export och växa sig starka ekonomiskt. GSP är uppdelat i tre olika steg; EBA (Everything But Arms), GSP, och GSP+.

Först har vi EBA, som erbjuder de allra minst utvecklade länderna helt tullfritt tillträde till Unionens marknad för alla varor utom vapen. Detta är den enskilda del i den Europeiska handelspolitiken som jag är mest stolt över. EBA är den nyaste delen av preferenssystemet och infördes 2004. De förmåner ett land åtnjuter genom EBA kvarstår dessutom även fast landet berörs av annan handelsförmån, exempelvis ett frihandelsavtal.

Grundutförandet, den vanliga GSP, ska enligt kommissionens förslag rikta sig till alla länder där BNP/capita understiger ca 4000 dollar per år, det vill säga räknas som ett “lower middle income country” av världsbanken.  Dessa länder får tullförmåner gentemot Europeiska Unionen. Går man över världsbankens inkomstgräns tre år i rad förlorar man sina tullförmåner med ett års varseltid. Dessutom kan enskilda produkter eller produktområden tas ifrån sina förmåner ifall de växer sig alltför konkurrenskraftiga. Dessutom får inte landet åtnjuta förmåner genom annat förmånssystem, exempelvis frihandelsavtal.

Och så slutligen GSP+, den så kallade särskilda stimulansordningen ger ökade tullättnader till Unionen men med krav på motprestation. GSP+ har samma ekonomiska krav för att kvalificera sig som det vanliga GSP, men utöver det ställer EU krav på att man ska verka för en hållbar utveckling och ett gott styre. Detta bland annat genom att man undertecknar och ratificerar 27 FN konventioner för miljö, mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Att länderna uppfyller sina åtaganden kontrolleras sedan och möjligheten finns att dra tillbaka förmånerna tillfälligt eller permanent för länder som inte gör det de har förbundit sig att göra. GSP+ är därför en väldigt viktig “soft power” där EU kan använda sig av morötter för att få länder att bättra sig och stärka sådant som brukar kallas för “Europeiska värden” såsom mänskliga fri och rättigheter.

Målet är att det nya systemet, enligt det förslag som har kommit från kommissionen, ska vara enklare och mer förutsebart och fokusera tydligare på de allra svagaste länderna.  Detta leder till att de 176 länder som i dag berörs av systemet planeras att minskas ner till ca 80 i kommissionens förslag, man vill enligt egen utsaga få ut några av de stora fiskarna ur akvariet för att ge de mindre fiskarna större möjlighet att växa.

Som ansvarig för frågan i Europaparlamentet är min vision är att systemet ska vara så generöst som möjligt. Frihandel är som bekant det viktigaste instrumentet för att få länder ut ur fattigdom och det är särskilt viktigt för dessa svaga länder. Dessutom krävs det ett system som är förutsebart för både producenter, importörer och de enskilda länderna. Därför krävs det att man i systemet i god tid kan förutse när ett helt land eller en enskild produkt kommer att gradueras ut ur systemet. Detta för att skapa ett system som parterna vågar använda sig av utan att riskera oväntade ekonomiska smällar och bakslag.

Mina konkreta förslag i betänkandet är:

1 Att förhindra att förslaget används som ett verktyg för ökad protektionism genom att ett stort antal länder fasas ut. Detta genom att se till att de länder som blir kvar i förordningen får ökade möjligheter att åtnjuta frukterna av förmånerna. Dels genom att höja det generella tullavdraget och även öka antalet produkter som omfattas av systemet. 

2 Införa en övergångsperiod för när ett land hamnar mellan GSP och tillexempel ett frihandelsavtal. I dag är det ett år mellan att man graderas ut från GSP tills dess att tullförmånerna upphör. Den tiden vill jag förlänga till två år.

3 Öka transparensen. Publicering av statistisk data och annat relevant material ska ske mer regelbundet. Denna information ska vara tillgänglig och ordentligt uppdaterad.

4 Förlänga förordningens varaktighet till 10 år istället för nuvarande 3.

5 Jag kräven även att kommissionen redovisar konsekvenserna för länders möjlighet att använda de nya reglerna för så kallade Rules of origin. På grund av den omfattande reduceringen av länder som faller under GSP-förordningen behövs det vidare diskussioner kring Rules of origin, för att garantera att enskilda regioner inte drabbas negativt.

Nu fortsätter arbetet med att få förordningen i hamn. Först ska jag den 20:e december presentera mitt förslag i Utskottet för internationell handel och sen ska de andra ledamöterna i utskottet få chansen att komma med sina synpunkter innan vi röstar om det i februari. Sedan ska utskottets förslag debatteras och röstas i plenum i mars. Sedan förhandlingar med rådet och det Danska ordförandeskapet för att enas om en förordning som hela EU står bakom. På så sätt får vi ett kraftigt system som på allvar kan hjälpa dem som behöver det allra mest!

Det blev en bra helg mediamässigt, det är inte ofta man skriver i Svd två gånger under samma helg. Ena gången ang. att vi inte ska låta EU bli ett försäkringsbolag och den andra om att synskadade måste få tillgång till böcker.

Dessutom skrev jag i Sydsvenskan om att Danmark motverkar integration och handel. Kort sagt en riktigt bra helg!

Christofer skriver tillsammans med den moderata riksdagsledamoten Ulrik Nilsson i Enköpingsposten den 7/6: 

Ingen kan ha undgått hur förtryck-arregimer en efter en fått duka under i vad som har kommit att kallas den arabiska våren. Det är en vår av frihetliga vindar som sveper fram i bland annat Egypten, Tunisien, Libyen och Syrien. Efter årtionden av socialism har folket fått nog och samlat sig för att kräva fri- och rättigheter. Frihandeln bidrog till den arabiska våren. Nu är det vår uppgift att stå bakom dessa frihetskämpar och utvidga vår handel med Nordafrika.

Strax innan jul blev den 26-årige tunisiern Mohammed Bouazizi fråntagen sin vagn med grönsaker av tunisisk polis. Grönsakerna var den ingenjörsutbildade Bouazizis sista hopp om försörjning till sin familj. I ren desperation beslutade han att tända eld på sig själv framför en myndighetsbyggnad, vilket kom att bli startskottet på vad som sedan kallats den arabiska våren. Mohammed var nämligen inte ensam om att vara högutbildad och arbetslös i Tunisien. Många landsmän delade hans hopplöshet och efter hans handling fattade man mod och beslöt sig för att förändra sin livssituation.

Det är ingen slump att den arabiska våren startade i Tunisien, det enda landet söder om Medelhavet med frihandelsavtal för industriprodukter. Det frihandelsavtal EU haft med Tunisien har resulterat i att kommunikationskanaler öppnats, vikten av utbildning belysts och att informationshierarkier har brutits. För liksom sociala internetmedier som Facebook, twitter och you-tube – som varit centrala i denna folkets revolt, leder även handel människor och länder i mellan till att murar rivs, att band knyts och att nätverk skapas. De välutbildade tunisierna såg att gräset var grönare på andra sidan Medelhavet, man hade tröttnat på den arabiska socialismen.

Utvidga söderut

Frihandelsavtalet gällande industriprodukter med Tunisien var en bra början. Nu bör EU utvidga sin frihandelszon söderut liksom man redan gjort österut och inse hur illa de jordbrukssubventioner man tillämpar slår mot Nordafrikas länder – med exportsvårighet- er och prisdumpade restprodukter från Europa på den inhemska marknaden som resultat. För begränsningar i frihandeln slår alltid hårdast mot import- och exportberoende u-länder. Den hand som skapat välstånd här får inte samtidigt säga stopp och nej till fattiga länder utanför EU som vill bygga samma välstånd som vi har. Öppnade gränser med fri rörlighet vad gäller människor, produkter, kapital och tjänster måste sedan implementeras.

Länderna i Nordafrika har en lång väg att vandra och riktiga demokratier måste växa inifrån. Men vad vi vet är att välstånd byggs av människor som är fria att handla. Därför är det är nu hög tid för oss, vänner av frihandel, att göra våra röster hörda och börja handla med Nordafrika. Frihandel runt Medelhavet är något som på sikt kommer att gynna alla.