Kameraövervakning på fiskebåtar – integritet måste vägas mot effektivitet
tisdag, 16 april, 2013Jag skulle vilja dela med mig av en ögonblicksbild från arbetet i Europaparlamentet. Hela tiden fattas ju beslut som knappast får något utrymme medialt, och det allra mesta märks såklart aldrig av i vardagen. Men vissa “småfrågor” kan vara principiellt intressanta att reflektera kring. Ett exempel på detta är dagens omröstning om övervakningskameror på fiskebåtar.
Nyligen antog EP en ambitiös och radikal reform av fiskepolitiken. Den kanske viktigaste biten av hela reformen var att parlamentet drev igenom ett förbud mot utkast av död fisk. Jag har drivit på för utkastförbudet och arbetade hårt för att få med min egen partigrupp, EPP, på förslaget, vilket i slutändan innebar att vi fick en bred majoritet vid omröstningen. Nu ställs höga krav på fiskeflottan, och möjligheterna för havens återhämtning ser ljusare ut än på länge.
Men samtidigt har diskussionen dykt upp om hur detta utkastförbud ska efterlevas. Ett krav som har rests från framförallt miljöpartiet är att alla fiskebåtar ska utrustas med kameror för att garantera att yrkesfiskarna följer lagen. Visst måste det till någon mekanism för att se till så att lagen följs, men övervakning är en integritetsfråga som verkligen komplicerar saken. Man kan inte lättvindligt stöda kameraövervakning – det behövs en bred och djup diskussion.
Är övervakningskameror verkligen lösningen på problem med efterlevnad? Vi stiftar lag hela tiden, och med varje lag följer problem om hur vi ska se till så att lagen följs. Vi har förbud mot mängder av kemikalier i industri och jordbruk, till exempel, men kräver vi kameror på fabriker och åkrar för det? Även när det kommer till allvarliga våldsbrott pågår ständigt en diskussion om storebrorsamhälle och proportionalitet i brottsbekämpningen.
Visst, man kan hävda att bidragen till fiskeflottan gör att EU har rätt att sätta villkor för hur båtarna är utformade. Så är det såklart, men vi måste fråga oss i vilken utsträckning lagstiftare har rätt att ta den här typen av beslut, och vilka krav som är rimliga att ställa, när alla faktorer vägs in. Är det verkligen i sin ordning att kameraövervaka personer som potentiellt kan begå brott, bara för att andra kontrollmetoder är svårare att sätta i verket?
Det synd att Europaparlamentet inte valde en mer eftertänksam väg i dagens omröstning om tekniska regler och kontrollåtgärder för fisket i Skagerrak. Miljöpartiet rusade fram med liberaler och socialdemokrater igenom ett krav på kameraövervakning redan nu. Det är ett märkligt agerande mot bakgrund av dessa partiers ställningstagande i andra integritetsfrågor. Nu tror inte jag att det rör sig om en kursändring, men det är märkligt att man ser övervakning som en legitim lösning på problemet med efterlevnad när det gäller fiske, men inte vad gäller andra brott.
Detta till trots är det glädjande att vi i Norden får möjlighet att vara först med att implementera det vi kom överens om i fiskereformen tidigare i år. Det är ett stort steg mot en bättre havsmiljö och livskraftiga fiskebestånd i Europa.
Men vi borde vänta med obligatorisk kameraövervakning nu för att se hur utkastförbudet faller ut. Om det blir ett fiasko måste vi såklart återvända till en analys om vilka åtgärder som är rimliga. Men kameraövervakning kan aldrig vara något som vi tar till utan en rejäl diskussion om integritet, effektivitet och konsekvenser.
