Skarpt läge för snuset i Europaparlamentet
onsdag, 24 april, 2013Idag diskuterade vi det nya tobaksdirektivet i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Parlamentets ansvarige rapportör Linda McAvan (Labour, Storbritannien) har lagt fram sina förslag på förändringar av kommissionens ursprungsförslag. Givet att jag var besviken på ursprungsförslagets inriktning, så har jag inte direkt så mycket gott att säga om rapportörens linje. Nedan redogör jag i korthet får några av förslagen, samt de motförslag jag själv presenterade.
Självklart kommer jag att fortsätta att slåss för att lyfta exportförbudet på snus. Jag har bildat en grupp i parlamentet tillsammans med kollegor från Finland, Danmark, Polen, England och Tyskland som alla stöder denna linje, och vi kommer att trycka på så hårt vi kan. Det var väldigt tråkigt att höra Carl Schlyter (MP) rakt ut säga i utskottet att han är motståndare till att tillåta svensk export av snus. Vill han inte ge rökare i Europa samma alternativ som de i Sverige?
Men frånsett snus så finns det andra delar av tobaksdirektivet som är problematiska.
1) Smaksättningar
Kommissionens förslag vill förbjuda alla “karaktärsgivande” smaker i all tobak, inklusive snus. Framför allt verkar man ute efter att förbjuda mentol-cigaretter. Rapportören stöder den linjen. Jag förstår argumenten om attraktivitet och att tobak ska smaka tobak, men lagstiftningen borde snarare fokusera på farliga ämnen och tillsatser istället för smakämnen. Jag påtalade vidare, att om smaker, såsom mentol, trots allt förbjuds, så får det inte påverka det svenska snuset. Snus är förbjudet av EU – då kan inte EU ha mandat att bestämma hur snus produceras i Sverige! Min strategi handlar nu ytterst om att svenskt snus måste undantas. Snus inte är en produkt på EU:s inre marknad och därför inte borde kunna regleras av EU.
2) Förpackningar och varningstexter
Redan idag kan medlemsländer välja hur långt de vill gå med varningstexters storlek och förpackningarnas utformning. Detta är bra och i linje med subsidiaritetsprincipen. Den socialdemokratiska gruppen vill gå mycket långt, och föreslår så kallad “plain packaging”, dvs enhetlig utforming av tobaksprodukters förpackningar utan logotyper och andra varumärken. Jag tycker att detta är problematiskt och oproportionerligt. Tobak är trots allt lagligt, och det måste finnas en gräns för hur mycket av förpackningen som är utformad av politiker! Inte ens tobaksföretag kan vara rättslösa. Dessutom är jag tveksam till om det verkligen är ett effektivt sätt att bekämpa rökning att föra cigaretter tillbaka till 70-talet och göra “BlåVitt-produkter” av dem allihopa.
3) E-cigaretter
Elektroniska cigaretter har lanserats som ett alternativ till röktobak, och har i många länder (såsom Storbritannien och Tyskland) nått stor popularitet. Min ingång är att alla alternativ till rökning som är mindre skadliga bör uppmuntras, inte förhindras. Det är ju därför jag är en stor förespråkare av snus – det är inga nyttigheter, men trots allt oerhört mycket bättre än att röka. Kommissionen har dock tagit en annan linje. Man vill reglera e-cigaretter hårdare. Så hårt faktiskt, att marknaden så den ser ut idag omintetgörs. Det handlar rent tekniskt om en reglering av nikotininnehållet i e-cigaretter som gör produkten verkningslös. Därför föreslår jag en höjning av den tillåtna nivån för att e-cigaretter fortsatt ska kunna vara ett bra alternativ för folk som röker tobak. Egentligen är det ju bara nikotinplåster som man röker – varför skulle sådana vara svårare att få tag på än cigaretter med tusentals giftiga ämnen? Självklart måste vi se till så att e-cigaretter uppfyller andra krav och är säkra, men att förhindra tillgängligheten till en produkt som kan få folk att frivilligt sluta röka, det ställer jag inte upp på.
Ja, som ni förstår finns det en hel del att ta tag i. Och jag ska erkänna att det är mest uppförsbacke. Men jag kämpar på!!


