Christofer Fjellner

Kategori: Snus

Totalt 72 inlägg

Regeringen sviker snuset

Snuset ska även fortsättningsvis vara förbjudet i EU. Det förslaget gav generaladvokaten i dag i sitt yttrandet i det pågående fallet i EU-domstolen. Beskedet kom tyvärr inte som någon större överraskning. Regeringen och handelsminister Ann Linde har inte lyft ett finger för att tala för snusets fördel och ett slopat exportförbud. Ska snus någonsin bli tillåtet i resten av Europa behöver den svenska regeringen aktivt arbeta för det.

Domstolen motiverar sitt beslut med de skador snus påstås kunna orsaka i resten av Europa. Det bästa för hälsan är förstås att inte bruka några tobaksprodukter över huvud taget. Men man måste förhålla sig till verkligheten. Människor kommer att konsumera tobaksprodukter och snus är 95-99 procent mindre farligt än cigaretter.

Då är det såklart bättre att konsumenterna använder en produkt som är mindre skadlig. Sverige har den lägsta frekvensen av tobaksrelaterad dödlighet i Europa. Men svenskar brukar inte mindre tobaksprodukter än andra EU-länder. Men vi har EU:s lägsta andel rökare. Svenskar väljer helt enkelt att snusa i stället för att röka. Därför blir EU-domstolens påstående att det inte finns tillräckligt med belägg för att snus göra att folk röker mindre svårt att ta på allvar.

Med tanke på regeringens höga svansföring i folkhälsofrågor är det svårförståeligt och oförsvarbart  att den inte tog strid för snuset. Den har därmed försummat den främsta möjlighet att göra insats för den folkhälsan den här mandatperioden.

När EU-domstolen behandlade snus 2004 gjordes bedömningen att det var en ny produkt som kunde innebära en inkörsport till rökning. Exportförbudet blev då kvar. Men mycket har hänt sedan dess. När tobaksproduktdirektivet gjordes om 2014 valde man att tillåta nya produkter – bland annat e-cigaretter. Detta gjordes med förklaringen att det kunde hjälpa människor att komma ifrån rökberoende. Att snus som har brukats i Sverige sedan åtminstone 1800-talet början klassas som en ny produkt blir minst sagt konstigt mot bakgrund av detta.

Regeringens beslut att inte stödja snuset får negativa konsekvenser. Det största offret är såklart folkhälsan i Europa. Enligt EU-kommissionens siffror dör 700 000 människor i EU av rökning varje år. Om människor får möjlighet att byta cigaretter mot snus skulle den siffran minska. Det ser vi i Sverige.

Att regeringen inte står upp för snuset är ett generalfel, som Europas rökare får betala det högsta priset för.

Önskelista till Stefan Löfven 2018

Tveklöst har 2017 varit ett minst sagt händelserikt år i Sverige och Europa. Det finns inte mycket som tyder på att nästa år ska bli mindre spännande. Det ställer stora krav på det politiska ledarskapet, krav som inte alltid har infriats. Med knappt nio månader kvar till riksdagsvalet har jag skrivit en önskelista eller vägledning om man så vill till statsminister Stefan Löfven inför 2018. Som sig bör innehåller den lite av varje. Den är förvisso bara giltig till september, men kan förhoppningsvis underlätta ditt arbete i Sverige och Europa fram till dess.

1. Sverige behöver en politik som gjuter nytt mod i Europasamarbetet. Det handlar inte om symboliska och enligt statsministern själv substanslösa toppmöten i Göteborg, utan om en sammanhängande politik för det europeiska samarbetet. Jag önskar att Sverige tillsammans med likasinnade länder står upp och skapar stöd för en politik som tar itu med Europas verkliga problem. En politik som stärker konkurrenskraften och skapar förutsättningar för tillväxt och jobb i hela Europa. En politik som förmår oss att hantera flyktingkrisen, gemensamt möta ett allt mer aggressivt Ryssland och förebygga att fler terrordåd äger rum på europeisk mark. Sådana utmaningar som kvarstår när strålkastarljusen har slocknat i Göteborg.

2. Tydliga prioriteringar i Brexitförhandlingarna. Storbritannien är en av Sveriges viktigaste handelspartners och en nära allierad i arbetet för säkerhet i Europa. När huvuddragen för skilsmässan är klara gäller nästa steg hur det framtida samarbetet ska se ut. Men regeringen saknar tydliga prioriteringar. Jag önskar, och det är helt avgörande för Sveriges möjligheter att påverka förhandlingarna, att regeringen omgående identifierar de viktigaste frågorna så att svenska intressen kan tillvaratas. Sverige behöver värna ett nära samarbete med och som få gränser som möjligt mot Storbritannien. Även efter den 29 mars 2019 är det 32 kilometer mellan Dover och Calais och många gemensamma intressen och utmaningar kommer att kvarstå också efter att Storbritannien har lämnat EU.

3. Sluta sälja ut det svenska självbestämmandet. Socialdemokraterna måste sluta att stödja politiska förslag i EU som innebär att viktiga beslut över centrala frågor som social-, arbetsmarknads- och skattepolitiken tas gemensamt med andra istället för av oss själva. I Sverige deklarerar Löfven att det här är frågor som vi ska bestämma över i Sverige. Men när det kommer till kritan i Europaparlamentet stöder Socialdemokraterna gång på gång förslag som innebär motsatsen. Det gäller den sociala pelaren, utstationeringsdirektivet – som reglerar villkoren för personer som är anställda i ett land men arbetar i ett annat – och så sent som för ett par veckor sedan frågor om skattepolitiken, där Socialdemokraterna vill ta bort Sveriges vetorätt. Det här är frågor som inte får ett bättre svar för att vi kompromissar med andra och av den anledningen ska vi heller inte göra det. Socialdemokraterna säger en sak i den svenska debatten men gör konsekvent en annan i EU.

4. En handelspolitik som river barriär och skapar välstånd. Det tog nästan ett år innan Sverige tidigare i december godkände frihandelsavtalet med Kanada. Det är pinsamt att vi till och med var efter protektionistiska länder i Sydeuropa och visar att det bara är tomt prat när regeringen säger sig värna svensk exportindustri och frihandel i världen. Sveriges ekonomiska välstånd har alltid varit beroende av vår handel med omvärlden. Jag önskar att Sverige återigen sätter på sig ledartröjan och blir den skarpaste rösten för frihandel i Europa. När fler länder sluter sig inåt blir det extra viktigt att Sverige är drivande i de pågående förhandlingarna om frihandelsavtal med Sydamerika, Japan, Australien, Nya Zeeland och Indonesien. Det är avgörande för Sverige fortsatta konkurrenskraft.

5. En miljöpolitik som är kostnadseffektiv. Sverige behöver en klimatpolitik som är betydligt mer kostnadseffektiv. Våra ambitiösa mål för klimatpolitiken går att nå till en betydligt lägre kostnad än i dag. Men det förutsätter att Sverige inte fortsätter att utforma sin klimatpolitik som i ett vakuum. Jag önskar att Sverige går före och har djärvare mål än andra länder i klimatpolitiken, men att vi koordinerar våra mål med de som gemensamt bestäms i EU och att vi tar hänsyn till de verktyg som EU ger oss möjlighet att använda. Det gör vi inte idag. Ett bra exempel är när regeringen bara veckor innan EU fördelade de nationella betingen i klimatpolitiken gick ut och meddelade att Sverige skulle göra betydligt mycket mer. Resultatet blev att länder som trilskades fick lägre beting och att utsläppen i EU inte minskar ytterligare trots att vi i Sverige gör mer. Sverige ska inte agera ostrategiskt i förhandlingarna i Bryssel och måste driva en kostnadseffektiv politik som kan förena minskade utsläpp med tillväxt och jobb. Bara så får vi andra länder att följa vårt exempel och det är då som vi gör skillnad på riktigt.

6. Låt inte EU röra vår skog, vår varg, eller vårt snus. Den svenska skogen och hur vi brukar den är enkom en svensk angelägenhet. Medlemsstater som överhuvudtaget inte har något erfarenhet av att bruka skogen – eftersom de högg ner den för flera hundra år sedan – ska inte lägga sig i hur vi gör i Sverige. Mycket arbete är redan gjort av mig och mina likasinnade i EU för att förhindra detta, men jag önskar likväl att regeringen tydligare än tidigare står upp för det svenska självbestämmandet över skogen. Oavsett om det gäller avverkningsnivåer eller bioenergi. Samma sak gäller för övrigt för en rad andra frågor i EU. Jag önskar att den svenska regeringen står upp för inhemska intressen och tar strid för sådant som är viktigt för oss, från vargen till snuset, och inte blint accepterar klåfingrigheten från andra länder och företrädare i EU.  

 

Det finns såklart mycket mer som jag önskar mig. Men alla som någon gång skrivit en önskelista vet att man inte kan få allt på en gång. Och som tur är, är valet till riksdagen inte är mer än nio månader bort.

Med dessa ord önskar jag dig Stefan Löfven och alla andra en riktigt God Jul!

Sverige femma i årets förmynderitävling

I veckan släpptes årets upplaga av “Nanny State Index”, en rankinglista över politisk klåfingrighet i EU:s medlemsstater. Föga oväntat kvalade Sverige in på en mindre smickrande femteplats. Förvisso en förbättring jämfört med förra årets andraplats, med det beror framförallt på att andra länder införde nya förbud och regleringar och inte på att den svenska regeringen blev liberaler. Sverige ligger dessutom fortfarande långt framför vårt södra grannland Danmark. Och ännu längre framför Tyskland som återigen kom näst sist. Kanske ligger det mer i Horace Engdahls gamla uttalande om att “Tyskland är ett Sverige för vuxna” än vad de flesta tror.

Nanny State Index poängsätter EU:s medlemsstater utifrån graden av klåfingrighet och förmynderi i politiken för alkohol-, tobak- och livsmedel, frågor som är tätt förbundna med självbestämmande och livskvalitet. I 22 av 28 medlemsstater ökade förbunden och regleringarna förra året. Man ska självklart ta sådana här index med en nypa salt, men de ger ändå en fingervisning om hur politiken ser ut på dessa områden och i vilken utsträckning som politikerna tycker att de genom skatter, prishöjningar, förbud, stigmatisering av konsumenter, begränsningar i utbud, monopol med mera behöver agera dadda för att skydda människor från sig själva och sina egna beslut.

Förmynderimätaren slår i taket när det kommer till Sveriges alkoholpolitik. Vi har de högsta skatterna på sprit i hela EU och bland de högsta på öl och vin. Vi har Systembolaget och förbud mot all slags reklam i radio och tv och utomhus. Till detta kan dessutom läggas att Sverige är det enda landet i Europa som inte tillåter gårdsförsäljning. Som lök på laxen håller regeringen också på att lägga fram ett förslag som innebär att distansförsäljning ska förbjudas, något som jag skrivit om på SvD Debatt i veckan.

Nanny State Index är ett roligt sätt att uppmärksamma något som egentligen är ganska trist. Det kan tyckas oförargligt, men vad det här ytterst handlar om är människors rätt att själva bestämma över sina egna liv, utan att staten lägger sig i. Det rätten gäller också i frågor som rör sprit, cigaretter och mat och även när människor fattar beslut som kanske inte är optimala ur ett hälsomässigt eller ekonomiskt perspektiv och som inte ger alla rätt i Socialdepartementets bok.

Den nuvarande regeringen kommer inte att göra mycket för att minska den politiska klåfingrigheten. Det ligger nog närmare till hands att det blir mer av den varan så länge Socialdemokraterna och Miljöpartiet sitter vid rodret. Men Nanny State Index är en bra påminnelse om att förmynderiet och klåfingrigheten kan minska och att även Sverige kan bli ett land där vuxna behandlas som just vuxna och inte som barn som behöver uppfostras av staten.

Smakmärkning av snus borde inte vara ett problem!

I går presenterades utredningen för Sveriges genomförande av EU:s tobaksdirektiv. Utredaren menar att direktivet tillåter Sverige att smaksätta snus.

Men han menar att vi inte får märka ut vilken smak snuset har på dosan. Det är så dumt så att klockorna stannar. Att det i direktivet inte klart och tydligt står att snus är undantaget märkningskravet beror på en förhandlingsmiss mellan de ansvariga i partigrupperna. Det vet alla vi som var med och beslutade om detta och jag skrev om detta i samband med omröstningen i Europaparlamentet förra året. Jag och Carl Schlyter, som i de enskilda sakfrågorna ofta har olika uppfattning, är eniga om att Sverige utan problem kan fortsätta märka ut snusets smak på dosan, och har utvecklat vår syn på förslaget på Aftonbladet Debatt.

Om man istället hade gått på min linje att helt undanta snus från tobaksdirektivet, förutom från kraven på spårbarhet i artikel 15, hade detta inte varit ett problem. Det hade varit det naturliga och i slutändan var det i praktiken den linjen som segrade. Om man hade gått på min linje direkt hade debatten om Sverige får eller inte får smakmärka snus aldrig kommit upp. Och så här i efterhand är jag rätt övertygad om att alla inser att man borde ha gått på min linje från början. Men det fanns många som ville se en hårdare reglering av snuset, varför gruppernas förhandlare valde att gå en annan väg. Istället för ett generellt undantag valde man att gå in och peta i de enskilda artiklarna. Man undantog snuset från förbudet mot smakreglering, men glömde bort att undanta det även från märkningsförbudet. Man tänkte helt enkelt att det var uppenbart att smakmärkning på snus är tillåtet eftersom smaksättning av snus är tillåtet.

När jag påpekade att den lösningen riskerade att leda till att Sverige kommer att tolka det som att snus får smaksättas, men att smaken inte får märkas ut på dosan kunde alla hålla med om det orimliga i en sådan tolkning. Men många av dem som satt vid förhandlingsbordet tyckte att det var försent att göra ett förtydligande i lagtexten. Dessutom har många av mina europeiska kollegor svårt att förstå att en medlemsstat kan övertolka ett direktiv på det sättet. De flesta länder väljer nämligen att anpassa EU:s direktiv efter de förhållanden som råder i medlemsstaten. Och det är också därför EU-kommissionen väljer att lagstifta med direktiv. Men inte Sverige. I Sverige försöker man ofta följa direktivstexten till punkt och pricka och blundar för konsekvenserna. Många av mina kollegor som satt med vid förhandlingsbordet menade att snus underförstått var undantaget från märkningsförbudet, eftersom det inte omfattades av smakförbudet och tyckte inte att den risk att Sverige tolkade direktivet i en annan riktning var tillräckligt tungt vägande för att öppna upp förhandlingarna på de delar man redan kommit överens om igen. Så här i efterhand kan man väl konstatera att de gjorde bort sig rejält.

För endast Sverige svenska byråkrater har. När utredaren nu föreslagit hur Sverige ska genomföra tobaksdirektivet har han gjort precis det som mina kollegor inte trodde kunde hända. Och konsekvensen av det riskerar att bli att snus får smaksättas, men inte smakmärkas. Men om det verkligen blir så återstår att se. Sverige har möjlighet att välja, och jag förutsätter att regeringen väljer att inte förbjuda smakmärkning. Det skulle vara mycket olyckligt om svenska politiker och myndigheter skulle gå på utredarens linje, istället för att göra en rimlig tolkning av direktivets skrivningar.

Snus

Enda rimliga att tillåta smakmärkning av snus!

Nu har genomförandet av EU:s nya tobaksdirektiv kommit igång. Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över hur direktivet kan överföras till svensk lag. I samband med detta intervjuas ansvarig minister Maria Larsson i Aftonbladet. Maria Larsson säger att “det kommer inte kunna stå lakritssnus på dosan, utan bara snus och så får man berätta om eventuella smaktillsatser på annat sätt”. Det är ett mycket konstigt uttalande av Maria Larsson. Jag slogs sida vid sida med regeringen emot både förbud mot smaksättning och märkning av smaker. Vi vann striden om smaksättning, men förlorade om märkning. Det här är typisk dumreglering. Man får smaksätta snus, men inte skriva vad det smakar.

Sverige vill ofta vara bäst i klassen på att införa nya EU-regler. Men man behöver faktiskt inte vara bäst i klassen på att införa de dumma reglerna. Dumma regler ska man ta strid mot, inte förklara och försvara. Använd handlingsutrymmet direktivet ger till rimliga tolkningar. Eller om ni inte törs, begär ett tolkningsmeddelande från kommissionen. Det är osannolikt att de kommer att kräva att Sverige förbjuder smakmärkning av snus med tanke på att smaksättning av snus är tillåtet.

I intervjun kan man nästan få intrycket av att Maria Larsson är tacksam över att Bryssel vann striden om märkning av smaker och att vi förlorade. Då kan hon skylla på EU när hon driver igenom förslag hon knappast skulle få gehör för i Sveriges riksdag. Att påskina att det här är viktigt folkhälsoarbete är direkt löjeväckande och gör mer skada än nytta för folkhälsoarbetet. I en tid då konsumenter ska få veta mer om vad de konsumerar går man här, när det gäller produkter som faktiskt är skadliga för hälsan, andra vägen och vill inskränka informationen som ges till konsumenten. Det är så dumt att klockorna stannar.

Det enda rimliga är att Sverige tillåter smakmärkning av snus. EU tillåter smaksatt snus och då är den enda rimliga tolkningen att snus även är undantaget märkningskraven i direktivet. Att EU-kommissionen skulle dra Sverige inför domstol för en sådan tolkning är helt orealistiskt. Ingen kommer att jaga Sverige för att vi gör rimliga tolkningar av konstiga och dumma regler. Man kan inte vara emot dumreglering, men sedan omfamna den om den kommer från EU. Eller menar Maria Larsson på fullaste allvar att hon tycker att det här är bra? I så fall är det konstigt att hon kämpade så hårt emot dem i Bryssel. Visa lite guts!

Rätt prioritering, fel konsekvens

Jag har fått flera förfrågningar av medierna att kommentera regeringens budget och då särskilt höjningen av skatten på snus. Det finns en förväntan eller kanske rentav en önskan att jag rasar mot regeringens förslag. Men senast i går tackade jag nej till att intervjuas av Niklas Svensson i Expressen. Expressen har några kommentarer från mig, som inte är osanna, men ger sken av att jag på klassisk kvällstidningsmaner rasar mot skattehöjningen. Han hävdar att jag sågar satsningen på skolan, men det är inte riktigt sant. Jag håller med Anders Borg att det är rätt att prioritera skola framför tobak.

Regeringen har sänkt skatterna rejält och välbehövligt i Sverige under de senaste mandatperioderna. Det har kommit oss alla till del. Men vad viktigare är så har regeringen tagit ansvar för Sveriges finanser. Det innebär att man ibland måste höja vissa skatter, för att sänka andra eller få utrymme för satsningar på skolan. Alla skattehöjningar får på något sätt negativa konsekveneser, men nog är alla överens om att tobaksskatten är en av de minst skadliga skatterna.

Däremot tycker jag att det är synd att skatten på snus blir högre än på cigaretter. Oavsett hur man ser på dessa ovanor är det utan tvivel så att snus är det minst farliga alternativet. Att man höjer skatten på snus betyder inte att man är omedveten om detta. Det beror troligtvis på det rimliga avvägandet att risken för ökad smuggling är högre för cigaretter och intäktsmöjligheter för organiserad brottslighet därmed större. Risken för att snus ska börja smugglas in i Sverige är naturligtvis mycket liten. Men trots denna rimliga utgångspunkt får den ändå den orimliga konsekvensen att det mindre farliga tobaksvanan blir dyrare. Det blir tokigt.

Den stora utmaningen för snuset och landets snusare är dock inte skattehöjningen, det är snarare EU:s förbud mot att informera om smakerna på snus i det kommande tobaksdirektivet. Både jag och regeringen har jobbat hårt mot detta förbud. Nu blir alltså snuset dyrare och konsumenterna får sämre information om produkten. Det är en dålig kombination. Nu när tobaksdirektivet blir en svensk lag är det viktigt att vi moderater underlättar för snustillverkarna att kunna ge bra konsumentinformation.

Noterade för övrigt att Ulvskog försökt påskina att hon, och endast hon, tagit strid för det svenska snuset. Hon verkar dessutom upprörd över skattehöjningen. Henne tycker jag man ska hantera som andra nättroll: med ett skratt.

Update: Snusstriden är inte över

Imorgon röstar Europaparlamentet slutgiltigt om det nya tobaksdirektivet. Jag har tidigare berättat om kampen för att få behålla smakämnen i snus. Nu handlar det om förpackningarna. Snus ska få smaka lakrits, men tillverkaren ska tydligen inte få berätta det.

Detta är helt orimligt. Konsumenten måste givetvis kunna ta reda på vilken smak det är, nu när smaker är tillåtna. Jag har tagit kontakt med ansvariga ledamöter i andra grupper, exempelvis Carl Schlyter, som är ansvarig för frågan i den gröna gruppen, samt parlamentets föredragande, Linda McAvan, från den socialdemokratiska gruppen. De är överens med mig om att snus är en fråga för Sverige, och att det är upp till Sverige hur vi ska reglera snus. Vi har försökt arbeta på ett formellt undantag, och jag har också skrivit till EU-kommissionen, som sedan kommer att tolka lagtexten innan den går ut till medlemsstaterna.

Min bedömning är att det i dagsläget blir mycket svårt att få till ett undantag i den färdigförhandlade kompromissen, men samtidigt finns annat man kan göra. Givet att andemeningen i direktivet just är att snus är en unik produkt för Sverige, så ligger det nära till hands framöver att också göra den tolkningen att Sverige ensamt ska få reglera förpackningsutforming. Detta särskilt då man erhållit ett undantag från artikel 6, om smaker och ingredienser. Kommissionen bör kunna ge det utrymmet i sin tolkning, och Sverige borde verkligen göra den tolkningen då man förbereder implementeringen. Om inte annat tycker jag att tillverkare borde fortsätta som förut och fortsätta upplysa sina konsumenter om smaken – lite civil olydnad kan vi nog behöva i Sverige ibland!

After vote om tobaksdirektivet: Vad hände och vad innebär det?

Igår röstade Europaparlamentet om tobaksdirektivet, och nu har jag hunnit sova på saken. Intresset har varit stort, så jag tog mig friheten att breda ut mig i en lite längre text om detaljer i direktivet, om snus, och om lobbying.

Det är blandade känslor såhär efter nästan tio år av arbete med snusfrågan. Samtidigt som jag är lättad att snus undantagits tillsatsreglerna så är jag samtidigt upprörd. För mig har det nämligen hela tiden varit en självklarhet att det är upp till Sverige hur vi utformar regler för snuset. Att då landa i status quo är förvisso bra, men jag får motvilligt erkänna att jag hade hoppats på mer än så – men jag fick inte parlamentet med mig.

När det kommer till snus så antog parlamentet med bred majoritet ett fullständigt undantag för de regler om tillsatser som kommer att gälla för andra typer av tobak. Detta är en stor seger för inte bara svenskt snus, utan också för subsidiaritetsprincipen. Snus är inte tillåtet i EU – då ska EU inte reglera hur det tillverkas eller vad det innehåller. Här vill jag bland de svenska ledamöterna tacka socialdemokraterna, folkpartiet och andra som stödde ett sådant undantag. Miljöpartiet däremot, med Carl Schlyter i spetsen, valde att inte gå på att bevilja ett undantag. Schlyter tycker tydligen att det är rimligt att EU har makt att reglera en produkt som inte ens finns på den marknad EU beslutar över.

Samtidigt som jag är glad över denna seger, är jag samtidigt besviken över att parlamentet inte valde att ge Danmark och Finland möjlighet att, likt Sverige, ansök