Christofer Fjellner

Kategori: Startsidan

Totalt 1210 inlägg

Löfven offside om Brexit

Idag träffas ledarna för Danmark, Nederländerna och Irland för ett minitoppmöte i Haag om brexit. I europeisk media har toppmötet beskrivits som ett möte för de små länder i norr som har mest att förlora på att Storbritannien lämnar EU. Det råder ingen tvekan om att Sverige hör till dessa länder och borde vara med när våra allierade träffas för att prata strategi inför EU-toppmötet om Brexit nästa vecka. Men Stefan Löfven är inte med på mötet. Om han inte är med för att han inte var inbjuden eller om han valde att prioritera annat vet jag inte. Men det här är ännu ett exempel på hur regeringens ljumma engagemang i Europafrågorna och bristande förståelse för EU skadar Sverige.

Det viktiga är inte alltid vad man gör eller vilka möten man är på. Minst lika viktigt är vad man inte gör eller vilka möten man inte är på. Och det är talande att Stefan Löfven inte är med på det ur ett svenskt perspektiv kanske viktigaste mötet inför att förhandlingarna om Storbritanniens utträde ur EU drar igång. Jag skrev nyligen i Svensk Tidskrift om vilket Europasamarbete Sverige Löfvén borde sträva efter. Men Stefan Löfven har aldrig varit bekväm i EU-arbetet och han har hållit distans till de andra EU-ledarna. Det är ett problem och det skadar Sveriges möjligheter att påverka allt från viktig lagstiftning till hur EU ska utvecklas när britterna lämnat EU.

Problemet är att det inte är ett olycksfall i arbetet utan systematisk vanskötsel av Europapolitiken. Danmarks utrikesminister Anders Samuelsen har den senaste veckan rest över hela Europa för att sy ihop en allians av länder som kan motverka att den tysk-franska alliansen får för mycket makt och att den nordeuropeiska budgetrestriktiva linjen som värnar subsidiaritet inte ska tappa allt för mycket i inflytande när britterna väl lämnar EU. Han har fått med sig länder som Tjeckien, Österrike och tro det eller ej Portugal på en sådan linje. Men Sverige har inte varit med här heller.

Det är alltså inte bara i det dagliga lagstiftningsarbetet Sverige har tappat inflytande med Stefan Löfven. Löfven står vid sidan av när de stora frågorna avgörs och det blir allt mer uppenbart att det skadar Sverige.

Nu säkrar vi självbestämmandet om skogen

I skrivande stund behandlar vi den kanske viktigaste lagstiftningen för svenskt skogsbruk den här mandatperioden i Bryssel, bokföringsreglerna för skogsbruk i klimatpolitiken (LULUCF). Men den svenska regeringen tycks inte ha tagit ställning till förslaget och låter andra länder som inte ens har någon egen skog bestämma i frågan. Det riskerar att leda till att EU inför avverkningstak och att Sverige förlorar självbestämmande över skogspolitiken. Det är inte bara ett direkt hot mot svenska skogsägare och svensk industri, det är också dålig miljöpolitik.

Sverige är ett av EU:s mest skogrika länder och hälften av EU:s skog finns i Sverige och Finland. Det borde vara en självklarhet att Sverige tar ledartröjan när vi diskuterar skogspolitik i Bryssel. Självbestämmanderätten om skogspolitiken är en fråga där vi under lång tid varit överens i Sverige, oavsett färg på regering. Skogen är en viktig resurs i det svenska klimatarbetet. Varje år tar skogen upp 50 miljoner ton koldioxid och kompenserar därmed för 83 procent av de svenska utsläppen. Den brukade skogen är en tillgång både för svensk ekonomi och våra högt ställda ambitioner på miljöområdet. Vi har helt enkelt inte råd att inte agera på den här punkten.

Därför har jag lagt fram ändringsförslag som lyfter fram skogens klimatnytta, och värnar det aktiva skogsbruket. Skogen är  central för att minska utsläppen och nå våra högt ställda miljöambitioner. Skog växer inte på en dag och därför behöver också den här delen av EU:s klimatpolicy bygga på ett långsiktigt perspektiv.

Systemet för bokföringsreglerna måste också bygga på transparens och ett säkerställande att reglerna efterföljs. Det betyder dock inte att EU-kommissionen klåfingrigt ska få styra och ställa över den svenska skogspolitiken. Kommissionen och en expertgrupp bestående av representanter från medlemsländerna ska snarare kunna assistera de medlemsländer som inte har samma kunskap om skogsbruk som vi har i Sverige och som behöver hjälp med vissa tekniska delar av bokföringsreglerna och inget annat. Kommission ska inte ha mandat att räkna om den skogliga referensnivån och säga hur mycket medlemsstaterna ska få avverka utan att klassas som miljöbovar.Det ska ingen annan heller förutom det egna medlemslandet.

Referensnivån är en politiskt bestämd nivå som säger hur mycket länderna får avverka och om uttaget passerar denna nivå kommer det att räknas som nettoutsläpp, trots att vi ligger långt under den verkliga tillväxten i skogen och alltså har ett positivt upptag av koldioxid i skog och mark. Sverige avverkar idag bara 80 procent av tillväxten och har därmed stora marginaler att öka uttaget utan ökade utsläpp. Det är rimligt att vi kan göra. För det aktiva skogsbruket bidrar till att vi kan ersätta fossila material med förnybara alternativ och därmed hålla oljan kvar i marken. Om den möjligheten skulle försvinna skulle de svenska utsläppen fördubblas visar beräkningar från SLU. Därmed är den nya lagstiftningen ett hot inte bara mot svensk skogsnäring utan också mot vårt klimatarbete. Därför ska processen för att definiera den skogliga referensnivån följa nationell skogslagstiftning och krav på hållbar skogsvård. Här är det också viktigt att den senaste datan används som underlag och inte historiska nivåer som knappast avspeglar hur skogen ser ut idag.

Bokföringsreglerna i LULUCF ska inte heller svartmåla biomassa från skogen eller hindra dess användning inom energiproduktion. En hållbar användning av skoglig biomassa kan bidra till att substantiellt minska utsläpp och öka upptag och borttagande av växthusgas från atmosfären. Vi har inte råd att spela bort den resursen i LULUCF och speciellt inte för Sveriges del.

En genomgående förändring som kan tyckas liten, men som faktiskt gör skillnad, är också att jag föreslår att medlemsländerna ska skicka in rapporter, iställer för planer till Kommissionen. För att tydligt markera att skogsfrågan är något man själv beslutar om och endast informerar Kommissionen om.

Nu börjar den riktiga striden om avverkningstaket och andra för svensk skogspolitik viktiga delar i förslaget. Vi svenskar måste nu gå samman och stå upp för den svenska skogen och dess klimatnytta. Det duger inte att lämna walkover till länder som högg ner sin egen skog för hundra år sedan. Aktivt skogsbruk är bra för miljön och om vi inte agerar är det inte bara skogsindustrin som är hotad. Det skulle dessutom försvåra förverkligandet av det fossilfria samhället. Det räcker inte med tomma ord om miljön. Vi ska inte ha något kvotsystem för avverkning i EU och vi ska inte svartmåla skogens klimatnytta. Skogen är inte bara viktig för jobben och ekonomin, den är en viktig pusselbit för att uppnå våra högt ställda mål på miljöområdet. När alliansen nu bundit regeringen att försvara självbestämmandet över skogen duger det inte att de fortsätter låta andra länder som inte ens har någon egen skog bestämma. Sverige måste komma upp på banan.

Vi söker praktikant till hösten

Vi söker en praktikant till Christofer Fjellners kontor i Europaparlamentet, Bryssel.

Vi letar efter en problemlösare som är engagerad och vill vara med och göra skillnad. Som praktikant hjälper du till med allt. Det är viktigt att du är noggrann och klarar av att ha många bollar i luften samtidigt. Du kommer att sköta administrativa uppgifter såsom att boka resor och möten, handlägga mail och brev och ansvara för besöksgrupper. Du får även bevaka utskott och seminarium, skriva pm och politiska texter samt hjälpa till att bereda ärenden inför utskottsmöten och omröstningar.

Arbetstempot på moderaternas kansli i Europaparlamentet är högt. Det ställs därför krav på flexibilitet och förmåga att snabbt kunna sätta sig in i nya ärenden.

Du som söker bör ha ett brinnande intresse för politik och en grundläggande inblick i EU och dess institutioner. Du som söker har en relevant universitetsexamen, helst med inriktning mot statsvetenskap, juridik eller ekonomi. Erfarenhet av politiskt arbete samt engagemang i moderaterna eller annan närstående organisation är meriterande.

Praktiktiden för kommande termin är september – januari. Praktikplatsen är betald.

Skicka din ansökan i form av ett kortare introduktionsbrev och CV senast den 1 maj till Christofers stabschef Johan Gustafsson på johan.gustafsson(at)ep.europa.eu. Skriv “Praktikansökan” i titelraden. Om du har frågor, maila Johan.

Fördömande av våldet mot HBTQ-personer i Tjetjenien

I den ryska delrepubliken Tjetjenien vittnas om att fler än 100 HBTQ-personer har gripits och några har till och med dödats. Uppgifterna är oroväckande och om de stämmer är det fullständigt oacceptabelt. Tillsammans med kollegor i Europaparlamentets samtliga partigrupper, bland dem Fredrick Federley, skrev jag därför i onsdags till Europaparlamentets talman, Antonio Tajani, för att få honom att göra ett officiellt uttalande där han fördömer våldet. Jag välkomnar talmannens snabba respons och att han öppnade torsdagens plenumdebatt med att fördöma våldet mot homosexuella i Tjetjenien.

Vittnesmålen beskriver en förfärlig situation i den ryska delrepubliken och handlar om hur HBTQ-personer som grips av polisen utsätts för tortyr, förnedrande behandling men också hur hedersmord utförs mot homosexuella. Brotten sägs ha börjat som en reaktion på en ansökan om att få anordna fyra Prideparader i det starkt islamistiskt konservativa Kaukasien. Tjetjenska myndigheter avvisar vittnesmålen genom att hävda något så vulgärt som att det inte finns några homosexuella där.

Brotten som pågår i Tjetjenien måste upphöra och de personer som hålls fångna måste släppas fria. Sverige och EU måste höja sina röster och sätta press på Vladimir Putin. Tjetjenien är fortfarande en rysk delrepublik och vi kan höja tonläget mot vår granne i öst.

Att Europaparlamentet på vår uppmaning höjer sin röst och inte står tyst i samband med brotten mot HBTQ-personer i Tjetjenien är bara ett av många sätt vi kan arbeta för att förbättra situationen för HBTQ-personer runt om i världen. Just nu arrangerar Regnbågsfonden en insamling som går till HBTQ-nätverk på plats i Ryssland och i Tjetjenien. Ett vällovligt initiativ som jag själv stödjer och uppmanar alla läsare att bidra till. Såväl små som stora bidrag betyder mycket.

Nu stoppar vi avgasfusket

Omkring 18 månader efter Volkswagens “Dieselgate”, röstar idag Europaparlamentet om lagstiftning för att stärka marknadsövervakningen och själva processen för hur en fordonsmodell godkänns inom EU, det så kallade typgodkännandet. Efter det börjar förhandlingarna mellan Europaparlamentet och EU-länderna i ministerrådet. Jag var ansvarig för miljöutskottets arbete med de nya reglerna, vilket jag tidigare skrivit om här på bloggen. På bordet för omröstning ligger också rekommendationerna från Europaparlamentets “Dieselgateutskott” EMIS som gjort utredningar om vem som visste vad rörande det europeiska utsläppsfusket.

Inför omröstningen i miljöutskottet fick jag stöd för mina fyra viktigaste krav. Nämligen, för det första att EU-kommissionen inte fick makt att bestämma livslängden på våra fordon. För det andra, att marknadsövervakningen måste finansieras ordentligt. För att skapa en så självständigt finansiering av marknadsövervakningen som möjligt kopplas avgiften till försäljningen av fordonet. I Kommissionens förslag kopplades finansieringen till själva utfärdandet av typgodkännandet, något som är problematisk då bara en handfull länder står för en överväldigande majoritet av alla typgodkännanden och det hade skapat stora luckor i unionens marknadsövervakning. Om avgiften istället är kopplad till försäljningen av fordonet ges alla medlemsstater en rimlig finansiering av det viktiga system som marknadsövervakningen är.

För det tredje, teknisk service spelar en en nyckelroll i efterföljandet av höga tekniska standarder, säkerhet- och miljöstandarder och utvärdering och uppföljning av dessa tjänster är absolut nödvändigt. Utvärderingen av marknadsövervakningen bör säkerställa den tekniska servicens självständighet i relation till fordonstillverkaren. Men för att säkerställa en kostnadseffektiv teknisk service bör dessa aktörer kunna konkurrera på pris, vilket ibland betyder att en frikoppling från fordonstillverkaren inte är helt möjlig, det vill säga så kallad “in-house technical services”. Fokus för att säkerställa att marknadsövervakningen fungerar bör därför vara på en robust utvärdering och uppföljning av den tekniska servicen, inte på vem som utför servicen.

Slutligen, eftermarknadskontrollen är i dagsläget kraftigt eftersatt och i flera medlemsstater kan man närmast påstå att den är obefintlig. Dock var det en viktigt punkt för mig att inte skapa en ny EU-myndighet, eftersom en EU-myndighet inte löser våra problem, och det är både dyrt och ineffektivt. Socialdemokraterna och de gröna kräver å andra sidan att vi ska skapa en europeisk myndighet för marknadsövervakning av fordon. Det är dock högst osannolikt att en ny EU-myndighet skulle överleva förhandlingarna med ministerrådet, vilket var en av anledningarna som kommissionen angav till varför de själva valt att inte föreslå någon myndighet. I arbetet med båda filerna har sossarna och de gröna verkat för upprättandet av en ny EU-myndighet på området, helt i galenskap  och det kommer att bli en av de viktigaste striderna i omröstningen i plenum idag. Det mesta talar dock för att det inte finns stöd för någon ny EU-myndighet.

Jag är stolt och nöjd med miljöutskottets bidrag till den här processen. Vi har säkerställt att det inte är EU-kommissionen som bestämmer livslängden på våra bilmodeller, att så kallade “in-house technical services” får fortsätta användas och att vi säkerställer en adekvat finansiering av vår marknadsövervakning. Förhoppningsvis innebär det att vi slipper fler skandaler med utsläppsfusk i framtiden.

Nu återstår att se hur svenska regeringen förvaltar frågan i ministerrådet – förhoppningsvis stöttar S och Mp hemma inte ett upprättandet av en ny EU-myndighet, speciellt eftersom vi alla är överens om att EU:s budget måste bli mindre.

Öppet brev med anledning av situationen i Vitryssland

Förra helgen, i samband med att det vitryska folket firade Frihetsdagen, intensifierades demonstrationerna mot regimen, som har pågått i över en månad. Protesterna startade som en reaktion på den så kallade parasitskatten: en straffskatt på 2500 kronor per år för den som arbetar färre än hälften av årets månader.

De fredliga demonstrationerna har besvarats med ett brutalt våld, som saknar motstycke sedan protesterna mot det riggade presidentvalet 2010. Totalt har fler än 1000 personer misshandlats, arresterats och bötfällts, inklusive ledare för oppositionen. Jag skrev mer om detta i Svensk tidskrift nyligen.

Med anledning av den oroande utvecklingen i Vitryssland har jag och tillsammans med  några kollegor i Europaparlamentet skrivit ett öppet brev till bland andra Europeiska rådets ordförande Donald Tusk, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och parlamentets talman Antonio Tajani.

Rådets beslut att i början av 2016 lyfta på restriktionerna för ledande företrädare för regimen besvarades dessvärre med ytterligare ett riggat val i september samma år. EU:s hållning gentemot den vitryska regimen måste därför omvärderas och bli betydligt tuffare. Vi kräver att alla frihetsberövade demonstranter omedelbart ska släppas fria och att alla rättsliga prövningar ska ogiltigförklaras.  Vi kan aldrig acceptera bakslag för mänskliga fri- och rättigheter i vårt absoluta närområde. EU har ett särskilt ansvar att hjälpa sina grannar som inte får leva i frihet.

Regeringens otydlighet om EU hotar svenskt självbestämmande

Det blir närmast komiskt när Wallström, Lövin och Linde antyder att Moderaterna skulle vara öppna för att förhandla om EU-utträde med SD. Vi är varma anhängare av Europatanken, den gemensamma inre marknad och internationellt samarbete i EU och Nato. Men som Europavänner är det också vårt ansvar att vara tydliga med vår kritik av allt det som är dåligt med EU, oavsett om det handlar om byråkrati och klåfingrighet eller slöseri med skattemedel. Regeringen är däremot allt annat än tydlig. Det riskerar att hota svenskt självbestämmande på viktiga områden och leder till växande EU-motstånd.

Det är inte länge sedan Miljöpartiet krävde att Sverige skulle gå ur EU. Men det kan tydligen svänga snabbt. Under sina fem år i Europaparlamentet röstade nämligen Isabella Lövin vid ett flertal tillfällen för att ge EU beskattningsrätt. Även de socialdemokratiska Europaparlamentarikerna har fler gånger krävt nya EU-skatter. Det är ett stort avsteg från den traditionella svenska linjen att vi ska besluta om skattefrågor själva i Sverige och skulle innebära en stor maktöverföring till Bryssel. Kan man lita på regeringen eller är S och MP beredda på att ge upp självbestämmandet över skattepolitiken?

Samtidigt gör Socialdemokraterna vad de kan för att EU ska lägga sig i svensk social- och familjepolitik. De kräver att ett socialt protokoll ska läggas till EU:s grundlag och vill kompromissa med andra EU-länder om allt från socialförsäkringssystem till fackliga rättigheter och abortlagstiftning. För oss moderater är det självklart att detta är frågor vi ska besluta om på egen hand i Sverige. Det blir inte bättre för att vi kompromissar om detta med länder som Polen och Italien.

EU är det viktigaste verktyg vi har för att lösa många av de utmaningar Europa möter idag. Men det finns inget mervärde i att flytta mer makt till Bryssel. EU ska fokusera på frågor med ett tydligt europeiskt mervärde som migrationskrisen, konkurrenskraft och hotet från Ryssland. Om regeringen fortsätter i den riktning de slagit in på är det mycket som talar för att de ger upp svenskt självbestämmande till ingen nytta.

Skydda de utrotningshotade arterna men utan nya förbud!

Vi möts ofta av reportage om hur noshörningar eller elefanter hotas av utrotning på grund av olaglig jakt. Det är alltför många växt- och djurarter som hotas och tjuvjägare och kriminella ligor tjänar stora summor på att smuggla noshörningshorn, sköldpaddor och växtdelar genom allt mer sofistikerade metoder. Idag uppskattas smuggling av vilda växter och djur vara det fjärde mest lukrativa området för den organiserade brottsligheten och vissa uppskattar att värdet på smugglingen uppgå till nära 200 miljarder kronor varje år. Jag är därför stolt och glad att Europaparlamentet i veckan kunde rösta för en rapport för hur handelspolitiken kan bidra till hållbarhet för vilda växter och djur. Jag har ansvarat för rapporten i min partigrupp och kan konstatera att den fokuserar på rätt saker.

Handelspolitiken bidrar redan till att skydda vilda växter och djur. Exempelvis finns det krav att konventionen för att skydd av utrotningshotade växter och djur, CITES, implementeras och följs upp som en del av EU:s handelsavtal och av de länder som får lättade tullar mot att implementera denna konvention bland andra. EU:s färdigförhandlade frihandelsavtal med Vietnam ställer krav på att de vietnamesiska myndigheterna stärker sitt arbete för att kontrollera varor som hamnar i transit på väg till Europa. Det är extra viktigt eftersom Vietnam etablerats som en hubb för smuggling av växt- och djurdelar. Tullen har redan idag befogenheter att stoppa transporter och kontrollera efter olagliga produkter från växter och djur.

Men visst kan mer göras. Exempelvis behöver tullen och myndigheter bättre möjlighet att övervaka den olagliga handeln på internet för att ta reda på hur nya smugglingsvägar tas fram. Företag tar ofta fram standarder och certifieringar för att se till att kläder och andra föremål som kommer från växter och djur tagits fram på ett hållbart sätt. Detta arbete är viktigt eftersom konsumenter kan handla med gott samvete. Problem finns kvar men problemet är inte att regler saknas utan att de inte följs. Men som ofta när regler inte följs finns de de som ropar på nya regler. Men nya regler löser inte problemet att vissa bryter mot reglerna.

Ibland kan det vara lätt att ropa på nya totalförbud på import av vissa produkter. Exempelvis finns de de som ropar på totalförbud av import av elfenben. Men det missar två saker. För det första jagas det flest elefanter i länder där jakt är helt förbjudet och därifrån smugglas det mesta av elfenbenet. För det andra finns det många samhällen där man med reglerad och laglig jakt blivit betydligt mer framgångsrika i att bevara elefantstammar. Den lagliga jakten hjälper ursprungsfolk att bevara de vilda djuren på ett hållbart sätt och bidrar till försörjning av annars mycket fattiga människor och förvaltning av viltstammarna. Ett totalförbud för import av elfenben till Europa skulle riskera att få motsatt effekt.

Jag hoppas nu att EU-kommissionen lyssnar: Fokusera på de verktyg som redan finns. Se till att påbörja ratificeringen frihandelsavtalet med Vietnam så snart som möjligt för att får stopp på transithandeln där. Se till att förhandla fler frihandelsavtal med samma starka bestämmelser. Men föreslå inte nya förbud. I bästa fall kommer de att få liten påverkan för bevarandet av vilda växter och djur. I värsta fall kommer laglig och hållbar handel bli olaglig smuggling med ökad tjuvjakt som inte tar någon hänsyn till våra ekosystem.