Blogg - Kategoriarkiv

Idag röstade Europaparlamentet om ansvarsfrihet för unionens olika institutioner beträffande budgeten för år 2008. Till parlamentets ansvarsfrihetsrapport hade jag fått med ett tillägg som kraftigt kritiserar parlamentets journalistpris. För ja, med start 2008 har parlamentet delat ut pengar och priser till journalister som bland annat ”främjat information om europeiska institutioner och politik”. Att lagstiftare belönar sina egna granskare är både bisarrt och bakvänt på flera plan.

Vill man ha fogliga och skötsamma journalister som gärna får en medalj runt halsen är det givetvis ypperligt med ett pris. Vill man däremot ha oberoende granskare som utnyttjar sin grundlagsfästa yttrandefrihet utan lockgodis från politiker och makthavare så är det givetvis förkastligt. Dessutom är ju risken stor att den journalist som tar emot priset kommer att ses som en maktens stövelslickare – med kraftigt minskad trovärdighet som följd. Ingen vinner något på sådana här märkligheter. Därför är det glädjande att Europaparlamentet idag – om än med mycket liten marginal – valde att gå på min linje som ger en känga åt priset. Det är ett litet, men viktigt, steg mot att bli av med detta demokratiska otyg till pris!

UPPDATERING:

Såhär dagen efter omröstningen är det tråkigt att konstatera att bland andra Eva-Britt Svensson (v) inte stödde ändringsförslaget. Hon ser alltså inga problem med att en politisk församling delar ut pengar till journalister. Detta är bara att beklaga, då frågan om journalistpriset borde gå bortom traditionella vänster-höger-linjer. Det är en fråga om fundamentala principer för yttrandefrihet och om gränserna för det offentligas maktutövande. Men tyvärr blir man ju inte längre särskilt förvånad över att vänstern rycker med axlarna åt sådana principer när det presenteras en möjlighet att sätta sprätt på lite skattepengar…

Idag ska vi rösta i utskottet om trombin – ett enzym kanske mer känt såsom köttklister. Trombin används idag i flera europeiska länder som bindemedel. Min hållning i frågan är att det är nödvändigt med tydlig märkning för att konsumenten själv ska kunna välja eller välja bort produkter som innehåller trombin. Åsa Westlund (s), som är ansvarig för frågan i Europaparlamentet, vill förbjuda ämnet. Tyvärr har den här frågan kommit att handla alldeles för mycket om att köttklister låter äckligt, och mindre om vad det faktiskt rör sig om.

Trombin finns naturligt i blodet på alla djur. Det är ett naturligt enzym, och egentligen mer naturligt än att använda ägg för att få pannbiffen att hålla ihop. När vi köper färdiggjorda patéer och pastejer vet vi sällan vilket bindemedel som använts. Alla produkter som innehåller trombin skall dock märkas, vilket innebär bättre konsumentupplysning än vad som gäller för i princip alla andra tillsatser. För allergiker och för personer som av religiösa skäl inte äter exempelvis fläskprodukter är märkning också viktigt.

European Food Safety Agency, våra vetenskapliga experter, har konstaterat att det inte finns några säkerhetsrisker med trombin. Westlund menar dock att hygienen försämras då köttstycken plockas från olika delar och sätts ihop. Då kan man undra om inte hamburgare, som kan innehålla kött från tiotals kor, borde förbjudas? Eller vanlig korv, som förutom att innehålla köttdelar också processats och sammanfogats med mer eller mindre onaturliga tillsatser? Olika livsmedel kräver olika hygienrutiner, och det är upp till branschen att efterfölja dessa.

Som politiker ser jag det som min uppgift att skapa villkor för konsumenter att fatta sina egna beslut i butiken. Med tydlig märkning möjliggörs detta, och det blir upp till var och en att ta ställning. Min uppgift är inte att säga åt folk vad de ska äta, eller att förbjuda något bara för att det är nytt eller låter äckligt. Särskilt inte då det som trombin är naturligt, säkert och kommer att vara tydligt märkt.

Om blodpudding hade lanserats idag så skulle antagligen Socialdemokraterna vilja förbjuda det. Man får åtminstone anta det, då blodpudding låter äckligt och dessutom hålls samman och stelnar av det trombin som finns naturligt i det grisblod som används.

Dagen inleddes med en workshop om direktivet ”Information till patienter”, som går ut på att harmonisera medlemsländernas lagstiftning kring läkemedelsinformation. På bilden kan man se mig i mitten som arrangör för seminariet. Därefter mötte jag upp med Swedish Match för att diskutera en av mina stora hjärtefrågor – snuset. Och tack vare att flyget var försenat så hann jag bland annat med en intervjuas med norska NRK innan det var dags att bege sig hem till Sverige!

Trevlig helg!

Äntligen åter! Ja, så känns det faktiskt denna dag, som känns som den första på den nya mandatperioden. Visst, egentligen har vi redan jobbat någon månad. Parlamentet återsamlades ju redan någon vecka efter valet. Men då var det mest formalia, personer och positioner som stod i fokus. Med andra ord allt det tråkiga i politiken med andra ord.  

Anlände till Bryssel imorse med fakiren 06:50 från Bromma flygplats. Och nu är stämningen en helt annan. Nu är det ordförandeskapet och dess prioriteringar som står i fokus. Denna vecka har vi utfrågningar med en hel drös svenska ministrar. Jag har hittills varit på miljöutskottets utfrågning av Andreas Carlgren och sitter just nu och lyssnar på utskottet för internationell handels utfrågning av Ewa Björling. Båda har skött sig bra och man märker på utskottets frågor att förväntningarna på det svenska ordförandeskapet är högt ställda. Inom kort ska jag dock smita och gå lyssna på miljöutskottets utfrågning av Eskil Erlandsson. Tror det blir en hel del fiskefrågor i den utfrågningen som jag gärna tar del av.

Annars har denna, den första arbetsdagen, för min del präglats mkt av läkemedelspaketet. Jag är ju rapportör för den del av paketet som handlar om vilken information allmänheten ska kunna ta del av kring receptbelagda läkemedel. Det är den mest kontroversiella delen och motståndet i ministerrådet verkar vara kompakt. Dagens situation är dock helt oacceptabel. I vissa länder är ju europeiska medborgare rent omyndigförklarade och kan praktiskttaget inte söka någon information om läkemedel över huvud taget. Den enda information de får är genom sina doktorer, och då ska vi komma ihåg att genomsnittstiden en europeisk patient har med en förskrivande läkare innan vederbörande får ett recept endast är runt 5 minuter. Faktum är att vi har större rätt till information om de läkemedel vi ger våra husdjur än de vi själva tar.

Detta är en fråga jag lär ägna stora delar av hösten och våren. Idag hade vi bland annat ett åsiktsutbyte med kommissionens vice ordförande Günter Verheugen, ansvarig för frågan. Vi var båda upprörda över hur frågan behandlas i ministerrådet. Där har man behandlat den i sådan långbänk att det snarast ser ut som att de vill begrava frågan. Jag vet ju att den svenska regeringen länge stöttat förslaget men som ordförandeland i EU måste Sverige bära sin del av ansvaret för att rådet inte tagit sitt ansvar. Imorgon kommer Göran Hägglund hit för att presentera ordförnadeskapets prioriteringar på hans område och då ska jag passa på att Överhuvudtaget förefaller agerandet av ministerrådet så fegt att man nästan får en känsla av att de inte vill ha välinformerade och engagerade patienter. Att de tycker det är bekvämare med okunniga och oengagerade patienter. För kunskap är makt och kunniga patienter ställer krav. Krav som medlemsstaterna tror riskerar bli dyra. Men jag är övertygad om att sambandet är precis tvärt om! En brittisk studie visar att 5% av alla patienter på brittiska sjukhus är där pågrund av sina medicin. Än mer intressant är att 50% av dessa fall hade kunnat undvikas om bara de hade haft bättre kunskap om hur deras mediciner fungerar och hur man ska ta dem.

Så här ”första dagen” på den nya mandatperioden vill jag även passa  på att hälsa till er vars förtroende burit mig hela vägen tillbaka till europaparlamentet. En dag som denna känner jag mig känner särskilt hedrad och tänker på det ansvar ni givit mig. Men tro mig, det gör jag inte bara idag, det gör jag  varje dag!

Nu har det snart gått fyra dagar sedan Europaparlamentsvalet och jag vill ta tillfället i akt att tacka er alla har stöttat mig i min återvalskapanj. Jag har mött ett enormt engagemang på gator och torg under mina resor genom landet och det känns som att allt fler vill ta chansen att påverka EU.

När alla röster nu är räknade visar det sig att allt hårt slit har gett utdelning: det är fler som röstar och det är fler som röstat på Moderaterna. 40 142 personer har även satt ett kryss framför mitt namn på valsedeln! Det är väldigt roligt att se att det är många som tycker att jag gjort ett bra jobb och tror att jag kommer att fortsätta med det.

Jag lovar att fortsätta att vara Europaparlamentets tydligaste röst för frihandel, för ett ansvarsfullt och utvecklande miljösamarbete och mot fusk och politisk klåfingrighet. Jag kommer att fortsätta min kamp för friheten på Internet och mot protektionism. Jag hoppas att jag når upp till era högt satta förväntningar.

Ett stort tack!
Christofer Fjellner