Blogg - Kategoriarkiv

FIRST ROUND OF QUESTIONS

”Progress” is a word you often here at this time of the year. I have been Member of Parliament since 2004 and each year at this time you here that the Commission is ”making progress” and ”on the right track”.

In the same breath, the Commission also ensures that current weaknesses will be remedied in the next period and in the next set of regulations.

At the beginning of my career as Member of this House I found it very assuring.

I was happy to know that the Union’s manager – the Commission which has final responsibility for the implementation of the budget – was confident that things would be better

But then, having heard the same tape for some years, at some point I realised that the Commission’s way of speaking seems open-ended.

The Commission is making fantastic progress every year, but even so: we never get there; we never achieve the objective. What we want is always ahead of us.

Mr. Chairman, this year the Commission believes it is making progress even if – according to the Court – the situation remains stable:

”overall the supervisory and control systems are still only partially effective”
and
”payments underlying the accounts for the year ended 31 December 2010 are still materially affected by error”.

The fact that the Commission is able to turn the Court’s message of a stable situation into something positive by labelling it ”progress” sounds a bit too optimistic to me…

In my view stable is no progress and – as I mentioned before – it is not good!

Chairman, I now come to my detailed questions. And at this stage I would like to raise questions of five different topics:

1. Audit and DG REGIO

Commissioner Semeta, you are the Commissioner responsible for ”audit”.

Do you consider yourself co-responsible together with Commissioner Hahn for reducing the error rate of 7,7% in Cohesion Policy?

Do you have any influence on DG REGIO’s way of implementing the budget?

Can DG REGIO do whatever they want to or do you – as Commissioner responsible for audit – have a word to say on their instruments?

If you have a word to say: is it BIG enough?

An example:
Let’s say that DG REGIO has invented something which gives Member States a lot of flexibility and DG REGIO good possibilities for disbursing the budget.

On the other hand, you come to the conclusion that from an audit and accountability point of view the thing invented by DG REGIO is a bit risky.

What is your responsibility in such a situation?

What is the responsibility of the Commissioner for DG REGIO?

Is there a common understanding on each one’s area of responsibility?

2. Financial engineering instruments

Financial engineering instruments play a prominent role in the Court’s findings for 2010 and I welcome the Court’s efforts in this area.

In the Commission’s analysis of errors in Cohesion Policy financial engineering instruments are considered ”high risk”.

Could you please explain why FEIs are going to be used more frequently in the next Multi-annual financial framework if they are ”high risk” instruments?

Furthermore, please tell us which other policy areas are affected by FEIs as mentioned by the Court and to what extent?

3. Reliability of Commission’s management representations

I would like to thank the Court for putting a focus on

• the Annual Activity Reports,
• the Synthesis Report of the Commission and
• now the new Opinion of the Commission’s Internal Auditor.

These are important accountability instruments which need to be closely scrutinised by the Court so that we MEPs can have trust in them.

And it is worrying what I read:

Firstly, the Commission has no guidance on how to estimate its own error rate.

Or should I say each Director-General can do what he wants to and apparently – to put it mildly – estimates with a lot of optimism?

The Court’s conclusion is: There should have been more reservations. What is yours Mr. Semeta?

Secondly on the opinion of the Commission’s internal auditor:

I have not seen it. Mr. Semeta how useful can it be if it is not published?

The Court tells us that the scope of the opinion is limited to the Commission’s own internal control framework although everybody knows that more than 90% of all errors are identified outside the Commission.

Again, Mr. Semeta, how useful can this opinion be?

My conclusion at this point is that without a substantial revisit addressing the Court’s observations, there is no need for this overall opinion.

4. Increased use of Pre-financings

The term ‘pre-financing’ does not sound like a word politicians can get excited about, but reading what the Court has said made me curious.

The Commission is taking an increased risk by paying out an increased proportion of pre-financings. The justification for these payments comes later – sometimes many years later.

I believe the Lifelong Learning Programme with advance payments of up to 100% per project and 93% of all payments made in 2010 being advance payments is the most depressing example.

Mr. Semeta, please tell me why the Commission wants to take this increased risk? And how do you mitigate this risk?

Was one of the considerations also because a high volume of pre-financings lowers the error rate of the Court as evidenced in the policy areas Internal Policies and External Aid?

5. The financial crisis and the EU Budget

Mr. Semeta, as I already pointed out before, I would like to understand how the EU Budget is exposed to financial risk deriving from the financial crisis affecting Member States.

In your view, where is the EU Budget exposed to such risk?
Which steps do you take to mitigate these risks?
With reference to the table given as answer to the first written question, the total outstanding amounts as of 31 december 2010 were 14,274 billion euro. Which measures has the commission taken to manage the financial risk in relation to this outstanding amount?

SECOND ROUND OF QUESTIONS

RESPONSE TO THE EXPLANATIONS GIVEN BY COURT/COMMISSION OR REPITITION OF QUESTIONS LEFT UNANSWERED

CONCLUDING REMARK

Thank you very much Mrs. Kaljulaid and Commissioner Semeta for your explanations.

I fear that we have to – once again – put all our hopes into the next programming period.

I am asking myself whether the Commission has carefully considered the risk of continued high error rates in Structural funds in the 2014 – 2020 period?

As you are aware, this time the legislative procedure will be different. The Lisbon Treaty has given Parliament full co-decision power for the legislative packages for the Cohesion and Agricultural policies.

I hope Commissioner Semeta that we can count on your full support so that we do not sit here in seven years, listening to you or to your successor explaining to us

- that ”progress” has been made and

- that the Commission will ensure that weaknesses will be remedied in the 2021 – 2027 period.

Thank you very much.

 

Jag har nu, som ansvarig rapportör i Europaparlamentet lämnat in min rapport med ändringsförslag ang. det Generella preferenssystemet (GSP) till översättning. Den 20 december ska jag presentera rapporten i Utskottet för internationell handel.

GSP är EU:s system för bistånd genom handel, genom tullättnader för utvecklingsländer, och har funnits i Europa sedan 1971 (även USA har en egen version). Systemet omfattar allt ifrån stora länder som Kina men även små önationer. GSP är ett viktigt verktyg för EU att hjälpa utvecklingsländer in på den Europeiska marknaden och värdet av importen genom systemet uppgick 2009 till ca 60 miljarder Euro vilket motsvarar ca 4 procent av EU:s totala import. Systemet har visat sig mycket betydelsefullt för de länder som omfattas av det och har hjälpt länderna att integreras på världsmarknaden.

GSP är EU:s mest omfattande handelspolitiska system. Arbetet hittills har därför varit både spännande och en stor utmaning. Sällan får man en sådan möjlighet att jobba verkligen för frihandel och göra skillnad för enskilda människor.

GSP innebär konkret att man ger tullättnader till länder för att på så vis hjälpa dem att öka sin export och växa sig starka ekonomiskt. GSP är uppdelat i tre olika steg; EBA (Everything But Arms), GSP, och GSP+.

Först har vi EBA, som erbjuder de allra minst utvecklade länderna helt tullfritt tillträde till Unionens marknad för alla varor utom vapen. Detta är den enskilda del i den Europeiska handelspolitiken som jag är mest stolt över. EBA är den nyaste delen av preferenssystemet och infördes 2004. De förmåner ett land åtnjuter genom EBA kvarstår dessutom även fast landet berörs av annan handelsförmån, exempelvis ett frihandelsavtal.

Grundutförandet, den vanliga GSP, ska enligt kommissionens förslag rikta sig till alla länder där BNP/capita understiger ca 4000 dollar per år, det vill säga räknas som ett ”lower middle income country” av världsbanken.  Dessa länder får tullförmåner gentemot Europeiska Unionen. Går man över världsbankens inkomstgräns tre år i rad förlorar man sina tullförmåner med ett års varseltid. Dessutom kan enskilda produkter eller produktområden tas ifrån sina förmåner ifall de växer sig alltför konkurrenskraftiga. Dessutom får inte landet åtnjuta förmåner genom annat förmånssystem, exempelvis frihandelsavtal.

Och så slutligen GSP+, den så kallade särskilda stimulansordningen ger ökade tullättnader till Unionen men med krav på motprestation. GSP+ har samma ekonomiska krav för att kvalificera sig som det vanliga GSP, men utöver det ställer EU krav på att man ska verka för en hållbar utveckling och ett gott styre. Detta bland annat genom att man undertecknar och ratificerar 27 FN konventioner för miljö, mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Att länderna uppfyller sina åtaganden kontrolleras sedan och möjligheten finns att dra tillbaka förmånerna tillfälligt eller permanent för länder som inte gör det de har förbundit sig att göra. GSP+ är därför en väldigt viktig ”soft power” där EU kan använda sig av morötter för att få länder att bättra sig och stärka sådant som brukar kallas för ”Europeiska värden” såsom mänskliga fri och rättigheter.

Målet är att det nya systemet, enligt det förslag som har kommit från kommissionen, ska vara enklare och mer förutsebart och fokusera tydligare på de allra svagaste länderna.  Detta leder till att de 176 länder som i dag berörs av systemet planeras att minskas ner till ca 80 i kommissionens förslag, man vill enligt egen utsaga få ut några av de stora fiskarna ur akvariet för att ge de mindre fiskarna större möjlighet att växa.

Som ansvarig för frågan i Europaparlamentet är min vision är att systemet ska vara så generöst som möjligt. Frihandel är som bekant det viktigaste instrumentet för att få länder ut ur fattigdom och det är särskilt viktigt för dessa svaga länder. Dessutom krävs det ett system som är förutsebart för både producenter, importörer och de enskilda länderna. Därför krävs det att man i systemet i god tid kan förutse när ett helt land eller en enskild produkt kommer att gradueras ut ur systemet. Detta för att skapa ett system som parterna vågar använda sig av utan att riskera oväntade ekonomiska smällar och bakslag.

Mina konkreta förslag i betänkandet är:

1 Att förhindra att förslaget används som ett verktyg för ökad protektionism genom att ett stort antal länder fasas ut. Detta genom att se till att de länder som blir kvar i förordningen får ökade möjligheter att åtnjuta frukterna av förmånerna. Dels genom att höja det generella tullavdraget och även öka antalet produkter som omfattas av systemet. 

2 Införa en övergångsperiod för när ett land hamnar mellan GSP och tillexempel ett frihandelsavtal. I dag är det ett år mellan att man graderas ut från GSP tills dess att tullförmånerna upphör. Den tiden vill jag förlänga till två år.

3 Öka transparensen. Publicering av statistisk data och annat relevant material ska ske mer regelbundet. Denna information ska vara tillgänglig och ordentligt uppdaterad.

4 Förlänga förordningens varaktighet till 10 år istället för nuvarande 3.

5 Jag kräven även att kommissionen redovisar konsekvenserna för länders möjlighet att använda de nya reglerna för så kallade Rules of origin. På grund av den omfattande reduceringen av länder som faller under GSP-förordningen behövs det vidare diskussioner kring Rules of origin, för att garantera att enskilda regioner inte drabbas negativt.

Nu fortsätter arbetet med att få förordningen i hamn. Först ska jag den 20:e december presentera mitt förslag i Utskottet för internationell handel och sen ska de andra ledamöterna i utskottet få chansen att komma med sina synpunkter innan vi röstar om det i februari. Sedan ska utskottets förslag debatteras och röstas i plenum i mars. Sedan förhandlingar med rådet och det Danska ordförandeskapet för att enas om en förordning som hela EU står bakom. På så sätt får vi ett kraftigt system som på allvar kan hjälpa dem som behöver det allra mest!

DN skriver idag två artiklar om snus som är väldigt bra, men något skrämmande.

Låt oss börja från början: Kommissionen har hållit en så kallad öppen konsultation kring översynen av tobaksdirektivet, där medborgare fått delge sina synpunkter. Tjänstemännen på kommissionen blev ganska chockade då de mottog hela 80 000 svar, vilket är ett klart rekord i dessa sammanhang. Jag bidrog säkerligen själv genom att uppmuntra till engagemang i frågan med webbsidan eusnus.se.

När kommissionen summerat detta hävdade dem att det fanns ett brett stöd för förbudet. Men det Henrik Brors uppmärksammar i DN-artikeln var att det i själva verket är helt tvärt om! Europas medborgare menar att Svenskar som bor i Bryssel faktiskt ska kunna få köpa snus. Det är en stor majoritet som ville upphäva förbudet. Separerar man svaren från medborgare, lobbyistföretag och regeringar fann man inte i någon av dessa tre kategorier en majoritet för ett handelsförbud för snus. Kommissionens fulspel är oacceptabelt och jag har därför begärt ett möte med deras ansvarige enhetschef för en förklaring. Finns det ingen sådan, kan det nog vara tid för uppläxning av kommissionen.

Maria Larssons politiska rådgivare ska enligt DN ha sagt att de inte jobbar aktivt med frågan trots att den ligger på hennes bord. Jag kan bara hoppas och tror att han blev felciterad, annars är det anmärkningsvärt folkhälsoministern ignorerar en fråga som såväl riksdag och regering driver just nu.

För tillfället sitter jag och utvecklar dessa resonemang i en artikel som förhoppningsvis publiceras imorgon.

Du hittar artikeln om kommissionens lögner här och om spelet bakom kulisserna här.

Idag presenterar jag och ett sextiotal kollegor från Europaparlamentet ett brev som skickats till bland annat USAs president Barack Obama. Frågan vi lyfter i detta brev är Bradley Mannings situation och hans hittills 17 månader långa fängelsevistelse utan prövning i rätten. Vi trycker speciellt på att FN:s officiella rapportör om tortyr ska få en träffa med Bradley Manning. Något som USA hittills vägrat.

Jag lägger mig inte i huruvida han är skyldig eller inte, men ska västvärlden kunna kräva demokrati och mänskliga rättigheter i andra länder är det självklart att vi först måste sopa rent framför egen dörr. Tortyr och långa fängelsestraff utan rättegång hör inte hemma i ett civiliserat samhälle, och inte i landet som enligt många är synonymt med frihet.

Såhär stod det i brevet;

U.S. President Barack Obama,

Members of the U.S. Senate

Members of the U.S. House of Representatives

U.S. Secretary of Defense Leon Panetta

U.S. Secretary of the Army John McHugh

US Army Chief of Staff Raymond T. Odierno

Mr. William Kennard, U.S. Ambassador to the European Union 

As Members of the European Parliament, who were elected to represent our constituents throughout Europe, we are writing to express our concerns about alleged human rights violations against Bradley Manning, a young soldier who has been accused of releasing classified information pertaining to possible U.S. war crimes in Iraq and Afghanistan.  We are concerned that the U.S. Army has charged Bradley Manning with “aiding the enemy,” a capital offense that is punishable by death.  We have questions about why Mr. Manning has been imprisoned for 17 months without yet having had his day in court.  We are troubled by reports that Mr. Manning has been subjected to prolonged solitary confinement and other abusive treatment tantamount to torture.  And we are disappointed that the U.S. government has denied the request of the United Nations Special Rapporteur on Torture to meet privately with Mr. Manning in order to conduct an investigation of his treatment by U.S. military authorities.

We call upon the United States government to allow Juan Mendez, the United Nations Special Rapporteur  on Torture, to conduct a private meeting with Bradley Manning, the accused WikiLeaks whistle-blower. Mr. Mendez has made repeated requests to American officials to meet privately with Mr. Manning in response to evidence that he was subjected to abusive confinement conditions while he was detained at a facility in Quantico, Virginia. Mr. Manning was held in solitary confinement for 23 hours per day during the eight months he was incarcerated at that location. It appears that he was at times forced to sleep and stand at attention without any clothing. His legal counsel has documented additional incidents which indicate the possibility of other rights violations.

Hundreds of U.S. legal scholars have signed an open letter to the Obama administration, arguing that the conditions of confinement endured by Mr. Manning at Quantico may have amounted to torture. Following worldwide calls for an end to the abusive treatment, Manning was moved to a facility in Fort Leavenworth, Kansas, where his conditions are said to have improved. The U.S. military conducted an internal investigation into the allegations of mistreatment at Quantico. The preliminary results of this investigation found that Mr. Manning was improperly placed on ”prevention of injury” status, against the recommendations of qualified medical personnel. However, these findings were ultimately overturned by a military prison official who was implicated by the report. Therefore, the U.S. military’s internal investigation has been compromised by clear conflicts of interest.  This so-called “prevention of injury” status was the justification for a number of extraordinary measures, such as denying Mr. Manning comfortable bedding and not allowing him to exercise.

By preventing U.N. officials from carrying out their duties, the United States government risks undermining support for the work of the United Nations elsewhere, particularly its mandate to investigate allegations of torture and human rights abuses. In order to uphold the rights guaranteed to Bradley Manning under international human rights law and the U.S. Constitution, it is imperative that the United Nations Special Rapporteur be allowed to properly investigate evidence of rights abuses. PFC Manning has a right to be free from cruel and unusual punishment. People accused of crimes must not be subjected to any form of punishment before being brought to trial.

Finally, we in the European Union are totally opposed to the death penalty.  And we certainly do not understand why an alleged whistleblower is being threatened with the death penalty, or the possibility of life in prison.  We also question whether Bradley Manning’s right to due process has been upheld, as he has now spent over 17 months in pre-trial confinement.

Furthermore, Bradley Manning should not be forced to waive his right against self-incrimination in order to speak with anyone who seeks to investigate evidence of abuse in their official capacity.

Consistent with these internationally-recognized standards, as well as the rules governing his mandate, United Nations Special Rapporteur on Torture Juan Mendez must be allowed to conduct an unmonitored meeting with Bradley Manning, without any further delay.

I veckan presenterade Europeiska revisionsrätten sin årsrapport om EU:s budget för 2010 inför Europaparlamentet i Strasbourg. Som parlamentets föredragande inledde jag debatten efter revisionsrättens ordförande Caldeira och kommissionär Semeta. Dessa menade att felprocenten i EU:s budget ligger på en stabil nivå också för 2010, och jag svarade att stabilt inte är gott nog. Parlamentet var missnöjt förra året och vi ledamöter kommer att vara missnöjda i år igen. Framförallt uttryckte jag oro över hur felen i sammanhållningspolitiken ökar och hur avancerade så kallade ”financial engineering instruments” för stödsystemen försvårar för kommissionen att ha koll på sina utgifter. Och kanske än mer alarmerande; inom ramen för budgetkrisen har EU utfärdat krisfonder som använder EU-budgeten som finansiell säkerhet, vilket innebär att EU, medlemsländerna och i slutändan skattebetalarna utsätts för stor finansiell risk…

Som ansvarig för parlamentets granskning av budgeten har jag utan tvekan ett långt men intressant arbete framför mig. I detta klipp kan ni se mitt anförande i plenum, och nedan mii pressmeddelande som gick ut från parlamentet.

”Discharge 2010: Cohesion Funds and transparency of Financial Stability Facilities in focus.

---

”The Court of Auditors report shows that the situation for error rates remains stable, but stable is not good enough. We were not happy last year so we cannot be happier this year”, says Christofer Fjellner MEP, Parliament’s Rapporteur for the discharge of the Commission for fiscal year 2010.

”Our task is to look for ongoing problems. This year we have to focus on cohesion funds, since error rates have gone up from 5.5 to 7.7 per cent. Last year Parliament did a good job by putting pressure on the Commission to create better systems to suspend and interrupt erroneous payments. This year, we will follow up by working on resumptions of payments after interruptions. How does this work, and how can it be improved?”

”Another main focus will be on Financial Engineering Instruments. My preliminary position is that there currently exists a considerable accountability gap concerning FEIs in the cohesion area and possibly also in other policy areas. The question is really how the Commission can manage and Parliament give discharge on such an uninformed basis. What control does the Commission have over funds in those instruments?”

”And we must not forget the responsibility of Member States. The Court of Auditors concludes that sufficient information was available for Member States to correct 58 per cent of the transactions affected by error”, says Fjellner.

”An additional concern for the audit report will be the current financial and budgetary crisis in Member States that touches on the EU budget. The Auditors underline that there is an increased risk of gaps of accountability and public audit through the establishment of facilities to support some Member States. The two facilities, the balance of payments facility and the European Financial Stability Facility have ceilings of €50 and €60 bn respectively, amounting to a total of €110 bn (in 2010). As payments from the annual EU budget in 2010 amounted to €122 bn this means the EU budget is highly exposed to financial risks potentially amounting to almost one annual budget. This shows how highly leveraged the EU budget currently is. This will definitely be taken into account for this year’s discharge report”, Fjellner concludes.