Blogg - Kategoriarkiv

Efter gårdagens attack mot en Svensk diplomat i Vitrysslands huvudstad Minsk  (som ni kan läsa om här) kände jag att jag behövde göra något.  Jag skrev därför ett brev som jag skickade till den vitryska ambassadören här i Bryssel.  Se det bifogade brevet!

Idag beslöt Svea hovrätt att fria Expressens och Aftonbladets ansvarige utgivare för brott mot det så kallade främjandeförbudet. Detta åtalades de för efter att de  hade publicerat spelannonser för utländska spelbolag i sina respektive tidningar. Detta är på många sätt spiken i kistan för det svenska spelmonopolet. Flera media rapporterar om denna väldigt viktiga dom. Jan Helin på Aftonbladet beskriver domen väldigt bra; http://blogg.aftonbladet.se/26609 för den som vill läsa själva domen så finns den att tillgå här.

 Egentligen kan man med fog ifrågasätta om Sverige verkligen har haft ett spelmonopol de senaste 10 åren. Med en uppsjö av spelbolag som verkar i andra EU-länder och över internet lagligt erbjuder sina speltjänster i Sverige är den svenska monopollagstiftningen för spel inte mer än en papperstiger. 

Det sista verktyg monopolkramare har haft att försvara monopolet har hittills varit just det så kallade främjandeförbudet. Detta säger att det är olagligt att med reklam, i annonser eller liknande uppmuntra till spel hos andra än de den svenska regeringen tycker är ok. Så, även om man inte kan hindra Unibet och Ladbrokes att sälja speltjänster till svenska kunder så ska man i vilket fall förbjuda informationen om dem och på så sätt hindra att de får kunder.

 Denna strategi har ju milt uttryckt fungerat si sådär.  Genom TV-kanaler med säte i andra länder och över internet har spelbolagen ändå kunnat göra reklam riktad till svenska spelkonsumenter.

Med dagens dom har dock även främjandeförbudet fallit. Det svenska spelmonopolets dagar är därför helt över. Frågan är bara om svenska politiker ska fortsätta att låtsas som om det regnar. Att i högtidliga tal hävda att man värnar ett monopol som inte längre existerar och med alla upptänkliga medel jaga svenska entreprenörer och de skatteintäkter de genererar ut ur landet.

 Nej, nu är bollen regeringens. De måste ta tjuren vid hornen och föreslå en ny, modern spelreglering baserad på liceser och strikta kontroller för den svenska spelmarknaden. För kejsaren är naken, det svenska spelmonopolet dog slutgiltigt idag.

I dag hade miljöutskottet en debatt om surströmming. Det är egentligen om dioxin i fet fisk som debatten rör men surströmmingen har en tendens att skugga resten av debatten.

För tio år sedan fick Sverige ett undantag för att sälja fet fisk från Östersjön, trots att det är för hög halt av dioxin i fisken. Giftet dioxin finns i östersjöfisk, och kommer framförallt från utsläpp som skogsindustrin gjordep förr i tiden. Men ämnet har dröjt sig kvar.

Kommissionen har kommit med ett förslag om att förlänga det svenska undantaget, på den svenska regeringens begäran. Den svenska socialdemokraten Åsa Westerlund motsätter sig detta undantag och begärde därför en debatt i frågan.

Att vi fick ett undantag beror på att fisken äts i de flesta fall mycket sällan – hur ofta äter du surströmming eller viltfångad östersjölax? Parallellt med detta så har Sverige förbundit sig att ge kostråd och att informera. I de flesta fallen har informationen fungerat mycket bra, men det finns grupper där kostråden inte nått fram. I norrland finns det en del som äter mycket strömming, och just dessa är i riskzonen. Men, och det är ett viktigt men, vi pratar om ett par tusen i ett helt land. Livsmedelsverket konstaterar att kostråden i stort fungerat väl. Att stänga ner fisket, riskera att bli av med surströmmingen och en bit av ett kulturarv är helt enkelt inte i proportion med det man kan uppnå. Bättre hade varit om Livsmedelsverket försökte nå de som inte följer kostråden och informera dem.   

Man jagar inte mygg med kanon. Och det är lite vad som man bör tänka på inte bara i denna utan många andra politiska debatter. En tysk socialdemokrat lyfte frågan ”Hur Sverige regering kan ha rätt att förgifta Europas folk?”. Den typen av överdrifter ser man tyvärr lite för ofta.

Det var kul att se den kanske svenskaste debatten någonsin i miljöutskottet. Alla var där, och några till. Och inte helt oväntat så dök Anna-Maria Corazza Bildt upp för att slåss för surströmmingen.

Jag har tidigare skrivit om Kosovo i SvD och i UNT uppmärksammades frågan i en ledare i fredags som berättade om hur Kosovo, på grund av att Europaparlamentet och EU:s ministerråd inte kunnat enas om sin nya maktuppdelning efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget, nu drabbas fullt ut av EU:s tullar sedan det avtal om tullättnader som EU slutit med länderna på västra Balkan upphört den 1 januari. Kosovo är Europas fattigaste land, men trots att mina kollegor i både Parlamentet och Ministerrådet är överens i sak verkar dock institutionell maktkamp och envishet vara viktigare. Detta visade sig med tydlighet under förra veckans plenarsession i Strasbourg då vi röstade om ändringsförslagen till denna förordning. Denna omröstning kom till stånd på mitt initiativ och jag la ett gäng ändringsförslag, men tyvärr misslyckades det med minsta möjliga marginal.

EU har en tradition av att använda handel för att hjälpa länder att utvecklas och resa sig efter svåra prövningar. Västra Balkan har åtnjutit handelsförmåner sedan år 2000, som en del i EU:s insatser för att hjälpa regionen återhämta sig efter de uppslitande konflikterna i och med Jugoslaviens sammanbrott på 1990-talet. Att låta teknikaliteter stå ivägen istället för att helt enkelt lägga dessa åt sidan och komma överens i sakfrågan, att förlänga handelsförmånerna för Västra Balkan, är ett sorgligt och skamligt exempel på hur fel det kan bli när byråkrati blir viktigare än solidaritet.

Just eftersom förslaget i sig är så okontroversiellt, var det inte många av mina kollegor i Europaparlamentet som förstod problemet med att fortsätta kampen om de tekniska skrivelserna. Tyvärr är vår ordförande i handelsutskottet, och den som är ansvarig för rapporten i parlamentet, professor i konstitutionell rätt. Han har därför på egen hand kunnat föra krig mot Ministerrådet om dessa paragrafer, utan att bli ifrågasatt inom parlamentet. I samma sekund som jag blev informerad om hur det låg till har jag dock gjort mitt yttersta för att denna fråga skall lösas snabbast möjligt. Jag har haft möten med nämnda ordförande, dock utan resultat. Han har gjort det glasklart var någonstans hans prioriteringar ligger då han svarat mig: ”Jag tänker inte låta mig manipuleras av Ministerrådet.” Jag har även träffat andra kollegor som haft en roll i denna fråga, men alla har de antingen inte förstått problematiken, inte velat gå emot ordföranden i utskottet, eller så har de hållit med honom om att Parlamentet inte bör ge sig i denna maktkamp.

EU är Kosovos viktigaste handelspartner och illgången till EU:s marknad är en oerhört viktig del i landets möjlighet till ekonomisk utveckling och stabilitet. Därför tänker i alla fall inte jag sitta tyst och vänta på att EU:s institutioner skall bråka klart medan Kosovo får ta smällen. Kampen fortsätter!

Europadagen i måndags firades med att jag talade och debatterade  hos Stockholms handelskammare (läs om debatten här) och på T-centralen i Stockholm (framträdandet kommenterades i AP ) innan det bar av mot Strasbourg för sejour.

Det började redan dagen innan med ett inslag i Ekot ang. det svenska spelmonopolet. lyssna på inslaget här.

Dessutom blev det mycket rolig media tillsammans med lokala företrädare:

I Västmanlands Läns Tidning tillsammans med Jessica Polfjärd. Läs artikeln här.

I Uppsala Nya Tidning tillsammans med Marta Obminska. Läs artikeln här.

I Dalarnas tidningar tillsammans med Carl-Oskar Bohlin. Läs artikeln här.

I Sölvesborgstidningen tilslammans med Annika Engblom. Läs artikeln här.

Och lite i efterhand i Nya Wermlands tidningen tillsammans med Christian Holm. Läs artikeln här.