Blogg - Kategoriarkiv

I dag hade miljöutskottet en debatt om surströmming. Det är egentligen om dioxin i fet fisk som debatten rör men surströmmingen har en tendens att skugga resten av debatten.

För tio år sedan fick Sverige ett undantag för att sälja fet fisk från Östersjön, trots att det är för hög halt av dioxin i fisken. Giftet dioxin finns i östersjöfisk, och kommer framförallt från utsläpp som skogsindustrin gjordep förr i tiden. Men ämnet har dröjt sig kvar.

Kommissionen har kommit med ett förslag om att förlänga det svenska undantaget, på den svenska regeringens begäran. Den svenska socialdemokraten Åsa Westerlund motsätter sig detta undantag och begärde därför en debatt i frågan.

Att vi fick ett undantag beror på att fisken äts i de flesta fall mycket sällan – hur ofta äter du surströmming eller viltfångad östersjölax? Parallellt med detta så har Sverige förbundit sig att ge kostråd och att informera. I de flesta fallen har informationen fungerat mycket bra, men det finns grupper där kostråden inte nått fram. I norrland finns det en del som äter mycket strömming, och just dessa är i riskzonen. Men, och det är ett viktigt men, vi pratar om ett par tusen i ett helt land. Livsmedelsverket konstaterar att kostråden i stort fungerat väl. Att stänga ner fisket, riskera att bli av med surströmmingen och en bit av ett kulturarv är helt enkelt inte i proportion med det man kan uppnå. Bättre hade varit om Livsmedelsverket försökte nå de som inte följer kostråden och informera dem.   

Man jagar inte mygg med kanon. Och det är lite vad som man bör tänka på inte bara i denna utan många andra politiska debatter. En tysk socialdemokrat lyfte frågan ”Hur Sverige regering kan ha rätt att förgifta Europas folk?”. Den typen av överdrifter ser man tyvärr lite för ofta.

Det var kul att se den kanske svenskaste debatten någonsin i miljöutskottet. Alla var där, och några till. Och inte helt oväntat så dök Anna-Maria Corazza Bildt upp för att slåss för surströmmingen.

Jag har tidigare skrivit om Kosovo i SvD och i UNT uppmärksammades frågan i en ledare i fredags som berättade om hur Kosovo, på grund av att Europaparlamentet och EU:s ministerråd inte kunnat enas om sin nya maktuppdelning efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget, nu drabbas fullt ut av EU:s tullar sedan det avtal om tullättnader som EU slutit med länderna på västra Balkan upphört den 1 januari. Kosovo är Europas fattigaste land, men trots att mina kollegor i både Parlamentet och Ministerrådet är överens i sak verkar dock institutionell maktkamp och envishet vara viktigare. Detta visade sig med tydlighet under förra veckans plenarsession i Strasbourg då vi röstade om ändringsförslagen till denna förordning. Denna omröstning kom till stånd på mitt initiativ och jag la ett gäng ändringsförslag, men tyvärr misslyckades det med minsta möjliga marginal.

EU har en tradition av att använda handel för att hjälpa länder att utvecklas och resa sig efter svåra prövningar. Västra Balkan har åtnjutit handelsförmåner sedan år 2000, som en del i EU:s insatser för att hjälpa regionen återhämta sig efter de uppslitande konflikterna i och med Jugoslaviens sammanbrott på 1990-talet. Att låta teknikaliteter stå ivägen istället för att helt enkelt lägga dessa åt sidan och komma överens i sakfrågan, att förlänga handelsförmånerna för Västra Balkan, är ett sorgligt och skamligt exempel på hur fel det kan bli när byråkrati blir viktigare än solidaritet.

Just eftersom förslaget i sig är så okontroversiellt, var det inte många av mina kollegor i Europaparlamentet som förstod problemet med att fortsätta kampen om de tekniska skrivelserna. Tyvärr är vår ordförande i handelsutskottet, och den som är ansvarig för rapporten i parlamentet, professor i konstitutionell rätt. Han har därför på egen hand kunnat föra krig mot Ministerrådet om dessa paragrafer, utan att bli ifrågasatt inom parlamentet. I samma sekund som jag blev informerad om hur det låg till har jag dock gjort mitt yttersta för att denna fråga skall lösas snabbast möjligt. Jag har haft möten med nämnda ordförande, dock utan resultat. Han har gjort det glasklart var någonstans hans prioriteringar ligger då han svarat mig: ”Jag tänker inte låta mig manipuleras av Ministerrådet.” Jag har även träffat andra kollegor som haft en roll i denna fråga, men alla har de antingen inte förstått problematiken, inte velat gå emot ordföranden i utskottet, eller så har de hållit med honom om att Parlamentet inte bör ge sig i denna maktkamp.

EU är Kosovos viktigaste handelspartner och illgången till EU:s marknad är en oerhört viktig del i landets möjlighet till ekonomisk utveckling och stabilitet. Därför tänker i alla fall inte jag sitta tyst och vänta på att EU:s institutioner skall bråka klart medan Kosovo får ta smällen. Kampen fortsätter!

Europadagen i måndags firades med att jag talade och debatterade  hos Stockholms handelskammare (läs om debatten här) och på T-centralen i Stockholm (framträdandet kommenterades i AP ) innan det bar av mot Strasbourg för sejour.

Det började redan dagen innan med ett inslag i Ekot ang. det svenska spelmonopolet. lyssna på inslaget här.

Dessutom blev det mycket rolig media tillsammans med lokala företrädare:

I Västmanlands Läns Tidning tillsammans med Jessica Polfjärd. Läs artikeln här.

I Uppsala Nya Tidning tillsammans med Marta Obminska. Läs artikeln här.

I Dalarnas tidningar tillsammans med Carl-Oskar Bohlin. Läs artikeln här.

I Sölvesborgstidningen tilslammans med Annika Engblom. Läs artikeln här.

Och lite i efterhand i Nya Wermlands tidningen tillsammans med Christian Holm. Läs artikeln här.

Så, då var snart denna vecka till ända. Tänkte så här på söndags eftermiddagen försöka summera lite vad jag egentligen gjort. Som vanligt blev det på tok för långt trots att jag utelämnat en hel massa. Men får helt enkelt skylla på att jag hunnit med mycket =)

Måndag
Måndagen inleddes med ett seminarium på ABF i Stockholm med anledning av Europadagen. Seminariet arrangerades av Stockholms Handelskammare och Företagarna och temat för diskussionen var hur handelspolitiken förändrats efter att Lissabonfördraget trätt i kraft i och med att Europaparlamentet nu fått medbeslutanderätt tillsammans med Rådet i handelsfrågor. Efter detta höll jag ett anförande på Centralstationen arrangerat av EU Kommissionen i Sverige, också detta för att uppmärksamma Europadagen. Sedan var det dags att bege sig till Strasbourg för plenarsammanträde. Trots att Strasbourg ofta av fransmän omnämns som en europeisk huvudstad är det förvånansvärt svårt att ta sig dit. Nio timmar med flyg och tre tåg plus taxiresor tog det innan jag satte foten på kontoret för att påbörja lite förberedelser med mina medarbetare inför veckan.

Tisdag
På tisdagmorgonen deltog jag, tillsammans med Carl Schlyter (MP) och Åsa Westlund (S) i en SVT-debatt om bland annat kloning, ursprungsmärkning av textiler och lobbying. Därefter blev det förberedelser inför veckans första voteringar. Den stora omröstningen var den om kommissionens ansvarsfrihet för budgetåret 2009. Det kan låta tekniskt, men handlar egentligen om att parlamentet varje år granskar hur EU:s pengar har använts, och ger sitt godkännande eller underkännande. Jag har i år varit min partigrupps föredragande i denna fråga, men tar inför det kommande året över som hela Europaparlamentets föredragande. I år beviljades kommissionen ansvarsfrihet med stor majoritet, även om jag tillsammans med mina moderata partikollegor valde att lägga ner våra röster. En annan viktig omröstning denna dag var den om att bevilja exceptionella handelsförmåner till Pakistan för att hjälpa landet resa sig efter översvämningarna. Tyvärr har protektionistiska kollegor urvattnat förslaget för att skydda sin egen textilindustri, och förslaget som Parlamentet röstade igenom var därför långt ifrån så generöst som jag hade hoppats på.
Efter omröstningarna hade jag en lunch med tjänstemän från Regeringskansliet, innan jag mötte mina partigruppskollegor i budgetkontrollutskottet för att diskutera en del ändringsförslag jag lagt på ett yttrande om unionens budget nästa år. På kvällen hade vi veckans stora gruppmöte.

Onsdag
Onsdagen blev lika hektisk den. Först frukost och förberedelser inför votering innan jag talade på länk från kontoret inför Tjänstehandelsdagen som anordnades i Stockholm av Almega och Stockholms handelskammare. Temat var den europeiska digitala inre marknaden (eller snarare kanske avsaknaden av denna…) och jag gav mitt perspektiv på frågan genom att berätta vad EU just nu gör för att underlätta för företag som verkar på internet genom olika lagförslag, samt vad jag anser att bör göras ytterligare för att förverkliga en gemensam digital marknad. Därefter omröstningar och lunch. Den utan tvekan viktigaste omröstningen denna dag var den om att förlänga handelsförmånerna för länderna på Västra Balkan. På grund av en institutionell maktkamp om teknikaliteter har tyvärr tullättnaderna för Kosovo, Europas fattigaste land, upphört trots att alla är överens i sak. Detta är ett sorgligt och skamligt exempel på hur fel det kan bli när byråkrati blir viktigare än solidaritet. Jag kommer dock fortsätta kämpa för att detta skall lösas så snart som möjligt. Under eftermiddagen mötte jag HG Wessberg, som av regeringen nominerats att bli Sveriges nye revisionsdomare i Europeiska revisionsrätten. Han är verkligen en mycket kompetent kandidat, och budgetkontrollutskottet ska rösta om hand kandidatur senare i maj. Jag hann också med ett snabbt möte om ett framtida seminarium jag ska stå värd för om den så kallade ”Viking disease”, såväl som ett möte med Johan Rudström på UNT. Innan kvällens gruppmöte sprang jag på möte med arbetsgruppen ”Fish for the future” samt möte med ledarna för de nationella delegationerna i EPP. Gruppmötet ägnades för min del åt att försöka få partigruppen att motsätta sig bränslesubventioner till europeiska fiskare, dock utan gott resultat. Efter en trevlig middag med medarbetarna bar det av till hotellet för lite sömn inför sista dagen i Strasbourg.

Torsdag
På torsdag morgon hade jag ett förberedande möte med EPP-ledamöterna i utskottet för internationell handel för att gå igenom våra positioner inför omröstningarna den kommande utskottsveckan. Efter voteringarna satte jag mig på flygbussen till Frankfurt för vidare färd med flyg till Stockholm.

Fredag
Under fredagen mötte jag min medarbetare Klas som flugit till Stockholm för gemensamma möten. Bland annat diskuterade vi spelpolitik på finansdepartementet, träffade Skogsindustrierna för att prata om olika aktuella EU-frågor samt hade ett möte med moderata politiker i riksdagens miljöutskott.

Lördag
I lördags var jag inbjuden att tala om europapolitik på MUF-Skånes Unga Moderater utbildning i Lund. Flög tur och retur och egentligen är det ganska galet hur mycket restid jag gjorde för att tala en timme. Det var dock helt klart värt det! De hade nästan 100 MUFare samlade som alla var riktigt taggade. Dessutom fick jag ett par jättesöta skånetofflor i talarpresent.

Söndag
För mig blev söndagen en vilodag. Eller i vilket fall en dag med annan form av arbete. Pappas fru Anna kom upp från Skåne och tillsammans har vi gjort stordåd i min trägård på landet. När vi lastade båten full såg det ut som att vi stulit en hel platskola. Vi hann med sjukt mycket och har bland annat lyckats plantera allt ifrån ett hallonsnår till ett nytt äppelträd och 30 pelagoner.

I utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet röstade vi i dag om det stora livsmedelsmärkningsdirektivet, Food information to consumers. Det är andra gången ärendet kommer till parlamentet, efter att ha dragit genom rådet efter parlamentets första omgång. Det var en ganska underhållande omröstning, eftersom alla partigrupper hade lite för många ledamöter på plats än vad deras kvoter tillåter. Utskottsordföranden fick hela tiden påtala detta när vissa ledamöter ivrigt tryckte på knapparna i sina försök att vrida paragraferna åt det ena eller det andra hållet. Livsmedelsinformation är någonting som verkligen engagerar, det är en fråga som länge uppvaktats av starka särintressen men som också direkt påverkar folks vardag när de befinner sig i matbutikerna. Enhetliga regler inom hela unionen är givetvis också viktigt i sig, eftersom det underlättar handel över gränserna.

 Ursprungsmärkning är en punkt där skillnaderna mellan länder och partigrupper är mycket stor. Min grundinställning är att den information som konsumenter är intresserade av kommer att erbjudas av marknaden helt enkelt för att det är lönsamt. Alltså behöver den inte bli obligatorisk i lag. Men givetvis är verkligheten mer komplicerad än så, med massor av undantag, framförallt för att undvika vilseledning. Utskottet antog dock en alltför långtgående linje gällande ursprungsmärkning: alla varor bestående av endast en ingrediens måste ursprungsmärkas med vilket land den kom ifrån. Detta kan ställa till problem för exempelvis en producent som köper upp majs på världsmarknaden för konservering, och där ursprunget ändras från dag till dag. Kostnaden för att ta fram den här informationen landar i slutändan självklart på den enskilde konsumenten. Är sådan information verkligen relevant, i det här sammanhanget, och är den framförallt värd sitt pris?

 Det är tråkigt att utskottet inte gick på den linje jag föredrog, som gick ut på att kommissionen skulle utreda och presentera konsekvenserna och göra en kostnadsanalys av att ursprungsmärka alla råvaror. Men, ärendet ska ju röstas i plenum i Strasbourg framöver, och det är möjligt att det blir ett annat resultat där. Därefter följer förhandlingarna med rådet, vars linje ligger mycket närmre min, och den svenska regeringens. I EU-politik kan allting hända, och ingenting är givet på förhand.