Herr talman!

Det vi jag har på bordet är inte samma sak som det mina föräldrar hade när de var unga. Och det mina föräldrar har på bordet är inte samma sak som mina far- och morföräldrar är uppväxta med. Det ska vi i grunden vara glada för. Inte bara för att utbudet blivit rikare utan framför allt för att det varit en förutsättning för att kunna föda en hel planet.

Det vi röstar om imorgon är hur konstigt det än låter vad som ska stå på mina barn och barnbarns matbord. Vi ska inte förbjuda eller försvåra för nya livsmedel. Vi ska garantera att de är säkra!

För att göra det vill påminna om de tre grundläggande principerna vi måste ta fasta på i omröstningen imorgon.

Ett: Lagstiftningen måste ta fasta på vetenskapen. De beslut vi fattar måste ha grund i relevant forskning, i objektiv, väl genomförd vetenskap. Det är inte en fråga om personlig smak, religiösa övertygelser eller särintressen. För att klara framtidens utmaningar ska vi slå vakt om vetenskap och innovationen, inte hindra och förbjuda den.

Två: Med vetenskapen som grund ska vi slå vakt om säkerheten i nya livsmedel. Kompromissar vi med säkerheten kommer människor vända det nya ryggen. Europas medborgare ska själva välja vad de vill och inte vill äta, men oavsett vad de väljer har de rätt att kräva att det som finns på deras matbord är tyggt.

Tre: Men livsmedelssäkerhet får aldrig användas som ett svepskäl för nya handelshinder. Protektionism står i direkt konflikt med den innovation och utveckling vi behöver. Jag ber därför kammarens ledamöter att noga fundera igenom hur de ska rösta och säga nej till alla protektionistiska idéer som nu finns i förslaget.

Samanfattningsvis. Jag vill se innovation, utveckling och nya produkter, men vi vill samtidigt ha säkra produkter, trygga konsumenter och, helt enkelt, bra mat. Vi ska inte förbjuda eller försvåra för nya livsmedel. Vi ska garantera att de är säkra!

– Jag tänker på tre saker: Dels har jag hjälpt till att skriva brev och upprop till EU:s bistånds- och utrikeskommissionärer. Sedan har vi också skrivit brev och upprop till den eritreanska ambassaden i Bryssel. Sist men inte minst har vi röstat och tagit fram ett antal uttalanden där hela EU-parlamentet fördömer det som sker.

I förslaget om ändring av den nederländska lagen om öppettider anges att det är förbjudet att hålla butiker öppna för allmänheten på söndagar och att kommunstyrelsen får besluta om undantag från detta förbud om det är till gagn för ”viktig turism av stor betydelse som berör samhället i fråga eller del av samhället, om målet för denna specifika turism till större delen eller fullständigt faller utanför den affärsverksamhet för vilken undantaget görs”. Villkoret ”viktig turism av stor betydelse som berör samhället i fråga eller del av samhället” har inte definierats i förslaget.

Mot denna bakgrund undrar jag följande:

1. Anser kommissionen att fördragets bestämmelser om etableringsfrihet och/eller fri rörlighet för tjänster förhindrar nationella åtgärder som reglerar detaljhandelns öppettider på ett sätt som innebär ett allmänt förbud för söndagshandel för all detaljhandel i landet, om ett sådant allmänt förbud kan göra att utövandet av etableringsfriheten eller den fria rörligheten för tjänster blir mindre attraktivt för EU-medborgare och/eller entreprenörer från andra medlemsländer?

1. Anser kommissionen att bestämmelserna om etableringsfrihet och/eller fri rörlighet för tjänster förhindrar en nationell åtgärd som förbjuder söndagshandel och ger möjlighet till undantag från den obligatoriska söndagsstängningen, om en sådan åtgärd inte innehåller objektiva och i förväg preciserade kriterier som måste uppfyllas för att ett sådant undantag ska göras?

1. Anser kommissionen att bestämmelserna om etableringsfrihet och/eller fri rörlighet för tjänster förhindrar Nederländerna att som nationell myndighet begränsa etableringsfriheten eller den fria rörligheten för tjänster genom att utfärda ett allmänt förbud mot söndagshandel och rättfärdiga detta genom att hänvisa till allmänintresset (såsom att värna om söndagsvilan, anställdas intressen, livskvalitet, säkerhet och allmän ordning), när man samtidigt ger en möjlighet att erhålla undantag från förbudet mot söndagshandel med hänvisning till turism och då de nämnda allmänintressena uppenbarligen inte behöver skyddas i de samhällen som drar till sig turism?

Kommissionen svarade:

Som svar på ledamotens fråga vill kommissionen påminna om att så länge det inte finns några harmoniserade bestämmelser är det medlemsstaterna som är behöriga att reglera öppettider för butiker. Medlemsstaterna måste dock följa EU-lagstiftningen, särskilt i fråga om etableringsrätten och den fria rörligheten för tjänster (artiklarna 49 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

Enligt direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden, som skulle ha införlivats senast den 28 december 2009, ska tillståndsförfaranden (dvs. undantag från kravet på söndagsstängt) grundas på kriterier som hindrar de behöriga myndigheterna från att göra en godtycklig bedömning (se artiklarna 10–13 i tjänstedirektivet). Enligt direktivet krävs också att villkoren för att bevilja tillstånd är klara och entydiga, objektiva, öppna för insyn, tillgängliga samt offentliggjorda i förväg. Det måste garanteras att alla aktörer behandlas rättvist och opartiskt, och att tillståndsförfarandet är begripligt för alla potentiella sökande, som på förhand bör kunna känna till alla nödvändiga led i förfarandet.

Frågan om butikers öppettider runt om i medlemsstaterna har dessutom tagits upp av berörda parter vid de samråd som genomfördes i samband med övervakningen av detaljhandelsmarknaden. På grundval av samråden har kommissionen identifierat möjliga brister inom detaljhandeln, framför allt inskränkningar (t.ex. de som parlamentsledamoten tar upp), som kan komma att behöva rättas till för att den fulla potentialen ska utvecklas i sektorn. Man håller för närvarande på att överväga vilka åtgärder som härnäst bör vidtas i denna fråga.

Fjellner skriver att detta avtal kommer att vara ett test för EU:s trovärdighet som förhandlingspartner och Europaparlamentet som en ny och seriös handelspolitisk beslutsfattare. Sydkorea är en av världens största ekonomier och präglas av stark tillväxt. Som europaparlamentariker utsätts Christofer Fjellner för intensiva påtryckningar för att säga nej till avtalet med Sydkorea, framför allt från representanter för europeiska småbilstillverkare. Fjellner skriver att många tyvärr glömmer att nästan alla delar av industrin gynnas av detta avtal. Men tyvärr så är det motståndarna som hörs mest samtidigt som majoriteten som skulle gynnas av avtalet är tysta.

EU-parlamentet vill att upphovsrätten för musikinspelningar ska förlängas till 70 år.
Artister och skivbolag med storsäljare från 1950- och 60-talen kan då räkna med intäkter i många år till. Skyddet för upphovsrätt har tappat proportionerna. Uppfinner du ett botemedel mot cancer skyddas det i max 20 år, men spelar du in en skiva ska den gälla i 70, säger Christofer Fjellner (M), efter omröstningen .Han försökte få parlamentet med sig på att förkasta hela förslaget om förlängd upphovsrätt. Han tycker att dagens regler är fullt tillräckliga. De ger artister, studiomusiker och andra rätt till  EU-kommissionen föreslog en förlängning till 95 år, men det blev i stället ett kompromissförslag på 70 år som fick stöd med röstsiffrorna 377-178.

Motståndarna till ett frihandelsavtal har lobbat över halva EU-parlamentet på sin sida medan frihandelsvännerna som vanligt håller tyst, skriver Christofer Fjellner.

Det nya Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Genom det nya fördraget har ­Europa­parlamentet fått ­med­beslutande i handelsfrågor och är nu  mer eller mindre en jämlik ­besluts­fattare med ministrarna i rådet.

Det ­innebär stora förändringar. De två ­institutionerna och de olika sätt de arbetar på betyder att Europa­parlamentets roll ger en helt ny ­dimension till EU:s handelspolitik.

Att Europaparlamentet nu, som ­enda folkvalda institution, får en stark röst i handelsfrågor medför större ­öppenhet och insyn i handelspolitiken, vilket är en demokratisk vinst.

Å andra sidan kommer ­Europa­parlamentets nya roll vid exempelvis ­ingående av handelsavtal innebära att processen tar väsentligt längre tid.

Räkna med att Europaparlamentet kommer att försöka flytta fokus i framtida frihandelsavtal till frågor som ­arbetsvillkor, miljö och mänskliga ­rättigheter, och bort från det som är ­avtalens egentligen syften, det vill säga att främja handel.

Med Europaparlamentet som likvärdig beslutsfattare kommer medlemsstaterna i rådet att bli tvungna att ta hänsyn till helt andra politiska överväganden från och med nu.

Det finns en risk att Europaparlamentets nya roll underminerar EU:s trovärdighet som förhandlingspartner genom att styra fokus bort från det som är kärnan i handelspolitiken.

För Sverige, som är ett av Europas mest exportberoende medlemsländer, är detta en stor utmaning. Svenska ­företag och organisationer måste därför bli bättre på attförsvara sina ­priorite­ringar i handelspolitikenäven i  Europa­parlamentet .

Det är dags att vakna för ­alla företag som vill att ­Europa även framöver ska ingå ­ambitiösa handelsavtal med ­ekonomiskt relevanta handelspartners som gynnar det europeiska ­närings­livet och Europas konsumenter.

Handelsavtalet mellan EU och Sydkorea, som ligger på ­Europa­parla­mentets bord, är ett bra exempel på ett sådant avtal. Avtalet blir ett lackmustest för EU:s trovärdighet som förhandlingspartner och för ­Europa­parlamentet som ny och seriös ­handels­politisk beslutsfattare.

Sydkorea är en av världens största ekonomier med en hög tillväxt. Det är viktigt för svenska och andra ­euro­peiska företag att avtalet går igenom.

Trots att EU-länderna utgör de ­största utländska investerarna i Sydkorea har europeiska företag haft svårt att etablera sig på den ­syd­koreanska marknaden på grund av tullar och andra byråkratiska ­hinder . Något ett ­fri­handelsavtal skulle kunna ­ändra på.

Som europaparlamentariker utsätts jag för intensiva påtryckningar för att säga nej till avtalet. Representanter för den europeiska bilindustrin är de som hårdast motarbetar Sydkoreaavtalet. Tyvärr har de lyckats övertyga stora delar av Europaparlamentet.

Framtiden för avtalet är därför ­osäker. Många glömmer tyvärr att ­nästan alla andra delar av industrin gynnas av detta avtal. Den svenska ­läkemedelsindustrin är till exempel en stor vinnare om avtalet går igenom. Men som vanligt är det dock ­mot­ståndarna som hörs mest medan den andra sidan står allt för tyst.

De industrisektorer som gynnas av detta avtal måste se till att göra sin röst hörd, annars kan de mycket väl få en otrevlig överraskning när ­Europa­parlamentet röstar om avtalet ­senare i år.

Det finns en risk att Europa­parlamentet vill visa prov på sin nya makt som medbeslutande instans i handelsfrågor genom att säga nej till ­Syd­koreaavtalet. Detta vore sämsta möjliga start för parlamentets intåg på den handelspolitiska scenen.

Ett nej till Sydkoreaavtalet skulle slå hårt mot den europeiska industrin och skada Europas trovärdighet som internationell handelspartner.

Då blir det de svenska företag som inte engagerar sig som riskerar att få betala priset.

Christofer Fjellner, Europaparla­mentariker (M), utskottet för internationell handel

Enligt Christofer Fjellner går en skarp skiljelinje mellan allianspartierna och de rödgröna. Vi är för och ni är emot, menade Fjellner.

– Inte alls, sade Marita Ulvskog. Vi är också för patientrörlighet, men patientmakten är viktigare än vårdföretagens frihet. Vi måste också behålla kontrollen över de nationella systemen. Marknaden i stort och i stora områden i ett glest befolkat land som Sverige fungerar inte.

– Det här är nyspråk. Ni röstade mot direktivet i första läsningen och vad det gäller makten över beslutet att välja vård i ett annat EU-land. Ni vill ha förhandsbesked, att patienten först måste be om lov, att det är politiker som bestämmer, inte enskilda. Det är där gränsen går, kontrade Fjellner.