Nu har vi precis passerat deadline för ändringsförslag inför omröstningarna om Telekompaketet den 5e maj. Engagemanget kring denna fråga har varit enormt! Kul!
Telekompaketet är, som jag länge påpekat, i grunden bra! Detta är något jag tycker ofta glöms bort i debatten. Det ger oss bättre användning av spektrumet. Mer utrymme för massa nya tjänster och teknik. Mer konkurrens i näten. Och tydligare rättigheter som konsumenter. Eller i korthet, fler tjänster, till bättre pris och stärkt konsumentskydd. Därför är jag genuint angelägen om att telekompaketet blir antaget!
Ok, men var står vi då nu? Den 5e ska vi rösta om frågan i plenum i Europaparlamentet. Den kompromiss parlamentet förhandlat fram med ministerrådet kring ändringsförslag 138 tycker jag är ok. Den tar fasta på grundprincipen i mitt originaländringsförslag (Ingen ska stängas av från nätet utan rättslig prövning) Den kunde varit något starkare men EU är en organisation som bygger på förhandlingar och konsensus och jag har lärt mig att den som överhuvudtaget vill ha framgång i EU måste acceptera det (”Gapa inte efter för mycket för då mister du hela stycket”). Tacka vare inte minst alla era påtryckningar har vi lyckats få en text som Sakozy ursprungligen ville att EU-kommissionen skulle ta avstånd att stå med i slutförslaget. Från att vara helt utanför blev den först ett vagt så kallat ”recital” (med begränsad rättslig verkan), till att i gårdagens förhandlingskompromiss bli såväl ett ”recital” som en skarp ”artikel” med full rättslig verkan. (Stort tack till Gunnar Hökmark som varit viktig för att få vår, parlamentets största grupp, med på båten!) Så långt allt väl!
Jag är dock inte nöjd med förhandlingsresultatet kring 166an. Den ger inte tillräckligt mkt skydd mot den utveckling vi nu ser där man försöker göra operatörerna ansvariga för vad användarna gör i bredbandsnäten. Igår skrev jag därför under ändringsförslag 166 i originalform och försökte samla den majoritet, om än knappa majoritet, som i parlamentets första läsning röstade för ändringsförslag. Allt för att vi återigen skulle kunna lägga fram det inför plenumomröstningen 5e maj. Detta av flera skäl. Dels för att jag inte är nöjd med förhandlingsresultatet och hoppas att parlamentet, om vi skulle få en kvalificerad majoritet bakom det, kanske kan tvinga rådet till en bättre kompromiss i en så kallad förlikning. Men framför allt för att är det viktigt att det över huvud taget går att rösta för 166an i det fall hela kompromissen av någon anledning skulle falla.
Tyvärr måste jag erkänna att det verkar osannolikt att kompromissen skulle falla. Inte minst då alla stora partigrupper ställt sig bakom den nya urvattnade kompromissen kring en ny formulering av ändringsförslag 166. Däribland den Socialdemokratiska och Liberala gruppen, som röstade för originalversionen i förstaläsningen (min egen grupp röstade mot 166an med endast två ledamöter undantagna…). Detta blev tydligt när jag igår började samla namnunderskrifter. Det har minst sagt varit trögt. Landade på pinsamma 17 namnunderskrifter, långt ifrån de 40 som krävs för att det ska accepteras som förslag till plenum. (Många svenska ledamöter slöt upp men annars menade de flesta jag talade med att de accepterat kompromissen, eller att de redan skrivit under andra paket av ändringsförslag som de tyckte täckte denna fråga). Den som följt frågan en längre tid minns dock kanske att jag misslyckade med att få tillräckligt många namnunderskrifter även då jag ville lägga förslaget inför första läsningen, i oktober förra året. Den gången tog dock vänstergruppen upp mitt förslag och la det i sitt namn till plenum. Jag skulle inte bli förvånad om de gör det igen och på så sätt trots allt ger oss en möjlighet att rösta om förslaget i plenum. Jag vill ju försvara upphovsrätten men tror mycket på Creative Commons och deklarerar därför gärna att förslaget är fritt fram att kopiera =)
Jag är i grunden en optimistisk person. Låter mig sällan nedslås. Ska dock erkänna att jag i just detta fall ger oss små möjligheter att lyckas. För att få igenom ändringsförslag 166 räcker det nämligen inte med att den majoritet som i förstaläsningen röstade för förslaget gör det igen. Vi behöver kvalificerad majoritet. Vi måste lyckas övertyga ett stort antal av dem som röstade mot förslaget i första läsningen att nu svänga och rösta för detsamma. But it ain’t over yet! Även om utsikterna är mörka ska jag in i det sista försöka att få gehör även för 166an.
Vi ser idag ett antal allvarliga hot mot rättsäkerheten på Internet samt Internets öppna och fria struktur. Allt ifrån försök att stänga av fildelare i Frankrike till nationella blockeringar av vissa siter och operatörer som blockerar specifika tjänster. Sådan är utvecklingen utan Telekompaketet! Mitt mål har hela tiden varit att hindra dem som idag försöker använda Telekompaketet för att stärka den utvecklingen, därav ändringsförslag 138 och 166. När jag nu tittat på kompromisserna måste jag säga att vi varit hyggligt framgångsrika. (Framför allt vad gäller rättsäkerheten, dvs att hindra länder att stänga av någon från internet utan rättslig prövning i enlighet med ändringsförslag 138).
I kampen mot att göra operatörer till privatpoliser, hindra filtrering och blockering av tjänster och siter har vi varit vi inte varit lika framgångsrika (andemeningen med ändringsförslag 166). Sammantaget menar dock jag att Telekompaketet i dess nuvarande form skyddar oss något mer än vad det hotar oss, för märk väl allt det vi oroar oss för är möjligt och ser tyvärr ut att bli verklighet med dagens nu gällande lagstiftning. Visst, Telekompaketet ger inte tillräckligt skydd jämfört med de hot Internets fria och öppna struktur just nu står inför, men jag tror dock att det på marginalen ett steg i rätt riktning.
Jag har möt flera, på båda sidor i debatten, som ifrågasätter om EU verkligen ska ha med dessa frågor att göra. Som menar att det är ett intrång i det nationella självbestämmandet, ett hot mot subsidiariteten. Jag håller inte med om detta. Internet är om något gränsöverskridande. En inskränkning av internet på ett ställe är en inskränkning av internet överallt. Om alla EU-länder reglerar och blockera internet hur de vill har vi snart inget internet. Då får EU 27-intranät. Gemensamma lösningar på detta område är därför avgörande för garantera Internets gränsöverskridande natur!
).
