Dessutom skrev jag i Sydsvenskan om att Danmark motverkar integration och handel. Kort sagt en riktigt bra helg!

Det började redan dagen innan med ett inslag i Ekot ang. det svenska spelmonopolet. lyssna på inslaget här.

Dessutom blev det mycket rolig media tillsammans med lokala företrädare:

I Västmanlands Läns Tidning tillsammans med Jessica Polfjärd. Läs artikeln här.

I Uppsala Nya Tidning tillsammans med Marta Obminska. Läs artikeln här.

I Dalarnas tidningar tillsammans med Carl-Oskar Bohlin. Läs artikeln här.

I Sölvesborgstidningen tilslammans med Annika Engblom. Läs artikeln här.

Och lite i efterhand i Nya Wermlands tidningen tillsammans med Christian Holm. Läs artikeln här.

Läs artikeln här.

Du kan läsa artikel här.

Argumentet har varit att Japan måste avskaffa ett antal handelshinder innan man inleder förhandlingar. Japan har därför nu fått en lista på 27 olika handelshinder som EU-kommissionen menar måste åtgärdas innan man kan gå vidare.

I Japan är det inte klassiska handelshinder i form av tullar som är problemet, utan så kallade icke-tariffära handelshinder såsom trans – parens, regler för offentlig upphandling och standarder. Förvisso har man rätt i att det finns en snårskog av regler som gör livet svårt för europeiska företag och investerare i Japan, eftersom dessa är mycket svårare att komma till rätta med än tullar. Men var vore det mer lämpligt att ta itu med dessa om inte inom ramen för ett frihandelsavtal? Japan är världens tredje största ekonomi och ett frihandelsavtal vore av stor ekonomisk betydelse, både för Japan och EU.

Som vanligt finns det vissa sektorer och medlemsländer som slår bak – ut. Precis som när EU nyligen beslöt om ett frihandelsavtal med Sydkorea, verkar det vara bilindustrin som blir den största motståndaren till ett frihandelsavtal med Japan. Den tyska bilindustrin har redan börjat motarbeta ett avtal, trots att nästan alla andra delar av industrin skulle gynnas av att ett avtal kom till stånd.

Det finns också ett annat, mycket viktigt skäl för ett möjligt frihandelsavtal med Japan. Det förödande jordskalvet och den efterföljande tsunamin i Japan kommer att innebära enorma ekonomiska förluster för landet. Enligt Världsbanken kan kata – strofen komma att kosta Japans ekonomi upp till 1 475 miljarder kronor. Det är otroligt mycket pengar, även för världens tredje största ekonomi.

De mänskliga förlusterna är än värre, över 10 000 personer har hittills hittats döda, 17 443 personer saknas och hundratusentals har blivit hemlösa. Det kommer att krävas kraftiga insatser för att bygga upp det som har gått förlorat. Som vi vet är ökad frihandel det enskilt bästa sättet för länder att bygga upp sina ekonomier, och EU har som tradition att använda handel för att hjälpa länder att utvecklas och resa sig efter svåra prövningar.

Så varför inte ge Japan den bästa stödinsatsen av alla och inleda för – handlingar om ett verkligt frihandelsavtal? Det är vad jag hoppas blir resultatet av det kommande toppmötet, allt annat vore att svika det japanska folket i denna svåra stund.

Du kan även läsa artikeln här.

Läs hela artikeln här.

Läs artikeln här.

När staten fått på pälsen om privatimport bytte den strategi och inriktade sig på alkoholskatten. Trots att staten ansåg privatimport olaglig fram till den 5 juni 2007 krävdes alkoholskatt från och med tiden för införseln av varorna samt en straffavgift för försenad skatteinbetalning. Privatimportörerna fick antingen betala och därmed få ut sina varor, som i de flesta fall redan förstörts, eller att få vinet uthällt av tullen. Trots att retroaktiv lagstiftning är grundlagsstridig tvekade inte staten att hoppa från att utpeka privatimportörerna som smugglare till att i stället behandla dem som skattesmitare.

Så har då grupptalan väckts för ersättning för förstörd och förfaren alkohol. Förhoppningsvis kommer domen att visa att statens agerande har varit oacceptabelt och ge de drabbade ersättning för sina förluster.

Christofer Fjellner, M, är ordförande i föreningen ”Grupptalan för privatimport inom EU” och ledamot av Europaparlamentet.

Du kan även läsa artikeln här.

Emmaus och femton svenska EU-parlamentariker: Regeringen måste – för Väst­saharas skull – säga nej till en förlängning av fiskeavtalet med Marocko. Marocko ockuperar Västsahara bland annat på grund av de rika fiskevattnen utanför Västsaharas kust. Dessa naturresurser utnyttjas av Marocko utan att vare sig arbetstillfällen eller intäkter kommer västsaharierna till del. Sveriges regering måste stå upp för folkrätten och i EU:s ministerråd rösta nej till en förlängning av det fiskeavtal med Marocko som nu förhandlas fram. Avtalet kränker västsahariernas rätt till självständighet och suveränitet över fisket. En förlängning av avtalet riskerar att legitimera en fortsatt marockansk ockupation av Västsahara, skriver Emmaus och företrädare för M, S, MP, FP, C och V.

Sverige var i förra avtalsförhandlingen det enda land som röstade nej till EU:s
fiskeavtal med Marocko. Vi menar att Sverige återigen, genom landsbygdsminister Eskil Erlandsson, måste stå upp för folkrätten och rösta nej till avtalet som kränker den västsahariska befolkningens rätt till självständighet.

I november stormade marockansk militär en fredlig manifestation med 20 000 deltagare utanför Västsaharas huvudstad El Aaiun. Marocko har sedan attacken inte tillåtit varken internationella fredsobservatörer, politiker eller journalister att komma in i Västsahara. FN-styrkan Minurso finns i Västsahara men kan inte rapportera om vad som sker eftersom den inte har mandat att övervaka övergrepp mot mänskliga rättigheter. Inte heller har någon annan större oberoende utredning gjorts kring händelserna i november.

Mitt i denna upptrappade situation går EU nu in i förhandlingar om ett nytt fiskeavtal med Marocko, trots att avtalet riskerar att bidra till att finansiera och legitimera en fortsatt ockupation.

En anledning till ockupationen är Västsaharas rika fiskevatten och omfattande fosfatfyndigheter. Dessa naturresurser utnyttjar Marocko utan att varken arbetstillfällen eller intäkter kommer västsaharierna till del. EU har ett ansvar för att inte delta i att tömma Västsaharas naturresurser genom de mycket förmånliga handels- och fiskeavtalen mellan EU och Marocko. Förra gången fiskeavtalet förhandlades röstade Sveriges regering i ministerrådet, som enda land i EU, nej till avtalet. Den 27 februari, på Västsaharas nationaldag, löper det avtalet ut.

EU menar att ett fiskeavtal med Marocko som omfattar ockuperade vatten kan vara aktuellt förutsatt att Marocko kan bevisa att intäkter och fördelar med avtalet kommer västsaharierna till godo. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson uppmanade därför fiskekommissionären Maria Damanaki för ett knappt år sedan att utreda fiskeavtalets konsekvenser för det västsahariska folket, men hon har endast frågat Marocko om de kan bevisa att avtalets fördelar kommer västsaharierna till del.
Först den 14 december lämnade Marocko in ett svar till EU-kommissionen, svaret har ännu inte offentliggjorts. Det finns med andra ord fortfarande inga offentliga bevis från Marockos sida på huruvida avtalet gagnar västsaharierna eller inte.

EU-parlamentets oberoende juridiska expertis menar i ett utlåtande att ekonomiska förehavanden som omfattar Västsahara måste ske i linje med lokalbefolkningens intressen och att de måste gynna den socioekonomiska utvecklingen i Västsahara.

I samma utlåtande konstaterar man att det inte finns några belägg för att Marockos och EU:s ekonomiska aktiviteter i Västsahara sker utifrån lokalbefolkningens bästa. 2006, när Sverige röstade nej till avtalet, gjordes en analys av FN:s förre rättschef Hans Corell, som kom fram till att fiskeavtalet med Marocko stred mot folkrätten. I frågan om ockuperade folks rätt till sitt land och dess naturresurser är folkrätten väldigt tydlig. Dessa folk har ”oförytterliga rättigheter” till och ”permanent suveränitet” över sina naturresurser. Naturresurserna får bara utnyttjas för investeringar som genomförs i samarbete med folket i dessa territorier och i enlighet med deras önskemål, i syfte att främja socioekonomisk utveckling.

Detta har dock EU-kommissionen valt att tolka som att utnyttjande av naturresurserna bara är förbjudet om det sker utan att ta hänsyn till befolkningens behov och intressen. Men samarbete med västsahariska företrädare har inte skett, vare sig när avtalet slöts eller senare. Tvärtom har både Polisario – västsahariernas av FN erkända företrädare – och alla betydande människorättsgrupper på ockuperat område klart sagt nej till avtalet.

De initiativ som landsbygdsministern tagit hittills är bra men Sverige måste gå hela vägen och säga nej till det fiskeavtal som nu förhandlas. Eskil Erlandsson måste även snarast kritisera det initiativ som kom förra veckan från kommissionen som förordar en så kallad teknisk förlängning av det nuvarande avtalet. Sverige och EU måste också vara tuffare gentemot Marocko för att se till att FN:s beslut om att västsaharierna själva ska besluta om sin framtid genomförs.  

I morgon fredag har EU-nämnden sammanträde och där behöver EU:s fiskeavtal med Marocko finnas med på dagordningen. Inför förra omröstningen 2006 tog EU-nämndens ledamöter, över blockgränserna, starkt avstånd från det illegala fiskeavtalet med Marocko. Vår förhoppning är att så sker också nu.    

Att inte skriva under ett förlängt fiskeavtal med Marocko är viktigt för att undvika att den redan mycket allvarliga situationen i Västsahara trappas upp ytterligare. Sverige kan nu fortsätta att visa ledarskap när det gäller att stå upp för folkrätten och slå vakt om västsahariernas rätt att bestämma över sitt eget fiskevatten. Ansvarig minister, Eskil Erlandsson, kan göra detta genom att säga nej till fiskeavtalet med Marocko.

Anna Nilsson informationsansvarig Emmaus Stockholm

Lena Ek EU-parlamentariker (C)

Christofer Fjellner EU-parlamentariker (M)

Göran Färm EU-parlamentariker (S)

Anna Hedh EU-parlamentariker (S)

Gunnar Hökmark EU-parlamentariker (M)

Anna Ibrisagic EU-parlamentariker (M)

Olle Ludvigsson EU-parlamentariker (S)

Isabella Lövin EU-parlamentariker (MP)

Marit Paulsen EU-parlamentariker (FP)

Carl Schlyter EU-parlamentariker (MP)

Olle Schmidt EU-parlamentariker (FP)

Eva-Britt Svensson EU-parlamentariker (V)

Marita Ulvskog EU-parlamentariker (S)

Åsa Westlund EU-parlamentariker (S)

Cecilia Wikström EU-parlamentariker (FP)