Parlamentarisk fråga - Kategoriarkiv

Christofer Fjellner har fått svar på sin fråga till EU-kommissionen om livsmedelsverkets tolkning av gemenskapsbestämmelserna för livsmedelstillsatser – med vilka man förbjuder att sälja salt med aktivt kol tillsatt – är riktig.

Christofer Fjellners fråga om svart salt:

Den svenska dagstidningen Hallandsposten rapporterade den 30 december 2008 om ett företag i Sverige som enligt det svenska Livsmedelsverkets tolkning av EU-regler inte får sälja svart flingsalt. Företaget sålde under en period svart flingsalt på den svenska marknaden, men detta stoppades av Livsmedelsverket. Det svarta flingsaltet innehåller utöver salt också aktivt kol (Carbo medicinalis), vilket tillför både arom och färg. Detta ansågs av Livsmedelsverket strida emot EU:s regler kring färgämnen och livsmedelstillsatser – Livsmedelsverket hävdar att det aktiva kolet är ett färgämne (och som sådant förbjudet i salt) medan företaget menar att det aktiva kolet är en livsmedelstillsats (och som sådant tillåtet i salt).

Eftersom svart flingsalt tillhandahålls för försäljning i övriga Europa – och nu även, enligt uppgifter i media, återigen dykt upp på den svenska marknaden genom ett brittiskt märke – förefaller något ha blivit fel i tolkningen av reglerna. Det finns ett stort intresse för produkterna bland konsumenterna och det svenska företag som inte tillåts sälja det svarta saltet känner sig därför på naturliga grunder förfördelade – i andra medlemsstater tillåts uppenbarligen produkten. Att gemenskapsbestämmelserna inte förbjuder produkten förefaller också naturligt då aktivt kol – inte minst de små doser som kan förekomma i det aktuella fallet – inte är hälsovådliga.

Eftersom det finns skäl att misstänka att det skett ett missförstånd av gemenskapsbestämmelserna då det hävdats att svart flingsalt innehållande aktivt kol är förbjudet, önskar undertecknad med denna fråga få ett klargörande från kommissionen: Är produkten tillåten eller inte inom Europeiska Unionen?

Eu-kommissionens svar:

från Christofer Fjellner (PPE-DE)

till kommissionen

Angående:         Svart salt

Den svenska dagstidningen Hallandsposten rapporterade den 30 december 2008 om ett företag i Sverige som enligt det svenska Livsmedelsverkets tolkning av EU-regler inte får sälja svart flingsalt. Företaget sålde under en period svart flingsalt på den svenska marknaden, men detta stoppades av Livsmedelsverket. Det svarta flingsaltet innehåller utöver salt också aktivt kol (Carbo medicinalis), vilket tillför både arom och färg. Detta ansågs av Livsmedelsverket strida emot EU:s regler kring färgämnen och livsmedelstillsatser – Livsmedelsverket hävdar att det aktiva kolet är ett färgämne (och som sådant förbjudet i salt) medan företaget menar att det aktiva kolet är en livsmedelstillsats (och som sådant tillåtet i salt).

Eftersom svart flingsalt tillhandahålls för försäljning i övriga Europa – och nu även, enligt uppgifter i media, återigen dykt upp på den svenska marknaden genom ett brittiskt märke – förefaller något ha blivit fel i tolkningen av reglerna. Det finns ett stort intresse för produkterna bland konsumenterna och det svenska företag som inte tillåts sälja det svarta saltet känner sig därför på naturliga grunder förfördelade – i andra medlemsstater tillåts uppenbarligen produkten. Att gemenskapsbestämmelserna inte förbjuder produkten förefaller också naturligt då aktivt kol – inte minst de små doser som kan förekomma i det aktuella fallet – inte är hälsovådliga.

Eftersom det finns skäl att misstänka att det skett ett missförstånd av gemenskapsbestämmelserna då det hävdats att svart flingsalt innehållande aktivt kol är förbjudet, önskar undertecknad med denna fråga få ett klargörande från kommissionen: Är produkten tillåten eller inte inom Europeiska Unionen?

Christofer Fjellner har fått svar på sin fråga till EU-kommissionen om Sveriges beskattning av miljödiesel bryter mot den inre marknaden. I Sverige tillåts nämligen inte den svavelfria Europadiseln trots att den ur miljösynpunkt i princip är jämförbar med MK1-deiseln, samtidigt som det är en märkbar skatteskillnaderna mellan de två dieseltyperna. I förlängningen riskerar detta att missgynna exempelvis svensk åkerinäring.

Fjellners fråga:
I Sveriges körs tunga fordon på så kallad MK 1 (miljöklass 1) diesel. Den var tidigare ett miljömässigt mycket bättre alternativ än den svavelfria Europadieseln och därför har Sverige haft en högre skattesats på Europadieseln.

Nya lösningar och teknisk utveckling påstås emellertid ha lett till att den svenska MK1-dieseln och den svavelfria Europadieseln numera i princip är jämförbara ur miljösynpunkt. Skatteskillnaderna mellan de två dieseltyperna kvarstår dock.

Följderna av detta är ökade kostnader för näringslivet och minskade möjligheter till konkurrens på grund av omotiverat högre kostnader för svenska åkerier. Ytterligare ett konkurrensproblem är att det bara finns fem raffinaderier i hela världen som tillverkar MK 1. En leverantör står idag för hälften av produktionskapaciteten av MK 1. Detta har också lett till dieselbrist i Sverige vid ett par tillfällen. Det finns däremot ett stort antal producenter som tillverkar svavelfri Europadiesel.

Sverige har de näst högsta dieselpriserna inom EU och en annorlunda skattemässig klassificering av den svavelfria Europadieseln skulle kunna innebära ett större utbud och sundare konkurrens på den svenska marknaden för diesel. Den svenska regeringen gav dock nyligen beskedet till EU‑kommissionen att man ämnar behålla nuvarande system. Mot denna bakgrund undrar undertecknad därför om EU-kommissionen är nöjd med det svenska beskedet? Om nej, hur planerar kommissionen att gå vidare i frågan?

Kommissionens svar:

E-0243/09SV

Svar från László Kovács

på kommissionens vägnar

(11.03.2009)

På gemenskapsnivå regleras beskattningen av energiprodukter och elektricitet genom rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet[1]. Enligt artikel 5 i detta direktiv kan medlemsstaterna tillämpa differentierade skattesatser när differentieringen direkt hänför sig till produktkvaliteten. Sverige tillämpar en differentierad dieselbeskattning på grundval av miljöklasser.

Kommissionen har, till följd av en begäran om information, undersökt hur miljöklassificeringen av diesel i Sverige är kopplad till produktkvaliteten.

Från och med den 1 januari 2009 gäller för miljöklass MK3 (den miljöklass som svavelfri eurodiesel faller under) samma krav för maximal svavelhalt som för miljöklass MK1. Emellertid finns det fortfarande skillnader i kvaliteten när det gäller tillåten aromathalt och tillåtna polycykliska aromatiska kolvätehalter (PAH).

I bestämmelserna för miljöklass MK1 fastställs att volymen av aromatiska kolväten inte får överstiga 5 % och att PAH-volymen inte får vara påvisbar. Det finns inga sådana restriktioner när det gäller miljöklass MK3. PAH-vikten får dock inte överstiga 11 %.

Sverige anser att lägre PAH-halter i MK1-bränsle ger väsentligt mindre utsläpp.  En annan viktig skillnad gäller kokpunkter. Bränslen med goda kallstartsegenskaper avger färre partiklar. Eftersom den högsta tillåtna densiteten är högre för eurodiesel än för MK1-diesel kan användningen av eurodisel resultera i högre partikelutsläpp än för MK1-diesel.

Mot bakgrund av detta drar kommissionen slutsatsen att det inte förefaller att föreligga överträdelse av artikel 5 i direktiv 2003/96/EG eftersom de differentierade skattesatser som tillämpas i Sverige tycks vara direkt kopplade till produktkvaliteten.

Christofer Fjellner ställde en parlamentarisk fråga till Eu-kommissionen de ansåg att det finns några juridiska hinder inom ramen för EG-rätten mot att Sverige, trots sitt alkoholmonopol, tillåter en reglerad gårdsförsäljning av lokalproducerade alkoholdrycker. kommissionens svar finner du nedan.

P-1299/09SV

Svar från Neelie Kroes

på kommissionens vägnar

(26.3.2009)

Om lokala alkoholproducenter tilläts sälja alkoholdrycker direkt till konsumenter skulle det utgöra ett undantag från den ensamrätt som svensk lag för närvarande tillerkänner Systembolaget.

När det gäller frågan om ett sådant undantag skulle innebära en överträdelse av gemenskapsrätten, fastställde EG-domstolen i mål C-189/95[1] att artikel 31 i fördraget inte fordrar att statliga handelsmonopol avskaffas, utan i stället ”föreskriver att monopolen skall anpassas på ett sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare”. Undantaget i fråga skulle därför kunna falla inom ramen för artikel 31.  Denna ståndpunkt påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om fri rörlighet för varor och tjänster i artiklarna 28 och 49 i fördraget.

För drygt en månad sedan skickade Christofer Fjellner en fråga till EU-kommissionen om förslaget att skicka ut en valurna i rymden för att väcka uppmärksamhet inför Europaparlamentsvalet. Nu har kommissionen skickat sitt svar – men något svar på frågorna är det knappast:

P-6206/08SV
Svar från Margot Wallström
på kommissionens vägnar
(9.12.2008) 

Inom ramen för den interinstitutionella gruppen för information fastställer parlamentet, kommissionen och rådet varje år ett antal gemensamma prioriterade kommunikationsfrågor. Valen till Europaparlamentet är en av de viktigaste interinstitutionella kommunikations­prioriteringarna under 2009. Kommissionen arbetar i nära samråd med parlamentet, både centralt och vid lokal- och representationskontoren i medlemsstaterna, för att säkra att kommissionens informations­insatser i samband med valen kompletterar och förstärker parlamentets informations­kampanj.

Det är dock parlamentet som har undertecknat det avtal med Scholz & Friends som nämns i frågan, och det vore därför lämpligare att ställa frågan till behörig avdelning inom parlamentet.

Fjellner har frågat kommissionen om brott mot tjänsteföreskrifterna på DG handel förekommit i samband med att Sunday Times avslöjat eventeulla mutbrott inom kommissionen.

Här finner du frågan och svaret.