Tal - Kategoriarkiv

Ingen fara, Christofers tal om den sydliga grannskapspolitiken kan du se här.

Den 4:e februari var Christofer, tillsammans med bland annat P J O´Rourke (se bilden ovan)  inbjuden att middagstala vid 2011 års Liberty Ball i Bryssel. Temat för året var Ronald Reagan och ett utdrag ur Christofers tal följer nedan. Det var en ära att få vara inbjuden att tala tillsammans med en av den politiska världens främsta och mest underhållande talare. Dagens lästips är för övrigt P J O´Rourke´s bok  Eat the rich. 

Utdrag ur Christofers tal:

”There are  few people who have influenced the world I grow up in as much as great Ronald Reagan. It tend to forget about it, but unlike my parents I had the privilege to grow up in a free and democratic Europe. And if there is a single person I think we should pay tribute to that for, it is Ronald Reagan.

 But when I was little I was afraid of the Soviets, world wars and nuclear weapons. I knew where the bomb shelter were, where I would hide when, not if, the worst happened.

My younger brother, born 1993, don’t even know what a bomb shelter is. I actually called him earlier today and asked him what he is afraid of. And what did he reply? Gollum!

 That is in all its simplicity a fantastic example of how much better Europe is today. And there is someone that I think we should give thanks for this, someone who servs as a symbol for not compromising with communism, it’s Ronald Reagan.”

Lyssna på Christofers inlägg  här.

Nedan följer ett anförande angående information om läkemedel som jag höll i parlamentet den 22 november.

− Fru talman! Det gläder mig att kommissionen började med att peka på just att tillgången på läkemedelsinformation i dag är så väldigt olika runtom i Europa. Vi har nämligen verkligen strävat efter att försöka att se till att alla får god tillgång och att harmonisera tillgången. Samtidigt har jag haft ett eget krav och sagt att informationen inte ska bli sämre eller mindre i något land. Jag vet att detta är något som många har oroat sig för i bland annat Sverige, där vi sedan lång tid har haft ett system som kallas Fass. Jag vill nu direkt vända mig till dem och säga att såsom parlamentet har röstat här är det inte bara en möjlighet att få behålla Fass, utan dessutom en möjlighet för andra länder att införa liknande system.Annars är det ju ganska lustigt som regleringarna ser ut i dag i Europa, där vem som helst får säga vad som helst om läkemedel som är receptbelagda, förutom de som tillverkar läkemedlen, dvs. de som borde veta mest. Därför är jag glad att vi har slagit fast att de inte bara har rätt utan faktiskt skyldighet att sprida viss grundläggande information. De måste nämligen också bidra, eftersom det trots allt de som sitter på mycket av informationen.

Till kommissionsledamoten vill jag bara säga att jag är väldigt glad att se att du och jag verkar vara överens på alla punkter som är centrala för mig i det här arbetet. Jag tror att kommissionen och parlamentet nu står eniga. Det sätter väldigt mycket press på rådet att på ett konstruktivt sätt ta upp denna fråga och arbeta vidare. Ärligt talat, till och med på de punkter där kommissionen påpekade att den hade invändningar till förslaget skulle jag vilja påstå att andemeningen – det vi vill åstadkomma – ligger väldigt nära, till exempel vad gäller tryckt material, och möjligheten att hjälpa de länder som har konstitutionella problem, däribland Sverige, att lösa dem i förslaget.

Jag vill avslutningsvis bara vända mig till de kolleger här som inte tycker att vi ska ha ett undantag för läkare och den information som läkare ska sprida. Jag tycker själv att en läkare som ser en klinisk studie som ett företag publicerar ska ha rätt att ge den till en patient om läkaren bedömer informationen som relevant, eller att en läkare som finner en bipacksedel på ett annat språk än det som är officiellt i den medlemsstaten ska ha rätt att skriva ut den informationen och ge den till en patient. Men då måste vi rösta för att läkarna själva får avgöra och att det inte regleras i det här direktivet vad läkare ska ge till patienter. Det är alltid läkarnas ansvar, och det ska vi inte reglera här.

Nedan följer ett anförande angående information om läkemedel som jag höll i parlamentet den 22 november.

− Fru talman! Det gläder mig att kommissionen började med att peka på just att tillgången på läkemedelsinformation i dag är så väldigt olika runtom i Europa. Vi har nämligen verkligen strävat efter att försöka att se till att alla får god tillgång och att harmonisera tillgången. Samtidigt har jag haft ett eget krav och sagt att informationen inte ska bli sämre eller mindre i något land. Jag vet att detta är något som många har oroat sig för i bland annat Sverige, där vi sedan lång tid har haft ett system som kallas Fass. Jag vill nu direkt vända mig till dem och säga att såsom parlamentet har röstat här är det inte bara en möjlighet att få behålla Fass, utan dessutom en möjlighet för andra länder att införa liknande system.Annars är det ju ganska lustigt som regleringarna ser ut i dag i Europa, där vem som helst får säga vad som helst om läkemedel som är receptbelagda, förutom de som tillverkar läkemedlen, dvs. de som borde veta mest. Därför är jag glad att vi har slagit fast att de inte bara har rätt utan faktiskt skyldighet att sprida viss grundläggande information. De måste nämligen också bidra, eftersom det trots allt de som sitter på mycket av informationen.

Till kommissionsledamoten vill jag bara säga att jag är väldigt glad att se att du och jag verkar vara överens på alla punkter som är centrala för mig i det här arbetet. Jag tror att kommissionen och parlamentet nu står eniga. Det sätter väldigt mycket press på rådet att på ett konstruktivt sätt ta upp denna fråga och arbeta vidare. Ärligt talat, till och med på de punkter där kommissionen påpekade att den hade invändningar till förslaget skulle jag vilja påstå att andemeningen – det vi vill åstadkomma – ligger väldigt nära, till exempel vad gäller tryckt material, och möjligheten att hjälpa de länder som har konstitutionella problem, däribland Sverige, att lösa dem i förslaget.

Jag vill avslutningsvis bara vända mig till de kolleger här som inte tycker att vi ska ha ett undantag för läkare och den information som läkare ska sprida. Jag tycker själv att en läkare som ser en klinisk studie som ett företag publicerar ska ha rätt att ge den till en patient om läkaren bedömer informationen som relevant, eller att en läkare som finner en bipacksedel på ett annat språk än det som är officiellt i den medlemsstaten ska ha rätt att skriva ut den informationen och ge den till en patient. Men då måste vi rösta för att läkarna själva får avgöra och att det inte regleras i det här direktivet vad läkare ska ge till patienter. Det är alltid läkarnas ansvar, och det ska vi inte reglera här.