Herr talman! Jag vill börja med att tacka Pablo Zalba Bidegain, för jag vet att han verkligen har slitit med detta arbete och jag tycker att han har nått ett väldigt gott resultat. Morgondagens omröstning om skyddsklausulerna för frihandelsavtalet med Sydkorea är faktiskt historisk. Det tycker jag av två skäl. För det första innebär det att vi nu börjar behandlingen av det mest omfattande frihandelsavtal som EU någonsin har slutit. Det är det mest genomgripande avtal, och det som kommer att skapa de största vinster, som vi har varit med om. Det är ju inte konstigt, det beror i grund och botten på att Sydkorea är en av våra viktigaste handelspartner, världens elfte största ekonomi och ett av de första OECD-länder som EU sluter ett frihandelsavtal med.

Jag har en synpunkt som jag skulle vilja lyfta fram särskilt – för jag håller inte med om alla saker som vi röstade om i utskottet. Det gäller frågan om regionala skyddsåtgärder. Jag är tveksam till det efter Lissabonavtalet och jag skulle tycka att det var bättre om vi snarare införde skyddsåtgärder i hela EU. Med en inre marknad och fri rörlighet finns det stora möjligheter att gå runt den typen av regionala skyddsåtgärder, och jag tror inte att någon här vill röra och ifrågasätta varken den fria rörligheten eller den inre marknaden. Sammantaget är morgondagens omröstning dock en viktig signal om att vi inträder i en ny tid vad det gäller handelspolitiken, och det är bra.

Det är  också det första avtalet där vi använder ”Global Europe”, där vi tar utgångspunkt i Europas konkurrenskraft, i det som är ekonomiskt viktigt och inte bara det som är politiskt viktigt. Man kan se att vi har ambitioner. Vi gör till exempel mer på jordbruksområdet här, vad gäller frihandel, än vi någonsin gjort tidigare. Det öppnar upp mycket för vår industri. Det öppnar givetvis också upp för våra sydkoreanska vänners industri, men det är ju det som är frihandel.

Det är svårt, det har varit svårt och det kommer att vara svårt, men det som är viktigt är ofta väldigt svårt. Det är det som är hela poängen. För det andra är detta det första ärende där Europaparlamentet är med och är medbeslutande. Det har gjort att vi måste visa att vi kan ta ansvar, och det tycker jag att vi har gjort. Vi måste visa att vi kan tillföra någonting, stärka EU:s roll snarare än att bara innebära en broms. Det tycker jag är gjort. Alla våra krav kommer givetvis inte lyssnas på, men bara det att vi har ställt upp dem gör att kommissionen kommer att vara tvungen att bevaka till exempel frågan om sociala villkor och icke-tariffära handelshinder mer.

Herr talman!

Det vi jag har på bordet är inte samma sak som det mina föräldrar hade när de var unga. Och det mina föräldrar har på bordet är inte samma sak som mina far- och morföräldrar är uppväxta med. Det ska vi i grunden vara glada för. Inte bara för att utbudet blivit rikare utan framför allt för att det varit en förutsättning för att kunna föda en hel planet.

Det vi röstar om imorgon är hur konstigt det än låter vad som ska stå på mina barn och barnbarns matbord. Vi ska inte förbjuda eller försvåra för nya livsmedel. Vi ska garantera att de är säkra!

För att göra det vill påminna om de tre grundläggande principerna vi måste ta fasta på i omröstningen imorgon.

Ett: Lagstiftningen måste ta fasta på vetenskapen. De beslut vi fattar måste ha grund i relevant forskning, i objektiv, väl genomförd vetenskap. Det är inte en fråga om personlig smak, religiösa övertygelser eller särintressen. För att klara framtidens utmaningar ska vi slå vakt om vetenskap och innovationen, inte hindra och förbjuda den.

Två: Med vetenskapen som grund ska vi slå vakt om säkerheten i nya livsmedel. Kompromissar vi med säkerheten kommer människor vända det nya ryggen. Europas medborgare ska själva välja vad de vill och inte vill äta, men oavsett vad de väljer har de rätt att kräva att det som finns på deras matbord är tyggt.

Tre: Men livsmedelssäkerhet får aldrig användas som ett svepskäl för nya handelshinder. Protektionism står i direkt konflikt med den innovation och utveckling vi behöver. Jag ber därför kammarens ledamöter att noga fundera igenom hur de ska rösta och säga nej till alla protektionistiska idéer som nu finns i förslaget.

Samanfattningsvis. Jag vill se innovation, utveckling och nya produkter, men vi vill samtidigt ha säkra produkter, trygga konsumenter och, helt enkelt, bra mat. Vi ska inte förbjuda eller försvåra för nya livsmedel. Vi ska garantera att de är säkra!

Dessa länder riskerar att drabbas hårdast när den globala lågkonjunkturen väller fram och den protektionistiska kapprustningen ser ut att förvärras. Därför förstår jag inte heller en del av den kritik som har framförts. En del hävdar att dessa avtal är för långtgående och omfattande. En del kritiker pratar hellre om förlorade tullintäkter än om potentialen för ny handel. Jag tycker tvärtom att vi ska vara glada över att vi har nått så här långt! Jag menar att det inte finns någon inneboende konflikt mellan handel och utveckling som vissa talare påstår. Jag tror tvärtom. Handel leder till utveckling – tullar leder till fattigdom.

Jag har ansvarat för interimsavtalet med Ghana. Jag ska först erkänna att det innehåller vissa skönhetsfläckar, t.ex. fortsatta EU-tullar på ris och socker under en övergångsperiod, men i grund och botten är det ett väldigt bra avtal. Därför är det viktigt att vi ser till att få det undertecknat så snart som möjligt. Tidigare stod presidentvalet i Ghana i vägen. Nu vill jag uppmana landets nye president, John Atta Mills, att underteckna interimsavtalet. Jag hoppas också att vi från EU:s sida ser till att underteckna det avtal som vi har förhandlat fram. Det är oacceptabelt att det tar så lång tid. Och det är särskilt oacceptabelt att det tar så lång tid för att översättningarna i rådet inte fungerar tillräckligt bra!

Jag vill ta tillfället i akt och uppmana alla att sluta upp bakom avtalet. I dessa oroliga tider behöver världen mer handel – inte mindre!

—

For me as an asthmatic this is a very hands-on issue. For as long as I can remember I have been in permanently need of prescribed medicines.

The difficulties, the controversies surrounding the Information-to-Patients-proposal are important to address. For the moment my biggest worry is not how my proposal will be received by the parliament, rather that the council will exploit the legal limbo that the parliament is in for the moment, due to the elections. That the council will precede the institutional procedure and settle their position on this dossier even before the parliament has had a say.

Such a development would be very unfortunate, and would – I’m sure – within the members of this house be seen as an extremely disrespectful act by the council.

***

I have met broadly thirty stakeholders since I was appointed raporteur roughly two months ago – I have had discussions with perhaps twenty or more persons – including the commission, the council representative, patient groups and company representatives. I have asked everyone I have met one simple question: Are you happy with today’s system and situation?

Not a single one has given me a yes. The lacks of the undynamic system, the inequalities which it leads to, the potential negative effect it has on the evolvement towards empowered patients, seems to be recognized by all. This dismissal of today’s system will in many ways be the starting point for me in this work.

***

There are things here that we all care about and can relate to – and where I think there is a basis for responsible politicians from all political groups to find a common ground:

- empowered patients – patients who can take an active part in their own health care

and

- ensuring compliance – the correct use of correct pharmaceuticals

There are also challenging areas where we must all do our homework and find sollutions in order to move the lockedpositions:

- how to distinguish between advertising and information

and

- how to better define the difference between push and pull-information in the legilsation

***

William Burns, chief executive for the Swiss pharma company Roche, said at a press meeting in London just a few days before the commission presented their pharmaceutical package in December – I’m quoting: ”Direct-to-consumer promotion was the single worst decision for the industry,” This answers the question why I do not consider it as possible to deregulate this area totally – direct-to-consumer promotion is of the table in this work.

*****

In a broader perspective healthcare is changing. What were once one-fits-all diagnostics and treatments is shifting to individualised care. And this is closely connected with the empowerment of patients. In my view this legislation should go hand in hand with that development. I think that it is the right of every patient to be informed not only of their condition but also their treatment. I also believe that such empowered patients have a better outcome. Before having an initial discussion in the ENVI committee a few weeks ago I received an e-mail from the UK National Health Service which sum up this very well: ”We believe that patients should be fully involved in their care and that decisions about an individual’s treatment should be made in partnership by the patient and their clinician”

*****

In this area, among so many others, we see how the internet changes our society. We need practical solutions which aims at information pipelines as they occur in the 21st century. We can not act as if information on pharmaceuticals won’t reach the patients – what we can do is react so that correct and balanced information gets through. We must do our far most to assure that the legislation puts such guarantees in place – so that the patients know that there is at least one source out there that the can thrust and make responsible for its information.

And strongly connected to these digital information highways full of information are the inequalities within Europe. We cannot neglect the different situations for the languages. The information is today available in English all over the internet – and we have to take this into account. Whether we want it or not there is not a level play field. Patients who don’t understand English have an information disadvantage. Let’s be honest about this – those who suffers most of this is not seldom old people who didn’t have the chance to learn English in school, or as in the new member states, where not allowed to learn English. This is obviously a unfairness that we should find a solution to – every European citizen deserves information of the same quality. I would be very surprised if any member of this house would be of another opinion.

*****

When talking about the quality of the information it is impossible not the mention the means of information. I must admit that I expected the commission proposal to make a clearer distinction between push and pull. ‘Push information’ in the meaning information that is pushed on the patient; information that the patients haven’t asked for our sought after. ‘Pull information’ in the meaning information that is provided to the patient upon request or intended act to get it. This distinction is crucial and it should be made clear in the legislation. There is a substantial difference in providing patients with information they haven’t asked for, and providing information for such patients who actively seeks it.

*****

Due to the very often mutual interest – when it comes to proper use and compliance – between manufacturers of medicines and the public in the meaning the social insurance providers, I were surprised not to find more on public-private-partnership. Sadly, we all know that our societies can’t afford enough time for the patients with educated professionals, whether they are pharmacists or physicians. This should open for a role to play for more public-private-partnerships.

*****

I began with quoting the chief executive of Roche, William Burns. After noting that Direct-to-consumer-promotion in America have been devastating for the industry he continued: ”You’ve got the two extremes on the planet, where we are given access to the public in America, which is too much, and in Europe we’re not given access to information,”

Talade igår på moderaterna i Örebros kretsårsmöte. Försökte lyfta hur de grundläggande moderata värderingar vi arbetar för i Kommuner, landsting och riksdag är precis samma sak vi arbetar för i Europaparlamentet. Att vi ska vara sparsamma med medborgarnas skattepengar och alltid försöka sänka de offentliga utgifterna. Kommunmalt självstyre (eller subsidaritet som vi kallar det här) dvs att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Att bekämpa byråkrati, förmynderi och politisk klåfingrighet. Och dessa budskap om några tror jag går hem i Europaparlamentsvalet! Var kul och verkade uppskattat. Fick ju t.o.m. en spontanapplåd mitt i anförandet =)

Var annars bra fart i årsmötet. Ovanligt mkt politisk debatt (vilket tyvärr är långt ifrån givet på partiårsmöten). Några yngre ”partister” och de lokala MUFarna gjorde gemensam sak och krävde avskaffat partistöd samt reformer av arbetsrätten. De kämpade och förlorade men var vid gott mot och lovade, som sig bör, att komma tillbaka nästa år.

Sent from my Sony Ericsson XPERIA(tm) X1.

Landade från Kenya imorse. Hyggligt trött efter att ”sovit” på nattflyget. Blev dock ingen mjukstart här i Bryssel. Fick direkt kasta mig in i en debatten om hur möjligheten till facklig verksamhet påverkats av EU och globaliseringen. Två timmar senare ville nämligen OBS i P1 att jag skulle läsa in en text om min syn på saken. Förhoppningsvis kan ni höra om den imorgon vid 13:45 eller läsa mer om den här.

Förövrigt: Grattis till Daniel och Victoria.  Så ser det ut som att han får sin prinsessa och halva konungarike tillslut…

Sent from my Sony Ericsson XPERIA(tm) X1.

First of all- what do we mean by integrity? I would first and for most say that by the question of Internet as a blessing or a curse in terms of integrity, I do not mean the mere existence of offering gambling services cross-boarder gambling services on the internet which the European Court agrees with me on. By threat to integrity I would like to highlight issues like how we can protect ourselves or others against under age gambling, match fixing and gambling addiction.

Secondly – let us all agree that Internet is here to stay – (and not like the Swedish communication minister who ones said that the internet is just a fad) and we see that Internet is playing a greater and greater role in all different business areas. Even though the online gambling only accounts for 5 percent of the market today I think we can safely assume that with the fast technology development that has and is still taking place the importance of the internet market will grow.

Thirdly – we should all remind ourselves that one of the greater scandals with regards match fixing and therefore the integrity of both people and sport was done live and not online by a Croatian match-fixing ring helped by the German referee Hoyzer. to get discussed was the German case Hoyzer.

The question of integrity and the internet are one of the most debated issues here in the European Parliament. Because at the same time as the internet gives us an immense possibility to communicate and create new business models it is at the same time threatening old business models and politicians possibilities to. And the opposition against the internet is normally not against the internet itself but   at the moment. Because at the same time as the internet gives us the opportunity to act anonymously it has also the potential to survey peoples actions to the smallest detail.

So if we all agree that the internet is here to stay and that we all care about the integrity of the gamblers – what could we do. I am happy to say that the EU-commission has decided to include gambling in the consumers’ rights directive which means that if the EP and the Council agrees in this issue consumers gambling on the internet will be protected as any other consumer buying or using a service on the internet. Instead of trying to ban the internet or pretend that it is not there we should all work together to make the internet more open and by that more safe.

But there is more that can be done – for example the EU-Commission is currently reviewing its Public Sector Information directive – and with a directive that gives company’s access to public information the security on the internet could increase even more – with regards to preventing under age gambles for example. And with regards to this I would like to applause all gambling companies – that in a study showed that they were equally or better fulfilling standards to protect consumers.

It might be because I am so much younger than most MEP: s but I would like us here today to focus on the possibilities that Internet gives us in terms of offering true cross-border services and by that creating great value for consumers.  Unfortunately this frightens many decision makers and business leaders – but that is why our fight is very important. Because if we do not take this fight with regards to sports-betting where the cross-border dimension is very evident. For many sport supporters does not only cheer and gamble on their local team (as I am for ESK) but also supports a British cricket team, an Italian football team and a North American ice hockey team. And to classify gambling on these teams illegal because it is taking place on the internet rather than in a physical store is the same ugly face of protectionism showing itslef again but wearing a different mask.

Enjoy your conference!

Att lägga Doharundan bakom sig och konstatera att vi inte klarar av globala uppgörelser på handelsområdet tror jag vore en katastrof som skulle kunna undergräva hela det globala handelssystemet. Ett misslyckande med Doharundan kommer nog aldrig vara dyrare än vad det är just nu.

Skälet till att Doharundan är viktigare nu än någonsin beror just på den finansiella krisen. Den största risken, som jag ser det, med den här finansiella krisen är inte avsaknaden av kapital till lånemarknaden. Den största risken är att den utlöser, att den sätter i gång protektionistiska trender. Det är någonting som vi har sett i historien. Det hände under trettiotalet, vilket ledde till en bokstavlig katastrof för världsekonomin, och det hände även på sjuttiotalet.

Redan nu tycker jag att vi kan se tendenser till att världen tror sig kunna lösa de här grundläggande problemen med mer protektionism trots att protektionism riskerar att sprida och skapa mer kris i världsekonomin. Detta sker framför allt på området för finansiella tjänster, tjänster och tjänstehandeln. På finansiella tjänsteområdet ser vi protektionismen öka i väldigt snabb takt.

Åter till Doharundan så som den ser ut i dag. Den kritik som jag har haft under hela den period vi har förhandlat om Doharundan är nog framför allt att den har kommit att handla om jordbruk, jordbruk och åter jordbruk. Jag tycker att det är en väldigt smal agenda, och jag tycker egentligen att världshandeln förtjänar ett väldigt mycket bredare grepp, inte minst på grund av att jordbruket är en förhållandevis liten del av världshandeln, om man till exempel jämför med industrivaror och tjänster tillsammans. Det tror jag också står för en förhållandevis liten del av tillväxtpotentialen, kanske framför allt här i Europa. Nya marknadstillträden och nytt marknadsöppnande globalt sett av framför allt tjänstehandeln, men även för industrivaror, tror jag är viktigast för att få i gång hjulen och få i gång den globala tillväxten igen.

Därför skulle jag vilja fråga kommissionen: Vad har kommissionen för avsikt och vad har kommissionen för initiativ på gång för att kunna bredda Doharundan ytterligare så att vi lossnar från den här tråkiga situationen där alla sitter och skyller på alla över jorbrukshandel, jordbrukshandel och bara jordbrukshandel, när vi vet att det som behövs för världsekonomin är en väldigt mycket bredare förhandlingsagenda som också inkluderar tjänstehandel och industrihandel. Tack så mycket!

Jag har valt att mest fokusera mig på ACTA, alltså the Anti-Counterfeiting Trade Agreement, det handelsavtal som just nu håller på att förhandlas fram mellan USA, Japan, EU och andra länder. Där är det ju fråga om alltför mycket slutenhet. Vi reagerar alla på rykten om vad som försiggår. Det skapas berättigad oro, alltifrån oro för att man i gränskontroller ska genomsöka datorer till MP3-spelare. Vi har hört rykten om förbud mot regionsfria DVD-spelare. Jag skulle vilja påstå att den här osäkerheten, de här ryktena i sig, skadar kampen mot piratkopiering, kampen mot förfalskningar. Därför tror jag att vi alla här gemensamt kräver just mer öppenhet. Vi behöver tydligare få veta vilket mandat som egentligen ligger till grund för detta, vad det är kommissionen vill uppnå och vad det är man inte kan tänka sig acceptera.

Jag fokuserade själv i mina ändringsförslag till betänkandet, som jag som tur var också fick gehör för, på vad vi inte vill se av i ACTA. Där pekade jag särskilt på att vi inte får ha åtgärder som inskränker på den personliga integriteten, vidare att vi inte går utöver den befintliga lagstiftningen på området och, sist men inte minst, att det inte får hämma innovation och konkurrens.

Det känns ändå tråkigt att på ett så här viktigt område behöva slå fast vad vi inte ska göra när det finns så mycket viktigt som vi måste göra. Men skälet till det är just det hemlighetsmakeri, den osäkerhet som hemlighetsmakeriet skapar. Vi får inte hamna i en situation där kampen mot det här, de verktyg vi tar till vår hjälp är större problem än själva piratkopieringen. Det är vad jag är orolig för. Tack så mycket!

Det finns mycket att kommentera i detta, men om jag skulle kommentera det som jag är mest nöjd med så skulle jag vilja lyfta fram det som vi har gjort med bilarna, att vi tar hänsyn till den miljönytta bilarna gör, men också att vi ger bilföretagen rimlig tid att utveckla nya bilmodeller. Som sagt var, vi får dock inte luras att tro att det här är slutsteget på processen. Det här är bara upptakten till det viktiga arbete som behöver ske i Köpenhamn. Där tror jag nu att vi har en bra bas lagd. Tack så mycket!

Jag skulle vilja börja med att tacka revisionsrätten för en bra och ovanligt lättbegriplig rapport, den blir nog ett bra underlag för vårt fortsatta arbete i budgetkontrollutskottet.

Jag tänkte upprätthålla mig mest vid EU:s oberoende myndigheter eftersom jag är föredragande just för dem. Det är ju några institutioner som växer i antal, i ansvar och hur mycket pengar de har att röra sig med. Därför skulle jag vilja påstå att granskningen av desamma också blir allt viktigare.

Under mina år här i Europaparlamentet har vi varje år anmärkt på de oberoende myndigheternas problem med planering, budgetimplementering, offentlig upphandling, rapportering osv. och tyvärr ser det ut som att vi får anledning att göra samma sak även i år. Likaså problemet med att man äskar mer och mer pengar trots att man haft problem med att spendera dem under tidigare år. Jag tycker att detta väcker ett antal allvarliga frågor eftersom det verkar vara återkommande problem. Det väcker åtminstone hos mig frågor om ansvar och styrning. Därför tycker jag det är särskilt tråkigt att rådet inte är här och deltar i den debatten, för jag tror att vi har ett gemensamt ansvar för att se till att styra och kontrollera dessa decentraliserade myndigheter.

Förutom dessa generella anmärkningar som i stort sett berör, inte alla men väldigt många av de decentraliserade myndigheterna, så är det fyra myndigheter som jag tror att vi får anledning att titta närmare på just i år. Den första är Europeiska polisakademin, CEPOL, som även i år får anmärkningar för offentlig upphandling, återkommande problem som inte har åtgärdats. Dessutom än mer anmärkningsvärt är att revisionsrätten påpekar att pengar använts för att betala privata utgifter. Likaså Galileo, där revisionsrätten än så länge inte kunnat lämna ett uttalande kring huruvida man vill ge ren revisionsförklaring eller inte just för att det råder så stora oklarheter kring relationerna mellan Galileo och Europeiska rymdmyndigheten och andra inblandade aktörer. Var börjar och slutar Galileo? Sist men inte minst gäller det också Frontex och Europeiska järnvägsmyndigheten, som båda är tydliga exempel på att man överskattar sina kostnader och äskar för mycket pengar och trots det begär mer pengar varje år. Detta är saker som jag har för avsikt att titta närmare på under ansvarsfrihetsprocessen. Jag hoppas på ett gott fortsatt samarbete med såväl revisionsrätten som kommissionen och jag är ledsen att rådet inte är här och bidrar till den diskussionen.

Här är den officiella utskriften av frågor från Christofer och svar i samband hearingen av baronessan .

Christofer Fjellner (PPE-DE).

– Baroness, Europe’s strength lies, in my view, with Europe’s ‘soft’ powers, of which I think trade policy and the access to our markets are maybe the most important. We have used that access to our markets and that soft power of trade policy to help friends in ACP countries and neighbouring nations for a long time. Right now one of our friends – Georgia – is under great pressure. I wonder how you think you can use trade policy to support Georgia at this time. Are you willing maybe to consider the autonomous suspension of tariffs to Georgia, a tool that we have previously used with regard to Moldova and the Western Balkans? Do you think that could be one step?

A second question: you talked earlier about trade defence instruments. The use of those instruments and the regulations that govern them have been sparking a lot of debate in this committee and, I think, in the trade community in Europe in general. One thing, I believe, is obvious, and that is that, even though we disagree on how those instruments might look, we agree on the fact that we are not really happy with how they are working – we may view them from different perspectives, but I have not sensed that there is happiness with how they function now. Your predecessor proposed a review of the trade defence instruments and the rules governing them, but that was postponed, I do not know whether indefinitely or not. Do you envisage to reopen this question and to propose a review of the trade defence instruments? <BRK>

1-056

EN

1-057

EN

1-058

EN

Jag tänker t.ex. på Vietnam. Vietnam är väldigt beroende av en produktgrupp, nämligen skor. Som ni säkert vet så finns det i GSP-systemet ett tröskelvärde som säger att man måste vara över 50 procent av värdet på den export man har för att garanteras GSP-status. Just nu hamnar Vietnam precis under 50 procent. Det beror i sin tur – det ska vi vara medvetna om – på just oss, på Europa och på att vi har straffat Vietnam med tullar på just skoexport. De är oavsett detta fortfarande väldigt beroende av just sin skoexport, inte minst fattiga kvinnor i Vietnam.

Därför undrar jag: Varför kan de inte ha kvar sin preferens? Det är ju bara 3,5 procent. Det är inte så att de förlorar, att de får helt tullfritt tillträde, utan de får lite lägre tullar. I framtiden vill vi ju dessutom ha ett frihandelsavtal med Vietnam. Därför undrar jag: Varför slänga ut dem nu när vi runt hörnet vill ta in dem och ta in den här exporten genom ett frihandelsavtal?

Därför hoppas jag att ni tittar på detta under nästa förordningsperiod, så att inte något land hamnar i den här situationen, i det här limbot som jag tycker vi placerar Vietnam i inom GSP-systemet.