Christofer Fjellner

Därför röstar jag nej till upphovsrättsdirektivet

I dag röstar Europaparlamentet om direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden. Det är förmodligen den mest kontroversiella internet-frågan på EU-nivå under denna mandatperiod. Det är en fråga som kräver svåra och genuina avvägningar. Internet behöver regleras för att bland annat skydda den personliga integriteten, men också för att att skydda varumärken och upphovsrätt. Samtidigt får inte yttrandefriheten, näringsfriheten eller andra friheter på nätet inskränkas mer än vad som är direkt nödvändigt. Det är mot den här bakgrunden och efter noga avvägningar mellan legitima intressen som jag har landat i att att rösta nej till det förslaget om upphovsrätt. Jag gör det inte för att målen det försöker uppnå är dåliga – tvärtom, men för att riskerna för företag och internetanvändare är alltför stora.

I grunden är intellektuell äganderätt något bra. Upphovsrätt, liksom patent och varumärken är förutsättningar för en kunskapsintensiv ekonomi . Journalister, fotografer, skribenter, artister och låtskrivare ska vara säkra på att deras verk skyddas och att de därtill får skäligt betalt för det värde de skapar. Det är rimligt att EU beslutar i de här frågorna. Ska vi ha en fungerande inre marknad i en sektor där Sverige är starkt och ligger i framkant kan vi inte ha 28 olika regelverk där företag drabbas av handelshinder på internet som borde vara globalt.

Dagens upphovsrätt måste anpassas till den digitala verkligheten. Faktum är i dag att vissa företag åker snålskjuts på kulturskapare. Det är exempelvis inte rimligt att Spotify betalar flera gånger mer för licensen till en låt än vad YouTube gör för samma låt. Här ska det sägas att det förslag vi i dag tar ställning till innehåller en hel del bra delar. Det skulle bli tydligt att plattformar ska teckna avtal för det innehåll som laddas upp. Men på vissa ställen förekommer tyvärr detaljregleringar om hur avtal ska tecknas och ibland också oklara bestämmelser om när avtal ska vara ogiltiga.  Det skapar osäkerhet i en marknadsekonomi.

Ändå är det två risker vi främst ser allvarligt på. Det första – artikel 11 har kommit att kallas länkskatt. Det är en felaktig benämning eftersom det inte rör sig om en skatt. Egentligen ger den tidningar ensamrätt till sina digitala publikationer och kan därmed kräva betalt för textutdrag, bilder och rubriker. Tyvärr har liknande försök i Tyskland och Spanien lett till minskad tillströmning till nyhetssajter, och därmed fungerat kontraproduktivt.

Den andra delen är artikel 13 som reglerar plattformars skadeståndsskyldighet för upphovsskyddat material som laddas upp om de inte vidtagit vissa åtgärder. Problemet är att företag kan tvingas skapa så kallade uppladdningsfilter. Det riskerar att lägga en blöt filt över  mindre, innovativa företag som knappast har råd att investera i sådan teknik. Ett annat problem är att sådana verktyg ofta filtrerar bort annat än det som är skyddas av upphovsrätten.

Det är inte första gången välmenande internetregler på EU-nivå riskerar att få oönskade konsekvenser. EU:s dataskyddsförordning, GDPR, som trädde i kraft för snart ett år sedan ledde till onödig byråkrati i allt ifrån kommuner till företag. Dessutom valde flera företag att strunta i den europeiska marknaden av risk för att dömas till dryga om de bröt mot lagstiftningen. Under flera månader gick inte stora amerikanska tidningar som Chicago Tribune och Los Angeles Times att nå från EU eftersom mediehusen inte visste hur de skulle följa reglerna. Om vi på EU-nivå detaljreglerar internet utan att ta hänsyn till resten av världen riskerar vi på sikt att isolera oss och skapa ett euronet istället.

Europa behöver en modern och stark upphovsrätt  som skapar tydliga regler för våra kulturskapare och frihet för företagare och näringsidkare. Tyvärr innebär det här förslaget en missad möjlighet. Men det innebär inte heller slutet på internet,vissa har påstått. En kollega till oss, centerpartisten Fredrick Federley, jämförde det till och med med den kinesiska regimens censur på nätet. Det kunde inte vara längre från sanningen. Sådant bidrar i längden till att misstänkliggöra beslutsprocessen i EU.

Fastän förslaget har bra effekter för upphovsmän är riskerna för innovation, företagsamhet och internetanvändare för stora. Det är därför vi säger nej.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *