Christofer Fjellner

Det knorras om grisknorrar

Trots att EU globalt sett ligger i framkant när det kommer till djurskydd är svanskupering – att klippa av en bit av svansen – på grisar fortfarande vanligt förekommande i många av EU:s medlemsstater. Rutinmässig svanskupering är förbjuden i EU sedan länge, det är endast tillåtet om det är bevisat att djuren biter varandra. Men de allra flesta länder fortsätter ändå att använda sig av svanskupering. Sverige och Finland är ensamma om att ha förbjudit det helt. Frågan handlar om djurhållningen i EU, men belyser också problematiken med och konsekvenserna av att Sverige ofta har striktare lagstiftningen än övriga EU.

Svansen är en bra indikator på djurens välmående eftersom grisarna bitar på varandras svansar när de bli stressade. Således kan grisuppfödarna i Sverige och Finland på ett enkelt sätt bedöma och reagera på grisarnas stress, något som inte är lika lätt om svansarna redan är avklippta. Svanskupering leder också till fler infektioner och bör förbjudas helt och hållet i EU. Jag har därför tillsammans med många av mina kollegor i Europaparlamentet skrivit ett öppet brev till kommissionen om att se över lagstiftningen på området.

Men förutom att vara en fråga som handlar om djurhållning är detta också en i raden av frågor där Sverige har valt att införa en striktare lagstiftning än vad de flesta andra länderna i EU har. Det kan i somliga fall vara befogat, men det är också behäftat med problem som vi faktiskt måste diskutera mer. För allt för ofta är nyttan att gå före marginell, samtidigt som extra pålagor på jordbruket gör det svårare för våra svenska producenter att konkurrera. Ibland är de tuffare svenska reglerna rent av kontraproduktiva. Reglerna för djurhållning är ett exempel på detta.

Sverige har ett världens mest ambitiösa regelverk för djurhållning och förbudet mot kuperingen av svansen är en den del i detta. Det ambitiösa regelverket är något vi bör vara stolt över, men vi ska samtidigt vara medvetna om konsekvenserna reglerna får för böndernas konkurrenskraft. Det svenska grisarna har det osedvanligt bra, men konsumenterna gynnar inte grisböndernas goda djurhållning genom att köpa mer svenskt griskött. Trenden är tvärtom den motsatta. I butiken väljer de allra flesta kött efter prislapp och inte ursprungsland och antalet grisbönder fortsätter att minska i Sverige. De senaste tio åren har antalet halverats.

I sin iver att skydda grisarna har svenska politiker gjort dem en björntjänst. Bland annat på grund av de stränga djurskyddsreglerna har Sveriges grisbönder förlorat sin konkurrenskraft gentemot sina europeiska grannar. Det är inte bra för svenska jobb och svensk tillväxt. Men det är inte heller bra för grisarna. Har vi inga svenska grisbönder finns det inga svenska grisar och då spelar det ingen roll hur ambitiösa djurhållningsregler vi har. I stället föds all fler grisar upp i länder med betydligt sämre djurhållning än vad vi har i Sverige. I dag importerar vi allt mer griskött från länder som bara uppfyller EU:s minimikrav för djurhållning.

Det är hög tid att vi tänker om i Sverige. Vi ska fortsätta ha god djurhållning, men om reglerna är så stränga att grisar slutar födas upp i Sverige motverkar lagstiftningen sitt syfte. Vi bör arbeta för att sprida god djurhållning till resten av EU, men vi kan inte fortsätta att ha en lagstiftning som gör att svenska grisbönder går under. Det tjänar ingen på, allra minst grisarna. Vi behöver i stället skapa förutsättningar för en grisuppfödning som tillåter såväl konkurrenskraft som god djurhållning.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *