Christofer Fjellner

Dumreglering men inte slutet för internet

Vissa politiker i EU har på sistone känt ett stort behov reglera internet. Det sker nästan alltid med ett gott syfte. Ibland är det för att skydda personuppgifter och integriteten på nätet, som med GDPR. Ibland är det för att förhindra hot och extremism. Men nästan oavsett vilka intentionerna är får det negativa konsekvenser. Så också i går när Europaparlamentet röstade om nya regler för den digitala upphovsrätten. Om Europaparlamentets position kvarstår efter förhandlingar med medlemsstaterna innebär det en dumreglering av nätet, som försämrar för internetanvändare och lägger en våt filt över innovation och konkurrenskraft för startupföretag och småföretag. Med andra ord är dagens beslut en stor besvikelse. Att Socialdemokraterna och Fi stödde förslaget säger en hel del om deras syn på ett fritt internet och innovation.

Upphovsrätt är viktigt. Journalister, filmmakare, skribenter, artister och låtskrivare ska vara säkra på att deras verk är ordentligt skyddade och att de därtill får skäligt betalt för det värde de skapar. På nätet är det dessutom allt för många som åker snålskjuts eller rent av stjäl frukterna av andras skapande.

Dessutom finns det goda skäl för att EU ska hantera frågor om upphovsrätt, särskilt den digitala upphovsrätten. Ett till naturen gränslöst internet ska inte präglas av nationsgränser och handelshinder och om EU förmår riva också de digitala gränserna är mycket vunnet. I grunden var det därför bra att EU-kommissionen lade fram ett förslag om att anpassa upphovsrätten på internet.

Men det får inte ske till vilket pris som helst, utan fullt legitima intressen måste balanseras på ett rimligt sätt. Det har hela tiden varit min utgångspunkt som lagstiftare. Det förslag vi nu hade att ta ställning till lämnade dock mycket i övrigt att önska.

Låt mig gå igenom de som jag själv reagerat allra mest på.

Länkskatt
Artikel 11 i förslaget till nytt direktiv har att kommit att kallas länkskatt. Det är egentligen väldigt missvisande begrepp då det på intet sätt handlar om en skatt. Men icke desto mindre är det dumt. Lite förenklat begränsar artikel 11 citaträtten och flyttar den ideella upphovsrätten från till exempel en journalist till tidningen, som mycket mer effektivt kan driva ersättningsanspråk. Målet är att få sökmotorer som Google att tvingas betala tidningar för de korta sammanfattningar av artiklar som dyker upp i sökresultat. Syftet är ädelt, att garantera finansieringen även i framtiden av en fri och oberoende media. Men det är likväl fel väg att gå. Jag är rädd att det skadar nätets grundläggande infrastruktur och det fria informationsflödet. Exakt hur det kommer att förändra nätet tror jag dock är oklart. De flesta av oss, inklusive tidningar, vill trots allt att andra ska länka till egna artiklar för att få spridning och nå ut – och skulle inte drömma att ta betalt för det. (Det är viktigt att vara tydlig med att redan idag kan tidningar och journalister frivilligt avtala fram sådana arrangemang).

Uppladdningsfilter
De så kallade uppladdningsfilteret, artikel 13, kräver att plattformar där man kan dela material på nätet som Facebook och Vimeo är tvungna att i förväg granska om material som laddas upp av användare är upphovsrättsskyddat. Att man inte ska få sprida material som är ägs av andra är ju självklart. Men att kräva filtrering av uppladdningar är dock en trubbig och ganska extrem åtgärd. (Det är värt att påpeka att stora plattformar som Youtube har redan mekanismer som dessa för att granska material som laddas upp.)

Vi försökte nå en kompromiss och skrev under ett förslag som hade tvingat företag som Google att betala licensavgifter för material som finns på till exempel Youtube och göra det lättare för tidningar att kontrollera vilket innehåll som sökmotorer kan snappa upp i sökningar innan en hemsida besöks. Men tyvärr fick vi inte gehör för det.

Memes
I Sverige har vi ett tydligt undantag i upphovsrätten för satir och parodi, men i dagens förslag gick tyvärr inte ett uttryckligt undantag för detta igenom. Risken är att så kallade memes baserade på andras bilder inte förblir tillåtna och att olika filter stoppar sådana på plattformar.

Panoramafrihet
Ett annat viktigt undantag som heller inte gick igenom är rätten till panoramafrihet. I korthet innebär det att en målning eller en byggnad som exempelvis kommer med i bakgrunden av ett fotografi eller som förekommer i bakgrunden av en video inte ska inskränka på upphovsrätten. Tyvärr riskerar alltså bilder på offentlig konst censureras bort på nätet.

En pikant detalj i omröstningen var att Socialdemokraterna inte bara röstade för den slutgiltiga lagtexten. De röstade mot att undanta satir och mems från upphovsrätten samt mot ett undantag för att garantera panoramafrihet. När jag ifrågasatte detta på twitter backade de dock och erkände att de inte haft koll och röstat så av misstag. Pinsamt.

Beslutet är inget annat en besvikelse. Att såväl Socialdemokraterna som Fi röstade för förslaget är inget annat än ett underbetyg. Men ännu är sista ordet är inte sagt eftersom Europaparlamentets position ska förhandlas med medlemsstaternas och sedan slutligen godkännas av Europaparlamentet. Den nuvarande rödgröna regeringen har inte gjort mycket för att förbättra rådets position, men med en ny regering kan Sverige förhoppningsvis uppbåda mer engagemang och driva en tydligare linje i ministerrådet för att sätta stopp på de värsta dumheterna.

Men oavsett detta. Detta här innebär inte slutet på internet som vi känner det. Att jämföra förslaget med The Great Firewall of China som en svensk kollega har gjort är en absurd överdrift och förringar förtrycket som det kinesiska folket lever under varje dag. Men det är precis som GDPR onödigt, byråkratiskt och dåligt för innovationer, startups och användarvänligheten på nätet – det sticker jag inte under stol med. Balansen mellan dessa intressen och upphovsrättsinnehavarna slog över för mycket till de senares fördel. Det är därför vi valde att rösta emot ett förslag.