Christofer Fjellner

EN KAMP FÖR SKOGEN ÄR VUNNEN

Idag röstade Europaparlamentet om reglerna för hur EU:s medlemsländer ska bokföra utsläpp och upptag av koldioxid av skogsbruk, eller på Brysselbyråkratiska: LULUCF. Reglerna som antogs kommer att få konsekvenser för skogsbruket i tiotals år framöver. Därför är jag glad att parlamentet gick på min och EPP:s linje och inte målade upp skogsbruket som klimatbov. Dessutom har vi tydligt markerat att skogspolitiken är nationell kompetens och inget som EU ska lägga sig i.

Men det har varit en kamp från början till slut. Förra veckan skrev jag om hur vänstern och Sydeuropeerna försökt begränsa skogsbruket och därmed också skogens roll för att minska vårt fossila beroende och tillhörande utsläpp. Med näbbar och klor har de försökt begränsa skogsbruket till historiska avverkningsnivåer. På andra sidan har min grupp EPP, liberalernas grupp och den konservativa grupp som brittiska Tories tillhör stått. Tillsammans fick vi till sist gehör för vårt krav om att flytta fram referensperioden, ta bort intensitetskravet och ge medlemsländerna möjlighet att avverka mer skog om de vill.

Sverige är ett bra exempel på att det finns utrymme att öka avverkningarna i Europa utan att det leder till avskogning. Under de senaste hundra åren har vi fördubblat vårt virkesförråd samtidigt som avverkningarna också fördubblats. Vi avverkar ungefär 85 miljoner kubikmeter varje år, men den årliga tillväxten är 120 miljoner kubikmeter. Det finns alltså utrymme för att använda mer skog utan att det skadar klimatet. Den svenska skogen kompenserar redan för 83 procent av Sveriges utsläpp och genom att ersätta fossila material med träprodukter kan vi få ner utsläppen ytterligare. Vi ska därför inte begränsa skogsbruket till tidigare intensitet.

Och det var just den linjen som vi idag fick stöd för i Europaparlamentet. Det innebär att medlemsländer tillåts öka sin skogsavverkning i linje med hållbar skogsvård och nationell skogspolitik. Det enda kravet är att den brukade skogen fortsätter att vara en kolsänka. Den den skogliga referensnivån ska baseras på bästa tillgängliga data dokumenterad mellan 2000 och 2012. Det är inte helt i linje med vad jag hoppades på. Men kommissionen får bevilja undantag från basperioden 2000-2012 om ett medlemsland kan motivera varför ett sådant är nödvändigt. Det var en kompromiss som var nödvändig för att få med både liberalerna och de konservativa bakom vårt förslag.

Dessutom fick vi gehör för en annan viktig punkt – att skogen är nationell kompetens. Vi fick Europaparlamentet att ställa sig bakom ett förslag som innebär att att EU-kommissionen själv inte ska kunna räkna om och besluta om de skoglig referensnivåerna i medlemsländerna.

Nu väntar förhandlingar med medlemsstaterna i ministerrådet. Där har den svenska regeringen varit alldeles för senfärdig och kom inte upp på banan förrän vi tillsammans med Alliansen tvingade dem att ta en mer skogsvänlig linje. Rådets position ser därför ut att bli betydligt sämre än parlamentets. Det är sällan jag tycker att Europaparlamentet är rimligare än rådet, men tack vare hårt arbete är det tveklöst så här. Jag förutsätter att regeringen inspirerade av oss i Europaparlamentet nu kommer ta fighten med de andra länderna i rådet. Men ärligt talat är jag lite orolig för att man inte kommer att göra sin hemläxa.

I Europaparlamentet fortsätter striden om skogen nu i förhandlingarna om förnybartdirektivet. Också där finns det många som försöker måla upp biomassan från skogen som en klimatbov. Tack vare dagens seger har vi dock ett bra utgångsläge inför de förhandlingarna.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *