Christofer Fjellner

Ett bidrag i kampen mot antibiotikaresistens

Bakterier-940x360

Ett av de största hoten vi möter idag är antibiotikaresistens. Om inget förändras så kommer vi inom ett par decennier stå utan förmåga att möta vanliga infektioner. Något så enkelt som lunginflammation riskerar att leda till döden och cancer- och förlossningsvården kommer bli av med några av sina viktigaste verktyg. Utan förändring är det en dyster framtid vi möter där mödrar och barn riskerar att dö på grund av vad som idag anses vara standardbehandling inte längre kommer vara effektiv.

Samtidigt lägger allt fler läkemedelsbolag ner sin antibiotikaforskning och antalet nya antibiotikaläkemedel som kommer ut på marknaden är försvinnande få. De “nya” läkemedel som produceras är i praktiken variationer på antibiotika som redan finns och har alltså samma problem som tidigare läkemedel har. Det är helt enkelt för svårt att få lönsamhet i denna forskning då riskerna är mycket stora och vinsterna är små. Den som utvecklar ett nytt preparat kan dessutom räkna med att man från politiskt håll kraftigt kommer begränsa användandet just på grund av risken att förvärra problemet.

Samtidigt finns det paradoxalt nog effektiva preparat som inte används. Dessa så kallade “glömda mediciner” finns inte tillgängliga i alla länder vilket leder till att andra preparat används. Detta trots att de “bortglömda” antibiotikapreparaten dels kan vara bättre lämpade för en viss behandling men också för att en bättre spridning av användandet i sig minskar risken för att resistens ska utvecklas.

Igår röstade miljöutskottet i Europaparlamentet om en initiativrapport om antibiotikaresistens och mina ändringsförslag har fått stöd av utskottet. Jag föreslår bland annat att “Junckerplanens” investeringsfonder ska användas för att stimulera forskning kopplat till antibiotikaresistens och ny antibiotika. Ett klart mycket bättre användningsområde än att pumpa in pengar i olönsamma franska fabriker. Jag har också i mina förslag uppmanat kommissionen att undersöka hur man på bästa sätt kan behålla effektiva preparat på marknaden för att på så sätt minska risken för felaktig använding av antibiotika.

Antibiotikaresistens är ett hot som ingen medlemsstat kan möta själv. Det är per definition gränsöverskridande och därför är det bra att vi inom EU arbetar för att hitta nya vägar framåt. Därför känns det bra att jag har fått gehör för några av mina bidrag i kampen mot antibiotikaresistens!

1 kommentar

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *