Christofer Fjellner

Föstklassiskt mygel om förlängd upphovsrätt

Känns som att vi har lite av en ketchupeffekt här i Europaparlamentet just
nu. Nästa vecka kommer allt på samma gång. Telekompaketet ska röstas om i
utskottet. Även en europeisk vårdgaranti och handel med träprodukter,
ärenden som jag arbetat massor med, avgörs nästa vecka i plenumomröstningar.

Som om det inte var nog blev det igår klart att vi även kommer rösta om
förlängningen av upphovsrätten nästa vecka (Crowley). Förslaget är att vi ska förlänga
de så kallade inspelningsrättigheterna från 50 till 95 år. Det är ett urdumt
förslag! Det enda skälet är att ett litet antal kända artister vars tidiga
inspelningar fortfarande säljer, nu börjar närma sig femtioårsgränsen, typ
Beatles och Elvis. Och skivbolagen, som äger rättigheterna, har med detta
förslag lyckat förhandla till sig en möjlighet att kräma ur ytterligare 45
års intäkter. Förslaget är också kasst eftersom det riskerar att rycka bort det
kulturarv som nu är fritt tillgängligt bort från allmänheten. Och varför ska
man just ge musikindustrin så extremt långt immaterialrättsligt skydd. Den
som finner ett botemedel mot cancer kommer att få sin idé skyddad med patent
upp till 20 år. Men för musik vill de att skyddet ska vara 95 år!
Immaterialrättsligt skydd är till för att främja innovation. Men, i
ärlighetens namn, vilket 25-årig musiker kommer vägra att spela in platta
för att han ”bara” är garanterad intäkter för plattan till han fyller 75,
och inte till han fyller 120? Nej, det är ett urdumt förslag. Inte minst i
en tid när hela upphovsrätten är så omdebatterad som just nu!

Att det först igår blev klart att vi ska rösta om frågan i plenum nästa
vecka är inte en tillfällighet. Det var en torsdag, den dag då alla
ledamöter lämnar Bryssel, loggar ut från det vanliga och kanske kan missa
informationen om vad som ska röstas. Och än jävligare är deadlinen för
ändringsförslag. Den är satt till tisdag den 21:a klockan 17:00. För att
överhuvudtaget kunna föreslå ändringar till förslaget måste man med andra
ord före tisdag samla signaturer från 40 andra europaparlamentariker.
Normalt hade det varit svårt men just denna vecka är det grymt svårt. För
just denna session börjar på tisdag. Det innebär att ledamöterna anländer
till Strasbourg strax innan deadlinen. För att sätta stopp för galenskapen
måste jag under helgen samla signaturer från 40 europaparlamentariker, som
just nu befinner sig i olika europeiska länder. Det är vad jag kallar
parlamentariskt fulspel av den högre skolan.

Men än är det inte kört! Mitt huvudalternativ är att tillsammans med
ledamöter från liberala gruppen lägga ett ändringsförslag som innebär ett
förkastande av hela förslaget. Det blir svårt att finna tillräckligt brett
stöd för den linjen i parlamentet, men det kan gå. Vi behöver dock en
fallback position. Just nu lutar vi åt att föreslå att
inspelningsrättigheterna inte ska vara längre än livslängden på artisten som
gjort inspelningen. Det kan i värsta fall vara ett möjligt
kompromissförslag. Nu är det hårt jobb som gäller.  Och håll tummarna för att
vi lyckas!

6 kommentarer

  1. Mattias Sigurdsson

    18 april, 2009 - 16:18

    Tummar hålls!
    Jag pratar och skriver på spanska. Finns det någon spanjor som det kan vara särskilt god idé att ta kontakt med?
    Mattias

  2. ST

    19 april, 2009 - 02:15

    Låter som om det vore bra om EU också gör som USA och Kanada och godkänner den ”långa pennan” för att underlätta signering.

    http://www.longpen.com/governmentsolutions.html

    Det skulle väl kanske bli lite svårare att mygla med tiden då. 🙂

  3. Peter Fristedt

    20 april, 2009 - 19:21

    Min åsikt är att upphovsrätten – liksom patent – är för lång som den är redan idag och som alltid undrar jag vad det är som egentligen ligger bakom alla dessa dumma förslag. För inte kan det väl handla om att krama artister?

    Håller med dig att som det är upplagt är ett ”parlamentariskt fulspel av den högre skolan”.

    Bra Christofer. Fortsätt att vara klarsynt!

    @ST: Något som liknar Long Pen vore på sin plats. Kan jag deklarera över nätet borde en MEP kunna lägga sitt namn till ett ändringsförslag på distans.

  4. Daniel Falk

    22 april, 2009 - 01:43

    50 år är galet långt.
    95 år är absurt.
    10 år är också långt, men betydligt mer rimligt.

    Speciellt som upphovsrättsinnehavarna kan fortsätta tjäna pengar på ett verk även efter att upphovsrätten gått ut. Artisten kan fortsätta ge konserter och skivbolaget kan fortsätta sälja skivor, om någon nu köper skivor längre efter fadäserna med IPRED och Pirate Bay. Skillnaden är bara att alla andra också har rätt att göra vad de vill med inspelningarna. Även sälja dem, om de lyckas erbjuda något mervärde.

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *