Christofer Fjellner

Högteknologiska företag får inte hindras av orimlig exportkontroll!

Exportkontroll finns både på krigsmateriel och och produkter med dubbla användningsområden, dvs varor och produkter som kan användas till både militära och civila ändamål. Våra kontroller finns egentligen till för samma ändamål: vi ska inte exportera något som hotar vår egen säkerhet. Det gäller både krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden, eller PDA som de ofta kallas. Europaparlamentet jobbar nu med nya  regler för exportkontroll av PDA. Men exportkontrollen måste vara förutsägbar och enkel att hantera för våra företag. Den får inte sätta käppar i hjulet för export av svensk spjutspetsteknologi. Europeisk och svensk konkurrenskraft är beroende högteknologiska företag får liknande möjligheter att sälja sina produkter som konkurrenter i andra länder.

 

Historiskt har kontrollen av PDA främst syftat till att hindra spridningen av massförstörelsevapen och möjligheten att använda dessa. Därför har EU.s medlemsstater tillsammans med andra västländer men också Japan och Ryssland sedan länge ingått multilaterala avtal för att bestämma vilka produkter som ska kontrolleras som Wassenaar agreement, Nuclear Suppliers Group, The Australia Group, och The Missile Technology Control Regime. Sanningen är att exportkontroll av PDA fungerar bäst när den är just multilateral. Bara på så sätt kan vi hindra att farlig utrustning sprids till länder som riskerar att missbruka tekniken. Nu har EU-kommissionen föreslagit att EU ska gå före och på egen hand kontrollera exporten av framför allt IT-utrustning. Men det kan vara ett slag i luften om ohederliga stater och företag ändå får tag på utrustningen från annat håll lika enkelt som tidigare. Därför har jag jobbat för att EU:s kontroller även fortsättningsvis ska bygga på de multilaterala avtalen.

 

Men visst, ibland kan det absolut finnas skäl att kontrollera produkter som inte finns med i listorna. Idag görs det till exempel om produkten kan användas just för att tillverka eller på annat sätt användas för massförstörelsevapen, eller att möjliggöra att de används. Det kallas för en “catch all”-bestämmelse. Men det skapar otydlighet för företagen, om de inte vet om de behöver ett exporttillstånd eller inte. Trots det föreslog EU-kommissionen att utvidga bestämmelsen med en så vag definition att egentligen vilken produkt som helst skulle kunna kräva tillstånd. Jag kommer här jobba för att “catch-all”-bestämmelsen inte utvidgas, eller att den åtminstone blir så pass tydlig att företagen vet om de måste söka tillstånd eller inte för det de säljer.

 

Dessutom har jag lagt flera förslag för att förenkla för exportföretagen. Exporttillstånden ska gälla i tre år om det inte finns särskilda skäl. Och i de fall som riskerna är mycket låga ska det inte behövas några enskilda tillstånd. Här gjorde EU-kommissionen ett bra jobb och föreslog fler tillstånd att sälja PDA som alltid ska gälla om företagen följer vissa krav. De slipper då söka tillstånd för varje ny produkt de vill sälja. Här kommer jag att jobba för att kraven i vissa fall kan bli ännu mer tydliga och på så sätt undvika mer byråkrati.

 

I slutändan handlar detta om tillväxt och högkvalificerade jobb hemma i Sverige. Vi är ett ledande land inom IT-teknik och det är de företagen som berörs mest av förslaget. Om reglerna inte är förutsägbara riskerar utveckling och produktion att flytta härifrån till länder som inte har lika tuffa krav på sina företag. Men skurkstater och andra mindre nogräknade kommer ändå kunna fortsätta köpa sin utrustning från andra länder, som Kina, som knappt har någon kontroll alls. Då blir vi alla förlorare.

 

Alla mina ändringsförslag kan du hitta här.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *