Christofer Fjellner

Hur mår EU:s handelspolitik?

Idag höll EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker sitt årliga tal om tillståndet i Europeiska unionen. Inspirerat av den amerikanska presidentens tal inför kongressen lade han ut prioriteringarna i kommissionens arbete. EU:s handelspolitik fick stort utrymme och att Juncker tog avstånd från protektionismen. Det är efterlängtat men frågan är bara hur EU:s handelspolitik mår på riktigt – kommer talet om protektionism att mötas av handling och sänkta murar eller om EU åter kommer att glida med i protektionismen som ökar på så många håll i världen.

 

Jämfört med ett år sedan känner jag mig faktiskt mer positiv kring EU:s handelspolitik. Vi har en politisk överenskommelse om ett nytt frihandelsavtal med Japan, på torsdag nästa vecka träder frihandelsavtalet med Kanada ikraft, vi ska snart starta nya frihandelsförhandlingar med Chile, Australien och Nya Zeeland och det som tidigare verkat närmast omöjligt – ett avtal med det stora sydamerikanska handelsblocket Mercosur verkar nu inte helt omöjligt.

 

Men det är inte bara, eller ens till störst del Europas förtjänst att det ser ut som det gör. Det är faktiskt Donald Trumps förtjänst. Sedan han tillträdde har fler länder börjat förstå vad protektionismen kostar på riktigt. Han har sagt upp frihandelsavtalet kring Stillahavsregionen, TPP och hotar att sätta upp murarna mot Sydkorea, Mexiko och Kanada, ta till och med att lämna Världshandelsorganisationen WTO. Det är därför Japan kom överens om ett avtal med oss i Europa – det blev bråttom rent politiskt.

 

EU ser onekligen ut som det goda exemplet jämfört med USA under Trump. Men det är ingen rimlig måttstock. Sanningen är att de problem som vår handelspolitik brottades med förra året i mångt och mycket kvarstår.

 

Handeln är världsekonomins blodomlopp men flödet av data och information måste sägas vara dess nervsystem. Dataflöden behövs inte bara för e-handel men för i stort sett alla verksamheter för att kunna garantera att information blir utbytt. Men EU har ännu ingen lösning på hur vi ska garantera fria dataflöden med våra handelspartners. Japan ville ha det i det kommande frihandelsavtalet men Europas oförmåga att ens ge ett bud på området ledde till att det får vänta. Så kan det inte fortsätta – våra frihandelsavtal måste avspegla 2000-talets ekonomi, inte 1900-talets.

 

Europa behöver fler investeringar, inte färre. Därför är det oroande att investeringar kommer att behandlas styvmoderligt av kommissionen framöver. Juncker sade att vi inte längre ska förhandla om investeringsskydd med våra handelspartners. Dessutom kommer kommissionen komma med ett förslag som gör det lättare att granska och stoppa investeringar, särskilt från Kina. Men problemet är ju att vi behöver fler och inte färre investeringar för jobb och tillväxt här hemma. Då har vi inte råd att sätta upp nya murar som exempelvis skulle ha hindrat Geelys köp av Volvo personvagnar och ett kommande lagförslag om investeringsgranskning riskerar att göra just detta.

 

Dessutom går vi långsamt in i en handelskonflikt med Kina. Det har gått över nio månader sedan ett undantag löpte ut i WTO som reglerar hur vi beräknar skyddstullar från Kina. Men ännu har vi inte ändrat vår lagstiftning och snart riskerar vi att bli fällda av WTO för att vi inför skyddstullar på ett rättsvidrigt sätt och då får Kina införa egna motåtgärder med egna tullar. Det kommer att kosta än mer i form av förlorade jobb i Europa än vad som kan räddas genom lite högre tullnivåer.

 

I grunden handlar det om jobb och tillväxt hemma i Sverige. Vi är ett av Europas och världens mest handelsberoende länder. Vi måste säga bestämt nej till alla försök för att sätta upp nya murar och handelshinder. Och vi måste göra våra läxor så att vi kan skapa riktigt moderna frihandelsavtal. Att nöja sig med att vara mindre dålig än USA räcker inte.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *