Christofer Fjellner

Kvällens omröstning om reglerna för förnybar energi (RED)

Ikväll röstar Europaparlamentets miljöutskott om reglerna för förnybar energi (RED). Lagstiftningen är viktig för Sverige av flera skäl. Vi har den överlägset högsta ambitionen för förnybara bränslen med vårt mål om att minska trafikutsläppen med upp till 70 procent till 2030. Ska vi nå målet gäller det att reglerna i EU blir rätt. Vi har också många producenter av förnybara bränslen, allt från biogas till spannmålsetanol och bränslen gjorda på skogsråvara. Rimliga regler är avgörande också för att de här gröna framtidsbranscherna ska kunna utvecklas och hjälpa till att minska utsläppen. Och sist men inte minst är det avgörande att vi har regler som stödjer det förnybara och är bra för miljön. Man får inte glömma att alternativet till förnybara bränslen är fossila bränslen som olja och kol. Det bästa får inte bli det godas fiende.

De tre stora konfliktfrågorna inför omröstningen är förnybarhetsmålet, vilka bränslen som ska räknas som förnybara och hållbarhetskriterierna för skoglig biomassa.

Den samlade vänstern är missnöjd över att ha förlorat striden om EU:s klimatmål till 2030. Ni vet de mål vi beslutade om för några år sedan och som säger att EU ska minska utsläppen med 40 procent till 2030 och att minst 27 procent av energin i EU ska vara förnybar. Nu när vi beslutar om reglerna för det förnybara försöker man ta tillfället i akt och höja de mål man misslyckades med att få stöd för för några år sedan. De kräver nu att EU ska ha ett bindande förnybartmål på minst 35 procent som ska fördelas mellan medlemsstaterna. Det kanske inte låter så blodigt för Sverige. Vi har ju redan klarat vårt förnybartmål till 2020 och mer än hälften av vår energi är redan förnybar. Men eftersom målet ska fördelas mellan EU-länderna skulle det innebära att Sverige får ett mål över 60 procent. Någonstans mellan 60-70 procent går gränsen för när Sverige måste börja avveckla kärnkraft för att öka andelen förnybart och det är något som EU definitivt inte ska ha synpunkter på.

Man vill också begränsa vad som ska få räknas som förnybart, så färre biobränslen än idag räknas som förnybara. Lite grovt skulle man kunna säga att de vill att bara bränslen gjorda på avfall eller restprodukter som saknar andra användningsområden ska få klassas som biobränslen och räknas som förnybara. Det här är inget annat än ett sätt att försöka höja förnybartmålet bakvägen. Men det får konsekvenser för alla dem som producerar biobränslen, eftersom det skulle bli betydligt svårare att få avsättning för bränslet om det inte längre klassas som förnybart. För svensk del skulle bland annat vår spannmålsetanol som minskar utsläppen med upp till 90 procent riskera att inte längre klassas som ett förnybart biobränsle, och samma sak gäller våra skogliga biobränslen. Det här får också konsekvenser för våra höga ambitioner på hemmaplan. Hur ska vi klara målet om en fossiloberoende fordonsflotta om stora delar av det biobränsle vi producerar inte får räknas som förnybart? Blir det som miljöutskottet nu kräver kan vi glömma våra höga ambitioner – då blir det ingen fossiloberoende fordonsflotta.

Som en fortsättning på konflikten vi hade under förhandlingarna av bokföringsreglerna för skog, LULUCF, är också vänstern nu intresserad av att dra åt snaran för den skogliga biomassan. EU-kommissionen föreslog ganska så rimliga kriterier för att biomassan från skogen ska anses hållbar och därför få räknas till förnybarhetsmålet. Men vänstern blev inte nöjd utan har nu jobbat hårt för att lobba in planekonomiska skrivningar om att politiker och inte marknaden ska styra råvaruflöden i hållbarhetskriterierna. Bland annat vill man bestämma vilka delar av ett träd som får användas till bioenergi för att det ska anses hållbart. Det hela bygget på en felaktigt uppfattning att någon gör färs av den bästa filén här. Alltså att man använder hela träd till bioenergi och inte till mer ädla produkter. Det finns inget behov av sådana klåfingriga regler som bara begränsar tillgången till biomassa utan rim och reson. I vissa hänseenden har dock vänstern fått backa. För även om min grupp inte skrivit upp på kompromissförslagen så har jag tillsammans med kollegor från Finland och Österrike drivit tillbaka vänstern på vissa plan även där. Vänstern har fått backa om sådant som uttryckliga skrivningar om kaskadanvändning och krav om avverkningstillstånd. Det är bra, men det räcker inte.

Ni som är flitiga läsare av bloggen känner säkert igen den här frågan. Det är bara några år sedan vi förhandlade den här lagstiftningen senast. Den gången var det min liberala finländska kollega Nils Torvalds och jag som lyckades säkerställa rimliga regler för det förnybara. Den här gången har det varit betydligt svårare och det mesta talar för att vi kommer att förlora i miljöutskottet ikväll. Jag har lyckats övertyga min egen partigrupp om att vi inte ska börja peta i förnybartmålet och att det är fel väg att gå att göra definitionen av biobränslen snävare. Det enda det riskerar att leda till är att förnybara bränslen ersätts av fossila som bensin och diesel. Men tyvärr har vi bara fått med oss Tories konservativa grupp. Liberalerna stödjer oss visserligen när det kommer till de skogliga biobränslena, men köper många av vänsterns krav. Och socialdemokraterna följer helt Miljöpartiets gröna grupp.

Jag har goda förhoppningar om att vi kommer kunna ändra på det här när hela Europaparlamentet röstar om förslaget i början på nästa år. Miljöutskottet är sällan representativt för hur ledamöter i andra utskott tänker och mycket talar för att vi kan vinna över fler från mittengrupperna. För om det blir som en majoritet i miljöutskottet nu vill skulle det vara förödande för Sverige, Europa och inte minst miljön. Bioenergin står för ungefär hälften av all förnybar energi i Sverige och beräkningar som skogsindustrierna gjort visar att Sveriges andel förnybart skulle sjunka från 54 procent ner mot 30 procent om det blir som miljöutskottet nu föreslår. Man behöver inte vara särskilt insatt i frågan för att förstå att en så extrem position är helt orimlig.

Jag förutsätter därför att alla mina svenska kollegor nu hjälper till och gör sin del av jobbet och försöker övertyga sina kollegor om att vi behöver en mer balanserad förnybartpolitik i Europa. Allt annat skulle vara ett svek mot både deras väljare och mot miljön.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *