Christofer Fjellner

Nu säkrar vi självbestämmandet om skogen

I skrivande stund behandlar vi den kanske viktigaste lagstiftningen för svenskt skogsbruk den här mandatperioden i Bryssel, bokföringsreglerna för skogsbruk i klimatpolitiken (LULUCF). Men den svenska regeringen tycks inte ha tagit ställning till förslaget och låter andra länder som inte ens har någon egen skog bestämma i frågan. Det riskerar att leda till att EU inför avverkningstak och att Sverige förlorar självbestämmande över skogspolitiken. Det är inte bara ett direkt hot mot svenska skogsägare och svensk industri, det är också dålig miljöpolitik.

Sverige är ett av EU:s mest skogrika länder och hälften av EU:s skog finns i Sverige och Finland. Det borde vara en självklarhet att Sverige tar ledartröjan när vi diskuterar skogspolitik i Bryssel. Självbestämmanderätten om skogspolitiken är en fråga där vi under lång tid varit överens i Sverige, oavsett färg på regering. Skogen är en viktig resurs i det svenska klimatarbetet. Varje år tar skogen upp 50 miljoner ton koldioxid och kompenserar därmed för 83 procent av de svenska utsläppen. Den brukade skogen är en tillgång både för svensk ekonomi och våra högt ställda ambitioner på miljöområdet. Vi har helt enkelt inte råd att inte agera på den här punkten.

Därför har jag lagt fram ändringsförslag som lyfter fram skogens klimatnytta, och värnar det aktiva skogsbruket. Skogen är  central för att minska utsläppen och nå våra högt ställda miljöambitioner. Skog växer inte på en dag och därför behöver också den här delen av EU:s klimatpolicy bygga på ett långsiktigt perspektiv.

Systemet för bokföringsreglerna måste också bygga på transparens och ett säkerställande att reglerna efterföljs. Det betyder dock inte att EU-kommissionen klåfingrigt ska få styra och ställa över den svenska skogspolitiken. Kommissionen och en expertgrupp bestående av representanter från medlemsländerna ska snarare kunna assistera de medlemsländer som inte har samma kunskap om skogsbruk som vi har i Sverige och som behöver hjälp med vissa tekniska delar av bokföringsreglerna och inget annat. Kommission ska inte ha mandat att räkna om den skogliga referensnivån och säga hur mycket medlemsstaterna ska få avverka utan att klassas som miljöbovar.Det ska ingen annan heller förutom det egna medlemslandet.

Referensnivån är en politiskt bestämd nivå som säger hur mycket länderna får avverka och om uttaget passerar denna nivå kommer det att räknas som nettoutsläpp, trots att vi ligger långt under den verkliga tillväxten i skogen och alltså har ett positivt upptag av koldioxid i skog och mark. Sverige avverkar idag bara 80 procent av tillväxten och har därmed stora marginaler att öka uttaget utan ökade utsläpp. Det är rimligt att vi kan göra. För det aktiva skogsbruket bidrar till att vi kan ersätta fossila material med förnybara alternativ och därmed hålla oljan kvar i marken. Om den möjligheten skulle försvinna skulle de svenska utsläppen fördubblas visar beräkningar från SLU. Därmed är den nya lagstiftningen ett hot inte bara mot svensk skogsnäring utan också mot vårt klimatarbete. Därför ska processen för att definiera den skogliga referensnivån följa nationell skogslagstiftning och krav på hållbar skogsvård. Här är det också viktigt att den senaste datan används som underlag och inte historiska nivåer som knappast avspeglar hur skogen ser ut idag.

Bokföringsreglerna i LULUCF ska inte heller svartmåla biomassa från skogen eller hindra dess användning inom energiproduktion. En hållbar användning av skoglig biomassa kan bidra till att substantiellt minska utsläpp och öka upptag och borttagande av växthusgas från atmosfären. Vi har inte råd att spela bort den resursen i LULUCF och speciellt inte för Sveriges del.

En genomgående förändring som kan tyckas liten, men som faktiskt gör skillnad, är också att jag föreslår att medlemsländerna ska skicka in rapporter, iställer för planer till Kommissionen. För att tydligt markera att skogsfrågan är något man själv beslutar om och endast informerar Kommissionen om.

Nu börjar den riktiga striden om avverkningstaket och andra för svensk skogspolitik viktiga delar i förslaget. Vi svenskar måste nu gå samman och stå upp för den svenska skogen och dess klimatnytta. Det duger inte att lämna walkover till länder som högg ner sin egen skog för hundra år sedan. Aktivt skogsbruk är bra för miljön och om vi inte agerar är det inte bara skogsindustrin som är hotad. Det skulle dessutom försvåra förverkligandet av det fossilfria samhället. Det räcker inte med tomma ord om miljön. Vi ska inte ha något kvotsystem för avverkning i EU och vi ska inte svartmåla skogens klimatnytta. Skogen är inte bara viktig för jobben och ekonomin, den är en viktig pusselbit för att uppnå våra högt ställda mål på miljöområdet. När alliansen nu bundit regeringen att försvara självbestämmandet över skogen duger det inte att de fortsätter låta andra länder som inte ens har någon egen skog bestämma. Sverige måste komma upp på banan.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *