Christofer Fjellner

Olivoljeprotektionism eller internationell solidaritet?

Jag har mött många protektionister. Men jag har aldrig mött någon som kallar sig för protektionist. Det finns alltid svepskäl och goda intentioner som förklarar varför någon vill begränsa för handel och stänga ute andra länder. Den här gången är det EU:s tullsänkningar för att stödja den demokratiska utvecklingen i Tunisien som får Sydeuropas olivoljelobby att slå bakut.

Tunisien är det land där den arabiska våren blåste fram där utvecklingen nog får sägas ha varit mest positiv. Trots oro för att landet skulle slängas in i ett blodigt inbördeskrig har Tunisien utvecklats till en fungerande men skör demokrati. Som bevis på framstegen tilldelades fyra tunisiska organisationer Nobels fredspris i år. Men allt är inte frid och fröjd. Vi vet att demokratin är bräcklig i ett tidigt skede. Den jihadistiska terrorn har också drabbat landet. Terrorattentatet i Sousse i juni innebär att den ekonomiska utvecklingen framöver kommer att se blekare ut.

För att stötta utvecklingen i Tunisien har EU-länderna lovat att vidta åtgärder som stärker landets ekonomi. Dessutom ska EU starta mer omfattande förhandlingar om ett omfattande frihandelsavtal, och tills dess att ett avtal är på plats har EU lovat att ge Tunisien ensidiga tullsänkningar.

Olivolja är en viktigt basförsörjning i Tunisien och sysselsätter många odlare och producenter i landet. EU-kommissionen har förslagit att Tunisien redan nu ska få möjlighet att tullfritt exportera dubbelt så mycket olivolja som idag under två års tid. Det kanske kan låta mycket, men sanningen är att det motsvarar tre procent av den totala konsumtionen av olivolja i EU. Dessutom bedömer Kommissionen redan idag att priset på olivolja är relativt högt jämfört med det pris som man kan förvänta sig långsiktigt. Europas olivodlare lider alltså knappast av samma kris som EU:s mjölkbönder nu lider av.

Men som ett brev på posten kommer då protesterna från italienare och spanjorer. Och protektionisterna går ihop i en ohelig allians med vänstern, som hävdar att frihandel skulle skada den lokala befolkningen och bönderna, även när det handlar om att riva EU:s tullmurar mot landet. Det spelar uppenbarligen ingen roll att det knappt kommer att påverka priset på olivolja, att importen egentligen är en droppe i det europeiska olivoljehavet, eller att det skulle underlätta ansträngningarna att hålla landet fritt från IS och andra jihadistgrupper. Ryggmärgsreflexen att skydda egen industri eller att måla upp handel som skadligt när det gynnar de fattigaste går längre än den solidaritet vänstern annars talar så väl om.

Det är viktigt att komma ihåg att det handlar om mer än olivolja. Det handlar om att stödja en positiv utveckling i en av Mellanösterns färskaste demokratier. Om jobb och framtidsutsikter för tusentals unga tunisier. Men också om vilket Europa vi vill se: ett fritt och öppet, eller ett stängt och slutet. I förlängningen vinner alla på öppenhet och frihet. Det är så vi byggde Sverige starkt för mer än hundra år sedan. Andra länder måste få chansen till samma resa som vi gjorde. Och det är så vi fortsätter skapa jobb och tillväxt här hemma.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *