Christofer Fjellner

Önskelista för 2019

Det har varit ett händelserikt år i Sverige och Europa 2018. Tre månader efter riksdagsvalet har vi fortfarande ingen regering på plats och om mindre än ett halvår är det val till Europaparlamentet. Det mesta tyder på att nästa år blir lika händelserikt som det innevarande. Jag har därför skrivit en politisk önskelista för nästa år.

Siffran sju är speciell. Världens sju underverk, regnbågens sju färger, veckans sju dagar. Min önskelista för 2019 består således av sju önskningar. Högt och lågt, lite av varje. Håll till godo.

1. Sverige behöver en ny borgerlig regering. Tre månader efter valet har Sverige fortfarande inte en ny regering på plats. Vi har ett komplicerat parlamentariskt läge, men vi behöver en ny regering och en ny riktning för vårt land. Vi behöver återupprätta samhällskontraktet mellan staten och medborgarna. I landet med världens högsta skatter måste statens kärnuppgifter fungera. Migrationspolitiken måste bli långsiktigt hållbar och mer i linje med våra grannländers. Vi ska ha en ambition att komma överens om ett regelverk i EU, men i väntan på det måste vi lägga om vår egen nationella migrationspolitik. Vi befinner oss sannolikt på toppen av en högkonjunktur och den svenska ekonomin måste rustas för sämre tider och reformeras för att möta tuffare internationell konkurrens. Det svenska utbildningsväsendet måste garantera en god utbildning för alla.

2. Sverige behöver en politik som gjuter nytt mod i Europasamarbetet. I EU pågår debatten om Europas framtid med full kraft. Men inte ens under valrörelsen diskuterades på allvar hur Sverige bör agera i EU, trots att EU är avgörande för många av de frågor väljarna uppfattade som viktigast. Det gör att Sverige är illa rustat för att vara en konstruktiv röst i Bryssel. Om bara ett halvår ska Sverige välja 21 nya europaparlamentariker, regeringen utse en ny svensk EU-kommissionär och delta i beslutet om EU-kommissionens nästa ordförande. Men som det mesta i svensk politik just nu är det här form. Det viktiga är det politiska innehållet. Nästa regering måste på allvar prioritera ett engagemang i frågor där gemensamma lösningar är avgörande för Sverige. Det innebär inte att EU ska vara “smalt”. EU ska vara relevant. Därför behöver konkurrenskraften stärkas och den inre marknaden avregleras och fler moderna frihandelsavtalet slutas. Klimat- och miljöpolitiken behöver bli mer kostnadseffektiv och resultatinriktad. EU:s gemensamma yttre gräns måste stärkas, tillsammans med ett större svenskt engagemang i EU:s försvars- och säkerhetspolitik. Avslutningsvis behöver nästa regering hålla hårt i de svenska skattebetalarnas pengar och bidra till att EU rättar munnen efter matsäcken i förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget, som gäller efter 2021.  

3. Regeringen måste förbereda Sverige för det värsta efter Brexit. Om bara drygt tre månader lämnar Storbritannien EU. Storbritannien är en av Sveriges viktigaste handelspartners och en nära allierad i arbetet för säkerhet i Europa. Också efter 29:e mars nästa år är det 32 kilometer mellan Dover och Calais och många gemensamma intressen och utmaningar kvarstår. Storbritanniens premiärminister sköt upp omröstningen om Brexitavtalet i underhuset, eftersom det saknar majoritetens stöd. Nu ska omröstningen äga rum i mitten på januari men mycket lite tyder på att läget har förändrats då. Att förbereda sig för ett Brexit utan avtal handlar inte om att vara alarmist. Det handlar om att ta ansvar för svenska intressen. Regeringens handlingsförlamning riskerar att stå Sverige dyrt. Tre åtgärder är extra viktiga:

  • Det viktigaste är att brittiska medborgare som bor, jobbar och studerar i Sverige får sina rättigheter förtydligade när de upphör att vara EU-medborgare. Den självklara utgångspunkten är att samma fortsätter att gälla så att ingen utvisas, tvingas sluta på sitt jobb eller avbryta sina studier.
  • En studie från Oxford economics pekar på att 8000 arbetstillfällen är hotade. Det är medför inte en störning på den svenska arbetsmarknaden i sin helhet, däremot svårigheter för de berörda sektorerna. Regeringen måste se till att myndigheterna informerar och hjälper företag som påverkas av de nya reglerna.
  • Ett handelsavtal med Storbritannien kan bara slutas genom EU. Men det finns andra delar av EU-samarbetet som kan täckas av bilaterala avtal, som försvars- och säkerhetssamarbetet och tekniska regler som är viktiga för företag. Regeringen måste utreda vilka avtal som krävs för att mildra konsekvenserna.

4. En handelspolitik som river barriär och skapar välstånd. Sveriges ekonomiska välstånd har alltid varit beroende av vår handel med omvärlden. Därför är det glädjande att  Europaparlamentet bara för ett par veckor sedan godkände frihandelsavtalet med Japan. Det skapar det största frihandelsområdet i världen och täcker över en tredjedel av världsekonomin. Det är en signal om att Europas väg framåt är öppenhetens och frihandelns, när det behövs som mest. Men motståndet mot frihandel är på många håll kompakt, också i Europa. Att högerpopulister och Vänsterpartiets vänner motsätter sig frihandel är ingen nyhet. Men att motståndet är starkt även inom stora delar av den europeiska socialdemokratin är desto mer oroande. Miljöpartiet säger konsekvent nej till frihandelsavtal och jag hoppas därför att Sverige nästa år tar på sig ledartröjan för att återigen bli den skarpaste rösten för frihandel i Europa. När fler länder sluter sig inåt blir det extra viktigt att Sverige är drivande i de pågående förhandlingarna om frihandelsavtal med Sydamerika, Australien, Nya Zeeland och Indonesien.

5. Ett slut på utförsäljningen av den svenska modellen. Utgångspunkten för svensk EU-politik bör vara att endast frågor som vi är beredda att kompromissa om ska beslutas i EU. Tillför ett gemensamt beslutsfattande inget mervärde ska vi undvika det. Det gäller särskilt för välfärdsfrågor där Sveriges politik så tydligt avviker från de flesta andra medlemsländernas, både i ambition och till innehållet. Regeringen vill exportera den svenska modellen, men EU handlar inte om att få andra länder att bli som vi, utan att hitta gemensamma svar på frågor som kräver gemensamma svar. Det sociala toppmötet som skulle bli kronan på verket i Stefan Löfvens EU-politik håller på att utvecklas till dess motsats. Socialdemokraterna säger en sak i den svenska debatten men gör konsekvent en annan i EU, när lagstiftning om föräldraförsäkring och arbetsmarknadens funktionssätt förhandlas i EU – med hänvisning till den sociala pelaren.

6. En klimat- och miljöpolitik som är kostnadseffektiv och vetenskapsbaserad. FN:s klimatpanel, IPCC, släppte nyligen en rapport som visar att det krävs omfattande insatser för att den globala temperaturhöjning ska stanna vid 1,5 grader, i enlighet med målen från Paris. Med dagens ambitionsnivå från världens länder s