Öppnare gränser mot Vitryssland kan vara ett steg mot demokrati
Förra veckan besökte den tidigare vitryska presidentkandidaten och Sacharovpristagaren Aleksander Milinkevitj och andra ledare för landets demokratiska opposition Europaparlamentets Vitrysslandsvecka. Att parlamentet uppmärksammar Vitryssland är ingen slump. Vitryssland är Europas sista riktiga diktatur och har en hög strategisk betydelse, inklämt mellan Ryssland, Ukraina och EU. Dessutom är Vitryssland ett viktigt transitland för rysk gas, samma sorts ryska gas som diskussionen om gasledningen i Östersjön handlar om.
Det är inte bara Europaparlamentet som stödjer oppositionen i Vitryssland. Flera svenska organisationer bedriver stödprojekt, däribland Jarl Hjalmarson Stiftelsen som i många år stött oppositionspartiet Belarusian Popular Front och hade partiets ordförande på besök i Sverige i februari. Även Sveriges regering intresserar sig för Vitryssland och har beslutat att öppna en ny ambassad i Minsk.
Det är bra att förtrycket i Vitryssland uppmärksammas och diskuteras. Men i praktisk handling finns det mycket kvar att önska. Ett enkelt och viktigt sätt att stödja landets demokratiska krafter är att underlätta rörligheten över gränserna till EU:s medlemsländer.
I samband med årsskiftet blev flera av Vitrysslans grannländer medlemmar i EU:s Schengenområde. Samtidigt som gränspassagerna blev enklare mellan medlemsländerna höjdes en visummur mot Vitryssland. Kostnaderna för ett visum från Vitryssland till Polen höjdes från fem euro till sextio euro och det blev svårare att söka visum.
Diktatorn Lukasjenko använder isolering som ett sätt att behålla makten över Vitryssland. Schengenområdets visummur gör hans uppgift enklare. Den skickar signalen ”vi vill inte ha er” och låter Lukasjenko skylla ensamhetens ekonomiska problem på EU.
Det är illa att EU:s skärpta visumregler underlättar för Lukasjenko. Lika illa är det att de tar modet från den demokratiska oppositionen. Oppositionspolitikerna är beroende av sina kontakter med utlandet för att kunna fortsätta kampen för ett fritt och demokratiskt Vitryssland och visumhindren försvårar deras tunga arbete ytterligare.
Det är dags att komma ihåg hur man gjorde efter Sovjetunionens upplösning. Länderna i Östeuropa möttes med öppenhet, handel och personliga kontakter. Västeuropa sände en tydlig signal att ”vi vill ha er”, en signal som säkrade utvecklingen mot demokrati och öppenhet i Östeuropa.
Öppnare gränser och slopade visumavgifter för vitryssar till EU är nästa steg för att stödja demokrati och en god utveckling österut. När de som redan kämpar för demokrati kan stärkas och när fler vitryssar får kontakter med utlandet blir Lukasjenkos makt svagare. Handel och personligt utbyte kan knappast underskattas som en väg till frihet.
Det finns ett inreseförbud till EU för Lukasjenko och hans närmaste hantlangare. Det förbudet är bra och bör utvidgas till att omfatta alla som bryter mot mänskliga rättigheter när de utför Lukasjenkos order. En rektor som relegerar oppositionella studenter ska veta att han inte är välkommen till Europa. En domare som dömer på politiska grunder ska veta att hans namn skrivs upp på EU:s svarta lista.
Ett sådant inreseförbud för regimens medlöpare är ett tydligt sätt att säga ”vi ser vad ni gör och vi accepterar det inte”. Det gör att även brott mot de mänskliga rättigheterna som utförs på order uppifrån har sitt pris.
Christofer Fjellner Europaparlamentariker (m)
Christian Holm Riksdagsledamot (m)
Gotlands Allehanda
